Shoppa konst

Jag gillar verkligen den tillfälliga konstbutiken mitt på Biblioteksgatan. Ja, för att den gör konsten tillgänglig. Nya sätt! Man ska inte vara så rädd för handelsvarastämpeln, tycker jag. Butiken gör det lika enkelt att köpa en print eller en träelefant som att ta den vanliga rutten in på Acnebutiken och spendera lika mycket pengar på en t-shirt. Gå in och kolla.

Lisa
Promotion

En grej bara

Strage skriver att det inte fanns något stort i Robyns första album. Nej inget stort. Bara en hel generation. För helvete.

Lisa

Inte mode #2

Foto Vi

Åh, jag läser om Vi-familjens nya tidning Vi Biografi. Fyra nummer per år om personer vars livsverk påverkar oss. Varje nummer bjuder på tre-fyra stora porträtt. (”Det är klart att vi inte bara kan ha längre texter i tidningen utan det kommer ett bli en mix som i ett vanligt magasin”, säger chefredaktör Stina Jofs till Resumé och jag önskar nästan att hon låtit bli.)

Det första numret kommer ut i september och temat är ”demokratins pionjärer”. Jag längtar till modetema och anmäler mitt intresse för att skriva om personer som påverkar modebilden via webben. (Funkar det?)

Lisa

Inte mode #1

Ibland vill jag skriva om andra saker än mode. Jag vet inte om ni vill läsa. Jag skriver ändå.

Idag fastnade jag vid en text om huruvida dagstidningar ska lägga ut pappersmaterial på nätet, skriven av Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson.

Dagstidningarna experimenterar med olika strategier: till exempel DN lägger ut väldigt få av papperstidningens texter medan Norrköpings Tidningar publicerar dem på nätet tre dagar senare enbart för arkiveringens skull. SvD lägger ut det mesta.

Jönsson förespråkar (självklart) SvD:s modell och anledningarna är svåra att bestrida. Han påpekar att utveckling på både pappers- och webbsidan är central och att det är lönlöst (ja även ekonomiskt) att fastna vid kortsiktiga intäktskalkyler när man beslutar om pappersartiklarnas tillgänglighet på nätet. Erbjud helheten, optimera kanalerna utifrån deras respektive styrkor och låt läsarna ta del av paketet på de sätt som passar dem bäst.

Han påminner om något viktigt: tidningar som tappat i upplaga de senaste åren inte gjort det för att de lagt ut material på nätet utan snarare på grund av bristen på utveckling.

Jag kunde inte hålla med honom mer. Fast jag har ett litet ”men”: jag fattar inte varför Jönsson rubricerar sitt inlägg med att frågan är marginell. ”Inte avgörande.” Som läsare struntar jag i om den är avgörande intäktsmässigt: i mottagarperspektiv, som läsare av en modern dagstidning, tycker jag att den är central. Menar Jönsson att frågan är ”marginell” för att svaret är så självklart? Eller för att webben måste ha sin egen publicistiska idé för att kännas relevant? Det senare är förstås sant men betyder inte att tidningsmaterialet inte har relevans på webben, tycker jag. Helheten, hallå! 1+1 är alltid 2.

Som till exempel här om dagen när jag ville re-read den text som skrevs i DN Kultur om författaren Eva Adolfssons bortgång. Jag hade redan lämnat tidningen till återvinningen och jag ville läsa texten igen på nätet. Det är så jag läser DN. Men texten hade inte lagts ut digitalt och de viktiga och fina orden som jag ville lägga på minnet kommer nu bara att kunna citeras av den som var vaken nog att riva ut papperssidan just den dagen och hänga den på kylskåpsdörren. (Och de som bara läser DN på nätet fick inte ens veta att Eva Adolfsson dött.) Det kändes så onödigt. Hur kan man vara så bakåtsträvande som dagstidningsmakare?

Ps. Och förresten kan man såklart relatera den här frågan till mode också. Tänk till exempel: varför är scanningcentralen The Fashion Spot så populär? Varför känns Contributor (först webb sen papper) intressant? Varför känns modemagasins siter som nästan bara återpublicerar tidningsmaterial så ointressanta?

Lisa