Krönika, Mode

Är slaget över?

Trots allt snack om en ny era efter 00-talets shoppingmani med idéer om att kunder ska börja handla på nya sätt, investera mer, tänka mer i plagg som man kan kombinera och behålla över tid – snarare än att vara trendhoror – så pekar mycket på att shoppingmanin bara har börjat.

Det finns ju fortfarande potential att shoppa mer liksom. I Sverige bor vi i stora lägenheter och spenderar mycket tid i hemmet. Sålunda blir bostadsrätten och Carl Malmsten-soffan statusobjekt. I Japan, där människor inte bor stort, eller inte ens har råd att bo eget går pengarna till Louis Vuitton-väskor och andra lyxplagg. En annan bostadsmarknad eller ändrade mönster skulle innebära fler väskdebatter och ännu tätare garderobsutrensningar.

Vi pratar ofta om mode som om vi alla lever i samma värld. Men om sanningen ska fram så pratar vi väldigt tydligt om Europa och USA. Om Kina vet vi kanske bara att de, trots memot från Europa om att vi har gått in i en mer nedtonad och subtil period, fortfarande vill handla logoklädda accessoarer. Och idag är det Asien som modeföretagen tittar på först, Europa först i tredje hand.

Vi pratar också om en liten klick konsumenter, vars identitet det är att ta avstånd från trendshoppande och aldrig skulle läsa Sofis Mode. Jag är absolut en av dem. Vi pratar om att det är bättre att köpa något dyrt som håller länge än att köpa massa billigt som vi sedan slänger eller ger till Myrorna. Vi pratar om det vulgära i att skylta med sin konsumtion med uppenbara loggor. Vi pratar om lyx som bara märks för den som bär plagget. Jag dissar ingen här, vänder bara spegeln mot oss själva istället för att lite slentrianmässigt tro att det är vi som tänker på det här sättet som är själva kärnan i modevärlden.

För ju mer jag tänker på det så har detta så länge jag kan minnas varit modemänniskornas mantra. För tio år sedan var det en reaktion på Gucci efter att Tom Ford tagit märket från mossan till vip-klubben samt den logomani som utbröt strax innan millenieskiftet. I mitten av 00-talet var det Bottega Veneta som blev ett exempel på att modet rörde sig i en ny smakfullare riktning. I dag är det Célines framgångar som vi tolkar på detta sätt. Vi älskar när it-väskan förklaras vara död, men om sanningen ska fram köpte väl vi aldrig någon in the first place?

Det här med att konsumtionshets är ute framställs alltid som en nyhet, men egentligen är det en konstant. Det är bara märkena som byts ut. Nu senast skrev jag om ”modetröttheten” i en krönika i december och alla höll med. Så klart. Men det känns mer och mer som en inställning som säger väldigt lite om vår samtid – det enda som upprepas är ju att vi är en grupp som inte gillar konsumtionsaspekten av mode. I slutändan är det troligare att det är vi som är ur takt med tiden och att det är därför vi måste omformulera detta gång på gång i något slags naiv tro på att ”den här gången” kommer det faktiskt bli en skillnad.

Att shoppingfesten på något sätt skulle ha bedarrat är blåögt. Shoppingsajten Mr. Porter ska snart öppna dörrarna och hoppas kunna bevisa att det finns en tillräckligt stor massa av shoppinggalna män för att hålla igång i en shoppingsajt för lyxkonsumenter.

Samtidigt driver Googles nyöppnade Boutiques.com på från ett annat håll. I veckan lanserar de inte bara ett verktyg för märken att analysera kundernas beteende på allt mer sofistikerade sätt utan även nya sätt för kunderna att analysera trenderna.

Det här är indicier, men faktum är att möjligheter också skapar beteenden. När modevärlden och modemänniskorna klagar på att det går för snabbt och att det är för mycket business så vill man så klart bara säga ja. Vi behöver rum för kreativitet och kvalitet. Men allt pekar åt det motsatta hållet, mot fler och snabbare trender, mot mer konsumtion, mot mer statusshopping och loggor. I slutändan är det ganska enkelt. Vi tror att vi är något slags motståndsgrupp som kämpar för kreativitet och mindre kommersialism. Men affärsmännen ser oss bara som en av många konsumentgrupper.

Rodeo
  1. Fredrik skriver

    Håller inte med. Det har varit ett stort Fokus på mode som trend under 00-talet. 90-talet hade sin musik-era, 80-talet hade sin yuppie-era. Jag tror att fokuset kommer flyttas till något annat nu.
    Alltså tycker jag att modetröttheten definitivt är högst närvarande.

    Svara

  2. Petronella skriver

    Det är sant. Men för att vara cynisk och bitter så är det sant för många andra områden också. Kunskap gäller inte längre.

    Svara

  3. Daniel skriver

    Fredrik: Menar bara att även om VI känner modetröttheten så har jag en känsla av att det är en ytlig trend. Liksom, att vinden blåser åt lite olika håll ändrar inte riktningen på Golfströmmen. Ta yuppie-eran. Den försvann bara ur fokus, men derivat, hedgefonder och investment banking försvann ju knappast? Jag hoppas att det är något djupare på gång här, men jag tvivlar på det.

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu