Krönika, Skönhet

Om Pride och temat öppenhet

Måndagen första augusti markerade inte bara början på slutet av sommaren utan även starten på den veckolånga Pridefestivalen i Stockholm. Detta är tiden på året då fokus läggs på de homo-, bi- och transsexuella genom parad och andra mer eller mindre offentliga kulturhändelser. Med sitt trettonde år som festival tycks Pride beröra allmänheten mer än aldrig förr. Få försöker blunda för vad som sker: bussar pyntas med regnbågsflaggor, tv och radio anpassar sina tablåer för veckan och de flesta svenskar verkar tycka att det är en fin och folklig tid, just så som vi vill ha det. Inte ens festivalens belackare håller tyst, populärt är att klaga på både det ena och andra, särskilt om man är manlig journalist.

I år är temat för festivalen öppenhet och på festivalarmbanden går det att läsa ”alltid öppen”. Något som kanske kan tolkas som en uppmaning till att alltid våga stå upp för den egna särarten: att komma ut med en avvikande sexualitet och på så vis manifestera annan existens än de heterosexuellas. Eller handlar det om ett större inkluderande i paraplybegreppet HBTQ? Robert Fux funderade i måndags över vilken bokstav som står näst på tur att få vara med i paraplybegreppet. Jag anar hos honom en viss oro för att rörelsen ska komma att vattnas ur och till slut omfatta lite vem som helst som känner sig utanför.

Kampen för homosexuellas öppenhet är starkt förankrad i den svenska HBTQ-rörelsen. Som en slags kulturbärare är många av tidningen QXs format uppbyggda kring problematiken att erkänna sig själv som delaktig i en ickenormativ sexualitet. Att komma ut är något av det viktigaste i en ung flata eller bögs liv, tänker man. Precis som när jag i våras skrev om Anton Hysén ställer jag mig även i dag tvekande till om steget ur garderoben är så viktig för kampen, särskilt när nyss nämnda begrepp inkluderar allt fler.

Det finns en annan del i det inkluderande som är problematiskt: våra forum för diskussion. De flesta kämpar och kamper behöver mer eller mindre slutna rum för att utforska de egna åsikterna, för att vässa på taktiken så att säga. Hbtq-rörelsen, och andra rörelser, kan inte vara utan de tillfällen då samförstådda, med gemensam värdegrund samlas och prövar nya idéer. Det är utrymmen där det finns liten risk för att feltolkas, dit inga sensationslystna journalister når in för att förvränga tankar till rubriker som eldar på den hatbrasa vissa i landet går och bär på. Framför allt behövs utrymme för att få revidera sina åsikter, att få prövar teser som kanske är ogenomtänkta och skulle slå ut fel i större sammanhang men här bara förblir en tanke. Att få ha fel i något som för en gångs skull inte är en debatt utan en diskussion.

Härmed inte sagt att vi inte ska sluta oss helt utan att fortsätta att vara en nagel i ögat, föremål för surgubbars samtal till Ring P1 eller normöverskridande i det offentliga rummet. På samma vis som en öppenhet och ett inkluderande blivit självklart måste också den väl valda slutenheten få vara det.

Länk Robert Fux i P1

Länk text om Anton Hysén

BENJAMIN RASK

Rodeo

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net