Lögnerna hos Skavlan – ingenting är omöjligt för en Bildt

”För Gud och Bildtarne är ingenting omöjligt i det här landet.”

Med de orden inleds ättekrönikan om familjen Bildt i boken Svenska grevar & baroner, band III. Volymen i min hylla är utgiven 1933, jag brukar plocka ner den ibland för att påminna mig själv om att den faktiskt inte är skriven som en kommentar till dagens Sverige.

Senast gjorde jag det i helgen, efter Carl Bildts gästspel hos Skavlan i fredags.

Ni vet hur det ligger till. Det har varit kö till den där tv-studion sedan pratprogrammet började produceras i Sverige hösten 2009. Alla vill dit, särskilt politikerna. Att sitta bredvid Fredrik Skavlan fungerar som ett intyg – får du vara med vet du att du tillhör eliten.

Carl Bildt har aldrig behövt sådana bekräftelser. Han föddes in i den högsta kasten, ger inte direkt intryck av att ha funderat på om det någonsin kunde varit annorlunda. När han gästar Skavlan är det alltså inte i första hand för att han vill försäkra sig om sin egen förträfflighet.

Bildts besök handlar om något annat. Han vet, vilket Johan Croneman påpekade redan för två år sedan, att det aldrig kommer bli otrevligt.

Inga riktigt obehagliga frågor ställs.

En allt mer högljudd opinion kräver som bekant att utrikesministern tar tydlig ställning för Martin Schibbye och Johan Persson, de två svenska journalister som fängslats av den djupt odemokratiska regimen i Etiopien för att de gjort sitt jobb som just journalister. Jag är en del av den opinionen, jag har skrivit om Martin och Johans utsatta situation både här och i Expressen och intervjuades i förrgår i TV4 om Gå i fängelse!, en manifestation som just nu pågår utanför Kronobergshäktet i Stockholm.

Men Bildt har vägrat, vilket fått samma opinion att ifrågasätta om hans inställning är helt opåverkad av hans tidigare styrelseuppdrag i Lundin Petroleum – ett oljebolag vars affärsverksamhet med ovannämnda djupt odemokratiska regim i Etiopen råkar vara precis vad Martin Schibbye och Johan Persson rest till området Ogaden för att granska.

Ingen – möjligtvis med undantag för de mest frifräsande konspirationsteoretikerna – tror nog att Carl Bildt aktivt motarbetat eventuell frigivning av Schibbye och Persson. Däremot har många noterat att det här med att sitta på dubbla stolar sällan illustrerats tydligare än av utrikesministerns belägenhet just nu.

Så vad gör en politiker när medierna kräver svar på obehagliga frågor? Han låter dem ställas, förstås – i tv-programmet där inga riktigt obehagliga frågor ställs.

Det gjorde att Skavlan i fredags utvecklades till just en riktigt obehaglig upplevelse. Inte för Carl Bildt, utan för oss som tittade.

Efter inledande kutter om Twitter och föräldramöten i barnens skola, tog Skavlan upp Martin Schibbye och Johan Persson. ”Varför säger du ingenting?”, frågade han Carl Bildt.

Och Carl Bildt svarade. Men inte med att försvara pressfriheten. Inte genom att hänvisa till artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som ger Schibbye, Persson och alla andra journalister rätt att ”ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”.

Nej, inget sådant. I stället börja utrikesministern prata om de ”motsvarande fall” av hundratalet svenska medborgare som sitter ”i fängsligt förvar runt om i världen”:

”Det finns de som är dömda till döden. Det finns de som är dömda till livstids fängelse. Det finns de”, sa Carl Bildt med tydlig emfas, ”som har begått brott, men fortfarande har fått straff som är oacceptabla eller som sitter under vidriga omständigheter.”

Jag lyssnade på honom, jag mådde nästan illa. Istället för att lyfta fram Martin Schibbye och Johan Persson tillsammans med de andra journalister som, exempelvis i Etiopien, fängslats av myndigheterna för att de gjort sitt jobb och sökt sanningen, jämförde Carl Bildt dem alltså med kriminella svenskar som gett sig ut på internationell brottsturné. Han försvarade inte journalisterna, tvärtom misstänkliggjorde han dem i ett klassiskt guilt by association-resonemang.

Vi behöver inte gräva djupare i vilken typ av brott Carl Bildt menar med ”motsvarande fall”. Det räcker med att konstatera att han jämställer två journalister med kriminella. Jag vill inte ens föreställa mig hur det kändes för de anhöriga till Martin Schibbye och Johan Persson som fanns på plats i Skavlans studio.

Däremot, kan man tycka, är det precis vad Fredrik Skavlan borde ha gjort. Det är ju hans program, han som ställer frågorna. Tycker inte Skavlan det är lite konstigt när Carl Bildt antyder att ”brottet” att vara journalist på granskningsuppdrag i en skendemokrati motsvarar de verkliga brott som svenska narkotikalangare, våldtäktsmän och mördare begår på den internationella arenan?

Tydligen inte. Istället för att ifrågasätta det bisarra i Carl Bildts resonemang hoppade den nu lätt nervöse programledaren som inte ställer några riktigt obehagliga frågor vidare – till utrikesministerns kopplingar till Lundin Petroleum och hur det påverkar hans trovärdighet som förhandlare med Etiopien i fallet Schibbye/Persson.

Statsrådet spände ögonen i Fredrik Skavlan och förklarade – med den där berömt bildtska rynkan i pannan som signalerar att den han pratar med just har sagt någonting så skrattretande dumt att det bara är hans egen upphöjda takt och värdighet som förhindrar honom att lämna samtalet – att Lundin var en ickefråga:

”Bolaget finns ju inte där.”

Det hedrar Skavlan att han här försökte argumentera emot. Samtidigt var han inte tillräckligt påläst, programledaren blev bortkollrad i en utläggning om underbolag och ägarförhållanden – ett enkelt offer för en slipad utrikesminister som befann sig i just den här tv-studion eftersom han visste att det där inte skulle ställas några riktigt obehagliga frågor. Carl Bildt ljög Skavlan och den dryga miljon svenskar som såg programmet rakt upp i ansiktet. Självklarheten han gjorde det med fick honom ändå att framstå som om han satt inne med sanningen.

Som tur är har vi journalister som vet hur det egentligen ligger till. Om ni inte redan läst Leo Lagercrantz i gårdagens Expressen kommer nyckelparagrafen här:

Är Lundins närvaro i Etiopien en tidningsanka? Nej. Lorito holdings och Zebra holdings, båda Lundinstiftelser, äger vardera sju miljoner aktier, av totalt 213 miljoner aktier i Africa oil. Dessutom äger Lorito sju miljoner warrants. Och Africa oil är i allra högsta grad närvarande i Ogaden, i alla fall enligt företaget självt (africaoilcorp.com). Bildts babbel hos Skavlan är inget skarvande. Det kan inte tas för en dålig Norge-historia. Det är ren och skär lögn.

Ren och skär lögn. Det är vad vår utrikesminister ägnade sig åt i programmet där inga riktigt obehagliga frågor ställs.

Det ska fan vara norsk pratprogramledare med hela svenska folket. För Gud och Carl Bildt, däremot, är ingenting omöjligt i det här landet.

UPPDATERING, 13/7: Torbjörn Järlerup påminner om att även Carin Jämtin tidigare jämfört fängslade svenska journalister med kriminella svenskar som dömts för brott i utlandet. Håkan Juholt har inte heller velat ställa sig bakom Schibbye och Persson och kräva deras frigivning. Att Sveriges två största partier förenas i sitt oengagemang för fri journalistik är tragiskt.

Johan Wirfält
  1. Svensk “hemlig diplomati”, á la Bildt och Jämtin? skriver

    [...] göra ett reportage om det bolag Bildt en gång suttit i Styrelsen för: Lundin Oil. Vi läser hos Johan Wirfält att Bildt sa detta hos Skavlan: Efter inledande kutter om Twitter och föräldramöten i barnens [...]

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion