Mode, Nyheter

Modesamtal: Begränsningens tid

FINANSKRIS, BLOGGIFIERAD LIKRIKTNING OCH KONSUMTIONSTRÖTTHET – MEN OCKSÅ OPTIMISM, GEMENSKAP OCH, GIVETVIS, KATE MOSS. NÄR RODEOS PANEL SAMLAS I LONDON FÖR SITT TRADITIONSENLIGA SAMTAL OM SAKERNA SOM RÖR SIG I MODE- OCH POPKULTUREN ÄR DET LÄNGRE MELLAN YTTERLIGHETERNA ÄN NÅGONSIN.
 

Puben Cock & Bottle, Needham Road i Notting Hill. Det är måndag den 30 mars, klockan är strax efter halv fyra på eftermiddagen. På bordet står fyra pints och en bandspelare. Runt det befinner sig Daniel Björk, Lisa Milberg, Liselotte Watkins och jag.

modesamtal1

Barack Obama, Marc Jacobs aw 09/10, Donna Karan aw 09/10

HEJ IGEN! JAG TÄNKTE ATT VI BÖRJAR MED F-ORDET SÅ HAR VI DET ÖVERSTÖKAT. TROTS FINANSKRISEN HAR DET TALATS MYCKET OM OPTIMISM KRING HÖSTVISNINGARNA. ”CREDIT THE B.O. FACTOR”, SOM STYLE.COMS TIM BLANKS SKREV – HAN MENAR ALLTSÅ BARACK OBAMA, INTE ”BODY ODEUR”. HUR GÅR DET IHOP?
__Daniel Björk: Finanskrisen har så klart gjort människor oroliga. Men oron blandas med ett slags optimism som liknar den som fanns i början 90-talet, när Berlinmuren och Sovjet fallit och det första Irakkriget blev en stor framgång för FN, samtidigt som det var en ekonomisk nedgång i världen. Det påverkade designerna, det skapades många mörka men romantiska kollektioner. Det är möjligt att just den mixen som vi har nu skapar ett behov av att tro på att bra saker kan hända.

__Men det här vände ju till besvikelse när Jugoslavienkriget fortsatte på 90-talet och FN inte lyckades hantera den krisen. Nu när förväntningarna folk har på Obama inte rimligen kan uppfyllas – han kommer ju inte kunna eller ens vilja lösa alla konflikter – så kanske vi hamnar i en liknande besvikelse. Och då kommer vi få ett nihilistiskt mode igen.

__Lisa Milberg: Jag vet inte… Om du inte visste att det var lågkonjunktur och tittade på kollektionerna, så känns det som om vi skulle kunna vara i vilken konjunktur som helst? Det går ju att motivera vilken inspiration eller nyck som helst med en efterklok pressrelease. Det var mycket 40-tal: Hollywood blandat med lite ’Allå ’allå ’emliga ’armén. Och så var det mycket 80-tal med Marc Jacobs i spetsen.

__Så, andra världskriget, glamour och Who’s that Girl. Jag tycker man kan dra vilka slutsatser man vill. När det gäller lågkonjunkturen tror jag att den tar sig mer praktiska uttryck, som att Marc Jacobs halverar sin gästlista och skippar snittarna typ.

modesamtal2

Alexander McQueen aw 09/10, New Look, Louis Vuitton aw 09/10

__D.B.: Jag läste i New York Times att rika New York-mäniskor börjat ha en sorts mode-tupperwarepartyn. Man ses i någon takvåning på Upper East Side och så kommer modebutiker dit med en massa kläder. Societeten vill inte visa att de lyxshoppar även när det är lågkonjunktur.

__Liselotte Watkins: Jag tycker att det är väldigt tydligt att modevärlden är medveten om det ekonomiska läget. Av de höstkollektioner som visades var ju extremt många kommersiella. Jag menar, om man går tillbaka och tittar på kollektionerna i efterhand så finns det alltid kommersiella plagg i dem, men de syns inte alltid på själva visningarna. Nu var det genomgående väldigt kommersiellt även på catwalken. Så snarare än optimistiska tycker jag att folk verkade nervösa på grund av lågkonjunkturen.

SÅ ”OPTIMISMEN” HANDLAR I SJÄLVA VERKET OM NÅGON SORTS SJÄLVBEDRÄGERI?
__D.B.: Jag tycker att det var jättetydligt under modeveckan i Milano, där saker och ting ofta blir mycket mer svartvita än under Parisvisningarna. Alla designer sa att ”åh, vad jag är trött på att höra om lågkonjunktur och credit crunch”. Det gör att man förstår att vi har att göra med människor som saknar djup och intelligens. Hur som helst var det skönt att Alexander McQueen kom med ett genomtänkt svar på situationen i världen, eller i alla fall i modet. Hans visning hette Reinvention och parodierade hur modevärlden alltid tittar tillbaka på samma saker: Diors new look, Hubert de Givenchys elegans. Det blev en kritik av ett modesystem som står och stampar, ett modesystem som saknar äkta kreativitet.

__L.M.: Jag tyckte att den kollektionen var jätterolig och fin, men jag vet inte hur man kan kalla den en kritik av modesystemet. McQueen, mer än någon annan, tittade ju just tillbaka?

__D.B.: Ja, han gick tillbaka till gamla saker, men det såg jag som väldigt medvetet. Han parodierade själva företeelsen, plockade upp en spegel och höll mot modevärlden, drog tillbakablickandet till sin spets för att sen kunna gå vidare och göra något nytt.

modesamtal3

Marc Jacobs, Karl Lagerfeld, Melanie Griffith

__L.M.: Men om folk köper hans kollektion så har han ju enligt sin egen idé ”förlorat”, eller hur? Det blir liksom en diskrepans mellan hans filosofiska idé om modet och det faktum att han faktiskt måste sälja även den här säsongen.

__D.B.: Jag ser det som att ”the joke’s on them”.

__L.M.: Så han säger ”vad var det jag sa?” och räknar pengarna.

SKA VI PRATA LITE OM MARC JACOBS? HANS KOLLEKTION VAR JU OCKSÅ HÅRDRAGEN, MEN PÅ ETT HELT ANNAT SÄTT: DET EXTREMA 80-TALET, MED GALNA AXLAR, NEON OCH JÄTTELIKA KANTIGA SOLGLASÖGON. EGENTLIGEN PÅMINDE DEN OM YUPPIEERAN OCH KOKAINSTINNA NATTKLUBBAR?
__L.W.: Något jag gillade med Marc Jacobs kollektion var att den verkligen kändes som om den var han. Vi pratade ju i höstas om hur han alltid bara gör en tolkning av andra kollektioner, men med den här kände jag verkligen ”han kommer från New York, det här är grundat i honom själv och ingen annan”. Nu förstår jag vem han är.

__D.B.: Han kanske är en designer som bara fungerar när det är högkonjunktur? I så fall kommer han under de kommande åren kännas på samma sätt som Karl Lagerfeld gjorde under 90-talet, då Chanel var mer eller mindre ointressant. Och med tanke på Marc Jacobs kollektion för Louis Vuitton känner jag att det lite är det som är på väg att hända. Louis Vuitton-kollektionen verkade vara gjord av en person helt utan intresse för omvärlden. Eller kanske av Marie Antoinette. Den var väldigt mycket ”let them eat cakes!”

__Hur som helst, jag ser Jacobs som nära besläktad med Karl Lagerfeld. En designer som är smart och bra på att hela tiden förändra sig och göra ”mode-mode”, men som samtidigt saknar en egen kärna.

__L.W.: Men han är bra på att vara sig själv.

__L.M.: Jag tycker i och för sig att Karl Lagerfeld är bättre på att vara sig själv än vad Marc Jacobs är.

VAD TROR NI DET SAMMANFATTANDE INTRYCKET AV HÖSTMODET 2009 KOMMER VARA OM ETT PAR ÅR? ALLTSÅ NÄR MAN TITTAR TILLBAKA OCH KAN SE VAD SOM FAKTISKT GICK IGEN ÖVER ALLT, OCH KANSKE ÄVEN GJORDE EN CROSS-OVER OCH PLOCKADES UPP AV DE STORA KLÄDKEDJORNA?
__D.B.: Var det inte väldigt mycket draperat? Jag tycker att alla jobbade med draperingar, Balenciaga övergav ju sci-fi-looken för just det draperade till exempel.

__L.W.: Och axelvaddar. 80-tal helt enkelt. Tyvärr.

__L.M.: Jag tycker ju alltså att det inte alls är ”tyvärr”. Jag är jättenöjd. Jag tycker att det har varit 70-tal så länge nu att vi var inne på sjuttioelva liksom. Så jag gillar många av 80-talsuttrycken: att det får vara chict igen, att powersuits kommer tillbaka och hela Working Girl-estetiken. Och just Melanie Griffith-aspekten känns ju förstås väldigt optimistisk och högkonjunktur. Det är roligt med lite bredare penslar. Och axlar. Äntligen tog puffärmen vägen någonstans!

APROPÅ 80-TAL OCH AXELVADDAR: VILKEN AXEL VAR BÄST?
__L.W.: Det enklaste är ju att säga att Balmain-axeln är fin, den här lite rundade tennisbollsaxeln alltså. Jag fattar inte varför man inte sett den på H&M, Topshop eller Zara än. Att Balmains designer Christophe Decarnin har gjort den tre säsonger i rad utan att någon annan har plockat upp den är konstigt, för den är väldigt tacksam att arbeta med och otroligt vacker.

modesamtal4

Drew Barrymore som Little Edie, Altermodern, Alexander Wang aw 09/10

BALMAIN HAR FÅTT MYCKET UPPMÄRKSAMHET SEDAN RELANSERINGEN FÖR ETT PAR ÅR SEDAN. DET ÄR EN STIL SOM HANDLAR OM SEX OCH GLAMOUR OCH EXTREMT KORTA KJOLAR. ÄR BALMAIN DET NYA GUCCI ELLER NYA VERSACE?
__D.B.: I och med att Balmain och designern Christophe Decarnin lagt sina visningar vid poolen på Hotel Ritz i Paris, där Versace visade många av sina kollektioner i början av 90-talet, så känns det som att de vill säga att de är nya Versace. Men jag tycker att det mer känns som om de är nya Gucci. Ett avsomnat märke som återupplivas genom att överdosera på sex och glamour. Balmain handlar om att ge lyxporren ett ansikte. De personer som har på sig Balmain är tjejerna som har roligast på partyt, de som går hem sist. Och det känns Gucci för mig.

OKEJ, LÅT OSS PRATA MODEFILM I STÄLLET. VI SNACKAR ALLTID OM DOKUMENTÄREN GREY GARDENS, OM JACKIE KENNEDYS ONASSIS BOHEMSLÄKTINGAR BIG OCH LITTLE EDIE. DEN HAR VARIT EN VIKTIG INFLUENS FÖR MODEVÄRLDEN DE SENASTE ÅREN – SÅ MYCKET ATT SPELFILMEN SOM BYGGER PÅ DOKUMENTÄREN, MED DREW BARRYMORE I HUVUDROLLEN, FAKTISKT NYSS BLIVIT KLAR. HAR NI SETT TRAILERN, VAD TROR NI?
__L.W.: Det känns lite som om det bara är att ge upp Grey Gardens nu? Vi har förlorat Edies för alltid, tror jag. Hur länge ska modevärlden och nu filmvärlden fortsätta mjölka de här stackars människorna? Alla saker som man älskade en gång i tiden, det är bara att ge upp dem och söka nya.

__D.B.: Jag läste en recension på Salon.com och kände ändå att jag ville se filmen. Man både vill och vill inte veta varför de hamnade i sin situation.

__L.M.: Utan att ha sett filmen känns det som att den lyckas vara både exploaterande och ytlig. I trailern framställs det ju som om Little Edies enda dröm är att vara Jackie O. I dokumentären är hon en betydligt mer komplex figur som nog inte hade mått särskilt bra i societeten. Enda fördelen med filmen är väl att det blir sista spiken i kistan, så att de där damerna kan få vila i frid och modevärlden hitta några andra att klä ut sig till i några år. Ikonerna har blivit som kläder, you wear them out, you throw them away!

JAG TYCKER FÖRSTÅS ATT DET ÄR JÄTTEBRA ATT INTRESSANTA SAKER SOM VARIT BORTGLÖMDA LYFTS FRAM OCH FÅR NY UPPMÄRKSAMHET. DÄREMOT KÄNNS DET MER OCH MER SOM OM SAKER MÅSTE PASSAS IN I EN SORTS LIVSSTILSKONTEXT. ALLTING REDUCERAS TILL ACCESSOARER OCH BLIR SÅ ATT SÄGA EN DEL AV ETT STILPAKET REDO ATT KONSUMERAS AV MODEMÄNNISKOR OCH I FÖRLÄNGNINGEN HELA VÄSTVÄRLDENS MEDELKLASS. GREY GARDENS ÄR VÄL ETT UTMÄRKT EXEMPEL PÅ DET. SAMTIDIGT ÄR DET FÖRSTÅS HYFSAD STEN I GLASHUS-VARNING AV MIG ATT KLAGA PÅ DET, DET HÄR SAMTALET KAN JU SES SOM EN DEL AV PROBLEMET. MEN VAD
TROR NI, FINNS DET NÅGON VÄG UT UR LIVSSTILIFIERINGEN? HAR DET BLIVIT SVÅRARE, SOM DET HETER I EN BRA FILM SOM KOMMER I SVERIGE I HÖST, ATT ”TÄNKA SITT”?
__D.B.: Det är alltid svårt i Sverige eftersom man förväntas ha tån nerstucken i varje kulturpool på ett närmast patologiskt sätt. Men om vi ska ta det här med livsstilifieringen. Jag tror det är en effekt av att försöka göra saker och ting relevanta för folk. Det är så oerhört mycket media just nu. Hemsidor, tidningar, radioprogram, allt måste fyllas med innehåll, och livsstilifieringen blir som ett enkelt sätt att förmedla innehållet med. Ett paket, alltså.

__Men jag tror också att folk tolkar allt som livsstil nu för tiden. Att gå på Re:Orient eller Dramaten eller att läsa tidskriften Neo blir till val som påverkar hela livet. Och det är då folk blir hipsters för att som hipster kan man intressera sig för allt utan att bli något av det. Man blir ett slags teflonmänniska.

__L.M.: Problemet ligger väl också i vår ”for dummies-kultur”, eller wikipediafiering om du så vill – man skummar bara på ytan för det finns inte tid att fördjupa sig när det finns så mycket att fördjupa sig i liksom. Sen tror jag å andra sidan att vi pratar om en liten klick

människor. Gamla drejare drejar fortfarande och skiter ganska hårt i att gå på Wavves-gigs. Det blir ju ett problem först när man känner sig manad att på lika sätt rapportera, recensera eller analysera sin fritid med sin likasinnade eklektiska teflon-omvärld.

modesamtal5

Carine Roitfeld, Dasha Zhukova, Purple Magazine

DET HÄR KANSKE OCKSÅ HÖR IHOP MED EN UPPMÄRKSAMMAD KONSTUSTÄLLNING SOM VISAS HÄR I LONDON JUST NU, ALTERMODERN PÅ TATE BRITAIN. CURATORN NICOLAS BOURRIAUD HAR SAMMANFATTAT TANKEN MED UTSTÄLLNINGEN MED ATT VI NUMERA BEFINNER OSS I EN GLOBAL HYBRIDKULTUR DÄR KONSTNÄRERNA ÄGNAR SIG ÅT EN SORTS ÖVERSÄTTNINGSARBETE AV OLIKA KULTURER OCH UTTRYCK, OCH ATT DE DÅ OCKSÅ SKAPAR NÅGOT NYTT OCH UNIKT. DET ÄR EN RÄTT INVECKLAD TEORI. EN AV POÄNGERNA ÄR HUR SOM HELST ATT NÄTET OCH GLOBALISERINGEN GÖR LOKALA KULTURYTTRINGAR MER TILLGÄNGLIGA, MEN ATT DET SAMTIDIGT FÖDER EN SORTS SJÄLVSTÄNDIGHETSKAMP. FOLK VILL HÄVDA SIN KULTURELLA SÄRART I EN ALLT MER LIKRIKTAD VÄRLD. DET HÄR BORDE JU GÅ ATT ÖVERFÖRA PÅ MODET OCKSÅ?
__L.W.: Om man ser på USA och de modeskapare som faktiskt tar för sig där i dag är det Alexander Wang och en massa andra asiater. Och i Asien finns redan all modeproduktion och allt hantverk. Asien måste vara nästa modevärld. De har ju allt.

__D.B.: Det var Indian fashion week nyligen och de hade bjudit in bland annat New York Times som skrev om indiskt mode. Vad som kom fram då var att den indiska marknaden är väldigt stor, och deras designer behöver inte sälja i Europa för att det ska funka ekonomiskt. De som faktiskt har försökt har konfronterats med andra krav i det västerländska modet, som att man förväntas att förnya sig varje säsong. Det fattar inte indierna. De skickar ut samma klänningar varje säsong. I mina öron låter det som precis vad många designer ropar efter: en modevärld som inte går så snabbt. Men antagligen är det väl det motsatta som kommer hända: de indiska designerna blir också tvungna att bli som Topshop.

__Men Paris kommer inte att försvinna. Det är det kulturella centrumet för mode, och det kommer vara det länge till. Men visst finns det en uppluckring. Jag skrev lite om det här på min blogg tidigare i vår. Det finns en koppling mellan att Paris har förlorat i status och makt och framgången för svenska märken till exempel. För ju mer makt Paris med dess couturetradition förlorar, desto tyngre blir H&M, Acne och liknande märken som inte har sina rötter i couturen utan i styling. Men det kan också vara så att Paris symboliska värde ökar, eftersom globaliseringen fött en armé av modebloggar som upprepar allt som redaktionen på franska Vogue gillar. Och det skulle ju innebära att allting blir mer likadant.

modesamtal6
Oliver Zahm, The Pirate Bay, Deluxe

KAN MAN SÄGA ATT DET PÅGÅR EN SORTS MAKTKAMP I MODEVÄRLDEN OM VILKA STÄDER ELLER VILKEN SMAK OCH STIL SOM ÄR DEN RÄTTA? JAG TÄNKER PÅ HUR DET BLEV RABALDER NÄR DET MEDDELADES ATT ROMAN ABRAMOVITJS FRU DASHA ZHUKOVA SKULLE TA ÖVER SOM CHEFREDAKTÖR FÖR INFLYTELSERIKA MODEMAGASINET POP. DET BLEV NÄSTAN AGGRESSIV STÄMNING, FOLK FRÅN VOGUE SNODDE HENNES PLATSER PÅ FRÄMSTA RADEN PÅ MODEVISNINGAR OCH SÅNT. DET ÄR LITE SOM OM MODEVÄRLDEN INTE VILL SLÄPPA IN DEN HÄR RIKA RYSKAN, ATT HON INTE ÄR TILLRÄCKLIGT FIN FÖR ATT HON KOMMER FRÅN EN MODEMÄSSIG BAKGÅRD?
__D.B.: Jag tror inte nödvändigtvis att det handlar om att hon är ryska. Snarare om att man satt en person som egentligen inte har någon erfarenhet av tidningsvärlden att göra en av modevärldens mest respekterade titlar. Det är lite som om Blondinbella skulle bli redaktör för Bon. Det vore säkert skitbra ur någon sorts pr-perspektiv, precis som Dasha Zhukova har varit bra för Pop eftersom det givit en massa uppmärksamhet till deras nylansering. Men det skulle finnas en skepsis inom Stockholms modevärld om att Blondinbella skulle kunna göra en intressant tidning av Bon. Hade Dasha Zhukova varit redaktör för någon rysk tidning redan så tror jag det hade varit mindre skepsis.

ÄVEN OM PARIS FÅTT KONKURRENS AV ANDRA STÄDER SOM VÄRLDENS MODEHUVUDSTAD, KÄNNS DET SOM OM PARIS RENT TRENDMÄSSIGT ÄR OTROLIGT STARKT JUST NU. MAN KAN SE DET I POPKULTUREN OCKSÅ. NÄR KANYE WEST GÖR EN GRAND TOUR PÅ EUROPAS MODEVECKOR ÄR DET FRAMFÖRALLT I PARIS HAN HÄNGER. SAMTIDIGT HÅLLER EN PARISISK FESTFIXARE OCH NATTKLUBBSPROFIL SOM ANDRÉ SARAIVA PÅ ATT BLI NÅGON SORTS GLOBAL SYMBOL FÖR FRANSK DEKADENS, OCH ÖPPNAR KLUBBAR I NEW YORK, MOSKVA OCH TOKYO, GÖR REKLAMKAMPANJER FÖR BELVEDERE-VODKA OCH SÅ VIDARE.
__L.W.: Ja, London har tappat mark medan Paris är så starkt just nu. Du har André, vars mamma jobbar på Palais de Tokyo och har en butik där han säljer grytlappar, och han har en klubb ihop med Olivier Zahm som har Purple Magazine, och dit kommer alla människor från en tidning som Self Service och alla Balmaintjejerna. Allt är en stor bubbla.

__D.B.: Men det är därför jag gillar London så mycket. Paris fungerar som Stockholm eller Milano, allt är litet och slutet, man går till två ställen och hänger och sedan känner man alla. I London är det så olika scener. Jag vet inte om det är bättre, men jag uppskattar det i alla fall mer. Och det är ett ställe dit jag hoppas att modet också är på väg.

__L.M.: Men alltså, den här uppluckringen som man hoppades skulle komma på grund av nätet, att det skulle bli mycket fler små klickar och att det skulle ges rum för fler mindre aktörer? Jag tycker det har blivit exakt tvärtom. Som alla modebloggar nu då. Det har snackats mycket om att de får betalt av modehusen, att de blir mutade. Poängen med glada amatörer borde ju vara att de inte har några annonsörer att hålla sams med. Men dels är ju amatörerna om möjligt ännu mer lättmanipulerade, dels har vårt inneboende flockbeteende verkligen fått blomma ut i och med bloggandet. Balmainhypen är ju ett otroligt bra exempel på det. Jag tycker Balmain är ett skämt. Ett American Apparel för gasmiljonärer är vad det är.

__Och sen det här med Karl Lagerfeld som tagit modeller, klätt på dem en massa Chanelgrejer och skickat ut dem på stan under Paris modevecka för att någon streetstyleblogg ska plåta dem. Jag tappar intresset, jag vill bara köpa en målaroverall och inte delta i den här världen över huvud taget.

__L.W.: Men herregud, så smart. Det är ju briljant. Varför har ingen kommit på det tidigare?

__L.M.: Jag blir bara skrämd. Det är en så fruktansvärt cynisk tillvaro vi lever i. Det enda jag vill åt är något som känns äkta. Men jag upplever att internet gör att allt blir samma lika.

__D.B.: Jag vet inte. Ja, jag tror att det driver omkring stora smaksekter på internet som följer och kommunicerar genom samma bloggar och därför hittar samma saker. Men jag tror ändå att vi konsumerar mycket mer olika saker jämfört med tidigare. När jag försöker ta mig utanför mina vanliga vägar på nätet hittar jag helt andra saker än tidigare. Och jag tycker inte att alla runt omkring mig alltid börjar snacka om samma saker på direkten.

__Men det finns miljoner surfande människor som har ganska lik smak och det räcker med att en i smaksekten publicerar något på sin blogg så vet snart alla andra om det. Jag ser det som gemenskap. Poängen är att det finns faktiskt andra smaksekter också, som upptäcker helt andra saker.

__L.W.: Jag håller med om att man stöter på saker som man inte skulle stöta på annars, men man stöter på samma saker som alla andra stöter på. Det här med modebloggarna i Stockholm och alla unga tjejer som dykt upp är spännande och samtidigt sjukt. Jag förstår inte vad poängen är, vad vill de säga?

FÖR ATT LÅTA SOM EN SOCIALSEKRETERARE TROR JAG ATT DET ÄR EN GENERATIONSFRÅGA. UNGDOMARNA SER JU BARA BLOGGAR ELLER VAD DET NU ÄR SOM EN SORTS FÖRLÄNGNING AV SIN PERSONLIGA SFÄR. FÖR DEM ÄR DET ETT SÄTT ATT PRATA, MAN MÅSTE INTE ”SÄGA NÅGOT”?
__L.W.: Men de har ju inga personligheter från början. Jag fattar bara inte varför de gör det.

__D.B.: Men om du skulle lägga ut en bild på dig själv och 300 människor skulle säga ”fan vad snygg du är, du är skitbra”, skulle du inte gilla det då?

__L.W.: Jag skulle få totalpanik och aldrig gå ut igen. Om det här är the fucking state of mind hos unga tjejer, att de känner att de måste lägga ut bilder på sig själva som hela världen kan se, då är det läskigt.

__D.B.: Du har förvandlats till en sur gammal tant!

__L.W.: Men den här bloggkulturen som faktiskt finns hemma i Stockholm…

modesamtal7

Lisa Milbergs drömlook, Primarksekten

DEN ÄR EXTREM. SOM JAG FÖRSTÅTT DET BLOGGAR TYSKA MODEBLOGGARE OM SVENSKA MODEBLOGGARE, DE HAR BLIVIT ETT BEGREPP I BERLIN OCKSÅ. JAG TROR DET HANDLAR OM INFRASTRUKTUR OCH SOCIOLOGI. DET FINNS MASSOR AV MODEBLOGGARE I SVERIGE AV SAMMA SKÄL SOM DET FINNS MASSOR AV FILDELARE OCH PIRATE BAY. EFTER TYP JAPAN OCH SYDKOREA HAR SVERIGE SNABBAST OCH BILLIGAST BREDBAND I VÄRLDEN. SAMTIDIGT HAR VI ETT KULTURARV SOM ENLIGT UNDERSÖKNINGAR GJORT SVENSKARNA TILL PLANETENS MEST INDIVIDUALISTISKA FOLK.
__D.B.: Jag tror att modebloggarna i dag fyller ett tomrum som inte funnits tidigare – en sorts kommersialism, shoppingglädje och lättsamhet som inte varit så poppis i Sverige, något som inte ens de kommersiella modetidningarna vågat köra på med riktigt. Det är liksom alltid lite public service med allt som görs i Sverige, det är till exempel viktigt att Vecko-Revyn har rätt ideologi. Modebloggarna är anti-public service och jag misstänker att många tycker det är skönt att slippa den där känslan av att en medieelit har bestämt vad som är bra och vad som är dåligt.

TIDNINGSDÖDEN HAR JU HITTILLS FRAMFÖR ALLT DRABBAT NYHETSMEDIERNA. TROR NI ATT MODEMAGASINEN HAR EN FRAMTID I EN ALLT MER, TJA, BLOGGIFIERAD MODEVÄRLD? FINNS DET ÖVER HUVUD TAGET ETT BEHOV AV ”MODEJOURNALISTIK” LÄNGRE?
__D.B.: Jag är ganska övertygad om att det fortfarande kommer att finnas modemagasin, men jag tror samtidigt att den här lågkonjunkturen kommer att vara den stora omställningen från tryckta medier till nätet. Det handlar inte om att alla kommer läsa bloggar, snarare om att den kommande nylanseringen av Vogue.com blir där det händer. Det behövs troligen en auktoritetsröst som Vogue för att modevärlden verkligen ska ta steget över till nätet. Och därigenom tror jag inte heller att det kommer bli nämnvärt mindre modejournalistik, utan snarare tror jag vi kommer få se fler böcker som Dana Thomas Deluxe.

LISA, DU PRATADE OM ATT KRYPA IN I EN MÅLAROVERALL TIDIGARE. OM MAN FÖR SAMMAN ETT PAR AV SAKERNA VI PRATAT OM IDAG – LIVSSTILIFIERINGEN, MODEBLOGGSEXPLOSIONEN, DEN ALLMÄNNA POPKULTURELLA LIKRIKTNINGEN – GÖR DET ATT MAN BLIR TRÖTT PÅ ”MODE” OCH LIKSOM INTE VILL VARA MED LÄNGRE?
__D.B.: Det är ganska tydligt att det finns en sådan strömning. Men det är ju för att det känns som en tävling och man orkar kanske inte tävla. Fast jag tror inte att jag kommer att sluta uppskatta skönheten i plagg och glädjen i att hitta ett par skor som man vet är snygga. I stället blir det mer av ”the edited wardrobe”. Man vill vara snyggt klädd, men kännerinte att man måste hänga på eBay hela dagarna.

__L.M.: Kapselgarderoben är ju väldigt rätt i tiden, och det är inte konstigt. Just det där tävlandet om att ha mest konstiga kläder i kombination med den ekonomiska situationen världen befinner sig i, och sen det där modehjulet som snurrar så snabbt att Viktor & Rolf trillar av…det är inte konstigt. Kapselgarderoben har ju redan blivit en kommersiell idé, tv-mannen Gok Wan gör 24 delar av sitt Gör om min-garderob-program här i England.

__Men ”the edited wardrobe” blir ju intressant först när den hårdras betydligt mer. Som en gammal killkompis till mig sa: ”Allt jag behöver är ett par jeans och en kniv.” Jag tror på en klänning, en kofta, en skjorta, en kavaj, en t-shirt och tre par skor.

JAG SKREV EN ARTIKEL I VINTRAS OM NÅGOT JAG KALLADE TRANSFEREKONOMIN. DEN HANDLADE OM ATT FLER OCH FLER KONSUMENTER I STÄLLET FÖR ATT FÖRBRUKA SAKER – KLÄDER, ACCESSOARER OCH SÅ VIDARE – FÖRVALTAR DEM OCH SEDAN SÄLJER DEM VIDARE TILL ANDRA. NYLIGEN MYNTADE TRENDWATCHING.COM
BEGREPPET ”SELLSUMER”, EN SAMMANSLAGNING AV ”CONSUMER” OCH ”SELLER”. HÄNGER DET IHOP MED DEN HÄR KONSUMTIONSTRÖTTHETEN TROR NI? ELLER SÄLJER FOLK DET GAMLA BARA FÖR ATT KUNNA KONSUMERA NYTT?
__D.B.: Jag är verkligen inte någon ”sellsumer”. Men jag misstänker att människor har börjat ifrågasätta det tanklösa shoppandet där folk har massa oanvända plagg längst bak i garderoben. Fast som vanligt är det nog bara önsketänkande. Jag tror att folk säljer saker för att kunna konsumera nytt, alltså mer.

__L.M.: I England är det ju standard bland unga tjejer att köpa kläder till helgen som man sen bara har just den helgen. Man köper dem för fyra pund på Primark och sen kan man liksom leva Posh Spice-drömmen om att aldrig ha samma kläder två gånger. Jag tror att det är livsstilsidealen som måste förändras om man vill se en skillnad där. Och jag kan tänka mig att en förklaring till ”sellsumtion” faktiskt är just det: vintage och arkivmode har blivit en mer utbredd angelägenhet än det var för tio år sen och att då browsa i nån annans garderob är ju snabbaste sättet att byta till veckans livsstil eller subkultur liksom.

modesamtal8

Kate Moss, Thom Browne, Yamamoto ss 09

NÄR VI NU ÄR INNE PÅ ENGELSKA TJEJER: VI HAR INTE SNACKAT OM KATE MOSS ÄN. DET MÅSTE VI GÖRA. VAD KAN MAN SÄGA OM KATE I VÅR?
__L.M.: Det finns inte så mycket intressant att säga om henne just nu. Hon har fått kurvor, hon har en urringning för att hon har fått tuttar. Hon har gått ut och pratat om det i New York Magazine. En massa tidningar hade skrivit att hon var gravid, och det har hon fått skadestånd för, eftersom hon inte var gravid.

__L.W.: Bra, mer pengar till Kate.

__L.M.: Och när hon väl öppnade munnen och började ge intervjuer – vilket skedde någon gång i höstas, hon har ju aldrig gjort det tidigare – så går det inte att få stopp på henne. Man kan konstatera att hon var fruktansvärt mycket mer intressant innan hon pratade. Ett tv-program ligger antagligen bara runt hörnet.

__L.W.: Jag läste en intervju där hon öppnade dörren till sitt Topshopkontor och pratade om sin Topshopkollektion och tog på sig lite kläder. När man läser intervjuer med designer så är det ju även i vanliga fall ganska andefattigt. Vad Kate fick ur sig var ungefär att ”jag har provat kläderna på mig själv för jag är den bästa provdockan och om jag inte kan se det på mig själv så funkar det inte”. Hon visade typ ett linne som var ihopknutet och förklarade att det inte funkade, men då vände hon det bak-och-fram och vips, så blev det fantastiskt! Det är den nivån vi snackar om.

VI BÖRJAR NÄRMA OSS KÄNDISKULTUREN I OCH MED KATE. DÄRMED OCKSÅ TWITTER, SOM DRABBAT OSS SEDAN SENAST OCH BLIVIT ALLA KÄNDISARS NYA FAVORITMEGAFON FÖR KOMMUNIKATION MED OMVÄRLDEN. OCH INTE BARA KÄNDISAR, RUNT DET HÄR BORDET SITTER FYRA IVRIGA TWITTRARE. VARFÖR?
__D.B.: Jag gör det för att det känns modernt… Jag skojar lite, men det finns så klart en sådan aspekt i det. Samtidigt gillar jag att Twitter är så demokratiskt. Dels kan man följa vem man vill, sedan tycker jag att man känner att människor inte alls är olika, utan tvärtom precis likadana.

__L.M.: Jag gillar det redigerade här med! Jag tror framtiden är kapselgarderob och kapselbloggande. Och det får räcka för mina 140 tecken är slut.

VAD SÄGER TWITTEREXPLOSIONEN OM SAMTIDEN?
__D.B.: Jag tror folk har helt fel när de ser Twitter som ett uttryck för narcissism. Eller i alla fall när de kritiserar det. Jag tror att Twitter eller något liknande kommer göra att vi känner mer gemenskap med världen, precis som tv:n fick oss att känna mer sympati för människor från andra länder. De förmänskligades när vi kunde se dem. Den här gången kommer gemenskapen ur att vi kommer att se att människor har lika tråkiga liv oavsett om de är Lily Allen, din kompis Pia eller Aram i Armenien.

EN SAK TILL VI INTE PRATAT OM ÄR HERRMODE. DÄR BRUKAR VI JU ÅTERKOMMA TILL ”GUBBEN”. DET VAR I OCH FÖR SIG REDAN I HÖSTAS, NÄR DE VISADE SINA VÅRKOLLEKTIONER, MEN BÅDE ANN DEMEULEMEESTER OCH YOHJI YAMAMOTO SKICKADE JU FAKTISKT UT RIKTIGA GUBBAR, ALLTSÅ PENSIONÄRER, PÅ CATWALKEN DÅ. DET KANSKE KAN TOLKAS SOM SPIKEN I KISTAN FÖR GUBBEN?
__L.W.: Ja, jag är inne på pedofilen, jag tror det är gubbens efterträdare. Så här: vi hade det här gubbmodet tidigare, och det var lite överklass. Nu kommer pedofilen i stället, med mycket urringat, mycket rockar, mycket midja och korta byxor.

__L.M.: Jag tycker det känns mer som blottarmode?

__L.W.: Men blottare och pedofiler ligger ganska nära varandra.

__D.B.: Pervo då?

__L.W.: Ja, pervo är nog det rätta samlingsnamnet på den här mansmodetrenden. Men det är också det att man vill se ut som ett barn. Korta urringade tröjor, för korta byxor, en lustig mössa på sned.

__L.M.: Men det är ju Thom Browne i ett nötskal?

__L.W.: Verkligen sant. Mansmodet nu verkar handla om för tighta kläder på för stora modeller, det är för kort överallt och mycket midjor, lite obekvämt. Det är lite snuskigt det hela.

__L.M.: Det är också en rimlig reaktion mot den färggranna preppy-grejen som ju är allt annat än porrig. Jag tycker att det känns väldigt bra att new wave-inspirationen som hittills också tolkats väldigt färgrant och Klaxons-aktigt nu omformuleras och går tillbaka till grått och brunt och svart och ryskt. Floppyluggen på ransoneringskuponger liksom. Army surplus. Echo and the Bunnymens Porcupine-video helt enkelt. Michail Bulgakov måste ju vara den perfekta mansförebilden nu! I alla fall om jag får bestämma.

__D.B.: Gubben känns väldigt mycket som en straight man och det förklarar både intresset för honom bland mediamän världen över och varför han egentligen är ointressant. Jag vet inte om jag kan tänka mig något mer omodernt än straighta mäns smak just nu. Så, jag kommer säkert bli motbevisad, men jag tror inte att gubben inte kommer finnas mycket länge till.

__L.M.: Verkligen. Gubben måste ju dö förr eller senare. Det ligger i gubbens natur.

_______________
 

LISA MILBERG
Artist, bor i London, bloggar på rodeo.net.

MUSIK__2009 är Rolling Stones år. 80-tals-Stones.
BOK__Peter Conrads Islands: A trip through time and space.
SKÄMT__”I’ve whacked off so many times in the shower now every time it rains I get a boner.”
TWITTRARE__@goldpanda.
DRINK__Piña Colada.
ACCESSOAR__Pilbågen. Miuccia Prada öppnade dörren med sina fiskestövlar, jag tror vi ska skippa ledet mellan inspirationskällan och den modefiltrerade slutprodukten och gå direkt till källan liksom. Alltså: pilbåge, håv, målaroverall. Devotänket sålunda.
RESMÅL__Var som helst dit man kan åka tåg och kolla på valar. Och Hawaii förstås.
80-TAL SOM GÅTT FÖR LÅNGT__Kate Moss helpiercade öra! Om den aspekten av 80-talet får fotfäste är ju kameltån verkligen bara runt hörnet.

LISELOTTE WATKINS
Illustratör, bor i Milano.

TIDNING__Apartamento.
PLAGG__Margielakavaj med bortklippta ärmar. Bästa DIY för sommaren.
FILM__Spike Jonzes Where the wild things are.
PERSON__Kjerstin Dellert i Antikrundan.
BOK__Ingeborg Bachmanns Molina (Salamonski Press).
DRINK__Spritz – Prosecco och Aperol.

DANIEL BJÖRK
Rodeos chefredaktör

PLAGG__Mina färgglada ökenkängor från Pierre Hardy.
PERSON__Andrew Sullivan.
BOK__Trilogin Sömngångare av Hermann Brochs.
TIDNING__WWWWD, det är hög tid att modevärlden parodieras varannan vecka.
MUSIK__Lucio Battistis Amarsi un po’.
TV__Hulu.com.
TWITTRARE__Åh, det är en tuff match mellan Solange Knowles, P. Diddy och Karl Lagerfeld.
VIN__Amarone.

 

JOHAN WIRFÄLT
Rodeos kreative chef

PLAGG__Valfri urtvättad, mörkgrå bomulls-t-shirt.
ORD__Pirater.
NÄTVERK__Colombianatverket.se.
RÖST__Dött lopp mellan Anna Järvinen och El Perro del Mar.
GITARRHJÄLTE__Dött lopp mellan Reine Fiske och Rasmus Hägg.
NATION__Bhutan. Åk nu, innan svenskarna kommer!
SPRIT__Maker’s Mark utan is.
KORTROMAN__Roberto Bolanos Om natten i Chile.
DOKUMENTÄRFILMARE-GONE-SPORTKOMMENTATOR__Jörgen Leth, tillbaka på danska TV2 under Tour de France!
KORV__Lamm och rosmarin från Taylors & Jones, Kungsholmen.
rodeos kreative chef.

 

Rodeo

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Rodeo: Just nu