Krönika, Mode

VEM I HELA VÄRLDEN SKA JAG JÄMFÖRA MIG MED?

Nyligen sa plus size-modellen Crystal Renn att hon ville se mer variation i modevärlden. Det håller jag fullständigt med om. Mode har alltför länge varit fångat i en opersonlig och anonym modell-look istället för att satsa på karaktärer och människor som ser ut att ha ett intressant själsliv.

Men jag kan inte låta bli att samtidigt undra om det som är knas egentligen inte alls är modevärldens fixering vid ideal, utan vår egen fixering vid dem. Mode handlar faktiskt till stor del om skönhet, om vad det vackra är, och därigenom vilka som är vackra. Jag tror det är svårt att komma runt.

Så vår egen fixering vid idealet, kan vi komma runt det?

Jämför med sport. Sport handlar också om dem som är bäst. Fansen idealiserar och avgudar de allra bäst presterande atleterna i världen precis lika mycket som vi ser upp till modeller, om inte mer. Sportens ideal är också omöjligt och ouppnåeligt oavsett om du är en soffpotatis eller träningsfreak.

Ändå upplever vi inte sportens ideal som en form av förtryck. Vi inspireras av sportstjärnorna, men vi jämför oss inte med dem. Något sådant vore absurt för en amamtöridrottare.

Samma sak gäller egentligen exempelvis schack, eller genier som Albert Einstein och fysiker som Stephen Hawking. Så länge vi inte aspirerar till att bli världens bästa schackspelare eller vinna Nobelpris i fysik jämför vi oss knappast med dessa top-of-the-line-produkter inom sina fält.

Varför är mode annorlunda? Varför tittar tjejer på Kate Moss, Gisele Bündchen eller Lara Stone och jämför sin kropp med deras? Varför just det område där talang har väldigt lite att göra med arbetsinsatsen och desto mer med medfödda förutsättningar, eftersom modeller är födda med sitt vackra utseende?

Eftersom jag misstänker att mode alltid kommer föredra ett ideal framför andra av den enkla anledningen att det ligger i människans, idealets och modets natur har jag alltid förespråkat att man ska försöka koppla bort sig från idealet och dess krav på ens egen kropp. Att man ska förhålla sig lite mer till Gisele som man förhåller sig till Garri Kasparov helt enkelt.

Men i stället tittar vi på Gisele eller Simon Nessman och tänker att vi är för feta eller har för lite muskler eller för stor näsa. Jag kan inte komma på något annat område som framkallar just denna ”varför är inte jag perfekt?”-känsla som mode gör.

Möjligtvis känner vi något liknande av att inte räcka till när vi tänker på hur mycket vi tjänar, eller hur fint vi bor, vilka semestrar vi har råd med. Men den typen av otillräcklighet kommer enligt forskningen från att vi hela tiden jämför oss med dem som är en pinne upp på stegen. Vi försöker alltid vara lite bättre än vad vi är.

Modedesignern Ann-Sofie Back pratade mycket i början av sin karriär just om att mode handlar om att hela tiden vilja framställa sig själv som lite bättre än vad man egentligen är. Hon hävdade att det inte finns något sådant som glamour i verkligheten och deklarerade att hon ville sticka hål på illusionen, som om det var illusionen av glamour som var grunden i förtrycket.

Skillnaden mellan de två är dock återigen att vi inte inom mode jämför oss med modeller som är ”lite” snyggare än vad vi själva är. Vi jämför oss med modeller som är utvalda för att vara världens vackraste. Vi tittar väl inte på världens rikaste man och tänker ”det kunde vara jag”?

Eller så är det precis det vi gör. För just för att modeller och deras skönhet känns så orättvis och oförtjänt, tillsammans med mytbildningen om ”hon upptäcktes i kön till Avatar”, har vi en känsla av ”det kunde var jag” även om det är Gisele vi pratar om. Och i takt med att modellerna har blivit mer och mer anonyma har fler och fler människor kunnat känna igen sig i dem. Som om vi själva hade kunnat vara dem. Om bara vi fötts lite smalare, lite snyggare, med lite bättre läppar, ögon, hår eller ben.

Men om det är något som är en illusion så är det just detta. Det finns bara en Kate Moss.

Rodeo
  1. Anna skriver

    ” Varför just det område där talang har väldigt lite att göra med arbetsinsatsen och desto mer med medfödda förutsättningar, eftersom modeller är födda med sitt vackra utseende?”

    Her er ett av problemene, ”fødda med sitt vackra utseende”. Hvem bestemmer hva som er et vakkert utseende? Og når ble definisjonen på vakker så ensidig?

    Svara

  2. Fredrik skriver

    Det här är identiskt med den filosofi jag lagt fram Varenda gång som modellsnacket kommit på tal. Jag har en vän som är modell, hon är nog något av det minsta och längsta jag sett. Hon har haft problem med maten och sådär men mest av allt så är hennes benstruktur så sjukt liten.
    Jag kommer ihåg när jag sa att jag tyckte det var snyggt till några andra av mina tjejkompisar. Och utskällningen jag fick var liksom helt utom proportion. Jag blev faktiskt på allvar, helt chockad.
    Jag visste inte vad jag skulle svara.
    Jag blev chockad pågrund utav att jag kan prata med mina killkompisar om vilken manlig modell som man tycker ser sjukt bra ut och att t.ex. han och han har den kropp man skulle viljat ha. Det är en IQ befriad diskussion egentligen men den är nog helt normal, tror att de flesta har sådana diskussioner.

    Men Varför är det sån enorm skillnad?
    Helt ärligt så har jag Aldrig upplevt att killar skäller ut varandra för vilka ”sjuka” ideal man har, Trots att man kanske gillar den mest deffade, svåråtkomliga typen som existerar i modellvärlden.

    Svara

  3. . skriver

    Varför är mode annorlunda? Varför tittar tjejer på Kate Moss, Gisele Bündchen eller Lara Stone och jämför sin kropp med deras?

    för att dem är in our face heeeeeeeela tiden. det är tex inte sportstjärnorna på samma sätt. modellernas kroppar och ansikten möts vi av … -hur många gånger av dagen?

    tror det blir lite skevt att jämföra..

    Svara

  4. Petronella skriver

    Därför att snygg ofta är = åtråvärd.
    Man kan beundra en god prestation men man vet (?) att ingen älskar en mera för den (åtminstone inte en tjej… jag spetsar till fördomarna lite nu, ok?).
    Ett utseende kan däremot ‘ge en kärlek ‘, omgivningen kan förälska sig i dig…alltså vill man ha det perfekta utseendet som en försäkring ifall man inte duger som person. Det blir mera laddat.

    Svara

  5. Fredrik skriver

    Petronella: Tror du inte att det bara handlar om instinkten att vilja vara Herren på Täppan? Alltså högst i rang?

    Svara

  6. kajsa skriver

    Hej Daniel!
    Bra och tänkvärd artikel! En sak tål dock att tilläggas. Det finns en ganska naturlig (och tyvärr oundviklig?) förklaring på varför människor jämför sig med ‘skönhetseliten’ i så mycket större utsträckning än säg dito inom idrott. Vi blir ju alla dagligen bedömda och granskade efter vårat utseende samt bemötta därefter. Kvinnor tyvärr i större utsträckning än män. Folk tar sig mer än gärna rätten att kommentera sin omgivnings fysiska kvaliteter i relation till rådande skönhetsideal i alla möjliga situationer. Hur ofta blir folk bedömda och bemötta efter sin förmåga att springa snabbt/hoppa högt eller förklara relativitetsteorin i sina vardagsliv? Media är ju även en evig påhejare i att försöka få kvinnor att, från barnsben, känna att ett vackert yttre är en större fördel (samt garant för lycka och framgång) i livet än ett rikt intellekt.
    Tills att denna syn på kvinnor är i grunden förändrad tror jag att ett mer varierat skönhetsideal skulle vara nyttigt.

    Svara

  7. Petronella skriver

    Fredrik: Säkert det också. Den här tankegången baserar sig på varför det är så mycket mera laddat att önska att man vore just vacker. Högst i rang i alla andra sammanhang genererar inte lika mycket känslor, som Björk antydde, så det måste finnas en annan drivkraft också en att bara vara bäst.

    Svara

  8. Sara skriver

    Det finns skonhet som är mer svårgripbar än enbart det som är baserat på olika mått (liten midja, smala höfter, liten näsa). Jag pratar inte om att skönheten kommer inifrån. Snarare finns det något speciellt hos vissa människor som avspeglas i deras rörelser, blickar – märkliga människor kan göra sig på bild om man kan bortse från vissa skavanker.

    Vi har blivit så ”objektivt” ytfixerade att vi inte kan se skillnad på en person med ett besjälat, intressant sätt och en som inte har det. Troligen hade aldrig Greta Garbo eller Marilyn kunnat bli kända idag – det hade blivit Posh och Linda Rosing istället. De är ju precis lika snygga – jämförbara mått!

    Dessvärre är det nog så att 90% av folk idag faktiskt inte skulle se skillnad på Posh och Greta Garbo – de skulle inte se det förfinade, rena, komiska och mystiska över Garbo – utan bara fundera lite över om hon inte behövde lite injektioner i läpparna.

    Svara

  9. Fredrik skriver

    Petronella: Ja det känns som att det är för att det är så ouppnåeligt. Många vill ju vara den där typen som ”bara råkade bli världens vackraste” utan att bry sig. För det finns väl inget mer osexigt än när det syns hur mycket man bryr sig om sitt ansikte? Eller det tycker jag iallafall.

    Svara

  10. Fredrik skriver

    Med ouppnåeligt menar jag alltså: När man ser någon elitidrottare, världskänd konstnär etc.. Så känns det som att det iallafall finns en chans att man kan träna sig till eller jobba sig till det, men utseende kan man ju inte direkt träna upp så mycket att det förändrar ens look helt.

    Svara

  11. sofie skriver

    Skillnaden är antagligen att modevärlden sprider sig till alla möjliga aspekter av
    våra liv. Egentligen är det enkelt: Modevärlden idealiserar en smal kropp. Tidningar
    sätter den smala kroppen på omslagen. Kläder görs för den smala kroppen. Skådespelerskor och artister strävar efter den smala kroppen. Tidning A ger oss kost- och motionstips för att själva kunna få den smala kroppen. Tidning B tror sig vara bättre än så och berättar för oss att vi istället ska acceptera att vi aldrig kommer att bli lika vackra. Case in point: Plaza. En tidning jag normalt inte läser men bläddrade igenom hos frisören. Där försökte chefredaktören (om jag inte minns fel) peppa sina medelmåttiga läsare genom att uppmuntra oss till att sluta försöka bli lika snygga som Victoria’s secret-modellerna: Vi kommer ändå aldrig att lyckas. Tack Plaza. Modevärlden sprider sina ideal till oss andra för att vi vill vara vackra. Att vara vacker och åtråvärd är viktigare än att vara smart, påläst eller duktig på friidrott. Jag som kvinna vill att män ska åtrå mig (rent grundmässigt har det väl med fortplantningsinstinkter att göra) och därför vill jag vara vacker. Den smala kroppen sätts på en piedestal och hyllas som det vackraste vi kan ha. Modevärlden skulle göra oss alla en tjänst om de varierade sig och visade att även en kurvig eller en kort kan vara vacker för att få ett stopp på hjärntvätteriet som får oss alla att tro att modellernas utseende automatiskt är det finaste som finns.

    Svara

  12. Fredrik skriver

    sofie:

    Men jag tror att det är mer komplicerat än att Tidningarna och reklam har ansvaret i varför idealet ser ut som det gör. Jag menar.. tänk på det. Ju mer tiden har utvecklats så har vi mer och mer insett att träning och rätt kost är det optimala. En smal kropp= en sund kropp enligt mångas ögon, även om så inte är fallet alla gånger. Det var inte så innan de här studierna dök upp för ex antal år sedan.
    En kurvig kropp i en okunnig persons ögon kan bli en osund kropp.

    Svara

  13. sofie skriver

    -> Fredrik

    Nej, det stämmer att det är en förenklad version att påstå att tidningar tar allt ansvar. Men jag vill påstå att en anledning till vår strävan efter den typen av utseende är att idealen sprids från att vara ideal inom modevärlden till att bli det uttalat enda rätta ”vackra” och att vi vanliga dödliga hjärntvättas (av exempelvis tidningar) till att hålla med.

    Sen får ju modefolket bestämma sig någon gång. Ska deras skönhetsideal vara en estetisk flykt ifrån verkligheten, där ett udda, övermänskligt utseende och allmän glamour fungerar som eskapism och där allt naturligt och normalt förkastas, eller har du en poäng i det du säger; att det finns en hälsoaspekt i det hela? (Fast då undrar jag vilken vriden bild av vad som är hälsosamt människor egentligen har. Jag läste någonstans att ungefär 7-9% av världens kvinnor ens har de fysiska förutsättningarna att bli så smala som den typiska modellen. Jag tror att jag personligen ligger på min dödsbädd den dagen jag är så smal. Nyttigt?)

    Svara

  14. Sara skriver

    Fredrik – sedan har forskningsresultat också visat att det är mellan normalvikt och fetma, alltså övervikt (BMI 26-29) som är associerat med att folk lever längre. Hur många vet dock om detta eller tror att det är sant? Orsaken till detta är att det inte repeteras i media – det är inte en nyhet som säljer – inte en nyhet som gör folk neurotiska och köpgalna.

    Sedan så är det nog så att själva det grundläggande problemet är att smal=snygg, helt oberoende av ansikte, i dagens samhälle. Detta gör alltså att de flesta kan bli snygga om de är tillräckligt målmedvetna och svälter sig. Bevis=Sarah Jessica Parker. Pengar och målmedvetenhet kan göra vilken kvinna som helst attraktiv.

    Västvärldens fluktuerande syn på skönhet är ett fascinerande exempel på slumpmässigt evolutionärt tryck. Ena stunden har vi ingen mat eller teknik och då gäller det att ha optimal metabolism (dvs kunna alstra kvinnliga attribut trots begränsad föda) och vara naturligt symmetriska (raka tänder och annan symmetri) – 3 generationer senare är detta helt egalt eftersom vi har tandvård och mat i överflöd och plötsligt är det istället benhård vilja som avgör det mesta.

    Modevärlden kommer aldrig att vara mångfaldig. Det kommer alltid att vara något som sätts på piedestal. Dock vore det ju roligt om man kunde sluta visa upp skinntorra anorektiker som ideal.

    Svara

  15. Lina skriver

    Jag tycker din liknelse med sportvärlden haltar för att atleter trots allt tränat upp sin förmåga och sin styrka. När vi pratar om Gisele och Kate utgår vi från en gemensam uppfattning om naturlig skönhet, en uppfattning som är konstruerad, och något som vi projicerat på dem, för skönhet är verkligen en smaksak. Och det är för att det är en smaksak som det är så farligt när man hajpar upp någon alldeles orimligt, som säg med exempelvis Aygen Dyess, för i och med mer eller mindre hjärntvättar man människor och likriktar deras smak till att bara åtrå ett ideal när det finns tusentals.

    Svara

  16. Sara skriver

    Har vi någon slags idé om att vem som helst som lägger manken till kan bli Beckham eller kanske till och med Einstein? Tyvärr är det en chimär. Man kan inte lyckas om man inte försöker men dessvärre kan man misslyckas även om man försöker. Det är ingen skillnad – en på miljonen kan bli Einstein och lika många kan bli Kate Moss – och detta är nästan uteslutande på grund av genetik.

    Precis i detta ligger problemet med modevärlden tror jag…att man försöker göra skönhetskonceptet rättvis genom smalhetsidealet – den som jobbar mest ”förtjänar” att vinna – och vinsten består i att överhuvudtaget komma i kläderna utan att de måste sys om.

    Svara

  17. CONSPICERE » Blog Archive » ingen sport skriver

    [...] Men jag tycker inte att det passar sig att jämföra ouppnåeliga ideal inom idrotten med ouppnåeliga ideal inom modeindustrin. [...]

    Svara

  18. Fredrik skriver

    Sofie:
    Sara:
    Lina:

    Läs HELA inläggen som jag skrivit istället för att plocka ut delar. Jag skrev:

    ”Men jag tror att det är mer komplicerat än att Tidningarna och reklam har ansvaret i varför idealet ser ut som det gör. Jag menar.. tänk på det. Ju mer tiden har utvecklats så har vi mer och mer insett att träning och rätt kost är det optimala. En smal kropp= en sund kropp enligt mångas ögon, även om så inte är fallet alla gånger. Det var inte så innan de här studierna dök upp för ex antal år sedan.
    En kurvig kropp i en okunnig persons ögon kan bli en osund kropp.”

    Alltså: Det jag skriver är att många människor fått en syn på den otroligt smala kroppen sen kunskapen började säga att träning och en viss kosthållning var bra. Det drevs såklart till extremer och eftersom många människor är lata och orkar inte läsa på så drar de egna slutsatser utifrån små fragment ur kunskap de hört.

    Med andra ord så kritiserar jag okunskapen som finns. Alltså, ingenting i det jag skrev håller med dessa människor. Det är så jobbigt att hålla en debatt om det här ämnet, det blir alltid såhär. Och nu tycker jag ändå att jag varit tydlig.

    Svara

  19. sofie skriver

    -> Fredrik

    Förlåt, jag tror vi missförstod varandra. Jag uppfattade det inte heller som att du höll med dessa människor. Men blotta tanken på att folk kan tänkas fundera i dessa banor och att det skulle vara orsaken till idealet som råder gör mig väldigt frustrerad även om du inte var målet för min frustration…

    Sedan tror jag väl inte direkt att det är orsaken heller. Kanske en bidragande faktor på en väldigt indirekt nivå men jag tror problemet bottnar någon annanstans. Var har jag inte riktigt klurat ut ännu.

    Svara

  20. Sara skriver

    Fredrik – riktigt så tydligt som du tycker att ditt inlägg var var det faktiskt inte. Nu har du däremot klargjort din synpunkt.

    Nej, jag tycker inte att folk som läser tidningarna är lata så att det förslår. Det är däremot journalisterna som presenterar forskningsresultat och bestämmer vad man ska publicera i populärvetenskapliga sammanhang. Det är journalisternas jobb att presentera fakta – när det gäller vetenskap gör de inte detta särskilt bra.

    Svara

  21. Arvida skriver

    Som någon nämnde och kanske även fler, har inte läst alla kommentarer, så tror jag det handlar om bristen på objektivitet i skönhet. Pratar vi om schack och sport så är man bäst om man springer först i mål eller tar den andres kung.
    Plus att alla kan i princip bli modeller om de är tillräcklit smala. Jag blev utsatt för att inte vara tillräckligt smal men om jag tagit till mig ett ätstört beteende hade jag kunna fortsätta som modell. Vet även bekanta som plötsligt utsatts för ätstörningar, rasat i vikt och då blivit scoutade. Så det handlar väl även om att det är hyffsat lättillgängligt, under vissa sjuka uppoffringar.
    Även hur man blir behandlad på grund av sitt utseende. Om folk inte vet hur en viss atlet ser ut kommer han inte få någon särbehandling men en som inte vet att Kate Moss är en supermodell behöver inte veta om det för att särbehandla henne. Det är väl samma princip med kändisar, men sedan är det även många som vill vara riktigt kända på något sätt kanske just av den positiva särbehandlingen som ofta kommer med.

    Svara

  22. sofie skriver

    Jag blir så irriterad på att alla utgår ifrån att man tycker att de smala supermodellerna är vackrast i världen. Jag tycker inte det. Jag har aldrig träffat en man som sagt att han vill ha kvinnor i den storleken. Skulle Kate Moss inte ha varit intresserad av en modellkarriär, vuxit upp på landet någonstans långt ifrån den världen, skulle hon säkert också få höra hur hon inte ska jämföra sig med de vackra supermodellerna, för så vacker kommer hon ändå aldrig att bli.

    Svara

  23. Sara skriver

    Arvida – som du snuddar vid kanske problemet är just att man försökt lägga in ett mått av objektivitet i skönhetstävlingen – smalast vinner. I modellvärlden finns det också objektiva mål – omslag och kampanjer är som vinster och medaljer. Det finns sporter som är bedömningsberoende – mestadels sporter som involverar kvinnor – konståkning och gymnasik, men även backhoppning. Kanske är det relaterat till att kvinnor är bra på mycket som inte är lätt att mäta?

    sofie – Kate Moss är inte den hon är bara för att hon är mycket smal. Hon har ett ansikte som fotar helvetiskt bra inom vissa viktintervall. En person med IQ 100 kan inte bli Einstein hur mycket den personen än försöker. Aldrig. Det spelar ingen roll hur mycket av sin tid den personen ägnar åt matematik och fysik. Lika lite kan en random tjej med medelutseende svälta sig till Kate Moss. Men visst har du rätt i att med 10+ kg är det inte alls samma grej och få skulle märka hennes fantastiska drag.

    Svara

  24. Arvida skriver

    Sara – Jo visst, men på ett plan tycker jag att det är svårare att göra något objektivt av skönhet.

    Sen så bör man kanske även tänka på att vissa folk kanske jämför sig på något vis med eistein eller strävar efter att bli bättre inom sport men inget av detta är skadande, men att försöka bli smalare är direkt skadande av kroppen och kanske på grund av detta får det mer uppmärksamhet och definitivt mer ångest i det. Det är så fruktansvärt dubbelt – ”ska jag ge upp mina tankar och min tid på något som inte är ens bra för min kropp men endast bra för mitt personliga ego eller försöka att inte var aså ytlig?”.

    Svara

  25. Sara skriver

    Det är nog mycket sällsynt att forskare sitter och gruvar över att de inte kommit på något lika bra som Einstein. Alla fattar ju att det vid vissa tidpunkter finns vissa idéer som så att säga ”hänger i luften” och är deducerbara för den som är insatt – det handlar precis som i många andra sammanhang vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Generellt drivs folk i forskningsvärlden av lust till idéer och lust till prestige och respekt från de som är riktigt insatta. Det här med att inte vem som helst fattar storheten är liksom en riktigt viktig aspekt – det ger en känsla av elitism som kan vara nog så trevlig.

    Elitidrottare skadar ibland sina kroppar och många framstående vetenskapsmän (och kvinnor) har verkligen inte några liv. Generellt är det väl så att topprestationer kostar. Vad jag dock inte förstår är hysterin på att se bäst ut när nästan alla unga tjejer ändå är attraktiva – det är ju egentligen först klar övervikt och ålder som gör att folk ser sämre ut. Varför denna strävan att vara allra allra snyggast när de allra, allra flesta ser halvhyffsade ut och kommer att gifta sig, få två barn, ha en villa och Volvo om 5-10 år?

    Jag undrar om folk bara ger upp/tröttnar och inser att svenssonliv är bra eller är det så att folk tror att man måste vara Gisele för att få ett typiskt, hyggligt liv? Det troligaste är väl att folk inte vet vad de håller på med och rivs med i någon slags neurotisk konsumtionshets….

    Svara

  26. Arvida skriver

    Alltså, det handlar ju om att det är sådan hysteri runt att kvinnor ska vara vackra. Mycket in för varandra. Det är väl ingen som nöjer sig om du skulle säga till dem, eller en specifik person, att ”men vadå, du kommer ju få en familj och ett helt okej lycklig svenneliv”. När det gäller kvinnor så är det mer fokus att vara vacker än att vara bra på något och jag tror det skapar ett problem. Det är inte självuppfyllande i längden att sträva efter ett vackert utseende men att bli bra på något tror jag fyller en helt annan känsla i dig. sen kan man hävda att det är dumt efter som att se ut är en egenskap som vilken egenskap som helst, men precis så naiv och så mycket jag vill tro på att det inte faktiskt spelar mer roll så får jag för mig att många andra i samhället tänker det samma. Det är inte så hög status att satsa endast på sitt utseende samtidigt som det krävs av kvinnor att det ska.
    Jag tror helt enkelt att det är en stor konflikt och ångest i att sattsa på sitt utseende därför. Man ska inte, fast ändå ska man. Man gör fel enligt alla samtidigt som man märer hur mycket lättare livet går och all positiv särbehandling man får. Fruktansvärt dubbelt.

    Svara

  27. Fredrik skriver

    Ja, man kanske bara ska säga att man kan gilla läget. Alla kommer inte vara modeller hur mycket de än försöker, alla kommer inte vara bäst hur mycket de än försöker. Det enda man kan göra är egentligen det man är bäst på och det som gör en lycklig.
    Att vara bäst = Att vara den som blir mest framgångsrik på det man gör.

    Svara

  28. StreetKatze skriver

    I think the bottom line is that not much has changed over the years and like in the 60′s a woman’s success is above all valued in her looks. For instance you talk about the worlds richest MAN, yes, cause the worlds richest woman is really nothing we even acknowledge now is it?

    Men can find value in so many things beyond surface. And he can have it all even though he wasn’t born handsome (even though that helps men too), if he has money or talent he will also have the super hot trophy wife.

    rich women, might have toyboys around them but not to that extent unless they are also good looking, like Paris Hilton. For women, sad enough we are thought from very early that if you are pretty you are already somewhat a success. That’s why female compare themselves and watch for, maybe similarities, with these stunning women called models.

    One would wish things would have changed more but as long as being a model is more of a success then being a CEO I don’t see that happening…

    Svara

  29. Amanda skriver

    Att inte sträva efter ett attraktivt yttre i dagens samhälle, dvs, ett yttre som lever upp till de ideal media visar upp, är enligt mig näst intill omöjligt. Visserligen tar sig denna strävan olika uttryck, och olika individer är olika påverkbara och kanske inte ägnar lika mycket tid till det, ovs. Men generellt; vi vill hela tiden förbättra oss själva, alltid bli en ”bättre” version av den vi är, förenklat uttryckt alltså likna Kate Moss mer och mer. Och detta gäller främst kvinnor.
    Varför? Jo, för att i media (som finns där hela tiden, som är rent omöjlig att inte påverkas av) är den lyckliga, framgångsrika, omtyckta kvinnan den den vackra, smala kvinnan. Bilden av henne matas flickor med från att de är små och uppfattningen att kvinnor endast är bra om de lever upp till de rådande idealen ligger djupt rotad inom de flesta av oss. Det är inte kvinnan som är bäst på sport eller matte som blir lycklig heller, nej nej. Jag tror definitivt att det är därför vi aldrig kan sluta upp med att jämföra oss med Kate eller Gisele; strävan efter skönhet är i grunden en strävan efter lycka, och vem känner någonsin att de är nog lyckliga?

    Svara

  30. Sara skriver

    Jag tror tyvärr att de ökade kraven på kvinnor är en form av motreaktion mot frigörelsen på 60-talet. Kvinnans roll i samhället har varit för underlägsen alltför länge för att det kan försvinna genom lite god vilja och korta klänningar. Kvinnor uppfostras till att se till andra för bekräftelse – något som jag i och för sig skulle kunna vara delvis medfött – och i och med att familjens tryck på kvinnan/flickan har minskat har istället media och kamrater fått en mycket större påverkan.

    Så istället för att uppfostras till att göra som mamma och pappa säger tenderar vi att försöka tolka budskapen omkring oss – och, ja, givet att det inte finns många kvinnor i media som ses med blida ögon om de inte uppvisar vissa drag (platt mage, långa ben, BMI <20) så är det nog ganska klart hur unga kvinnor tolkar detta.

    Svara

  31. Julia skriver

    Jag tror att det är för att mode som bransch handlar mycket mer om fåfänga och fokus på att synas själv. Och modeller är till ganska stor del till för att göra reklam för varumärket, det är meningen att vi ska vilja vara som dem.

    Svara

  32. frieda skriver

    Alltså förihelvete. Aldrig hört talas om den problematiska företeelsen ”könsmaktsordningen”? ”Patriarkatet? Nehej. Det var väl det jag trodde. Men det kan ha något med det att göra. Kanskekanskekanske?

    Svara

  33. Våren på Rodeo - Lisa C | Rodeo Magazine skriver

    [...] vem vill man jämföra sig med? Agnes sätter skrattet i halsen när Prada hyllas för sina (två) ”mulliga” modeller och [...]

    Svara

  34. cookie skriver

    Vad ni alla är fixerade vid detta! Det råder ett smalt skönhetsideal, javisst. Men so what? Om man ska diskutera mänsklighetens välmående finns det väl tusen andra viktigare aspekter att diskutera inom områdena politik, miljö, fattigdom, utbildning, vatten&mat mm mm. Låt de som vill jobba med skönhet och proportioner (samma typer av människor som t ex gjorde skulpturer i Grekland för 2000 år sedan) göra det, och så kan de som vill rädda mänskligheten göra det. Om modebranschen tycker att det är fint med smala kroppar och du tycker nåt annat, är väl det fine?
    Jag tror att smal kropp på catwalk och modefoto bl a kan ha att göra med möjligheten till fler variationer av tredimensionell siluett. En rund kropp minskar variationen att skapa olika former.
    En annan anledning kan vara att självdisiplin är också ett attraktivt attribut hos människan, t ex förmågan att avstå från frosseri.
    Hejdå.

    Svara

  35. eyeless skriver

    Jag håller med stora delar av inlägget!
    Det kan vara värt att tänka på varför man inte jämför sig på samma sätt inom andra grenar samt varför man alltid ställer kraven på omgivningen. Oavsett hur vi uppfattar något, vackert eller provocerande, så är det ju ändå vår uppfattning; vår tolkning. Ingen kan sätta en idé i ditt huvud (typ Inception :P) och säga att ”såhär tycker du nu. Så här vill du vara.”
    Det måste finnas antingen en total osäkerhet (som gör att vi faller efter för tex grupptryck; ”alla andra följer idealen och jag vill inte vara utanför”) eller en liten del i sinnet som håller med om idealet för att man ska kunna ta till sig det.
    Kanske lite långdraget exempel nu, men tex i klassrummet sker i princip samma sak: Vem kommer ihåg det som läraren sade under biologi- och historielektionerna i högstadiet/gymnasiet förutom just dem som är intresserade av ämnet.
    Är man ointresserad och inte har några motiv till att förändra sig så rinner det ofta bara av en.
    Vi människor är ju extremt sociala flockdjur och allt vi gör påverkar den sociala omgivningen samtidigt som allt vi gör är en reflektion av den sociala omgivningen. Vi jämför oss med varandra utseendemässigt och talangmässigt och även om vi klagar så mycket på modetidningarna för att de framställer snedvridna idealbilder så dyker snart något annat upp.
    För tar vi till oss av det som modetidningarna visar kan det betyda att vi tar till oss av samma signaler från annat håll också; exempelvis kompisar (vilkas åsikter vi påverkas mest av).
    Därmed kommer vi inte ur spiralen bara för att en pådrivande faktor (media) är tillintetgjord. För det enda modetidningarna gör är att stimulera de åsikter och tankar som redan finns inom oss. Därmed är det möjligtvis en enklare väg ut ur spiralen om man börjar med att ifrågasätta saker och ting, främst inom sig själv. Vi rättar oss nämligen efter vad andra människor gör (i mindre eller större grad) och deras åsikter om oss väger ofta tyngre än tidningarnas; men dessa kan också komplettera varandra på så sätt att tidningarna framstår som den stora skurken.
    Det är också lättare att ställa krav på högt uppsatta positioner (som vi egentligen inte kan nå så länge vi inte förändrar oss själva) än att starta en konflikt med sina vänner eller sig själv. Jaja, hursomhelst, man kanske ska sluta köpa modetidningar och därmed finansiera och stärka bolagens position, och istället tänka på vad ens egna ideal är och kanske följa dem istället. Det är ju ändå upp till en själv och ingen tvingar en (förutom samhällets åsikter vilka inte kommer förändras så länge inte man själv gör det).
    Jag har mycket mer att säga, men jag håller mig till min (i mina ögon) kortfattade text med aningen grova exempel.

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net