Skryt

Tydligen är jag landets näst bästa gayskribent om man ska tro Sylvester. Jag slog Johan Hilton och Mats Strandberg, men gick bet på Kristoffer Poppius.


Ur motiveringen:


"[På Rodeo]
har han fortsatt renodla sin alldeles egna stil där hans egen homosexualitet bara är en av många faktorer och teman. Samtidigt är han en av de bögigaste skribenterna Sverige kan uppbringa: bitsk och bitchig så att krukväxterna vissnar när man öppnar Rodeo. "


Jag visste att det finns en orsak till att alla mina krukväxter dör. 

Johan Wirfält

Saker som är obegripliga

Människor har oftast fel om framtiden. Kroppshår kom faktiskt inte tillbaka. Och rumpan, som det snackades så mycket om (Beyoncé? J. Lo?), blev inte nästa heta grej. Voilà: bevisen. 

I somras satt jag i juryn för att ta ut tjejerna som skulle tävla i Top Model. De andra i juryn – alla tjejer – gick igång osannolikt mycket på en av kandidaternas rumpa. De ville ha den själva. Jag däremot blev något katatonisk, eftersom min första tanke var att det inte fanns något kvinnligt med den rumpan. Bakifrån såg hon ut som Ru Paul.
 
I samband med det här insåg jag vad jag inte fattat tidigare: att den jeansmani som svept över landet handlar om en enda sak: att hitta ett par jeans som trollar bort häcken. Jeansstjärten får nämligen högst vara en decimeter hög och två decimeter bred, en omöjlighet för 99 procent av kvinnligheten. 
 
Slutligen tog jag en drink med min kompis Quetzala Blanco, som pratade sig varm för något som hon kallade insparkad häck. Det var det snyggaste, tyckte hon. Jag insåg snart att insparkad var ett kodord för ingen.
 
Jag förstår noll procent av varför tjejer vill ha killrumpa. Men tjejer, ni kan väl skriva in och berätta? Märk mailet med ”Sophie Dahl var mycket snyggare innan hon bantade.”
 
Johan Wirfält

En kort introduktion

2005 var, som bekant, bloggens år. Så vad är 2006? Kanske (förhoppningsvis) året då bloggande slutar att vara en "grej" även i Sverige, och istället blir bara ännu en kanal för kommunikation.

Rodeo handlar mycket om att fylla ett tomrum, men när vi nu börjar med någon sorts parallellpublicering på nätet är det främst en fråga om att vi behöver mer plats. Varje gång vi gör ett nytt nummer av Rodeo ägnar vi timmar åt att tjafsa om vad, av allt det vi snackat om på luncherna, hört på P1 eller läst om i Self Service eller på The Brilliance, som faktiskt ska resultera i en text i tidningen. Den här processen fortsätter fram till (och nästan alltid förbi) deadline, för att till slut mynna ut i ett urval enligt de teorier vi har om den i tidningssammanhang så omtalade mixen. Det där kommer vi säkert få anledning att återkomma till – det är ju inte sällan just mixen som skiljer det alltid läsvärda från det mediokra, det goda från det onda.

Samtidigt: Mycket av det som hamnar på Rodeobloggen skulle förstås lika gärna kunnat stå i tidningen. Så framför allt tror vi att det här är en sida för skiten vi inte orkar vänta på att skicka till tryck. Dessutom är det skoj att kunna skriva "skiten" lite oftare.

Så var det sagt.

Nu tänkte vi börja med en text om stjärtar.

Johan Wirfält

Om modebloggen

En sida om modebloggen….

Johan Wirfält