Intervju, Kultur

Deportees | "Vi har gjort en viktig skiva"

Två år efter den uppskattade Under the Pavement – the beach är The Deportees i hetluften igen. Vi slår oss ner med Umeå-bröderna Peder och Anders Stenberg i Universals nedsuttna Chesterfield-fåtöljer för att prata om det nyförlösta albumet Islands & Shores.

Text: Johanna Andersson
Foto: Christian Gustavsson för Rodeo

Hur är det med skivor idag egentligen?
Anders: Det beror väl på vad man jämför med, folk säljer ju helt klart mycket färre skivor idag. Men med tanke på vilket band vi är så tycker jag ändå att vi har sålt helt okej hittills. Förra skivan sålde väl tio tusen någonting, och jag brukar tänka att om man ställer upp alla de människorna på rad skulle det vara så sjukt mycket folk. Eller om alla bara kom till Globen…
Peder: Det handlar ju också om kvalitet och engagemang hos lyssnarna, inte bara kvantitet. Betyder man något för folk så är ju det mer värt än en försäljningssiffra. Men om man ser sig själv i relation till musik som görs på mer cyniska grunder kan man väl tycka att vi borde sälja mer än så. Vi är dock väldigt noga med att inte ge hän åt någon typ av bitterhet. 

Är det fysiska formatet över huvud taget aktuellt i dag?
Anders: Jag tycker mig ha hört att vinylförsäljningen ska ha gått upp igen. Om man ska köpa en fysisk skiva köper man en vinylskiva istället för en cd, det är mycket roligare att ha.

Är vinyl lätt att få tag på?
Anders: Ja, men ganska lätt ändå. Här i Stockholm har både Bengans och Pet Sounds bra utbud av nya vinyler.

Släpper ni nya skivan Islands and Shores som LP?
Anders: Ja! Vi fick se den för första gången igår och den blev väldigt fin. Den är faktiskt redan slutsåld!

Är det samma omslag som på cd:n?
Peder: Ja, men den ser väldigt lyxig ut, bilden är alldeles blank och glänsande, lackad!

Omslaget visar en slöjbeklädd kvinna. Kan ni förklara det här potentiellt kontroversiella omslaget?
Peder: För oss handlade det inte så mycket om att estetisera en slöjbeklädd kvinna, utan om att vi tycker att vi har gjort en viktig skiva som är en kommentar på världen 2011. Vi sjunger om ensamhet, trångsynthet och individualism som återvändsgränd. Bristen på en dröm om något större att tro på. Vi ville ha en bild som också sa något om 2011, som en visuell, ikonisk representation av skivan. Jag tycker att allt ska ses mot fonden av vad skivan är.

Det känns som att man verkligen måste ta sig tiden att sätta sig in i titlar, texter, musik och så vidare för att verkligen förstå vad det är ni vill förmedla. Det är inte alltför uppenbart?
Peder: Precis, så är det. Det handlar ju mycket om att våga drömma, att föda drömmar. Vår dröm med musiken är att få folk att tänka bortom tid till en annan möjlig värld. Det tycker jag alltid har varit en uppgift för musik som vill säga något om nuet.

Skulle ni säga att era texter är politiska?
Peder: Det skulle jag verkligen hävda. Men då inte på det där sakpolitiska sättet som en hel del av 70-talsmusiken utan mer som berättelser som sker på en väldigt mänsklig nivå. Det är på ett personligt plan det tar avstamp, men det handlar om att lyfta det till en samhällelig nivå. Det är ju ganska långt ifrån den plakatpolitik man pysslade med när man spelade i punkband på 90-talet.

Var det där ni började?
Peder: Anders och jag startade band ihop 1995, då var Anders tolv och jag 17 år.
Anders: Det var konstiga tider, vi släppte ju en skiva nästan direkt.
Peder: Vi släppte en skiva på ett tyskt skivbolag och sålde ändå tusen skivor eller något sådant, det är ju helt sjukt. Den hoppas jag ingen någonsin får tag i.   

Hur fick ni egentligen till grejen med det tyska skivbolaget?
Anders: Jag vet inte riktigt, jag kan tänka mig att fanzine-kulturen som var stor uppe i Umeå då påverkade. Den där hardcore-scenen gjorde väl att man hade ögonen på sig. Jag minns att det var snack om att fara på Tysklandsturné till och med, haha.
Peder: Det hade varit lite Hanson-aktigt. Vi har alltså gjort skivor väldigt länge, men det var ett ganska långt glapp till Deportees debut 2004.

Hur gick den föreningen till?
Peder: Vi var väl lite som musikaliska vildar som lämnade punken för att testa att spela någon slags Manchester-musik eller soul och annat. Vi var ett väldigt sökande band som gjorde ganska radikala kast. Vi hade jobbat hårt för att utforska musikvärlden i olika riktningar, men när allt föll på plats startade hela maskineriet.

Känner ni att ni har hittat rätt nu?
Anders: Det tycker jag att vi gjorde redan med förra skivan, att vi hade hittat en musikalisk plattform som fått mogna fram under åren.
Peder: Det känns som att vi har insett att kärnan i Deportees är väldigt solid och lite annorlunda än vad vi först trott. Vi trodde att kärnan var att vi spelade de instrument vi alltid spelat i ett rum och sen gjorde en 2.0 version av det i studion. Men det vi fann i processen med Islands & Shores var att kärnan egentligen ligger i vårt samarbete, kompositionen och arrangemanget. För den här gången har vi flyttat oss från den klassiska Deportees-instrumenteringen och kan nu lika gärna vara fyra killar runt en dator med en brusig analog synt som fyra killar med varsitt akustiskt instrument.

Så man kan säga att ni har hittat den fasta kärnan samtidigt som Deportees förblir ett rörligt koncept?
Peder: Så kan man absolut säga, precis så. Nu är ju inte skivan släppt än, men det börjar trilla in feedback som tyder på att det är något omisskänneligt över musiken.

Och nu kommer ni att börja turnera?
Peder: Ja, den 25e november drar vi igång i Göteborg.

Blir det några spelningar utomlans?
Peder: Man kan säga att det handlar om förhandlingar, men det ser lovande ut!

Rodeo
  1. Lisa skriver

    bra skit. fina killar. fet skiva. men dom debuterade med all prayed up och inte med under the pavement – the beach, visst?

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu
Rodeo: Just Nu
Här hittar du de senaste nyheterna inom mode, skönhet och musik och massor av låtpremiärer, intervjuer, festbilder och inspiration.
Kontakt

Musik/Mode: Jon Lax
jon.lax@rodeo.net

Skönhet: Filippa Berg
filippa@rodeo.net

Mode: Agnes Grefberg Braunerhielm
agnes@rodeo.net