Krönika, Perspektiv, Skönhet

Ninni Sundin: Att vara mindre värd än en kvinna

För något år sen så ville min mamma ta med mig till stan och köpa en vinterjacka. Vi gick in i ett omklädningsrum tillsammans och efter två minuter kom butikspersonalen och ryckte upp skynket och röt ”Är ni klara med den där jackan snart?! Det finns andra kunder som också vill prova den!” Min mamma var i chock och försökte nervöst fråga vad som hänt och personalen talade totalt över huvudet på henne. Och på mig.

Vi är båda rasifierade. Och kvinnor.

Hur ofta händer det här vita kroppar? Hur ofta misstänkliggörs vita kroppar när de står i ett omklädningsrum när de provar jackor? Med argumentet att det finns andra som vill prova jackorna inom loppet av två minuter? Att bara för att fler kunder vill prova jackor, har de rätten att slita upp skynken till omklädningsrum?

Jag märker själv när jag går i butiker hur blickarna från de anställda haglar in. Ju mer butiken riktar in sig på en grupp människor med mer pengar, desto mer blickar får jag. I många fall följer de efter, frågar mig varannan minut om jag ”behöver hjälp” när jag redan för tjugonde gången förklarat för dem att jag inte behöver den. Jag har ibland tänkt på om det kanske handlar om något slags klassförakt, att de tittar på ens kläder och tänker att man knappt verkar ha råd med en hårborste – vad gör en här då? Givetvis är detta också problematiskt. Men det här är något annat, något mer. När jag ser att andra ”ovårdade” kvinnokroppar, vita kvinnokroppar, inte alls blir likadant bemötta så blir det så självklart att det handlar om min rasifiering.

Jag är kvinna. Under hela mitt liv så har jag alltid känt ett behov av att vara fixad, att sminka mig, att raka min kropp, att ta på mig kläder som smickrar min figur. Man kan väl säga att det är patriarkatet som förtrycker mig som kvinna, att jag blir socialt straffad om jag inte håller mig inom normerna. Men jag är också rasifierad. Och jag märker själv att jag alltid vägrar ögonkontakt med vita kroppar när jag inte ser ut att vara vårdad enligt samhällsnormerna. Jag snabbar mig igenom ärenden när det finns andra vita kroppar inblandade. Jag känner mig helt enkelt mindre värd som människa, mindre värd än en kvinna i ett patriarkat, när jag inte är det en kvinna förväntas vara. När jag rör mig i vita rum utan min kvinnorustning så märker jag av en slags reducering av mig jag inte riktigt kan sätta ordet på. Att jag blir bemött på ett sätt som påminner om ett gränsland mellan kvinna och djur. För det här handlar inte bara om ett patriarkalt förtryck. Jag tror att många ickevita kvinnor vet vad jag pratar om, känner igen sig i reduceringen till något det inte riktigt finns namn på i den feministiska kampen.

Vad är då en kvinna? Det finns en viss kropp som sätter normerna för kvinnokroppen. Och ju mer en kvinna följer normerna för hur en kvinna ska se ut, ju mer anpassar hon sig efter vithetsnormen också. Aldrig känner jag mig mer rasifierad än när jag inte tillfredsställer idealet av hur en kvinna ska se ut, dvs. ”rakad, fräsch, sminkad”, hela det paketet.

Vi är antingen något slags ”exotiskt tillägg av kvinnor” män kan välja och vraka bland, som en kryddhylla när de har tröttnat på ”det gamla vanliga”.

Ibland kan White Creepy Guys säga att de ”gillar invandrarkvinnor så mycket mer för de är så kvinnliga och tar hand om sitt utseende.” Vilket får mig att tänka på hur det ser ut i ett vanligt klassrum. Vi ickevita är mer fixade än våra vita klasskompisar. Vi gör så just för att vi annars inte får den respekt en vit kvinna får. Vi gör så för att vi inte ens ses som kvinnor i ett patriarkat utan allt det där. Vi gör så för att vi försöker hålla huvudet ovanför vattenytan.

Ninni Sundin bor och pluggar i Stockholm, hon heter @GlitterBlaster på twitter och bloggar här. Texten Att vara mindre värd än en kvinna har tidigare publicerats på sajten Rummet.

Rodeo
  1. jahaja skriver

    ”Men det här är något annat, något mer. När jag ser att andra ”ovårdade” kvinnokroppar, vita kvinnokroppar, inte alls blir likadant bemötta så blir det så självklart att det handlar om min rasifiering.”

    Kan du kvantifiera detta påstående eller är det bara anekdotisk bevisförning? Anekdoter dög väl knappast ens på högstadiet men Rodeo kanske har lägre krav?

    Det handlar inte heller om klassförakt. Kommersiella aktörer har inte råd att bete sig på det sättet. Det är snarare en fråga om rationellt handlande. Om du nu känner dig bevakad när du är i en butik beror det på att du signalerar underklass, fattigdom osv. Det kanske inte är sant men butikspersonalen har ingen möjlighet i att fördjupa sig i ditt liv utan får ”mäta” sådant som är lätt att mäta (typ kön, ålder, subkultur etc) och göra sin bästa bedömning efter det och hamnar du i facket underklass vet personalen också om att den kategorin begår fler egendomsbrott än om du skulle bedömts tillhöra överklassen.

    Det är fakta. Du får väl börja tänka på dina stilval om du vill bli behandlad på ett annat sätt av människor du möter som bara har ett ögonblick på sig att bilda sig en uppfattning om dig. Svårare är det inte. Inte heller är det orättvist.

    Svara

  2. Christian skriver

    Hm. Det där med att butikspersonal frågar om man behöver hjälp hela tiden i klädbutiker tycker jag också är irriterande. Och att de ska hålla på och knacka på dörren till provhytten och fråga om allt går bra. Men jag förstår dem, de måste ju sälja.

    P.s. Jag är man, och vit.

    Svara

  3. T skriver

    Wow, kommentarer från dessa vita kränkta människor som vägrar att se saker ur andras perspektiv. Spyr femtio gånger om. Tack Ninni för att du skrev detta <3

    Svara

  4. jahaja skriver

    T, jag är ingen vit kränkt man (som om det skulle spela någon roll för att kritisera någon för anekdotisk bevisföring), om det var mig du, bland annat, syftade på. Det är Sundin som beskriver hur hon känner sig kränkt. Och nej, hennes perspektiv är ointressant om hon inte samtidigt kan visa att människorna hon möter har för avsikt att kränka henne. Annars kan hon lika gärna känna sig kränkt över, och skylla känslan på kön/ålder/hudfärg/etc, att någon snubblar på t-banan och trampar henne på tårna. Men det kanske du tycker är relevant att hon känner sig personligen kränkt av?

    Svara

  5. Ola Eneroth skriver

    Jag är en vit man, 39år och tycker det är synd att man lägger fokus på kön,sexuell läggning och etniskt ursprung.
    Det är nog jobbigt att klara vardagens alla måsten utan att behöva mer tyngd på sina axlar.
    Vi lever förmodligen bara en gång så håll huvudet högt och ha skoj!

    Svara

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
Rodeo: Just nu