Poetisk rättvisa

Åh, vilken match. Före avspark hade jag gärna sett England som vinnare, bara för att jag gillar den unga energin som präglat dem sedan Roy tog över. Men under matchen…tjena.

Det är ögonblick som Pirlos straff som man ibland väntar förgäves på i en hel turnering. Så vackert, så fulländat, så rättvist på alla plan. Det var inte chippen i sig jag älskade mest, utan hans blick, så underbart fångad i de här finfina HD-repriserna vi har nu för tiden, medan han såg bollen gå mot mål och Joe Hart segla ner i diket. Andrea Pirlos ögon var ett med bollbanan, det fanns inte en nanosekunds tvekan i dem och de sa en sak, inte bara som svar på Harts flaxande försök till psykningar utan uppbyggt under 120 minuter som Italien dominerade närmast totalt och som nu slutligen förlöstes i en enda, magisk spark:

”Vaffanculo”.

Jag tror att jag fortfarande hoppas att ni förlorar mot Tyskland, kära italienare. Men jag blir mindre och mindre säker för varje minut som den här matchen får sjunka in. För herre min je vad fint ni spelade idag.

(Tack för bild, Damon.)

Johan Wirfält

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion