Intervju, Kultur

NIKLAS VON ARNOLD | "JAG VILL GÖRA MUSIK MED EVA DAHLGREN"

Medan Kaah förbereder sin comeback tar hans lärjungar svensk soul till nästa nivå. Efter den hyllade debuten Superman följer Niklas von Arnold nu upp med albumet Relations. Mindre personligt, men lika angeläget.

Text: Marcella Mravec
Foto: Christian Gustavsson för Rodeo.net

Jag hörde att du ska bli pappa igen, grattis.
– Tack, att bli pappa är det bästa som hänt mig. Vi har ju redan en kille på två och ett halvt, och när han kom ställde det verkligen om livet. När jag fick veta att jag skulle bli pappa första gången kände jag bara: ”Jag är 25 år, är jag inte för ung?” Paniken infann sig direkt. Jag kände: vad fan ska jag göra, jag har inte ens fast jobb, jag är musiker. Skulle jag bli tvungen att lägga ner musiken?
Men när August kom hittade jag min roll direkt – för att det behövdes. Och det har gått så himla bra att göra musik och ha familj.

Men hur funkar det textmässigt? Det här albumet handlar ju mycket om relationer, om sorgliga saker. Jag känner inte dig men du verkar ha en ganska lycklig och stabil familj.
– Textmässigt är den här plattan mycket mindre personlig. Superman var en överblick av mitt liv, varenda låt handlade om mig själv. Den här skivan är inte lika personlig, texterna kommer mer från observationer från andras relationer. Jag hade vänner runtomkring mig vars relationer sprack eller knakade i fogarna. Så jag fick mycket stoff från dem.

Vad jobbar du med utanför musiken?
– Jag studerar till lärare. Det är en perfekt grej att kombinera med musiken. Jag vill jobba med ungdomar, och förhoppningsvis kan jag jobba med musikämnen också.

Skriver du något på svenska själv?
– Inte utanför de samarbeten jag gör med andra artister. Men i somras hade jag ett sug efter att göra något soloprojekt på svenska. Det blir mycket mer direkt, när man förmedlar tankar och känslor på sitt modersmål.

Ja, på engelska kan man sjunga nästan vad som helst.
– Det är en utmaning att få fram saker snyggt på svenska. Kaah är en mästare på det, det är inte många som lyckas som han gjorde. Jag har lyssnat mycket på honom, han är en stor idol för mig.

Han ska ju göra comeback nu.
– Jag är så jävla exalterad över det. Men samtidigt är det lite dubbelt: vad ska han göra? Han har ju så mycket förväntningar på sig. Jag hörde också att han skriver åt Lena Philipson. Det är sjukt. Hur ska de sy ihop det, Kaah och Lena Philipson? Blir det en Lena som är svår i fogarna? Det är väldigt spännande.

Vilken svensk artist skulle det vara spännande, men väldigt otippat för dig att samarbeta med?
– Otippat? Min högsta önskan är att jobba med Jonathan Johansson. Det vore väl ganska otippat.

Semi-otippat, skulle jag säga.
Vad heter hon då, jag är så dålig på namn… Eva Dahlgren! Då hade jag fått ut mina musikaliskt drömska sidor. Det hade blivit något väldigt flytande. Som en Air versus Chaka Khan. Det hade varit fett.

Det låter riktigt fett, hoppas någon plockar upp den bollen. Hur mycket har Göteborg präglat dig som musiker?
– Göteborgssoundet, nästan ingenting. Det här distinkta, rockiga Broder Daniel och The Soundtrack of our Lives-soundet som har varit ett genomgående arv. Men i sinnet tror jag att det har påverkat mig… Jag vet inte om man ska säga tungsinne… Vad tycker du?

Ja, det finns en hårdhet, en melankoli i Göteborg som man inte alltid pratar om.
– Ja, det finns det verkligen. Och det har sugits in i mig. Men de musikaliska influenserna i mig är amerikansk soul- och popmusik som Alicia Keys, The-Dream och Robin Thicke. Och det är inte så göteborgskt.

Nej, Robin Thicke är inte så göteborgsk till personligheten, i alla fall. Skrev du om relationer även när du var 14-15 och började med musiken?
– Nej. Det var dels för att jag rappade. Man skrev mer om polare, fejder, sitt område.

Vänta nu, var är du uppväxt någonstans?
– Jag skrev om Majorna, det var där vi hängde. Men jag är från Johanneberg.

Ja, det är ju något annat.
– Jo, jag vet. Men någonstans måste jag ju hämta inspiration ifrån. Och det var där vi hängde, på fritidsgården. Majorna är ju lite… kargt. Men nej, det var inga relationer på den tiden.

Rappar du fortfarande ibland?
– Nej, men det var en bra skola, just när det gäller frasering. Som Drake, han kommer ju från hela den amerikanska hip hop-kulturen och har det med sig. Det underlättar och gör sången mer intressant.


Din bror Johan driver skivbolaget, Rec Rec, där du ger ut din musik. Vad har han betytt?
– När jag visade upp mina första låtar blev han i extas. Jag hade nog inte fortsatt annars, om inte han ville driva det vidare. Det hade i alla fall tagit en annan väg.

Han har ju en viss… musikalisk bakgrund. När kommer bror-samarbetet?
– Aldrig. Det ska han veta. Han är fruktansvärt omusikalisk. Men samtidigt vet han vad han älskar, vad som fungerar. Jag hatar att säga det – men som Bert Karlsson. ”De här funkar dö.” (På Skara-dialekt, reds. anm.) Johan har drivit på mig hela tiden. ”Är ep:n klar? Kul, vad har du till albumet?”

Så var kommer din musikaliska talang från?
Jag vet faktiskt inte. Ibland känns det som att vi knappt hade en radio hemma när vi växte upp. Det var så lite musik hemma, mina föräldrar var inte intresserade. Det är lite tråkigt, tänk vad som kunnat bli av en annars!

Spelar du din egen musik för din son?
– Nej, men han vet vad jag gör och känner igen mina låtar.

Barn har ju generellt sett ganska dålig musiksmak.
– Ja, det är fruktansvärt. När August kommer hem från dagis och sjunger på – gissa vad? (Eric Saades) Popular. Fortfarande. Men det enda de behöver kunna är att sjunga P-o-p-u-l-a – och i och med att det är så enkelt blir de delaktiga i sammanhanget, och jag tror att det är viktigt. Ja, det är gott.

Niklas von Arnolds nya album Relations finns att köpa på iTunes här. På Spotify lyssnar du här.

Rodeo

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu