Pop och politik i palestinakonflikten: Om israeliska Big Brother och Frihetsbussen

Till raden udda karaktärer som någonsin stängt in sig i ett hus för att filmas dygnet runt av tv-kameror, kan numera läggas Saar Szekely – ung konstnär från Tel Aviv, som för någon vecka sedan slutade trea i finalen av årets israeliska Big Brother.

Som Lotta Schüllerqvist berättar i Helsingborgs Dagblad har Saar Szekely skapat rabalder i Israel genom att förvandla dokusåpan till ett politiskt diskussionsforum. Förutom konstnär är 27-åringen nämligen aktivist, en vänlig men knivskarp kritiker av den israeliska ockupationen av Palestina.

I de första avsnitten hade Szekely större delen av Big Brother-huset – där producenter med öga för tv-mässiga konflikter förstås också sett till att placera en före detta arméofficer och en tävlande med ”intensivt hat mot araber” – emot sig. Men allt eftersom programmet närmade sig finalen vann den vältalige (och minst sagt hunkige) unge mannen över allt fler deltagare till sin sida. Saar Szekely var helt enkelt för trevlig för att inte ta på allvar – se själva i klippet nedan.

Plötsligt hyllas Big Brother i Israels vänsterkretsar, som verkar ha drabbats av någon sorts kollektiv förälskelse i Saar Szekely. Hans uttalade syfte med att delta i programmet har varit att föra upp ockupationen, som få israeler ifrågasätter, på den politiska agendan. ”Om ni ska sända det här skräpet så ska jag i alla fall försöka ge det lite innehåll”, sa han till tv-producenterna innan han gick in i Big Brother-huset.

Programmet har slagit alla tidigare säsongers tittarrekord. Men att en av Israels populäraste dokusåpor blivit plattform för politisk debatt är också talande för de nya vägar som numera tas av regionens mer uppfinningsrika aktivister.

Ett exempel på något liknande är Frihetsteatern, en teater, scen- och medieskola i Jenin på de ockuperade palestinska områdena. Jag besökte Palestina förra året, och skrev då bland annat ett reportage om Frihetsteatern och dess mördade grundare Juliano Mer-Khamis i Expressen – läs gärna här. I artikeln konstaterar jag att den ”kulturella intifada” som Frihetsteatern bedriver inte bara handlar om att undergräva Israels ockupation. Kvinnlig frigörelse i det patriarkala palestinska samhället står lika högt på agendan.

Om senaste säsongen av Big Brother är kontroversiell i Israel är det ingenting emot vad Frihetsteatern är i Jenin.


Frihetsteaterns grundare Jonatan Stanczak och Zakaria Zubeidi utanför teaterlokalerna i Jenin, Västbanken, oktober 2011.

Frihetsteaterns kommande projekt är också ett av deras mest intressanta. Om ett par dagar packar teaterkompaniet in sig i Frihetsbussen och ger sig ut på turné till Egypten. Med hjälp av playbackteater kommer skådespelare och teaterelever tillsammans med publiken – bland annat i en föreställning på Tahrirtorget – gestalta berättelser från den egyptiska revolutionen, unika för varje föreställning.

Till hösten rullar Frihetsbussen vidare, den här gången på hemmaplan. Under september-oktober turnerar de genom femton palestinska orter – och det fina i kråksången är att då kan även du följa med. Riksteatern i Sverige är nämligen en av Frihetsteaterns samarbetspartner, och i slutet av september arrangerar de i Palestina en teaterresa som kommer ansluta till Frihetsbussen. Bryggan till Sverige är naturlig – Jonatan Stanczak, en av Frihetsteaterns grundare, är svensk. När jag pratade med honom tidigare i veckan förklarade han att syftet med Frihetsbussen är att ”hedra och ge röst åt de palestinska berättelser som så sällan får utrymme i medierna.”

Här hemma gillar vi att tala om hur popkulturen under 10-talet blivit mer politisk. På Frihetsteatern har den kopplingen länge varit en självklarhet.

Jonatan, kan du beskriva playbackteater för någon som inte är insatt i hur det fungerar?
– Skådespelarna åker ut till ett samhälle där medborgarna delar med sig av sina berättelser och livserfarenheter. De här berättelserna improviseras omedelbart, och direkt på plats, till scener. De levandegörs, gestaltas – de hedras. Det skapar utrymme för ännu en berättelse, ännu en, och så vidare.

Funderade ni på att även köra till städer inne i Israel?
– Absolut, och vi var mycket nära att lyckas med det. Vi hade en fullskalig trupp med palestinier som även har israeliskt medborgarskap, men transportkostnaderna blev för höga för dem att komma till träningarna, så det gick inte. Det är oerhört viktigt för oss att poängtera att de palestinska berättelserna, erfarenheterna och kulturen även finns i historiska Palestina i dagens Israel, i städer som Jaffa, Haifa och Akka.

Finns det en länk mellan Frihetsbussen och palestinska Freedom Riders, vars aktioner mot segregerade israeliska vägar fick mycket uppmärksamhet i höstas?
– Nej. Det här handlar inte bara om de apartheidvägar som kopplar Israels illegala bosättningar samman med varandra, och där enbart israeliska medborgare får åka. Frihetsbussen handlar om att ge utrymme för de palestinska berättelserna och erfarenheterna.

Johan Wirfält

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion