Mode, Perspektiv

Flykten från Anderna

Vad är mode och vad är tradition? I Mario Testinos klassiska Vogue-reportage är gränserna tydliga. Här representerar västvärlden samtiden, Peru blir dåtiden. Det här är fjärde och sista delen i Lisa Ehlins serie om modefotografi och nationell identitet.

”Escape to the Andes”

Foto: Mario Testino för Vogue UK.

”When you wear your dress, you’re carrying the spirit of all the people who gave you the lessons of life, who made desses before you” (Keri Jhane Myers, Comancher).

Den sista bilden i serien är hämtad från reportaget ”Trail Blazers”, med den brittiska modellen Lily Donaldson och kanadensiska Daria Werbowy. Reportaget utspelar sig i Peru. Det genomgående temat i den här fotoserien finns även här; kombinationen och motsättningen av lyx och fattigdom, men också mellan Väst/vit och Kultur/den Andra. Vad man också kan notera är att fotografen i det här fallet, Mario Testino, själv är född i Peru. Hans bilder beskrivs ofta som ”luxury realism”, vilket blir extra signifikativt i relation till kontrasterna i den här bilden.

I kontexten av den glossiga tidningen befinner sig kläderna, modellerna och ”the natives” i en hierarki, där designkläderna på något sätt blir bättre, eller vackrare, än de traditionella. Att placera modellerna i skarp kontrast till omgivningen konstruerar ett motsatsförhållande i tid: det som upplevs som samtid och det som upplevs som dåtid. Om man vill dra det än längre skulle man kunna prata om att de designade kläderna konstrueras som mode, och de omgivande ”Andra” kläderna blir något annat. De blir ”etniska”. Till och med barnen i fotografiet bär färgsprakande hattar och tröjor. Ändå dras blicken till modellerna och deras uppvisning av ”the two travellers”, som titeln antyder.

En annan bild ur reportaget ”Trailblazers”, av Mario Testino för brittiska Vogue.

Även här kan man se modellerna som normativa. Hur vi ser på bilder i modetidningar blir intimt sammankopplat med vissa kulturella värderingar. Modellerna är representationer av det västerländska och universella, men till skillnad från de tidigare bilderna där nationalitet verkat inåt, mot subjektet i bilden, blir nationalitet här snarare en fråga om allt det som modellerna inte är.

Det är de anonyma ”statisterna” i bilden som förkroppsligar någon form av kollektiv identitet genom att representera etnicitet, något som modellerna, igen, inte gör. Här blir de traditionella kläderna också nationella kläder. Med ytterligare bakgrundskunskaper om de koder och innebörder som olika regionala mönster och tyger utgör får de nationella kläderna här också en funktion, snarare än att representera enbart estetik och skönhet. Och tittar man på modellerna är det ju ärligt talat ganska lite som påminner om resande, än mindre backpacking i Anderna. Deras väskor ligger bakom dem i bilden, vilket nästan verkar som att de väntar på att någon annan ska lyfta upp dem.

En annan bild ur reportaget ”Trail Blazers”, av Mario Testino för brittiska Vogue.

Traditionell dräkt representerar ofta en lång historia och en pågående rekonstruktion av identitet. I alla de fyra fotografierna jag diskuterat finns en annan slags ”tradition” av att försätta modereportage i utvecklingsländer, vilket också drar en gräns mellan vad som anses vackert och inte. I Vogues värld representerar tradition det stabila och oföränderliga, och västerländskt mode signalerar förändring och rörelse, vilket kanske de två resande modellerna lite övertydligt får stå som typ för. De är det icke-etniska, icke-kulturella, alltid mobila i tid och rum. Konstigt nog är både modellerna och kläderna i och utanför kontexten samtidigt.

Det verkar i dessa bilder fortfarande finnas ett behov att skapa gränsdragningar och att separera dräkt från dräkt. I en globaliserad värld där tid och rum inte längre är så tydligt och gränser svårare att upprätthållas, kanske de måste inbillas? Här får modefotografi en unik funktion av att kunna koppla samman saker som kan verka absurda i andra sammanhang. De sätter dikotomier på sin spets, de drar upp motsatser och fördomar vi kanske trodde vi lämnat.

Den här typen av modefotografi, som jag diskuterat i serien, är fortfarande inte helt accepterat som konst, men de är inte heller helt separerade från verkligheten, som många studiofotografier är. Precis som nationell identitet befinner sig under ständig process, så befinner sig modefotografiet mitt i ett förhandlande av motsättningar, men med en unik förmåga att kombinera kritik, myt och ideologi samtidigt.

Texten “Escape to the Andes” är en del av Lisa Ehlins essä ”Nationell identitet och modebilder: The World According to Vogue”, tidigare publicerad vid institutionen för modevetenskap, Stockholms Universitet. Det här är den fjärde och sista delen.
Lisa Ehlin bloggar på Rodeo tillsammans med Jon Lax.

 

Rodeo
  1. arvida skriver

    fast är dessa bilder kritik? jag läser inte ofta modetidningar så jag vet inte i vad för kontext detta hamnat, om det påpekat att detta ÄR kritik eller om de bara petade in det i en tidning utan att problematisera det.
    risken att det här endast reproducerar den västerländska etnocentrismen istället för att ifrågasätta den tror jag är mycket stor.

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Rodeo: Just nu