Just nu på Riche

Jag sitter på Riche och dricker bärs och försöker hantera fyra galna karlar, vi planerar en resa till Ibiza! Klockan är bara sex, det är ju helt galet. Efter en halvdag på jobbet åkte jag, Skande och Elin till Ulla Winbladh för köttbullar och oundvikligt snack om modekritik (läs dagens vettigaste inlägg i debatten, Daniels Björks krönika.) Sen hälsade jag på Pamela på hennes nya kontor (som är fyllt av fina Ida Sjöstedt-klänningar!), för att landa på Sturehof och people watching. Jag älskar att glo.

Lisa

Linas eBay-öra

Finast igår var Linas öronsmycke. Det är i silver men min blixt är ruthless.

Lisa

Vitt

Det blev inte så mycket till fest igår efter middagen på Bistro Berns, jag fick panik för att det var så sjukt mycket folk på Café Opera. Alltså stört många min outfits! Men jag invigde i alla fall min vita städrock. Den blev smutsig men passade bra med mina vita skor. Och idag är det nästan sommar. xx

Lisa

Hellre själv


En av veckans mest omskrivna omg:s är Zaras tolkning (till höger) av Miu Mius katter och kragar (till vänster). Jag säger, gör som Josefin Arestav istället, alltså, gör det själv:

Lisa

Kavaj nej

Ikväll ska jag ut och äta med ett gäng läckra tjejer och sen hälsar vi på Nöjesguidens smygläsning och despues Elin och Columbine och Emma på någon galen Minoutfit-fest, kan ni tänka er va! Jag skulle vilja ha på mig den här kavajen från Lovisa Burfitts höstkollektion, men nu är det ju bara vår än så länge, så jag får hitta på nåt annat. Hmm.

Lisa

Den där modekritiken

Parisa Amiri har skrivit en text om avsaknaden av kritik på modebloggarna i nya Nöjesguiden. Den är bra och exemplen på ”kritik” på de största modebloggarna är roliga. Hä hä. (Förlåt får man skratta?) Lova att läsa den.

Eller alltså, egentligen är det inte roligt alls. För mig är det jobbigt att läsa. Det råder ingen tvivel om att avsaknaden av kritik på stora modebloggar (och min) är problematisk och att det är en tendens som skulle behöva förändras. Man kan försöka nyansera diskussionen, prata om huruvida modebloggare har ”skyldigheter” (det klart att de har), om kritik för kritikens skull är viktig (så klart inte), hur vanliga dessa gratisplagg faktiskt är (problematiken kring kompisrelationer modeskribenter och varumärken emellan kvarstår), och huruvida det förhåller sig på liknande sätt inom musik-, film- eller litteraturkritiken (vilket inte förminskar problemet), men att det finns en skevhet är ett faktum, i alla fall om man ställer det i relation till räckvidd och tittar mest på de största.

Fast… för att göra det här inlägget lite mer nyanserat, här är några tankar som dyker upp i mitt huvud:

Jag saknar en definition av vad modekritik är (och vad en modeblogg antas vara). Jag fastnar vid Parisas mening: ”Om man kan berömma ett modeföretag på en mer avancerad nivå än ‘fina tröjor’ måste man vara kapabel till att kritisera detsamma på ett annat sätt än ‘fula tröjor’.” Jag tror att många modebloggare saknar eller tror att de saknar kunskap nog för att kunna skriva mer avancerad, ”riktig”, kritik, vare sig den är positiv eller negativ. Kritik kräver sammanhang och koll på historien. ”Jag tycker att den här tröjan är ful” är inte modekritik, det är bara en omvänd bild av den modeblogg man ifrågasätter (och om man ogillar modebloggar som inte för mer avancerade resonemang än ”fina kläder” borde man rimligtvis fortsätta ogilla den även om den till hälften handlar om ”fula kläder”). I alla fall: kanske undviker modebloggare att kritisera för att de saknar verktygen – och (obs viktigt!) inte är intresserade av att vara självutnämnda experter.

(Jag vill kunna skriva om mina kläder utan att behöva vara en konsumentrådgivare.)

Denna brist på självförtroende hos modebloggare är nog delvis berättigad (vi borde alla sätta oss i skolbänken) men den går också att problematisera: jag tycker att man kan dra paralleller till att mode som ämne har en rätt skakig och kort historia. Alla modebloggare har inte läst 40 poäng modevetenskap precis som alla filmrecensenter har läst 40 poäng filmvetenskap (hä hä, nästan ju). När jag gick på journalisthögskolan? Modekritik? Ha! Mode är en ung vetenskap med alla odds mot sig när det ska synas i ett ”seriöst” sammanhang. Det håller på att ändra sig och jag hoppas att ni redan tänkt rätta mig: nu hänger kidsen ute på modevetenskapen! Nu finns mer information att tillgå! Och om några år är jag övertygad om att modekritiken kommer att ligga närmre till hands.

Parisas mening om ”fint” och ”fult” får mig även att tänka på det där Livet och Döden-programmet som sändes i P1 för någon vecka sedan, där modebloggaren (well, nästan) Michaela Forni effektivt beskrev hur det är viktigt för henne att fokusera på det roliga i livet. ”Fint” är ”roligt” och ”fult” är ”tråkigt”. Jag tror att det är en ganska utspridd sinnesstämning hos modebloggare. Det uppfattas som progressivt att inte vara arg. (Kanske därför det blev det sånt ståhej kring Rebecca Simonssons inlägg som kritiserade Louis Vuitton. Folk blev som chockade, hon var inte ett dugg glad, hon var så jävla arg!) Kanske kan man se tendensen som något så enkelt som en motreaktion till något som (faktiskt) inte heller är modekritik utan snarare en syn på mode som något som inte förtjänar kritik: eller antagandet att kläder måste ifrågasättas per se. Det är ett utgångsläge som många andra populärkulturella ämnen har sluppit, och gör viljan att vara ”glad” till en ganska naturlig reaktion, tycker jag, även om den är knepig.

Och, för att försöka avsluta, även här finns en motpol i modebloggare- och skribenter som är rosenrasande, och mycket viktigare: de som problematiserar kring mode oavsett om det är ”fint” eller ”fult”. (Om man skulle vilja vara lite provocerande kanske man skulle kunna påstå att den som faktiskt är intresserad av modekritik kan leta upp den?) Och jag tror nog att de flesta läsare (som alltså inte alltid är = konsumenter) kan bilda sina egna åsikter oavsett om de utsätter sig mest för Sofi Fahrman och Elin Kling eller Daniel Björk och Susanna Strömquist. Det är underbart va. Att folk är kloka nog. Hej.

Lisa

Vardagen

Vissa dagar kan jag välja kläder länge och noga och alldeles frenetiskt, men oftast är jag för trött, och det är oftast då jag trivs bäst.

Lisa

#favorit

Säg hej till min bästa tröja. Den är rosa, riktigt rosa, kort men med långa ärmar och 90-talsfrills istället för fållar. Den är rund i kragen, men ändå lite kantig, och så mjuk som bara bomullströjor som använts väldigt mycket kan bli.

Lisa

Diana Orvings höst 2010

Igår kände jag på Diana Orvings höstkollektion, som är en fortsättning på hennes evinnerliga flöde. Just flöde känns som ett bra ord att förknippa kollektionen med, och kanske rörelse, då det är tänkt att plaggen ska samspela med bärarens rörelser. Skifta. Mönstret som ni ser på bilden är gjort tillsammans med den grafiska formgivaren Johan Hjerpe och inspirationen kommer från olika ljuskällor, skuggor och mörker. Midnattsblå, skymningsgrått och nattsvart utgör färgskalan.

Rodeo

Dark Shadow

Igår var jag Zorro fast bara hemma alldeles själv. Anledningen var den långa luvtröjan som är lite ny men som ska magasineras till hösten. Man kan dra åt ett band i halsen, det är lite typiskt för märket (Rick Owens/Drkshdw) och gör att plaggen därifrån känns speciella. Att dra åt i halsen kan alltså göra ett helt plagg! (För de är inte särskilt speciella annars och inte alls värda att betala fullpris för). Den svarta collageslöjan passar bra in i min garderob eftersom jag nästan aldrig går hemifrån utan en hoodie någonstans mellan lagren nu för tiden. Jag vet inte vad det beror på. För att det är skönt?

Lisa