Stockholm – den falska storstaden

Ganska ofta läser man smarta saker man önskar att man skrivit själv. Ibland läser man någonting som är så genomgående briljant och på spiken att man bara vill kopiera hela texten, klistra in den i mail och kontakta någon rysk spamcentral för att med deras hjälp sprida innehållet över världen.

Idag skrev Ola Andersson en sådan artikel. Han är arkitekt och debattör, aktuell med boken ”Vykort från Utopia – maktens Stockholm och medborgarnas stad”. Boken, som analyserar vår slutna innerstad och avskärmade förorter ur ett stadsbyggnadspolitiskt såväl som ekonomiskt, sociologiskt och kulturgeografiskt perspektiv, har redan utnämnts till ”en given utgångspunkt för varje diskussion om framtidens Stockholm”.

Om någon undrar varför serverar Ola Andersson idag en komprimerad version av ”Vykort från Utopia” i en debattartikel i DN Stockholm. Hans vision och sättet han argumenterar för den känns så självklar att samtliga regionala partidistrikt borde föra in den ordagrant i sina kommande valmanifest.

I fyra väldigt konkreta punkter förklarar han varför Stockholm idag är en falsk storstad – men också vad som kan göras åt det. Förorterna är isolerade från varandra av motorvägar och ”svårforcerad natur”. Prisnivåerna är på många håll inte bara orimliga, utan direkt skadliga för Stockholms utveckling. Fler människor måste inse att med ”privilegiet att bo i staden följer skyldigheten att acceptera att se, höra, stöta ihop med och känna doften av främlingar, deras liv och deras verksamheter.”

Slutligen måste fler människor måste få delta i stadsbyggandet och stadslivet – men kan inte eftersom kollektivtrafik och andra samhällstjänster som skapar sådana möjligheter inte är tillräckligt utbyggda eller tillgängliga.

För de stockholmspolitiker som vurmar för det berömda entrepenörsskapet är Ola Anderssons dom inte nådig. ”Framtidens Ericsson, SKF eller H&M kan inte födas i Stockholm,” skriver han, för ”en stad där det är dyrt att bo och där bristen på billiga lokaler gör det svårt att starta nya verksamheter är inte en kreativ stad.”

Så där, kopierade en hel del rakt av. Någon som har känningar i ryska spamkretsar? Hör av er.

(Bild från NE.)

Johan Wirfält
  1. Martin N skriver

    En strålande krönika. Varje gång någon slår huvudet på spiken så här så är min känsla ungefär ”men.. varför… händer… det… inte?” Det snackas mycket om förtätning och urbanisering av Stockholm men det är fortfarande nästan uteslutande bara stora bostadskomplex bestående av skolådor i stadens periferi som byggs idag. Samtidigt hänger folk ut röda skynken från sina fönster vid Slussen för att man ska bygga några hus. I en stad. Städer består ju som bekant till största delen av hus – inte av vyer och natur, och där i någonstans tror jag problemet ligger… Att man inte kan acceptera detta. Det tar nog ytterligare ett par generationer innan Stockholm kan bli något som liknar en storstad.

  2. Tim skriver

    Bra att en så kompetent person som Ola lyfter det fullständigt crazygalna att lokalpolitikerna bara verkar ha bostadsrättsägarnas intressen för ögonen. Hur annars förklara att Stockholms innerstad puttinuttigas överallt. Mysas inte en liten park till i Soho, så är det nya böljande träd som planteras i en gullig park på K-holmen. Vill politikerna att förorten ska ta tricken in till innerstan och klubba ihjäl oss som sälungar? Det som håller på att ske är att politikerna, som ofta är just bostadsrättsägare i innerstan, konstruerar en mur runt sitt lilla reservat, en mur som inte existerar mer än mentalt. Tror definitivt deras egenintresse styr, alltså plånboken. Om alla bra bostäder, möjligheter och fina friskolor hamnar innanför den fiktiva muren kommer de sociala spänningarna bli förfärliga för alla. Alltså även de som tror sig vara trygga bakom en mur som bara finns i deras fantasi får garanterat känna av effekterna av en hypersegregerad stad där en minoritet har kunnat köpa möjligheten till ett gott liv genom att ha råd med en bostadsrätt i innerstan. En hel del tvingas bokstavligen leva på vatten och bröd för att ha råd med denna möjlighet, som är för dyr att välja bort.

  3. Mer Tim skriver

    Det räcker inte med att Stockholm ser ut som en storstad, folk måste bli storstad i ryggraden också. Instinkterna som gör att folk glor om en person har ”för” annorlunda ideer och lever ut på ett sätt som inte skulle passa i Skeläfthåj måste bort. Svårt när landsorten väller in och det börjar kännas här, i STHLM, som om man är i Falkenberg där alla pratar samma sak och verkar likadana.

  4. lg skriver

    Som innerstadsbo betackar jag mig för förortsbor. Ni kan stanna där ni bor. Innerstadsbor är snyggare och smartare (och luktar inte) än förortsbor. Varför skulle jag vilja umgås med sämre människor? Inför trängselskatt i tunnelbanan också. Utmärkt att enhetstaxan på SL avskaffats.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion