LAHTI-CHARLEROI

Nu längtar jag mest hem till arbetet med den nya kollektionen som kommer bli intensivt kommande månaden. Här kommer några bilder från utställningen vi gjorde i Lahtis och från mässan i Charleroi, som för övrigt måste vara den mest deprimerande staden i världen!

I’m longing to go home to work with the new collection now, and the coming month will be busy. Here are a few pictures from the exhibition in Lahtis and the fair in Charleroi, that city must be the most depressive place in the world!

The Exhibitiona ProoPu in Lahtis.

Oskar with his beautiful movement!

Second stop; Charleroi.

Our temporary shop in Charleroi.


josefinstrid
Promotion

MY FAVOURITE GARMENTS

Häromveckan handlade jag litet av mig själv och har efter litet provande hittat mina absoluta höstfavoriter. Helst har jag på mig Wagner Trousers i svart och Wagner dress i svart eller beige, alltid stylat med ett rött bälte. Allra bäst blir det ju om man bär klänningen över byxorna, det är höstens måste! Klicka hem dem här.

Last week I bought some pieces from myself and I found some new favourites. I’d preferably wear Wagner Trousers in black and Wagner Dress in beige or black, always styled with a red belt. Best option according to me is to wear the dress with the trousers! Buy the pieces here.

Wagner Dress in beige.

Wagner Trousers in black.

josefinstrid

JOSEFINSTRID WEB SHOP

Idag öppnar vår webshop och till och med 15 september får du 20% rabatt på din order. Passa på att knipa våra handtryckta PRESS SAMPLES från SS11, en strikt klassiker från FW 11/12 eller en exklusiv handskuren t-shirt i läder.

Today our web shop is launched and until 15th of september you get 20% discout on your whole order. Make sure to get one of the handprinted PRESS SAMPLES from SS11, a strict classic from FW 11/12 or an exclusive, sliced by hand, leather t-shirt.



 


josefinstrid

VERONICA MAGGIO IN SS12 AT THE POLAR PRIZE

 

Veronica Maggio interpreting Patti Smith in Water T-shirt from SS12. Pictures from polarmusicprize.org.

josefinstrid

SS12-SULFUR-WOMENSWEAR

Photos: Henrik Bengtsson

Creative Direction: Dalston Creative

Models: Carla Antonia V/Stockholmsgruppen, Oskar L/Nisch Management

Makeup: Emilie Larsson

Hair: Calle Kellgren

 

josefinstrid

UNG OCH ARG?

Precis före visningen för SS12 pratade jag med en reporter och fick direkt frågan om jag vill vara arg eller pretentiös. Inget av det svarade jag, jag bearbetar bara de ämnen som intresserar mig. Vi pratade lite om det här med genusvetenskap, hur det feminina syns på herrplaggen och utmärker dem, men hur syns det på damplaggen att det finns maskulina influenser? Det syns såklart inte för den gränsen har vi för längesedan suddat ut när det gäller damkläder. Du är ung och arg, men det är bra sa han innan han intog sin plats i publiken.

Arg vet jag inte om jag är men jag tycker mycket och just det här med genus och hela vetskapen kring det intresserar mig så kolosalt. Och jag kan tänka mig att man som ung tjej som brinner för detta lätt får stämpeln ”arg feminist”. Som sagt, jag förvaltar mina egna intressen och är glad över att få utlopp för dem och min kreativitet genom kläder. Beteenden, genusvetenskap, behov och rutiner är ju så intressant, speciellt i diskussionen hur det påverkar sättet vi klär oss på idag.

När jag ett par dagar senare såg klippet från kulturnyheterna där det pratades om ett generationsskifte inom svenskt mode kunde jag bara le. Det var peppande och det är också skönt att se så mycket nytt, känna att det är många nya märken som nu tar plats och där man kan inspirera varandra att klänga sig kvar i den här branschen. Min största glädje i det klippet var dock sista meningen citerad ”Josefin Strid diskuterar genusvetenskap på catwalken”. Då kände jag att jag lyckats med det jag ville.

En vecka senare började även blogg-poster från diverse internationella bloggar dyka upp, främst herrmode-bloggar, där det diskuterades mycket kring herrplaggen, att det är något nytt, att genus-barriärerna håller på att brytas. Jag vill inte göra unisex-plagg men jag är gärna med och skapar en ny modern man och kvinna.

Carla Antonia V and Oskar L

Carla and Oskar, photo: Henrik Bengtsson/Imaginara


A few minutes before the show for SS12 I talked with a journalist and the first question I got was if I wanted to be angry or pretentious. None of that was my answer, I just work with subject that interest me. We talked about genus, how the feminine elements are visible at the menswear and make then something new and about the lack of male inspiration at the womenswear. My answer to that comment is that we have long time ago erased all limits when it comes to womenswear. You’re young and angry but that is something good, was the last words he said before leaving backstage for his seat. I wouldn’t say that I am angry but I do think a lot about theories around genus and it is a big part in my works. And I do know that as a young girl with interest in this subjects easily can be called ” angry feminist”. As said earlier, I conduct my interests and I am happy to get outflow for them through clothing. I also believe that behaviours, genus science, needs, routines influences how men and women dress today.

When I a few days later saw the clip from the ” News of Culture” I was happy to hear that they talked about the new generation in swedish fashion. It was a relief to see all new brands and the freshness they bring into this business, I hope all of us can last and inspire each other. I was also happy to hear the phrase ”Josefin Strid is discussing genus science on the catwalk”. I felt that I had achieved what I aimed for.

A week later international blog post started appear, foremost menswear blogs, where the writers talked about the male garments, that it is something new and that gender barriers are about to break. I don’t want to do unisex garments but I do not mind to take the front when it comes to developing a new modern, urban man and woman.

josefinstrid

WHEN THE SHOW IS OVER

Onsdagen den 10 augusti var en trevlig dag, att ha en visning är alltid ett skönt psykiskt avslut på en kollektion. Ett fantastiskt team hade jag kring mig under dagen, trots det är det jag personligen som får bekräftelsen. Bekräftelsen på att man gjort ett bra jobb, den konstruktiva bekräftelsen som understryker punkterna man bör utveckla vidare till nästa säsong och bekräftelsen på att man berört och inspirerat människor.

Hela förmiddagen var så härlig. Kalle och Josefin som gjorde hår och make är ju bara bäst, fantastiskt att jobba med dem och deras team! Och vad skulle jag gjort om inte Tereza hade satt ner foten för att berätta att jag behövde en stylist, hon gjorde världens bästa jobb! Jag hade ju också med teamet från Borås såklart, kollegorna Sandra och Elin, alla praktikanter och assistenter. Plus var ju också att både Carla och Oskar som vi fotade lookbooken med gick visningen, Oskar är vår man och han öppnade såklart visningen! Alla de andra modellerna var ju också fantastiska, det var bra häng backstage hela dagen, helst hade jag velat plocka med dem allihop till studion, så trevliga var de!

Varje säsong är det samma procedur. Man jobbar tills man nästan går av i ungefär ett halvårs tid, skissar, draperar, konstruerar, syr prover, gör om, förbättrar, plockar bort, lägger till. I sista minuten är man klar för lookbook-fotningen och då är man så matt att man knappt kan stå. Här tror jag alltid att jag är klar men då skall man jobba igenom styling, fota litet till, ändra litet till, ordna skor och styra upp det mesta inför visningen. Visningsdagen är som ovan beskriven underbar, men efter 10 minuter på catwalken och 30 minuters intervjuer är det över, då har alla redan skyndat vidare till nästa visning. Taxi med kollektionen till showroomet, fix och trix och sedan hem, helt slut. Dessa kvällar är de bästa och de värsta, helt plötsligt blir det tomt. Det som upptagit ens liv i ett halvår är över och en känsla av ovisshet infinner sig. Jag gråter aldrig men kvällen efter en visning är ett undantag. Då måste man gråta litet, sova och sen ta nya tag, börja tänka på nästa kollektion. Jag kan tänka mig att det är samma känsla som när ens barn flyttar hemifrån.

Nu en och en halv vecka senare har jag hunnit läsa den kritik som givits, tagit in intryck, reflekterat och summerat. Det är ju nu jag avslutar det projekt som för många andra börjar först om ett halvår när det kommer ut i tidningar och butik. När jag gjort klart en kollektion är jag alltid nöjd, den klassas inte som klar förrän det är uppnått. En vecka senare har jag fått distans, utvärderat lovorden och den konstruktiva kritiken. Det är den här processen som är så otroligt värdefull, speciellt nu i början när man fortfarande är grön. Min största rädsla är att sluta utvecklas, och utan den konstruktiva kritiken som kommer som små nålstick, skulle det inte var lika lätt att uppmärksamma sina styrkor och svagheter. I det här skedet har jag lämnat kollektionen, tagit med mig den kritik som är relevant att utveckla och de fina ord som peppar genom nästa process. Den blandade kritiken är ju trots all det bästa man kan få från press och media, det är den som för oss egocentriska designers framåt.

 

Photos: Yulia Lindberg

 

Wednesday 10th of august was a great day; it’s always good ending to finish a collection with a show. A fantastic team worked with me the whole day, but in the end I am the one who get almost all cred. Some kind of confirmation, both the confirmation that it’s a good job done and constructive critics that marks the weak spots that needs to be developed for next season. And it is also a confirmation that the viewers are affected, inspired and filled with some kind of hope.

Kalle and Josefin who did hair and makeup did a great job with their teams, fantastic! And I don’t know what I’d have done if it wasn’t for Tereza, if she hadn’t come to me that day in may, telling me that I need to work with a stylist. She did the best job ever and it made such a difference to get the guidance and teamwork from her. There were also my colleagues from Borås and all our assistants and interns who was great as well. I was extra happy that both our look book models Oskar and Carla was there to walk the show. Oskar opened of course. The other models where also fantastic, the atmosphere backstage was relaxed and if I could I would have brought them all back to the studio to keep.

It’s the same procedure every season. You work and work as you never have done before during six months. Sketching, draping, pattern cutting, stitching samples, re-do, make it better, adding, throwing things away. Last minute the collection is ready for the look book-shot and by then the tiredness is almost taking over, still there’s some last energy left for these fun parts. You always think you’re ready by then but you’re not. From here the deadline is the show; organizing, re-styling, making shoes, deal with pricing and production. The show-day is always great, 10 minutes on the runway, 30 minutes of interviews, organizing on the showroom and then it’s all over. I always feel very empty and it’s one of the really rare occasions where I cry. I guess especially now in the beginning it’s easy to be a bit empty, so much hard work, expectations and suddenly it’s all over and time to start with something new.

Now later when I’ve read the reviews, processed it, been reflecting and writing about what was good, what needs to be developed I have a feeling of calmness. This is the end for a project that soon will begin for others like stylists, editors, customers, stores.  When I finish a collection I am always satisfied, I’d never present something I wasn’t pleased with. A week after the show even I see the collection with fresh eyes. This is the point when it’s time to be hard to myself, evaluate and separate what’s good from what could have been better. This process is very precious to be able to improve the skills as a designer. My biggest fear is to feel ”ready”, to stop the development, and without the constructive reviews it’d be harder to see the strength and the weakness. For me, I’ve already left this collection, brought with me the important and relevant opinions and the nice word that’ll keep up the good spirit in the start of a new collection. The mixed reviews are the best one can get from press and media, it’s what push us egocentric designers forward.

 

 

josefinstrid

BACK IN THE DAYS AT THE ROYAL PALACE

Det var ett tag sedan men jag slänger upp bilderna från visningen vi hade på Stockholms Slott i februari. Det är så fint när man ser alla styles så som de var. Allra bäst blir det ju om man ser filmen såklart!

Even though it was quite a while since we had the show for FW 11/12 at the Royal Palace I’ll put the pictures here. It’s something special when you can see all styles in the right order. And the very best is to watch the film.


YouTube Preview Image

 

PHOTOS: KRISTIAN LÖVEBORG

MODELS: STOCKHOLMSGRUPPEN

FLOORING: BOLON AB

MUSIC: ISABEL SÖRLING, FINN LOXBO, HANNAH TOLF

 


 

josefinstrid

LA PIANISTE-FW 11/12

I studion väntar vi spänt på att höst-kollektionen skall komma tillbaka från fabriken i Estland. För två veckor sedan spenderade jag och en av våra praktikanter helgen i studion med gradering. I sista sekund fick vi ihop alla tygrullar, mönster, specifikationer och tillbehör för att skicka iväg det till fabriken. Grovjobbet är för mig slutfört och mina tankar finns hos den stundande kollektionen för SS2012. Men självklart skall vi ta det i kronologisk ordning. Vi börjar från början.

In the studio we’re restlessy waiting for FW 11/12 to be sent back from the factory in Estonia where it is produced. Two weeks ago I and one of our interns spent the weekend grading. Everything was sent to Estonia a bit last minute. Most of the work is done considering that collection and for now my thoughts are with SS2012. We’ll start from the beginning with FW 11/12.


 

THE COLLECTION

Josefin Strid’s Fall 2011 collection is based on the book »The Piano teacher« by Elfriede Jelinek. The designer chooses as her muse the 40 year old piano teacher Erika Kohut, who is the central figure in the book. Erika still lives with her mother and teaches piano, since she never became a star herself. She is different, some think she is mentally diseased. She sneaks out from her controlling mother as often as she can to watch the young lovers in the park. At home sometimes she cuts herself in the abdomen. A young student named Walter Klemmer seduces her and she defeats him with her sick thoughts and her disgust for the human body.

With this collection the designer aims to imbue a feeling of corporeality in her pieces, by the use of nude colours in different shades and materials which are reminiscent of the human body. Sleek materials such as lycra and light silks, both transparent and opaque are visible in the collection, as well as cut through the fabric which seem to suggest the obsessive way in which Erika Kohut – The Piano Teacher – used to cut her body.

Key pieces in wools and leathers are sliced in various thicknesses, impregnating the collection with not only Erika’s state of mind but also with her dress sense, which fluctuated between frumpy and minimalist elegance. Examples are the underwear, the length of the skirts, the blouses and the properly styled dresses which make this collection a true classic and a one of a kind tribute


Moodboard

Sketching process 2D and 3D.

Sketching process.

Sketching process.

Choping Dress, skeleton skirt, Chopin Coat- process.

Fabric developement and styling.

Lookbook

 



 

josefinstrid