Krönika, Skönhet

Arbete kan i viss mån ge frihet men inte ett fullbordat själsligt liv

I dag, som i alla tider, pratas det en hel del om jobben. Nu senast om det ganska bizarra utrycket skitjobb. För visst är det ett uttryck som slagit igenom på bred front, det förstår jag efter att snabbt sökt av internet. Kanske säger användandet av ordet skitjobb något om hur vi i dag ser på arbete.

Så här är det: en del av oss föds av föräldrar med högskoleexamen, vi kommer högst troligen att skaffa oss en utbildning för att sedan få ett kvalificerat arbete. En del av oss föds av föräldrar som inte har någon längre utbildning, vi kommer nog inte heller själva gå på universitetet för att läsa vidare. Detta är en del av verkligheten och den sociala rörligheten, som det kallas inom sociologin, används ofta som ett mått på hur väl ett välfärdssamhälle fungerar.

De av oss som inte utbildar sig får oftast ta vad gemene man har börjat kalla för ett skitjobb. Här tydliggörs effektivt den svenska mentaliteten: livet efter gymnasiet är linjärt, goda studier på gymnasiet efterföljs av hårt arbetet vid universitet som efterföljs av ett icke-skitjobb. Skulle det någonstans i denna lutherska strävan brista är den stackars människan förpassade till ett callcenter.
Arbetet som ide är av stor vikt för oss svenskar. Det anses fint att jobba, det är och har länge setts vara en rättighet att jobba och ofta är vi väldigt stolta över att vara arbetande. Men, någonstans på vägen har vi hamnat snett.

Att inte identifiera sig med sitt arbete är förmodligen en smärre omöjlighet, men motsatsen, att vara sitt arbete och använda det i den allt vanligare marknadsföringen av sig själv kan inte vara riktigt hälsosamt. Det första vi pratar om med nya människor vi träffar är ofta deras sysselsättningar. På så vis inleds kategoriseringen av den andra människan.

Många tror alltså att arbetet är ett få vägar till självförverkligande. Vi pratar gärna i dag om drömjobb, om den fantastiska anställningen eller uppdraget som verkligen ska komplettera människan och göra henne fullbordad – om karriärsklättrare och karriärister. För mig ter sig iden om att varje svensk ska ha ett drömjobb en smula orealistiskt. (Vem bestämmer ens vad ett sådant drömjobb är? Är det inte egentligen bara yrken som gjorts populära genom populärkultur?) Självklart ska varje arbetande människa ha drägliga förhållanden och en arbetsplats att trivas på, men att just det arbetet ska vara nyckeln till ett fullbordat liv, det verkar orimligt.

Istället bör vi söka bekräftelse utanför arbetsplatserna. Kanske i naturen, kanske i kulturen eller möjligtvis i varandra. Det finns så mycket mer där ute, vi är så mycket mer än vad vi presterar på ett grått kontor.

BENJAMIN RASK

Rodeo
  1. Emma skriver

    Fint skrivet! Du satte ord på mina tankar

    Svara

  2. lina skriver

    Så bra skrivet! Känner igen mig i denna texten också. Gud vad bra du är!

    Svara

  3. kemberry skriver

    Håller med!

    Svara

  4. j skriver

    Det låter ju väldigt vettigt det du säger, och man önskar ju också att det skulle fungera så. Kanske gör det det för vissa, men jag tror att många har svårt att se det som ”bara ett arbete”, det är ju trots allt ganska många timmar man spenderar på sitt jobb.
    För att ta ett exempel: min pappa har ett industrijobb där han vantrivs, och det följer honom även på sin fritid. Trots att han har goda vänner och uppskattar kultur och natur, tror jag inte riktigt att han kan glädjas över detta fullt ut då hans arbetssituation överskuggar allt.
    Tyvärr är det nog som du säger, om jag har tolkat dig rätt, att det är samhällets uppbyggnad som skapar dessa negativa känslor för ”skitjobben”. Sorgligt men sant.

    Svara

  5. Filippa skriver

    Fint och sant!

    Svara

  6. Benjamin skriver

    J: Visst kan vi önska. Förmodligen är det en utopi. Jag försökte nog, delvis, säga att det handlar om hur vi i Sverige ser på arbetet. Om det inte ansågs så viktigt och personbyggande med ett jobb kanske vi skulle ha lättare att anta förslag om sextimmarsarbetsdagar, till exempel. Jobbar man lite mindre har man lite mer tid över för annat. Tack för att du delade med dig av din pappas historia! Verkliga exempel är ovärderliga.

    Ni andra: Tack för era kommentarer, ni ska veta att det betyder mycket för mig när ni skriver något här. Oavsett om det är spö eller beröm!

    Svara

  7. Taru skriver

    Bra artikel. Segla runt jorden med din älskade är ett mycket väl fungerande och givande alternativ till arbete. Precis vad vi beslutat oss för. Karribiska stränder, oceanöverseglingar och naturen ständigt närvarande är vårt bästa recept på lycka och välmående.

    Svara

  8. Tatiana Madrid skriver

    Tack, det här var exakt vad jag behövde bli påmind om. Det frenetiska strävandet efter drömjobbet, som man själv inte är säker på vad det är, gör att man lätt glömmer av att njuta av fina ögonblick som händer just nu…

    Svara

  9. Johanna skriver

    tänkvärt, men är det inte en rimlig tanke att alla ska ha SITT drömjobb?
    det kanske är en s.k. ”karriär” man drömmer om, eller så är det optimala ett ”skitjobb” som man inte behöver ta med sig hem.
    inget säger ju att någon med hög utbildning skulle trivas bättre på sitt jobb. säkert ofta tvärtom eftersom man ofta inte får (börja med) det jobb man tror efter flera års studier.
    att ha ett ssamhälle där man måste jobba för att överleva, med vad man än får för jobb, och annars accepteras man knappt av det sociala, och har svårare att få jobb. Det är illa.
    eller fel person på fel yrke, och alla DIY… låt folk syssla med vad de gör bäst, vi skulle alla må bra av att fler fick ha relevanta uppgifter som uppskattades av fler och som gick att leva på, inte bara om man gått på universitetet.
    dock har vi gratis universitet och samhällsmönstret gör att det säkert fungerar i praktiken som du säger, men vi har alla åtminstone en möjlighet.
    i andra länder är den högsta önskan att kunna försörja sin familj och att kunna låta sina barn gå i skolan, vi tar det för givet.
    intressant inlägg och debatt.

    Svara

  10. Susanna skriver

    Intressant inlägg.
    Personligen tror jag att vi behöver genomgå en gigantisk förändring, en världsomfattande förändring. Denna förändring kommer säkert ta otroligt lång tid, men den är nödvändig. Och jag talar inte bara om jobben och klimatet utan även på ett mer psykologiskt plan. Hela ekvationen jobba (tjänar pengar) + konsumtion = livet gör oss inget gott. Ja. Vi tjänar pengar. Ja. Vi betalar skatt. Ja. Vi kan handla mer. Men mår vi bra för det? Är det möjligt att bygga ett samhälle där grundstenen är att föräldrar jobbar så mycket att de i snitt spenderar 3 minuters kvalitetstid (fri(!) tid) med sina barn, per dag? Är det möjligt att må bra när man arbetar så mycket att inte ha tid att vårda sina relationer? Det finns inga studier som visar att vi blir lyckligare av mer pengar eller mer prylar. Så varför hetsar vi ihjäl oss för att tjäna så mycket pengar som möjligt?
    Och varför är det så otroligt fult att vara nöjd? För rent karriärmässigt ska man alltid sträva vidare. När det kommer till arbete får vi inte vara nöjda.

    Jag har både jobbat heltid, övertid och deltid. Just nu arbetar jag 50-75%, aldrig mer, och har insett hur fantastiskt det är att ha tid över. Tid att lägga på mina vänner, mänskliga relationer, tid för mig själv, tid till att plocka bär, tid till att åka bort över helgen med gott samvete, tid att varva ner, tid att läsa böcker, tid till min familj och mina syskon, tid för allt! Jag tjänar givetvis mindre pengar, men jag har insett att pengar inte är allt. Att ha fritid är mer värt än en ny iPad eller en smartphone eller nya dyra kläder som jag kanske inte ens använder. Jag är tillfreds, och (wait for it): det kostar ingenting. Det jag får tillbaka går inte att mäta i pengar. Jag känner till och med att jag gör ett bättre arbete just för att jag jobbar mindre. Jag är inte lika stressad, känner mig mer harmonisk och rotad, och är nog överlag en mycket trevligare människa.
    Det tråkiga är dock att jag hela tiden får försvara hur jag lever. ”Oj, jobbar du bara SÅ LITE?!” ”Får du inte jobba heltid? Ska du inte försöka hitta ett annat jobb?” eller klassikern ”Men gud, vad gör du hela dagarna när du är ledig?”. Ptja, antagligen det som dom andra inte hinner, när dom jobbar. Och jag älskar det.
    Nu säger jag inte att det passar alla, men fler borde kanske gå till sig själva och klura ut vad det är dom vill prioritera i livet, vad som är viktigast. Ju mer vi pratar om det här desto lättare är det (förhoppningsvis) att våga göra förändringar.

    Det var allt för mig!

    Svara

  11. Johan skriver

    Men har den här texten har inte ökat motivationen för någon att ta ett skitjobb.

    Svara

  12. Karma skriver

    Bra skrivet och tänkvärt. Trenden följer ju det alltmer individbaserade samhället där vi fjärmar oss från relationer, känslor och kärlek, från naturen och att själva kunna påverka vår omedelbara tillvaro. Detta passar förstås även eliten och det tillväxtbaserade systemet. Söndra och härska. När familjer splittras och man inte längre tror sig behöva varandra står vi ensamma. Vi låter oss luras och tror att karriär och konsumtion ska leda till något slags självförverkligande, och fjärmar oss därmed från det mest grundläggande och esentiella i livet.

    Ett tips på en liten film på temat:

    http://www.youtube.com/watch?v=kCyN94qaMM0

    Allt gott!

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net