ALEXANDER MCQUEEN JOSEFINSTRID CELINE

Vem som var först med trädprint är väl oväsentligt. För tre år sedan promenerade jag i Botaniska trädgården i Lund med min kamera. En bild på en trädstam åkte in i photoshop och blev sedan ett jaquard-stickat mönster i den enda renodlade stick-kollektionen jag gjort. När jag var i NY för ett par veckor sedan blev jag litet besviken att jag precis missade McQueen-utställningen så jag köpte boken som plåster på såren, och slog upp bilden inspirerad av ett träd i hans trådgård som blev ett print. Den här säsongen är det Celine som komponerar med träd.

Who was first with the tree motif is not of importance. Three years ago I took a walk in the Botanical Garden in Lund, the camera was with me. A picture of a tree was processed in photoshop and came out as a jaquard-knit, a fabric in the only knitwear collection I’ve made. While in NYC I was a bit disappointed that I missed the McQueen exhibition but I bought the book and found his tree print. And this season it’s Celine that use the tree as a component.

McQueen's digital tree print.

JOSEFINSTRID SS10 and CELINE FW 11/12

There’s still a few jumpsuits left for sales and a few skirts as well. It’s just to send a mail to sales@josefinstrid.com…

josefinstrid

THE COLOURS THAT WAS SECRET BEFORE. PROCESS.

Garden tights now on SALE here.



josefinstrid

WHERE DID TIME GO?

Ibland känner jag mig som en ekorre i ett snabbt accelererande hjul, som jagar min svans. Precis så tror jag att många som delar mitt yrke känner litet då och då. Just nu är det så. Idag skulle jag ha gjort klart en byxa, en kjol, fixat mina sista digitaltryck och skickat iväg litet filer. Byxan är snart klar. Det är litet snopet och nu måste jag nog gå hem innan det blir en ny dag. Förra veckan färgade och handmålade vi 80 m tyg, de kommande två veckorna skall vi göra runt 35 plagg. Jag hoppas vi hinner, om jag lyckas sy en gylf på första försöket i morgon och de andra dagarna gör vi nog det. Ibland blir man litet ringrostig! Så här sitter jag i ateljén, 00.00, i illaluktande reebooks, tajta träningstrikåer och en t-shirt som borde ligga i tvättkorgen. Litet svettig efter några timmars hets-sömnad. När jag var 20 jobbade jag till två om nätterna och gick upp sju. Tänk vad effektivt om det skulle gå idag. Trots att man ibland har litet hjärtklappning, stressar, svettas och önskar att man jobbade 9-5 så älskar jag mitt yrke. De stunder då man lyckas färga in precis rätt nyans, får till den perfekta ärmisättningen eller draperar vackert med det finaste siden är det ”the greatest hit ever” som Ewan McGregor skulle sagt i ”Trainspotting”.

 

Sometimes I feel like a squirrel in an accelerating wheel, who chase my tail. I think I share that feeling with lots of designers. Today is such a day. The plan was to finnish a pair of trousers, a skirt, working with my digital print and sent away some files. The trouser will be done by tomorrow. That was a bit disapointingly and now it’s soon a new day already. Last week we hand dyed 80 m of fabric and this two coming weeks we’ll make 35 garments. I hope we’ll make it, if I don’t have to unpick things we’ll make it. Sometimes it’s easy to forget when you haven’t stitched for a while. So here I am in the atelier, 00.00, wearing smelly reebooks, running pants and a t-shirt that should’ve been in the washing bin. A bit sweaty after marathon-sewing. When I was 20 i always worked until 2 am, a pity it doesn’t work today. Even though it’s stressful, sweaty and wishes to work 9-5 I love my job. When you dye a fabric in the perfect shade, place a sleeve right or drape something beautiful of silk you feel ”the greatest hit ever” as Ewan McGregor would’ve said in ”Trainspotting”.



josefinstrid

OUTFIT FOR THE WEEK

Gown: Print lab, Tights: Old, Shoes: Shabby Reebook, Necklace: Entrycard, Bracelets: Always there, Glasses: Workers own.

 

Det finns en plats som jag tycker litet mer om än alla andra om vi skall snacka jobb. Det är trycklabbet på våning 7. Ofta är där ganska varmt och doftar av diverse kemikalier och färgämnen. Det finns inget så härligt som att vara ensam där en kväll, breda ut sig över de totalt 21 metrarna tryckkbord, färga sidentyger i gryta, fixera, tvätta och blanda färger. Det här är sista veckan jag har tillgång före det stänger för sommaren och hittils är 60 m tyg färgat, målat eller space dyed. Med labbrock, gummihandskar och mörka kläder är man redo för ättika, pigment, vatten och färgstänk.

There’s one place that I like a little extra when it comes to work. It’s the print lab in floor 7. It’s often pretty warm and smells of different chemicals and colouring. There’s nothing more special than spending an evening there alone, spread your stuff at the 21 m of print tables, dye silk in a kettle, heat fix, wash and experiment with shades. This have been the last week to use it before it closer for the summer and so far 60 m of fabric is dyed, painted or space dyed. With lab gown, rubber gloves and dark clothing we’re ready for acetum, pigment, water and colour stains.





josefinstrid