Krönika, Mode

The body beautiful

Just nu pågår en utställning med bilder av Robert Mapplethorpe i Stockholm och flera av mina vänner som har sett den pratar om att hans perfekta, klassiskt inspirerade estetik ”förstördes” av fotografer som Herb Ritts och Bruce Weber. Det går helt enkelt inte längre att se bilderna utan att tänka på posters på muskulösa män eller Madonnas Cherish-video. Av denna anledning ogillade de utställningen – den hade helt enkelt förlorat sin kraft att chocka.

Kanske borde jag berättat för dem att Ritts estetik är tillbaka med full kraft i modet, i alla fall för män.

Efter ett 00-tal i indiekroppens tecken (och med en ständigt närvarande diskussion om att ”mannen” var tillbaka utan att han var det) är det faktiskt kanske dags att säga att pojken har lämnat scenen. Enter gaykroppen.

Gaykroppen skapades under 80-talet som ett svar på de tidiga årens AIDS-epidemi. Den var ett ”hälsosamt” och sportigt ideal utan hår (som – fy! – skulle kunna dölja några skavanker och karposis sarkom). Ofta tolkas det som en utveckling av 70-talets kloner (alltså Village People-looken) men gaykroppen var helt klart mycket mindre heterosexuell och modellerad efter antika statyer snarare än Burt Reynolds. Mest av allt var den en tillbakablick till ett ”naturligt” utopia, en antikens värld där samtidens vedermödor eller restriktioner inte fanns.

I den Nicola Formichetti-producerade Mugler-videon Brothers of Arcadia – som finns i en ocensurerad halvporrversion på Xtube – frammanas kroppar med perfekta bringor och inoljade muskler på ett sätt som inte synts sedan Versacekampanjer cirka 1991. Det är ett skamlöst försök att få gays över hela världen att köpa underkläder och badbyxor, för så många andra kläder ser man inte här. Men det är också ett hedonistiskt manifest som påminner om det sena 80-talets och tidiga 90-talets antika utopi. Det är Herb Ritts på stranden blandat med gayklubbens pulserande rytmer.

Men det är också som sagt väldigt mycket Versace. Gianni Versace chockade herrmodevärlden när han visade en hel kollektion utan slipsar i början av 90-talet, men när han släppte boken Men Without Ties 1995 hade han fulländat kopplingen mellan avsaknaden av slips och nakna kroppar. Utan slips kan mannen vara fri och den nakna manskroppen representerar just detta frigörande från konventioner och krav – i alla fall ur ett gay perspektiv. Friheten ligger i att få visa upp sig – inte i att dölja sig som så ofta bland både heterosexuella män och kvinnor.

Samtidigt fascineras jag av att Gianni Versaces herrkläder under den här tiden var så populära.  De känns så gay ur dagens perspektiv där det mest av allt pratas om ”klassisk stil” och kläder med historia – en stil som dessutom får stå för ”frihet”, både från kostymen och från mode i sig.

Det energifyllda och inspirerade mode som Versace introducerade för män kring 1989/1990 representerar i dag för många ett mode som kräver för mycket av bäraren. Man hamnar i centrum, behöver ha för snygg kropp, visar upp lyx på ett sätt som inte är okej. Men Versace syntes i många av herrkollektionerna för nästa sommar, inte bara Mugler utan också på oväntade ställen som D&G. Även Givenchys herrlinje verkade referera Versaces klassiska mönstrade sidenskjortor.

Betyder detta att vi ser en återkomst för gaykroppen? När allt kommer omkring är det väl hög tid för Hedi Slimanes indiekroppar att lämna scenen, men om gaykroppen är det nya idealet för män är också frågan om den representerar samma känsla av naturgiven, nästan mytisk frihet? Om man tittar på Dolce & Gabbanas bok Uomini eller deras senaste alster med David Gandy, tillsammans med videor som fotografen Luca Finottis Kings of Milano så är jag osäker. Jag ser bara en voyeurism och en fascination för den perfekta kroppen. Kanske är det frihet för många människor i dag: friheten att få betrakta dessa superkroppar utan att skämmas? Kanske är det dessa mäns obrydda sätt att visa upp sina kroppar som vi ska beundra och fascineras av? 2011 kanske frihet är något så enkelt som friheten från skam. Och det är väldigt Gianni Versace, mannen som en gång kallades den första post-Freudianska designern.

DANIEL BJÖRK

Rodeo

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu