Intervju, Mode, Reportage

Intervju: Paolo Roversi på Fotografiska

 Foto: Märta Thisner. Paolo Roversi fotograferad på Fotografiska den 3:e oktober 2013.

Foto: Märta Thisner. Paolo Roversi fotograferad på Fotografiska den 3 oktober 2013.

I sin första stora retrospektiva utställning får publiken på Fotografiska möta en av vår tids största modefotografer. Paolo Roversi skapar i sina bilder sitt eget, drömlika universa, befriat från både plats och tid. Rodeo har träffat honom och pratat om modefotots gåta, och att spela mandolin för Anna Wintour.

TEXT: AGNES GREFBERG BRAUNERHIELM.

– Varje bild är en liten hemlighet, säger Paolo Roversi, och visar mig en kort film han har skapat specifikt för utställningen som just öppnat på Fotografiska i Stockholm. I filmen fladdrar ett citat av Diane Arbus förbi: “En bild är en hemlighet om en hemlighet, desto mer den säger dig desto mindre vet du.

Paolo Roversis fotografiska värld är mystisk. Hans bilder har ett skimmer över sig, något som verkar tillhöra en annan värld än den vi befinner oss i. Det ter sig nästan omöjligt att stämpla hans foton med sammanhang eller plats. Det finns heller ingen poäng i att fundera kring datering på Roversis bilder. Kalla dem tidlösa. Eller snarare att de finns i en egen, parallell tid.

 Sharon, Paris 1996. Foto: Paolo Roversi.

Sharon, Paris 1996. Foto: Paolo Roversi.

– Mina bilder handlar mycket om att subtrahera, att plocka bort, skala av. Kvar finns en tomhet, både i blicken och i rummet. I tomheten kan du se djupt ner.

När Paolo Roversi talar är det med en säregen röst. Han föddes och växte upp i Ravenna, Italien, men har tillbringat nästan hela sitt vuxna liv i Paris. Följaktligen ligger hans engelska någonstans mellan fransk och italiensk accent. Hans stämma är hes och raspig, och när vi pratar nickar han med ett konstant: “Oui, oui”.

Retrospektiven “Secrets” som han just har hängt på Fotografiska, är Roversis första stora separatutställning. Bilderna som valts ur hans enorma arkiv tillhör inte de allra mest kända, även om många finns med där, som porträtten på Natalia Vodianova eller den kända bilden “Sasha” ur Yohji Yamamoto-katalogen 1985. Utställningen fokuserar på porträtt: nakna, påklädda och de lite udda, samt på stämningsfulla bilder av Paolo Roversis egen studio.

Noot, Bianca, Paris, 2000. Foto: Paolo Roversi.

”Noot, Bianca”, Paris, 2000, för Comme des Garçons. Foto: Paolo Roversi.

För första gången ställer Paolo Roversi även ut flera självporträtt. Ett av dem har han tagit på sig själv i det fönster varifrån världens första fotografi togs år 1826 (Utsikt från fönstret i Le Gras av Nicéphore Niépce). Och efter att Paolo Roversi fotat sig själv där, i fönsternischen tillsammans med sin älskade polaroid-kamera, övernattade han på golvet under fönstret. Porträttet säger mycket om hans förankring vid minnen, förälskelse och historia, tre ämnen som också spelar en stor roll i Roversis fotografi.

Han lotsar mig genom utställningen. När vi kommer fram till en serie bilder som är ett nyare modejobb verkar han inte riktigt minnas vilket magasin det var för. Däremot minns han hur bilderna, som ser utsmetade och nästan målade ut, kom till.

Den här tekniken kallar jag STORT MISSTAG. Min assistent råkade lägga fotopappret upp och ned. Bläcket smetades ut. När jag såg den första bilden blev jag först förvånad, men sedan fortsatte vi så. Tillsammans med det knäppa sminket blev det magiskt att få färgen sådär smetig. Jag älskar misstagen, man ska alltid omfamna dem. De är en gåva. När en bild inte blir som du förväntar dig är det det bästa som kan hända. Finns det något tråkigare än när det blir precis som du tänkt dig?

"Audrey and Audrey", Paris, 1998. Foto: Paolo Roversi.

”Audrey and Audrey”, Paris, 1998. Foto: Paolo Roversi.

Innan Paolo Roversi upptäckte fotografi hade han planer på att bli författare eller jobba med teater. Men att  plocka upp en kamera vid 17 års ålder gjorde honom både frälst och förälskad. Han satte upp ett eget mörkrum i källaren. Åren innan karriären som modefotograf tog fart ägnade han sig åt porträtt- och reportagefoto.

Men idag är det modejobb för italienska Vogue, Dazed & Confused, W och Vanity Fair (för att nämna några) som gäller, och kampanjer för Comme des Garçons, Yohji Yamamoto, Dior, Lanvin och Guerlain, och så vidare. Paolo Roversi tillhör modevärldens mest respekterade och eftertraktade fotografer. Men han jobbar enligt egna villkor. Modebranschens ibland bisarra system där hierarki och namn går före uttryck har Roversi inte mycket respekt för.

"Audrey", Paris, 1998. Foto: Paolo Roversi.

”Audrey”, Paris, 1998. Foto: Paolo Roversi.

Historien där han, istället för att leverera bilder, skickade en videofilm på sig själv till Anna Wintour, är idag ökänd. I filmen spelade han mandolin och sjöng en sång om varför han vägrar ställa upp på Wintours och amerikanska Vogues krav.

Paolo Roversi finns heller inte med i Voguepedias utförliga register över modevärldens viktigaste fotografer (Anna Wintour är känd för att ha en rätt diger burn list vid det här laget). Och även franska upplagan av Vogue har fått en törn av Paolo Roversi.

– Jag gick upp på franska Vogues redaktion efter att jag plåtat mitt första jobb för dem. Det var fantastiska bilder! Alla på polaroid. Jag la upp dem på bordet och chefredaktören kom in. Hon gick fram till bilderna, tittade på kläderna och bockade av på sin lista: Chanel, Dior, Balmain, Armani… Sen gick hon. Då plockade jag långsamt tillbaka vartenda en av mina bilder och stegade ut utan ett ord. De bad sedan om ursäkt. Jag tror man måste markera på det sättet. Du kan inte ställa upp på att endast leverera bilder för att göra annonsörerna nöjda.

Guinevere van Seenus för Another Magazine. Foto: Paolo Roversi (digitalt).

Guinevere van Seenus för Another Magazine. Foto: Paolo Roversi (digitalt).

Det är i mellanrummet, “annorstädes”, som Paolo Roversi letar efter sina bilder. Han försöker hålla sig avslappnad och öppen inför misstagen. Oftast är det där han upptäcker något nytt i både bilder och modeller.

En Roversi-bild är också alltid ett samarbete mellan honom själv och motivet, framhåller han. Och oavsett om det är någon av hans musor – exempelvis Guinevere van Seenus eller hon som sedermera kom att bli hans fru, Laetitia Firmin-Didot – eller sin egen kamera som Roversi fotograferar, ser han det som ett porträtt.

"Guinevere with purple lips", Paris, 1996. Foto: Paolo Roversi.

”Guinevere with purple lips”, Paris, 1996. Foto: Paolo Roversi.

Vi går in i den del av utställningen med utvalda bilder ur serien Nudi”. Upp mot dussintalet modeller står  nakna mot en vit bakgrund. Ett av porträtten är daterat till 1992. Det är Kate Moss, naken framför kameran, som hänger lite på höften. Det är precis i början av hennes modellkarriär och när bilden togs måste hon precis ha fyllt arton år.

– Där var hon ung, säger Paolo Roversi. En baby. Till ett par av dessa fick jag ringa föräldrarna och be om tillstånd innan jag tog  nakna bilder. Laetitia Casta, till exempel, hon var bara sjutton år då. För de som inte fyllt arton ringer jag alltid och frågar deras mamma. Jag kan inte minnas att någon någonsin sagt nej. De flesta föräldrar ser till att känna till mig, och de vet att det inte finns något erotiskt i mina nakna porträtt. Mina “nudis” är så långt från pornografi du kan komma. De är motsatsen till pornografi, menar Paolo Roversi.

"Eva", Paris, 2002. Foto: Paolo Roversi.

”Eva”, Paris, 2002. Foto: Paolo Roversi.

Paolo Roversi representerar en fotokonst som, i alla fall just nu, är på utgående. Han fotograferar helst med 8×10 polaroid, en form av stor polaroidkamera med exponeringstid på en, två eller tre sekunder, ibland upp till en halv minut. I utställningen på Fotografiska hänger tre bilder han tagit digitalt, bland annat en av Alicia Vikander. När vi passerar de digitala bilderna fnyser han. Han gillar Alicia (“vi pratades vid tidigare idag, men tyvärr är hon i Italien och filmar, så hon kunde inte komma på vernissagen”), men han är inte entusiastisk över det digitala formatet.
– Det går att radera bilden om du inte är nöjd med den och ta en ny på en millisekund.

Paolo Roversi rycker på axlarna. Med det digitala fotot förlorar fotografen uppmärksamheten och kontakten med sin modell, tycker han.

– Det viktigaste hos mina modeller är ögonen, förklarar han sedan. Därefter kommer uttrycken hos läpparna och händerna. Men det är i ögonen du ser en person.

"Saskia", Paris, 2012. Foto: Paolo Roversi (digitalt).

”Saskia”, Paris, 2012. Foto: Paolo Roversi (digitalt).

– Alla går vi runt med en slags mask till vardags. En fejkad mask. Vi säger “hej hur mår du? bara bra, bara bra”, men vi menar det inte. Det är en mask med ett avståndstagande.

Om den masken finns där som en överlevnadsstrategi, då är Paolo Roversis mål är att plocka bort den i sina bilder. Plocka bort masken både från ansiktet och från rummet. Då hittar han djupet och tyngden både i det avskalade och i ”mellanrummet”.

Roversi går fram till en bild av sin egen studio. Studion står tom så när som på ett par övergivna högklackade skor. Bilden verkar betyda extra mycket för honom.

Det här fotografiet är så symbolisk för mig som fotograf. Det berättar om mig och min studio, min scen, min teater. Här finns ingen tid, inget rum…här har alla mina drömmar tagit form. Det berättar om närvaro och frånvaro. Varje fotografi har sitt eget drama, har du tänkt på det?

"Natalia", Paris, 2003. Foto: Paolo Roversi.

”Natalia”, Paris, 2003. Foto: Paolo Roversi.

– Ett fotografi är alltid där, men samtidigt inte. När du tittar på en bild är det som en dröm. Det är därför jag är förälskad i fotografi. Det är som ett spöke mellan verklighet och dröm. Det är en plats för drömmar, minnen, lust, och ett annat liv.

Fotografen Laurence Sackman sa flera gånger samma sak till Roversi under den tid då han var Sackmans assistent: “Ditt stativ och din kamera måste vara väl fixerade, men dina ögon och ditt sinne ska alltid vara öppet och fritt.” Det är ord som Paolo Roversi nästan 40 år senare håller som sitt bästa råd.

– Fotografi är inte en reproduktion av verkligheten. Det är mer en uppenbarelse. Jag älskar det ordet. Uppenbarelse…. Jag kan prata om det i tre år.

Paolo Roversi fotograferad på Fotografiska den 4 oktober 2013. Foto: Märta Thisner.

Paolo Roversi fotograferad på Fotografiska den 3 oktober 2013. Foto: Märta Thisner.

Utställningen ”Secrets” visas på Fotografiska i Stockholm till och med den 12 januari 2014.

 

Agnes Grefberg Braunerhielm

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu