Mode, Recension, Världsturné

Odd Molly höst/vinter 2012

Allt är lite annorlunda med en Odd Molly-visning.

Det första du lägger märke till är publiken på front row. Jämfört med modeveckans andra visningar är den delvis en annan. För förutom de vanliga chef- och moderedaktörerna syns här ansikten som Soffi Propp, Lars Wallin, Lena Ph och Linda Sundblad. Alla har väldigt stort hår. Och du har inte sett dem tidigare under veckan.

Känslan är också lite av ett glatt mingelparty. En halvtimme efter insläpp står de inbjudna fortfarande upp och pratar. Trots att champagnen tagit slut och att det är utsatt tid för showstart. Först när lamporna släcks kastar folket ner sig i sina platser.

När visningen väl börjar fortsätter Odd Molly att utmärka sig. Känslan och stylingen är signerad Jonas ”Superstylisten” Hallberg, och helt enligt hans manér ler modellerna brett så att nästan kindtänderna syns när de stegar ut med svängande höfter på den schackrutiga catwalken. När modellerna nått ända ner slänger de en kyss mot fotograferna. Eller så ritar de ett hjärta i luften. När de vänder om med extra stuns i benen gör de high-five med modellen de möter. Klatsch!

Och när visningen är slut och alla de blondlockiga modellerna svängt ett extra varv på catwalken, regnar det inte bara ner confetti. Det sprutar även ut guldgirlander och ett hav av röda ballonger väller över publiken. Upp dyker igen Caroline Winberg, Vicky Andrén och de andra modellerna med ansiktet fullt av stora vita solskensskratt bärandes på en skylt av utskurna ord som säger ”10 YEARS!”. Bredvid catwalken tornar en liten tårta upp sig med tända ljus i form av siffrorna 1 och 0.

Odd Molly har alltså funnits i tio år. Lika länge som Acne och alla de andra. Och, slår det mig, medan den delen som brukar benämnas som ”modesverige” gått från lite halvtaskigt sydda jeans till att visa på modeveckorna utomlands, funderar jag kring Odd Mollys kläder.

Det vi fick se på visningen var söta små broderade negligéer parade med färgglada stickade koftor eller ponchos med fransar. Det som stack ut var ett par broderade jeans och en virkrat set. Men annars är det här samma kläder Odd Molly alltid har sålt – i alla fall sedan då de började figurera i dagspressens alla näringslivsbilagor.

Samtidigt kan brodyrälskaren i mig inte låta bli att intressera sig för många av de tyger och stickade mönster Odd Molly använder sig av. Och därför är det så trist att de ägnat sig åt samma snärtigt mysklyschiga estetik i tio år. Vad de visar under modeveckan är ingen som helst ambition att göra sig delaktig i modevärlden. Odd Molly är ungefär lika mycket mode som Victoria’s Secret.

Och det är i den parallelen det bubblar upp en inre irritation och frustration över Odd Molly. De där Odd Molly-tjejerna på catwalken som ler och flirtar med kameran är så tillgängliga. De är behagliga, möter allt med ett leende och en volang. Det är en form av tillgänglighet som är motsatsen till protester och ljudliga handlingar som gör stämningen obehaglig. Likt ett regn av konfetti och ett hav ballonger, gör Odd Molly-kvinnan dig glad och mysig. Det är hennes uppgift. Det är allt vad Odd Molly uttrycker, och gärna så bokstavligt som möjligt.


Foto: Isabelle Minou

Rodeo

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Rodeo: Just nu