Ni missar väl inte att läsa Daniel Björks fredagskrönikor här på Rodeo? Veckans ämne är unisex och Daniel föreslår att när modevärlden hyllar unisex är det bara ett sätt att säga att man ska vara smal. Smal är modevärldens status quo. Phoebe Philos nyminimalism med d-kupa? Skulle inte tro det. Modemänniskor moraliserar och låter unisexmode vara mer ”jämställt”, men är det verkligen framsteg för normala kvinnor att slippa ”hemmafrulooken”?
Jag tänker ofta på det där moraliserandet, att vi antar att vissa plagg är goda, bra, framgångsrika, och vilka egenskaper de plaggen har. Jag stör mig på hur folk alltid antar att man väljer kläder utefter vad som får en att se smal ut. Det är som att sätta orden i ens mun. Som att man plötsligt, ”ja men vad skönt då, det var väl på tiden”, har sprungit ikapp sitt förstånd. Tidigare i veckan störde jag mig en halv lunch på en sån kommentar, som antydde att min svarta, raka, enkla och knälånga klänning (och avklippta hår) var tecken på mognad, närmre målet, lycka, framgång. Det är ju inte den roligaste förhållningssättet till varken mode eller kropp (eller skönhet). Och vet ni vad jag tänkte då? Jag tänkte: det är bara en trend, fattar du inte det?
_Lisa
2010.08.27 14:29
[...] Rodeo utan att alla känner sig berörda och måste kommentera. Vilket är bra, han engagerar både oss skribenter och er läsare som så duktigt kommenterar och för diskussionen framåt. I dagens krönika skriver [...]
JAAA!
Hatar när kläder, och i sin tur mode, ska gå ut på att man ska se längre och smalare ut. Eller ännu värre: kvinnligare, mer attraktiv för män. Alla gör-om-mig-reportage går ju ut på det.
Som att jag som är kort och lite kurvig alltid ska klä mig i omlottklänning och klackar. Fuck that. Jag vill se ut som David Lynch och Patti Smith. Det är så jag KÄNNER mig inuti.