Joseph Kony, ett skrämt monster

I veckan har Uganda fått sin första världskändis. Nätkampanjen för att gripa gerillaledaren och barnsoldatskommendanten Joseph Kony har slagit den typ av virala rekord som tidigare var reserverade för Justin Bieber och gulliga katter. När det här skrivs har filmen Kony 2012 visats 71 miljoner gånger på Youtube. Joseph Konys namn har dykt upp i varenda västerländsk nyhetssändning. Herrens befrielsearmé, LRA, den rebellgrupp som Kony leder från baser långt inne i bushen, har plötsligt fått hela världens ögon på sig. Därmed har vi också kommit lite närmare en lösning på en av de snårigaste konflikterna i det redan snåriga Centralafrika.

Eller har vi verkligen det?

Konykampanjen får mig, kanske lite oväntat, att tänka på en intervju jag gjorde för något år sedan med en brittisk forskare i vårdpolitik. Jag researchade en artikel om kändisar som ger sjukdomar ”ett ansikte”, och Philip Stevens, forskaren, hade en del att säga om det där.

Stevens tog upp exemplet hiv/aids, antagligen den enskilda diagnos som flest kända människor kampanjat för att föra upp i toppen av nyhetsagendorna de senaste 30 åren. På 80-talet, när sjukdomen var ny och okänd, var det förstås viktigt. Men i västvärlden är hiv/aids sedan länge eliminerat som hälsohot, och även i u-länderna står viruset numera bara för runt fem procent av dödsfallen.

”Jämför det med de tusentals andra saker som gör att människor dör för tidigt i utvecklingsländerna”, sa Philip Stevens, ”till exempel diarré och sjukdomar till följd av smutsigt dricksvatten, som är det absolut största problemet. Att åtgärda det är mycket billigare än aids-medicin, men skulle rädda många fler liv.”

Ändå går runt en fjärdedel av allt internationellt vårdstöd fortfarande till bekämpning av hiv/aids – eftersom lobbygrupperna bakom väger så tungt politiskt. Det är som om vi inte ser skogen för en enda jätteek.

Jag tror att man kan föra ett liknande resonemang om kampanjen för att gripa Joseph Kony. Att han bör ställas inför rätta för brott mot mänskligheten råder det förstås ingen tvekan om. Kony är en grym, cynisk mördare av absolut värsta sort, kidnappning, massvåldtäkter och utnyttjande av barnsoldater är hans strategi.

Men lika självklart är att den geopolitiska soppan i Central- och östafrika, den konflikt som skapat Joseph Kony, är mer komplex än vad som går att koka ner till en statusuppdatering på Twitter. Det är vad de senaste dagarnas kritik mot Konykampanjen handlar om.

Jag skrev själv ett par rader om detta i Expressen i fredags – hur kampanjens initiativtagare Invisible Children manipulerar fakta och förstärker myten om Joseph Kony som någon sorts modern Kurtz, en ensam demon i djungeln som hämtad ur Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta.

I själva verket har ju Central- och Östafrika gott om osympatiska typer. En annan av dem är Yoweri Museveni, Ugandas allt mer despotiske president. Museveni leder inte en legion av barnsoldater, men även Ugandas armé anklagas för systematiska våldtäkter. Museveni beordrar kanske inte stympning av sina fiender, men han tycker att ”grov homosexualitet” borde bestraffas med döden.

Utan att överdriva kan man antagligen hävda att president Museveni idag är ett större problem för Ugandas befolkning än Joseph Kony.

Den senare befinner sig nämligen inte ens i landet. Med militärt stöd från USA jagade den ugandiska armén LRA över gränsen redan i mitten av 00-talet. Idag tros Herrens befrielsearmé gömma sig i Centralafrikanska republiken, någonstans i den laglösa gränstriangeln mot DR Kongo och Sydsudan.

Där terroriserar Konys styrkor fortfarande civilbefolkningen – läs till exempel Anna Roxvall och Johan Perssons skakande SvD-reportage från julen 2010. Det är mycket möjligt att det också krävs en militär intervention i området för att gripa Joseph Kony, sådant kan inte jag bedöma. Vad jag däremot vet är att Invisible Children inte bara är för en militär lösning, utan dessutom uttalat stöder den ugandiska armén. Därmed ger de också indirekt stöd till Yoweri Museveni.

Minst sagt problematiskt. Men det blir förstås mycket lättare att motivera om man avfärdar Joseph Kony som ett monster.

Jag tror inte på monster, framför allt tror jag inte att man löser konflikter genom att frammana dem. Låt mig därför bjuda på en motbild. I boken The Wizard of the Nile skriver Matthew Green, brittisk journalist och en av få som faktiskt har intervjuat Joseph Kony, om LRA-ledaren:

”Jag förutsatte att han skulle ha något av den aura som höll ihop hans armé. Men när han mötte frågorna från ett gäng ovårdade journalister såg han nästan patetisk ut. Det bästa försvar han kunde uppbringa för alla sina brott var: ‘Jag är en människa’. Nilens häxmästare var bara en man som andra. Och han var rädd.”

(Bild från All Over Press.)

Johan Wirfält
  1. Ralph skriver

    Självklart är det lätt att hitta fel på en 30 minuter lång, superpedagogisk film om Sudan (for dummies). Det krävs inte mycket kunskap för det.
    Därför är det besynnerligt att se hur många faller för lockelsen att skjuta ner Kony 12-kampanjen, ofta för att få uppmärksamhet själv.
    Jag efterfrågar av människor med karaktär att se det positiva med kampanjen istället.
    Kampanjen har genererat mycket positivt.
    - Det finns ett enormt värde i att folk känner till landet Sudan, delar av deras problem.
    - Det finns ett enormt värde i att folk känner till Kony.
    - Kampanjen har gjort att problemet diskuteras från alltifrån Vita huset till fikarum över hela världen.
    - Kampanjen möjliggör för miljontals att engagera sig vidare i konflikten, och andra konflikter, att inse möjligheterna och makten av att engagera sig tillammans via sociala medier.

    Den enda berättigad kritik jag tycker är befogad mot IC-kampanjen är stödet för den Sudanska armén. Det är ovisst om det är enbart positivt att stödja denna primitiva militär, men man vill förändra situationen måste man göra den typen av ställningstaganden. Annars blir det situation Srenrenica igen.
    Hursomhelst, all kritik bör framföras efter att man tydligt hyllat kampanjen. Hur mycket det än tar emot att känna sig ”mainstream”.

  2. Steffe skriver

    Mycket bra skrivet! Du är väl inne på det också, men just att demonisera en enskild ”galning” kan ju vara problematiskt. Det finns ju en tendens att se på många konflikter i Afrika väldigt förenklat, som att de finns antingen pga en ensam galning eller pga. ”etniska motsättningar” mellan olika ”stammar” (förlåt för överdrivet användande av citationstecken). Medan våra egna krig är så mycket mer nyanserade och mångbottnade…

    Men apropå Kony kan jag rekommendera Jane Bussmans bok ”Worst Date Ever” från ett par år sedan. En f.d. skvallerjournalist som möter Konys galenskaper på nära håll och lyckas pga. att hon inte är del av biståndsindustrin ge ett perspektiv som känns helt nytt om möjligen en smula politiskt inkorrekt ibland. Plus att den är extremt rolig.

  3. Patrik O skriver

    Det här är orsaken varför jag slutat läsa svenska tidningar. Det saknas hänvisningar till trovärdiga källor. Och journalisten klär sig i samma säkerhet som en professor i ämnet. Trots att det är en okunnig journalist som bara tycker fritt. Mer klädsam ödmjukhet vore attraktivt. Kony har varit skyldig till 30 000 mord. Att sammanfatta det i slutet som att han är rädd, det är faen historierevisionism. Och att likställa alla dessa brutala mord med en ugandisk ledare som är emot homosexualitet är befängt. Det är så PK att gränsen mellan ont och djävulskt ont löses upp. Det huvudsakliga skälet till att sätta P för Kony i dag är att visa vad som händer om några nya Kony-kopior vill göra samma sak för att genom rädsla få makt. Det är därför det finns en internationell domstol som försöker bestraffa bödlarna i Ruanda. Även där handlar det om att skapa en säkrare framtid genom att visa att bödlar får sitt straff. Till slut. Det är nog det enda som kan fungera som en varningsklocka för dem som som vill bli gudar över liv och död.

  4. Patrik O skriver

    Menade att Kony kidnappat 30000 barn. Men den som läser om hur han mördat inser att denna ondska måste spärras in på livstid.

  5. Johan Wirfält skriver

    Patrik, var i texten menar du att jag ”tycker fritt”? Var saknar du källhänvisningar? Och vad menar du med ”historierevisionism”?

    Jag ifrågasätter inte Konys grymheter, jag har läst FN-rapporter om dem och intervjuat folk som bevittnat resultatet av dem. Jag ifrågasätter heller inte att Kony måste gripas och föras till ICC – tvärtom, som du kan läsa i texten: ”Att han bör ställas inför rätta för brott mot mänskligheten råder det förstås ingen tvekan om.”

    Vad jag ifrågasätter är en organisation som framställer Joseph Kony som ett monster samtidigt som den allierar sig med en allt mer despotisk president. Att Kony är ond innebär inte att Museveni är god.

    Läs gärna mer i ämnet:

    http://www.foreignaffairs.com/articles/136673/mareike-schomerus-tim-allen-and-koen-vlassenroot/obama-takes-on-the-lra

    http://www.crisisgroup.org/en/regions/africa/horn-of-africa/uganda/157-lra-a-regional-strategy-beyond-killing-kony.aspx

  6. Patrik O skriver

    Det är det allmänna och friktionslöst fina svenska PK-inställningen jag vänder mig emot. Jag uppfattar din rätt mesiga text i detta fall som en svårighet att hålla två bollar i luften samtidigt. Kony är ett mänskligt monster, hur rädd den brit journalisten än tyckte att han var. Och hur kan man veta vad en annan människa känner. Förresten. Kony kanske bara var trött den dagen efter att ha dödat, skurit händerna av och gjort hål på båda sidor munnen och därefter satt ett lås där, på otaliga människor. Att sätta dit Kony med amerikansk hjälp kan bidra till att Väst engagerar sig i Afrika och att Ugandas brutala ledarskikt får se hur internationell rättvisa ser ut när den fungerar som bäst. Du får klä skott delvis för att svensk rapportering av det mesta är så dålig. Det är tyckande och menlösa intervjuer. Skaffa rejäl fakta först och dra slutsatser efteråt. Om Kony blir en stackars rädd gubbe, ja, då är historierevisionismen ett plågsamt faktum. Men så blir det väl när allas känslor, även monstret Konys, är lika mycket värda.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.