Krönika, Mode

Vem vill vara snygg? Inte modemänniskan i alla fall.

Första gången jag kom till Stockholm var min första tanke att alla var oerhört snygga. Snart började jag fundera på om det var så att människor med ett fördelaktigt utseende flyttade till Stockholm. Kanske var det en process som pågått länge, undrade jag, så att landsbygden blev allt mer oattraktiv och stockholmarna allt snyggare.

Nu läser jag om huruvida det är så att modevärlden drar till sig extra attraktiva personer, så att den, som bransch, har blivit en plats där folk är smala, långa och vackra.

Linnéa på An Editing Eye skriver:

Spontant skulle jag säga att det är en kombination av att snygga människor (ja, nu använder jag det ordet) generellt har ett större självförtroende när det kommer till kläder och därmed kanske också när det kommer till mode (lägg märke till att jag skiljer på mode och kläder), samt att det ofta är lättare att utveckla ett intresse för ett område som man känner någon form av samhörighet med.

Hanna – Yoicks här på Rodeo – diskuterade vidare och konstaterade att det är ”troligare att man stannar i modebranschen om man ser ut som folk förväntar sig att en modebranschmänniska ser ut.”

Det de försöker säga är inte att det är så att människor som jobbar med mode har en viss stil, utan att de har en viss fysikalitet, en modekropp så att säga (som bara råkar passa som hand i handske med idealet som de är med och skapar). Men jag tänker inte diskutera huruvida modebranschen drar till sig attraktiva personer eller om de attraktiva skapar modet till sin egen spegelbild.

För det konstiga är att trots alla fördelar som medborgarna sägs ha är modebranschen ett neurosernas näste. Det borde vara tvärtom: en plats befolkad av människor som vet med sig att de är så snygga att de kan klä sig i haremsbyxor och ändå få ligga. Men min upplevelse är den motsatta – att många kvinnor i modebranschen snarare känner sig lite för feta, lite fel, can’t get a man, tror att lösningen kanske ligger i rätt accessoarer, ny frisyr etc.

För oavsett hur snygg den där moderedaktören är, eller hur smal en annan stylist alltid har varit, eller hur bra hy hon modejournalisten har så kan de aldrig tävla med den strida ström av unga flickor som stampar nerför catwalken eller blänger surt från modetidningarnas glassiga sidor. Till och med de modeller som blir mammor är snart tillbaka på Vogues omslag med platt mage innan vanliga mammor ens slutat amma.

Detta är inte en värld av självnöjda kvinnor som vet att de är snygga, vi pratar en plats där kvinnor ständigt måste kämpa för att behålla sin sans.

Kanske är det därför som så många börjar älska Prada, Comme des Garçons och belgiskt avantgarde, eller för den delen Céline och Jil Sander. För att cool är något annat än snygghet. Cool är en nål som är till för att sticka hål på ballongen som vi kallar ”naturligt vacker”.

Den under senare tid uppmärksammande bloggen The Man Repeller är en ganska bra illustration av att modevärlden (alltså de som lever mode större delen av sin tid) faktiskt till väldigt liten del handlar om att vara sexig. För en modemänniska ser sällan ut som Gisele eller Edita Vilkeviciute eller vem som helst annars som ser bäst ut jeans och T-shirt. En modemänniskas default position är ”ej snygg, men cool”.

Leandra Medine, som gör Man Repeller-bloggen, visar bland annat i steg för steg-guider hur något blir fashion, nästan alltid genom extrem överstyling. Som någon som jobbar med och skriver om mode tycker jag så klart nästan alltid att resultatet är att föredra framför avstampet — det ser helt enkelt bättre ut att ha på sig skinnbyxor, skinnshorts, skinnkjol, skinnväst och skinnjacka än att nöja sig med något som banalt som en skinnjacka.

Det är denna dynamik som gör att det går ett kollektivt skri av upphetsning när Miuccia Prada gör kläder med bananmönster eller Jil Sander svårburna kjolar som faktiskt för de flesta människor för tankarna till säckar. Det är kläder som är en dolkstöt i ryggen på de snygga (även om de snygga så klart inte har några problem att bära dem, the bastards).

Så min fråga är egentligen denna: Är det kanske så att människor som dras till modevärlden inte gör det för att de är snyggare än andra, utan för att de känner en ambivalens inför skönhet — sin egen och andras?

DANIEL BJÖRK

Rodeo
  1. Emma skriver

    Intressant tanke! Det skulle förklara varför jag tycker modemänniskor klär sig så trist..

    Svara

  2. marianne skriver

    Hmm.. kan hålla med om att modekvinnor klär sig knasigt ibland. Men menar du att det skulle vara ett uttryck för avundsjuka mot tonårsmodeller? Det tycker jag är lite orättvist. Hur ska de klä sig då? Undrar en nyfiken icke-modebranschmänniska

    Svara

  3. sthlm skriver

    ”Första gången jag kom…” Segt att alla är inflyttade!!… /Äkta stockis

    Svara

  4. Daniel Björk skriver

    Marianne: Jag skulle inte vilja säga ”avundsjuka”, det vore orättvist, absolut. Jag menar mer något i stil med att mode är en komplicerad miljö för kvinnor att verka inom. Det handlar säkert inte bara om tonåriga modeller, utan om att jobba i en bransch som på många sätt är en skönhetskult. Jag tror det tär på en med tiden och ”cool” som jag kallar det är ett sätt att hantera det.

    Svara

  5. Emma skriver

    Alltså, även fast jag inte riktigt är verksam inom själva branschen så anser jag mig själv vara fashion. Klär mig coolt liksom och har känt mig jävligt nöjd!
    Men. Enligt min pojkvän är detta inte snyggt, inte sexigt. Så kvinnosynsproblemet gör sig väl lite också till känns här. Hehe. Bara en parantes sådär.

    Svara

  6. Jessica skriver

    Vad som är snyggt och sexigt är ju en smaksak, så jag tycker inte man kan säga rakt av att folk inom modebranschen inte vill eller kan vara sexiga. Jag tror snarare att det är så att man faktiskt känner sig just snygg och möjligen sexig i de kläder man väljer.

    Ibland kanske man inte har ett behov av att klä sig för att locka till sig det motsatta könets intresse. Man kanske klär sig efter sin egen smak, även om den råkar följa rådande ideal som man inte riktigt kan leva upp till. Och man kanske känner sig lite bättre till mods när man får positiv feedback från andra inom branschen. Det brukar vara människor som inte alls är insatta i mode som säger att mode inte är snyggt.

    Jag tycker mode kan vara både snyggt och sexigt. Jeans och t-shirt kan också vara det, men om alla alltid skulle gå klädda på det viset skulle det bli fruktansvärt tråkigt. Jag ser mode som en konstform och ett uttryckssätt.
    Visst borde man kunna känna sig tillfreds med sig själv utan statusprylar som de senaste it-väskorna eller säckiga svindyra kjolar, men just de prylarna kan faktiskt hjälpa en att uppnå bättre självkänsla. Om man känner sig otillräcklig kan man förhöja sin självbild genom att klä sig på ett sätt som tilltalar andra människor i samma bransch.

    För bara ett par år sedan gick jag oftast klädd i jeans och huvtröja, och jag kunde knappt gå in i en klädbutik utan att få panik och kallsvettas. Jag hade ingen aning om hur jag skulle kunna följa de senaste trenderna, så jag gömde mig bakom ”säkra” intetsägande kläder som också ofta var osmickrande.
    När jag sedan fann mitt modeintresse började jag känna mig hemma. Jag är fortfarande inte alls nöjd med mig själv, men hur jag klär mig återspeglar den bild som jag VILL ha av mig själv. Sofistikerad, medveten och trendkänslig. Som om jag faktiskt tror att jag får ligga oavsett vad jag tar på mig.
    Att ta steget in i modevärlden är bland det bästa som hänt mig.

    Svara

  7. Anna skriver

    Som verksam designer pa ett stort modehus that shall remain unnamed, kanner jag att jag har saker att tillagga i den har fragan, men forst:

    1. Ni verkar alla utga fran ett mer eller mindre svenskt perspektiv: min erfarenhet ar att det ser valdigt annorlunda ut i resten av modevarlden. Ett vanligt gymnasiekid fran den svenska huvudstaden har en mer uppdaterad och genomtankt look an nagon stylist, pr-manska eller artistic director i Paris. Att ”vara fashion” har i Paris innebar en helt annan typ av approach till stil, klader och kropp an i Stockholm, och det ar lattare att ta sig in pa en Balenciaga-efterfest i smutsiga sneakers, jeans och vit t-shirt an det skulle vara pa ett gratis-ol-event pa Stockholm Fashionweek.

    2. Alla med modejobb har ar snygga. Daremot innebar INTE definitionen av skonhet har sjukt smal, bra hy.
    Har ar det snarare fragan om att dolja sin naturliga fulhet med personliga attribut och en standigt oforandrad stil. Alla mina kollegor pa designavdelningen har jeans, sneakers och skjorta pa jobbet. Men inte likadana jeans, sneakers och skjortor. I en hog av hundrafemtio skjortor skulle jag direkt kunna saga vems som var vems. Samma sak med smink och har. Alla har ungefar sin naturliga harfarg, men nan bleker, nagon slingar, nagon har extensions. Men de byter inte look.

    Sa vart vill jag komma med detta. Jag tror inte snygga manniskor dras till modevarlden, jag tror man blir snygg av att vara i den. For skonhet, ”snygghet”, ”god smak” i en upplyst och intelligent varld stavas research och magkansla. Att veta hur man gor sig bast, kanner sig bast, oavsett vad alla andra haller pa med.

    For att ytterligare forvirra resonemanget skulle jag vilja avskaffa begreppet ”modevarlden”, for den existerar inte. Det finns en rad vitt skilda ekosystem som samverkar och samexisterar men i ovrigt har valdigt lite med varandra att gora. Det stora modehusets artistic director, chefen for pressavdelningen, den kanda stylisten, den modeteoretiska bloggaren, proffsminglaren, toppmodellen, modestudenten eller det hippa gymnasiekidet – vem av dem ar modevarlden?

    Snygg ar inget man ar, det ar nagot man gor sig till.

    Tack for mig.

    Svara

  8. P-A skriver

    Att vara sig själv

    Vara sig själv, det är svårt men samtidigt väldigt lätt. Vi är alla den vi är, oavsett om vi visar det utåt eller ej, men jag hoppas på en framtid där ingen behöver gömma sig bakom en mask. För det funkar inte att inte vara den man är, det kanske går ett tag men inte i längden. Jag önskar att jag var unik när jag säger att jag fick ändra på mig för att i så stor utsträckning som möjligt undvika mobbing, men jag tror att de flesta har samma problem som jag haft fast i olika utsträckning och i olika situationer. Så stå på dig och tro på dig själv. För det är en själv som vet vem man är, inte någon annan. Man känner sig själv bäst!

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Rodeo: Just nu