Krönika, Mode

När sanningen ska fram vet barn ganska lite om kläder

En konstnär som jag känner berättade att hans rika konstnärsvänner i New York brukade klippa bort etiketten och stygnen från sina Margiela-kläder. Det kanske är höjden av snobberi att inte vilja visa att det är Magganplagg men ändå veta att det inte är ett plagg inköpt på Gap, men det visar också på hur viktigt det är vad andra människor vet (eller inte vet) om ens kläder.

När jag bodde i Italien i slutet av 90-talet lärde jag mig se på en skjorta att den var från Prada, det var något speciellt med kragen. Väl hemma i Sverige märkte jag hur mycket av poängen med att ha just en Prada-skjorta låg i att man omgavs av människor som klarade av denna identifiering, vilket på denna tid i Sverige var lika med noll personer.

Häromveckan skrev den brittiska kolumnisten India Knight i The Times om hur hon hade jobbat i en klädbutik och hur de helt godtyckligt satt höga priser på vissa varor helt utan att det motsvarades av inköpspriset. Kunderna köpte ändå.

Knights poäng var att folk inte kan se skillnad på ett billigt och ett dyrt plagg och jag är i många fall böjd att hålla med. När människor inte kan identifiera plagget och placera det på en skala från billigt till dyrt så vet de inte var det hör hemma.

Det finns en idé just nu om att lyx mer ska handla om den personliga upplevelsen av plagget, att det viktigaste är den subjektiva känslan av ett perfekt skuret plagg. Detta hör man ofta från de få människor som har på sig haute couture. Det är detta som rättfärdigar de skyhöga priserna.

Naturligtvis finns det ett korn av sanning i detta, men att det enbart skulle handla om ens egen relation till plagget? Mode fungerar helt enkelt inte så, hur mycket vi än skulle vilja. Den offentliga status som det innebär att ha ett dyrt (eller för den del, hippt) plagg är en del av varför vi dras till just det snarare än något annat. Men detta erkänner vi sällan. Vi pratar hellre om den fantastiska designen, eller att det verkligen sitter så mycket bättre, eller så är det kanske bara en underbar färg eller otrolig kvalitet. Ibland är det helt klart så att designen är mer intressant, eller materialet verkligen mycket mjukare eller mer innovativt. Men jag har en känsla av många designerplagg som vi betalar dyra pengar för skulle ha svårt att hävda sig om ingen längre visste var vi hade köpt vår tröja.

Är det inte just detta som är grunden inom mode? Att bortse från att mode är ett spel som pågår i en offentlighet är att låtsas som om mode är något det inte är. India Knights krönika tog avstamp i en undersökning som visade att människor inte kände skillnad på dyrt och billigt vin. Hon rådde därför alla att undvika all sorts lyx.

Men detta är ett tankeexperiment som bara fungerar om vi inte vet vad det är för vin vi dricker. Så fort vi vet att ett vin är fint så blir det en del av upplevelsen av det. På samma sätt är det med mode. Bara för att ett designerplagg inte i ett blindtest kan skiljas från en billigare variant, betyder inte detta att det inte är någon skillnad på dem. Skillnaden ligger i just detta som inte går att ta på, i det som folk säger ”inte finns”. Men det finns visst. Det är därför vi betalar för det, hur töntigt det än kan kännas.

Så när barnet i Kejsarens nya kläder säger att kejsaren är naken är det trots allt ett barn som vet väldigt lite om hur världen fungerar. Att denna historia har fått representera något slags sanning om mode under så många år är bara att beklaga.

DANIEL BJÖRK

Rodeo
  1. R.S skriver

    Vi lever i i ett konsumtionssamhälle. De varor vi inhandlar ska få oss att känna oss snyggare, mer framgångsrika och UNIKA. Det skapar känslan av lyx. I slutändan är det bara riktigt bra PR bakom hela maskineriet, och vi alla går på det. Kanske bra att vara ett oförstående barn då. Kan tilläggas att Henrik Fexeus skriver väldigt bra om det i en av sina böcker om reklamsamhället.

    Svara

  2. A.B skriver

    Allt detta som Danel skiver finns i Bourdieu habitus. Läs hans förklaring på kulturellt kapital, och smak. Det var allt.

    Svara

  3. Ulla-Marie skriver

    Men som lantis och uppvuxen med en städerska och en lastbilschaffis kan det bli tvärtom. Trots en bekantskapskrets där många är passionerat intresserad av kläder (inte bara så där konsumtionsintresserade, utan syr själva osv) anses det ”lite simpelt” att köpa dyrt. Håller med i de fall där man betalar för ett namn. Inte om det handlar om ett välbevarat (namnlöst) gammalt plagg, eller bara nåt som är utsökt.

    Svara

  4. em skriver

    Ett dyrare plagg ska väl ingiva bäraren känslan att vara lite mer unik än andra, unik både i den gruppen man vill tillhöra/tillhör och den man inte vill tillhöra, att det är sättet man skiljer sig från den gruppen. Tror den känslan är väldigt viktig i sammanhanget.

    Finns garanterat massa teorier om detta redan men tycker ändå det är intressant, känns som folk idag lägger mer och mer pengar på dyrare saker, inte bara kläder. Blir så stressad av detta fenomen.

    En annan femma, och då talar jag för egen del, är väl att man hoppas att ett dyrare plagg ska vara av bättre kvalité, något som dessvärre inte alltid är fallet.

    Svara

  5. E.D skriver

    …fast vadå ”vi går på det”. Vi vill ju gå på det. Fattar inte varför det alltid målas upp nån bild att man blir så lurad av reklamen. Jag gillar reklam, jag gillar att bli förförd av en reklam och jag gillar euforin när man köper något nytt. Jag känner mig inte lurad. Vad är motsatsen, att inte få välja alls?

    Svara

  6. SL skriver

    Det är ju en väldigt stor skillnad på någon som införskaffar ett plagg med logos för ett stort märke för att signallera just att de har pengar och status jämfört med någon som köper ett plagg som appelerar till just deras estetiska sinne. Problemet är bara att man inte kan veta vem som är vem – prestigesökare eller estet – utan att först genomföra en djuplodande intervju.

    Och för att se moderna versioner av kejsarens nya kläder behöver man inte gå långt. Se bara på Sarah Burtons bitvis hiskeliga kreationer för Alexander McQueen. På grund av hans död och på grund av att alla vill ha ett nytt stort märka ägnar sig folk åt att hylla kläder som är gräsligt dåligt skurna.

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net