Äggande skillnader – om Lars Vilks, muslimer och kränkta brats.

Folk har kastat ägg på Lars Vilks, och jag drar mig till minnes en busstur för en knapp månad sedan. Då åkte jag, en massa andra journalister samt några vänsteraktivister med mängder av högskolepoäng buss genom Saltsjöbaden. Vid vägkanten stod lokala överklasskids och kastade ägg på oss, det smattrade mot bussidorna och gulan rann nerför glaset.

Underhållande, tyckte jag, och passagerarna på sätet bredvid fnissade visst de också.

Ingen på bussen verkade känna sig hotad av äggkastningen. Ingen såg heller särskilt förvånad ut. Bussresan hade ju i förväg rubricerats som en ”överklassafari”. Det uttalade syftet var att odla ”klasshat” mot de boende i Solsidan med omnejd, och riksmedierna hade ägnat hela veckan åt att piska upp krigsstämning inför evenemanget.

Viss upprördhet hos lokalbefolkningen var alltså att räkna med.

Så mycket värre än äggen blev det nu inte. En tonåring skränade i och för sig att arrangören Shabane Barot inte var ”svensk”, som jag skrev i en kort rapport i Expressen. Men annars var det en ganska gemytlig tillställning.

I bussen var stämningen på topp, och under promenaden förbi Saltis tiomiljonersvillor diskuterade fattiga akademiker fördelningspolitik med välgödda brats. Högljutt men hövligt.

Överklassafarin var ett välregisserat mediejippo, en effektiv iscensättning av klassiska samhälleliga stereotyper där samtliga inblandade spelade sina roller som de skulle. Tidningarna fick sin äggkastning, rubrikerna klara. Men att någon på allvar skulle börja oroa sig för klasskrig i Sverige på grund av detta?

Knappast.

I en krönika någon vecka senare förklarade Dagens nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski varför överklassungdomarna, normalt så välartade, kastat ägg på besökarna.

Ställda inför ord som ”överklassafari” och ”klasshat” kände sig Solsidanborna avhumaniserade, som ”vilddjur som man studerar med hjälp av fordon och kameror.” Bratsen blev helt enkelt kränkta, deras reaktion därför också den väntade.

Som människor har vi en nedärvd benägenhet att tänka i kategorier, skrev Peter Wolodarski, den gör det lättare att överleva och knyta band med närstående i ett komplext samhälle. Han fortsatte: ”Men samma instinkt, samma kategorisering i ‘vi’ och ‘dom’, stimulerar också misstänksamhet mot dem som befinner sig utanför våra inre cirklar. Gemenskapens baksida är grupphatet, som finns frestande nära hos oss alla.”

DN:s ledarsida visade alltså viss förståelse för unga män som kastar ägg på snorkiga akademiker. Vilket för oss åter till tisdagens händelser på Karlstad universitet.

Äggningen av Lars Vilks har under det dygn som gått sedan dess bland annat beskrivits som en vilja att ”förtrycka det fria ordet” (Torbjörn Jerlerup), eller som en attack på yttrandefriheten (Dick Erixon).

Själv ser jag mest unga män som kastar ägg på en snorkig akademiker.

Men det finns förstås en viktig skillnad mellan äggregnet i Solsidan och det i Karlstad. De som kastade ägg på Lars Vilks var muslimer. Istället för att, som bratsen i Saltsjöbaden för någon månad sedan, skrika ”kommunister!”, vrålade de ”Allahu Akbar” medan de avlossade sina matprojektiler.

Om det är något jag håller heligt är det konstnärers oinskränkta rätt att provocera – vem de vill och hur de vill, så länge de rör sig inom lagens råmärken. Därför har jag aldrig haft något principiellt probem med Lars Vilks Muhammedteckningar. Men jag har heller aldrig haft något principiellt problem med dem som blir provocerade av Lars Vilks Muhammedteckningar.

Deras reaktion är ju vad konstprovokatörer som han söker. Så länge de håller sig på rätt sida av lagen får folk bli hur förbannade de vill på Lars Vilks.

Dick Erixon, som jag citerade ovan, menar att det är ”ett brott mot svensk grundlag” att kasta ägg i en föreläsningssal på Karlstad universitet. Jag är ingen jurist men om man hårdrar det har han kanske rätt, vi har ju mötesfrihet och den ska respekteras. Men i så fall borde väl varje fyllo som står och gastar vid politiska torgmöten i konsekvensens namn också sättas bakom lås och bom? För att inte tala om äggkastande Saltisungdom i kotlettfrisyrer?

Eller så tycker vi att det verkar orimligt. Låt oss istället tagga ner, ta ett steg tillbaka och försöka se saker för vad de är.

Min poäng här är nämligen ganska enkel. När Lars Vilks mordhotas, när han på allvar attackeras som vid föreläsningen i Uppsala förrförra året, då ska vi reagera och reagera starkt. Men kan det vara så att vad som hände igår egentligen inte var så farligt?

Att händelsen förstoras upp för att det, för att återvända till Peter Wolodarskis resonemang ovan, finns en ”misstänksamhet mot dem som befinner sig utanför våra inre cirklar”?

Att det upplevda hotet mest handlar om var de som i Sverige brukar kallas muslimer befinner sig på skalan ”vi” och ”dom”?

Och att ”förtrycket av det fria ordet” och ”attackerna på yttrandefriheten” följaktligen sitter mer i våra huvuden än i vad som faktiskt sker?

För att tala klarspråkt tror jag att det finns en etniskt kodad rädsla här. Jag tror – eller rättare sagt, jag vet – att vi upplever äggkastning olika beroende på hur vi kategoriserar dem som utför den.

Förmodat skötsam överklassungdom oroar inte, åtminstone inte ledarskribenter på DN, och när brats slänger saker omkring sig ses det mest som pojkstreck. När ”muslimer”, däremot, ägnar sig åt samma dumma, omogna men i grund och botten ganska harmlösa saker – då kablas det ut som ett hot mot det svenska samhällsbygget.

Men, ärligt talat, nationen överlever några ägg i Karlstad. Lars Vilks kommer också göra det. Spara krutet till dagar då någon faktiskt hotar yttrandefriheten på riktigt. Man måste ju tåla lite provokationer.

(Bild från All Over Press.)

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!
  • Tumblr

_Johan Wirfält

2012.02.22 18:48

5 Kommentarer på "Äggande skillnader – om Lars Vilks, muslimer och kränkta brats."

  1. Erik Pettersson den 2012/02/22 19:31

    2. Första gången på riktigt, riktigt länge som jag håller med dig.

  2. Seppi den 2012/02/23 13:28

    3. Väl argumenterat. En sak jag tänker på, är att hur kan dessa som kastar ägg på Vilks hota yttrandefriheten när de knappast får ta del av den? Jag läser aldrig argumenterande texter från det Sverige de representerar i någon dagstidning. Däremot blir sagda ”grupp” (vill ej cementera ett ‘vi’ & ‘dem’ egentligen – detta är 1 samhälle!) ofta utpekad som roten till allt ont i denna samtid. När det egentligen handlar om klass.

    Förresten, sedan när skulle överklassungar vara belevade? Tror aldrig jag mött ett belevat överklassbarn, och jag har gått på skola på Östermalm i Stockholm. Eller jo, ärligt, de belevade var faktiskt de få adliga barnen som inte badade i rikedomar – gick i sin pappas kläder men hette af Silverstolphe i efternamn.

    Annars stämmer det här bättre in på min erfarenhet av överklassbarn…:
    http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/martinezpeleta/article13626336.ab

    Men å andra sidan – när man inkluderar dessa barn i ett annat sammanhang än deras eget och låter dem ta del av debatten i ett samtal (som jag tror överklassafari gjorde?) så tror jag att då kan de bli belevat även bland dessa, vars rikedomar faktiskt är ett problem både för dem själva och för oss.

  3. Josef Fransson den 2012/02/24 12:51

    4. Hej!

    Även fast ditt resonemang har sina poänger så tycker jag ändå att Vilksäggningen och Solsidanäggningen skiljer sig ganska markant.
    Om två grannar träter så är det en milsvid skillnad om granne ett tar sig in i granne tvås bostad och kastar ägg på denne eller om granne ett tar sig in i granne tvås bostad och där blir utsatt för äggkastning, detta oavsett vad bråkets upprinnelse varit och vem som har rätten på sin sida. Denna skillnad tycker jag man kan konstatera utan att ta någon äggkastare i försvar.

  4. Obi den 2012/02/24 16:49

    5. I Nationalencyklopedin ska ett foto av dig illustrera PK.

  5. Simon den 2012/02/25 00:16

    6. Jag håller med dig, även om det inte riktigt går att likställa äggkastning mot en buss med det som skedde på Vilks föreläsnin med tanke på den hotbild som finns mot honom och tidigare incidenter. Isolerar man händelserna är det ju i princip två fall av provokationer som bemöts med ägg, men det är inte riktigt så enkelt. Har inte följt bevakningen kring Vilks-incidenten förutom ett litet klipp där det verkade som att han själv tog det hela med ro (som sig bör om man sysslar med det som han gör). Det är dock beklagligt med den hyckleri som gång på gång visar sig i diverse krönikor och inlägg, men den finner man tyvärr i båda leden.