Krönika, Skönhet

Biologiska barn

En kvinna står vingligt på sina pumps i en trädgård belamrad med partytält, rikt utsmyckade möbler och dekorationer. I handen håller hon sin dotter. Högtidligt förkunnar hon: –Allt detta är för dig, ditt alldeles egna barnkalas, ditt! Tidigare i programmet har hon berättat att ett barnkalas i Beverly Hills ofta kostar runt femhundratusen dollar.

Jag ligger på min soffa en måndagskväll och tittar alltså på The Real Housewives of Beverly Hills som någon kanal har köpt in. Mamman är Taylor Armstrong och hennes fyraåriga dotter är inte imponerad.  Föga verkar hon bry sig om att mamma hyrt the Houdini Mansion eller att the Party Planner kostat över hundratusen dollar.
Byter kanal, nu Hundra svenska år, ett program på SVT om vårt lands senaste hundra år. Hans Villius röst: –På vägen till i dag har vuxnas syn på barn, och i sin tur barns syn på sig själva förändrats i grunden.

I Svenska Dagbladet rapporteras det 18 maj om att vissa foster som lämnat vissa kvinnors kroppar efter en abort lever en kort stund. Det är sjukvårdspersonal som tagit illa upp och ringt Socialstyrelsen för att berätta om deras ”vanmakt”. Efter artikeln har både Calle Schulman, i sin blogg, och Nicolas Espinoza och Martin Person från filosofiska institutionen vid Stockholms Universitet uttryckt sig negativt om svensk abortlagstiftning.

Den upprördhet som abortfrågan väcker kan inte endast handla om att döda ett barn eller att avsluta ett liv. Möjligtvis sticker det i ögonen att det är en del av den födande som försvinner, en del av mänskligheten. En abort är för motståndarna ett mindre självmord, de kristna samfund som länge fördömt abort har sällan en nådig inställning till självmord. Tillåt mig: blodsbanden klipps, arvet hindras från att föras vidare.

Ofta häpnar jag över hur många som med sitt liv försvarar rätten att skaffa biologiska barn. Med Varat och varan väckte Kajsa Ekis Ekman en debatt om surrogatmödraskapet till liv när hon bland annat ifrågasatte sättet västerlänningar skaffar just biologiska barn med hjälp av fattiga indiska kvinnor. I diskussionen om boken och hur det i verkligheten går till mötte jag ofta en oförståelse för att biologiskt föräldraskap kanske inte är hela delen av framtiden. Denna starka vilja till biologiska barn är obehaglig, den verkar omedvetet återuppliva gamla uppfattningar om blodsband och någon slags ättens överlevnad. Människor som endast kan tänka sig att få biologiska barn kan inte komma över tanken på att inte föra sina egna gener vidare, att ens eget kött och blod slutar med den egna döden.

Vi har de senaste åren pratat om curlingföräldrar – föräldrar som gör allt för att se sina barn lyckas och få den starten i livet som föräldrarna själva aldrig fick. Senaste skriket inom barnuppfostran är tigermamman Amy Chau som förespråkar en ”kinesisk barnuppfostran” där strikt tvång och hot ingjuter disciplin och kunskap i barnen. Föräldrar i dag är alltså livrädda för att se sin egen avbild i dålig dager, att inte få och avla de kuttersmycken som alltid fantiserats om.

Detta är en stor omställning, jag vet. Själv har jag inte kommit underfund med om och hur jag vill ha barn, etik och moral står tillsammans med politiska övertygelser, som bekant, ibland i konflikt med normer och kulturellt inlärda beteenden. Men, att lägga stor vikt vid biologi är tyvärr både omodernt och ohållbart. Mindre fokus på genetisk samhörighet och en sundare inställning till barn och uppfostran hänger ihop. Överbefolkningen av världen och sättet vi använder oss av kvinnor för surrogatmödraskap är två av anledningarna till att de vi kallar för våra barn inte endast kan vara de vi själva fött eller delar DNA med. Barn är endast liv du som förälder förvaltar en stund. Vuxnas syn på barn måste återigen förändras.

BENJAMIN RASK

Rodeo
  1. sara b skriver

    Att få ett biologiskt barn är en ynnest. Att få dela sin tid med någon som är lik en själv i kynnet. Man kan känna igen beteenden hos sitt barn och förstå dem i vidare bemärkelse än hos ett barn som man inte delar genpol med. En liten människa som är som en själv. En spegel.

    Kanske själviskt. Men underbart. Och det för släktet framåt.

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Rodeo: Just nu