Krönika, Mode

Bzz-bzz-bzz, framtidens melodi

Det är nog inte många som kommer ihåg, men i slutet av 90-talet anställde Bottega Veneta (som då ägdes av grundarfamiljen Moltedo) två unga Londoniter för att, som det så fint heter, generera buzz. Katie Grand, nu chefredaktör för Love Magazine tog med sig sin designerkompis Giles Deacon, som då var nykläckt modeskapare, och satte igång med att injicera adrenalin direkt in i Bottega Venetas åldrade vener.

Hur de gjorde? Genom en 80-talsinspirerad kollektion med skinndräkter i bjärta färger och hårdsminkade tjejer, en look som i slutet av 90-talet var lite fräck och fräsig (även Jeremy Scott gjorde succé med något liknande under den här tiden).

Jag får enorma Bottega-vibbar när jag tittar på vad Nicola Formichetti har gjort med Thierry Mugler, eller Mugler som märket tydligen heter nu. Inte för klädernas skull utan för tillvägagångssättet. Och precis som Grand har han tagit med sig en designerkompis – eller i Formichettis fall två.

Mugler är ett märke som har en stor tillgång, sin parfymbusiness. Angel är en av de verkliga storsäljarna i doftuniversumet, men märken som faller bort från moderadaren får i längden svårt att hålla liv i sina parfymer – dessa behöver nämligen drömmen, visionen och bilden för att inte kopplas samman med det årtionde de uppfanns.

Formichetti är ett väldigt smart val av Clarins (som äger Thierry Mugler) och pekar även på att Mounir Moufarrige delvis tänkte rätt när han tog in Lindsay Lohan på Emanuel Ungaro. Genom att inte välja Gareth Pugh eller Olivier Theyskens, eller vem som nu skulle kunna tänkas ha varit aktuell för Mugler, undviker Clarins den stora diskussionen kring huruvida designern lyckas förvalta företagets arv. Läs kommentarerna kring Mugler-visningen och se att i den mån kläderna recenseras så är omdömet ganska negativt. I stället fokuserar nästan all bevakning på buzzen, på det faktum att Lady Gaga ringde och lyckönskade, att hon var ”musical director”, på känslan av att det här är internetgenerationens sätt att ta sig an mode, på framtiden. Skillnaden mellan Formichetti och Lohan är enkel – det är bara en av dem som hade chans att accepteras av modevärlden.

Egentligen kvittar det vad som skrivs i nuläget så länge det inte är lika negativt som det som skrevs kring Ungaro, det är buzzen som räknas, att allt fler får upp ögonen för varumärket Mugler. Det kommer inte förvåna mig om Lady Gaga går damvisningen i mars, det skulle dessutom passa bra i marknadsföringen av hennes nya platta. Mugler säljer ännu mer parfymer, alla blir glada.

Kontentan är väl helt enkelt att det är buzzen som är framtiden. Lohan var det första steget, Formichetti visar hur man kan göra det rätt. När Elsa Schiaparelli ska återlanseras 2012 kanske det är den här modellen ägaren Diego della Valle borde kopiera snarare än att sätta någon ung, lovande designer på stolen. Det är på något sätt ärligare. Det gör det tydligt att det inte handlar om kläderna utan om kringkrafset.

Rodeo

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net