Krönika, Mode

Nej, allt är inte mode

Modevärlden har alltid varit en konstig plats. I resten av samhället anses det inte okej att sparka på den som ligger. I stilbranschen har detta i stället varit kutym. Som en designer jag intervjuade förra året uttryckte det: ”Mode borde vara något skrämmande för de flesta människor.”

Det går inte att komma ifrån att det finns en hårdhudad kärna inom modet. Det är inte för inte som New York-baserade pr-kvinnan Kelly Cutrones självbiografi heter If You Have to Cry, Go Outside. Mode är inte en plats för de blödiga.

Det har gått ett år sedan Tysklands största damtidning Brigitte bannlyste professionella modeller från sina sidor och bara anställde ordinära tjejer som du (”och jag” höll jag på att säga – läsare låt detta var ett tecken på hur mycket jag identifierar mig med er situation).

Brigitte är fortfarande störst och skillnaden mellan förr och nu är marginell. Hår och make gör underverk. Enda skillnaden är att de inte behöver göra modellerna mulligare.

Men är det verkligen mode? I någon mening av ordet är det så klart det, men det är inte vad vi ofta kallar ”fashion”.

Det finns en konstig idé om att allt är mode. Att alla kläder oavsett hur de ser ut är en del av ”mode”. Kanske är det en akademisk åkomma, kanske en modehistorisk. För ja, när ett par hundra år passerat är det intressant att se hur en detalj vandrat från land till land och från överklass till bred massa. Det är inte detta jag menar.

Mitt problem handlar om att vi har slutat applicera något slags kvalitetstänk när vi pratar om mode. En blommig klänning med en form vi sett hundra gånger förut? Jag tycker inte att det är mode.

Är det inte dags att vi börjar dra lite gränser här? Det min unga modedesigner sade precis innan han tyckte att mode ska vara lite skrämmande var detta: ”Mode borde vara en kort stunds fantasi, en inblick i en konstnärs idé om hur människor skulle kunna se ut. Det ska inte vara något som alla vill se ut som.”

Jag vet inte om jag håller med om att mode måste vara smalt, men jag sympatiserar med själva idén att vi borde kräva något av det vi kallar mode. I dag har ingen några krav på det som går samsas under etiketten och det är som om mat från McDonald’s skulle blandas med rätter från Köpenhamns Noma och allt skulle kallas kokkonst. I won’t have it.

Nyligen besökte jag Yohji Yamamoto-utställningen på V&A i London. Den var tyvärr inte särskilt bra. Den koncentrerade sig mest på sent 90-tal och 00-tal och det enda man ville var att få se alla de där kläderna som förändrade modevärlden under 80-talet.

Jag tittade lystmätet igenom hela videon av Yohjis första visning i Paris, den där legendariska tillsammans med Comme des Garçons 1981. WWD ägnade kollektionerna ett uppslag med överkorsade foton. Sedan blev både Yamamoto och Comme des Garçons extremt inflytelserika. Som sig bör.

Det intressanta med så starka kollektioner som denna den första är att de nästan alltid känns relevanta även så här långt senare. Precis som det är med Diors New Look, vissa McQueen-visningar eller Yves bästa. Trots att kläderna var sjukt 80-tal så var de så bra och looken så stark att man även i dag kände kraften i dem.

I förordet till Yohji-katalogen skriver Irene Silvagni, en före detta redaktör för franska Vogue, om hur hon kände en enorm modetrötthet i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Sedan såg hon Yohjis show och allt förändrades. Det är detta jag kallar mode. Allt annat är kläder. Jag drömmer om just denna upplevelse varje dag.

DANIEL BJÖRK

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Rodeo
  1. Emma skriver

    Ja men så känner jag med, ungefär iaf! Allting är inte mode, vissa saker är bara kläder.

    Svara

  2. Guldåldern - Agnes B | Rodeo Magazine skriver

    [...] vad som är tidsandan, det konstnärliga, det som engagerar. (Alla har väl läst veckans Daniel-krönika förresten?) Jag vet inte riktigt varför men jag vägrar bli den som bara står och vurmar kring [...]

    Svara

  3. Ylva skriver

    Jag känner personligen att konceptmodets tid antingen är över eller på jävligt svår paus. Jag längtar efter lyxmodets tillbakakomst.

    Svara

  4. k skriver

    förstår poängen, men ska vi börja dra gränser även för vad som är konst och inte konst? tanken känns ju lite bakåtsträvande.

    Svara

  5. k skriver

    typ: det här är konst, men det här däremot är bara en tavla..

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net