
(bild)
Jag är med all säkerhet en av dem som svär dyrt och heligt vid Hype Machine. Det pågår en ständig kamp mellan att ha det eller Google som startsida, och man skulle ju nästan kunna säga att Hype Machine är (alternativ)musikens Google ibland. Men precis som Google är det också ett ständigt flöde, ett gytter av ljud och bilder som snabbt susar förbi och sällan eller aldrig plockas upp, ens av en så trogen besökare som undertecknad.
Därför har också min senaste upptäckt egentligen några år på nacken. Jag upptäckte Cosimo när jag läste igenom gamla inlägg av insomnade Nya Vågen på The Line Of Best Fit. Cosimo består av ena halvan av Nhessingtons, och har på senare tid mestadels gjort remixer till exempelvis Bandjo och Museum Of Bellas Artes (kommande). Victor, som drev Nya Vågen, beskrev Cosimo som en blandning mellan Khonnor, Panda Bear och någon slags etno, och jag är benägen att hålla med. Det är mjukt, men har en “kallare” ljudbild än en hel del bruspop just nu. Lyssna bara på atmosfäriska “Through Follage” eller lite skruvade “Geraldine” på hans Myspace. Lite som att komma tillbaka till Stockholm från en storstadsvistelse. Luften är lite högre, lite klarare.
Ladda ned:
Cosimo – “Morning And Evening”
2010.07.31 18:40
(Bild)
Hörni, jag kan inte med ord beskriva hur exalterad jag blev när jag råkade se två svenska kulturgiganters twittersamtal om Matt LeBlancs karriär (eller brist på den) och nyheten att Simon Amstell blir med tv-serie i höst råkade slinka in, apropå att LeBlanc av okända anledningar tydligen också blir med tv-serie i höst, i twitterfeeden.
Simon Amstell, tillbaka på tv!
Simon har varit min livskamrat stora tv-kärlek ända sedan någon introducerade mig för Never mind the Buzzcocks som han var programvärd för under två år. Det finns ingen som är så rolig och elak på samma gång som Simon; elak på ett sätt att man bara faller i djupare och djupare kärlek framför ytterligare ett NMTB-avsnitt på Youtube.
Så medan vi väntar på att Grandma’s house – som Amstells nya, självbiografiska (!) serie heter – har premiär på BBC2 i höst uppmanar jag er å det starkaste att genast leta upp alla de avsnitt av NMTB han ledde. Till exempel kan du börja med det här, där Amy Winehouse gästar. Klassiska replikskiften i klassisk tv:
2010.07.30 17:06
I stället för min gamla hemstads gatufest jag precis råkade landa i: No Ages kommande lp Everything in between, Pet Shop Boys “A red letter day”, Jens Lekmans “The end of the world is bigger than love”, Lorrie Moore, The Concretes “A crack in the paint”, Ikons “Honey (Coyote remix)”, Wall street, Panda Bears “Slow motion” (b-sida till “Tomboy”), Deerhunters “Revival”.
2010.07.29 21:02
Stevie Nicks – “Crystal”
(Originalversionen av “Crystal”).
Silver Jews – “Pet Politics”
J.J. Cale – “After Midnight”
Dan Auerbach – “Goin’ Home”
The Seeds – “Can’t Seem To Make You Mine”
Cass McCombs – “Dreams Come True Girl (Feat. Karen Black)”
2010.07.28 20:10
Jag har varit bortrest i en vecka. Det har känts som en evighet, vilket i sig kanske är bra, det vittnar om vissa möjligheter att fortfarande stanna, eller åtminstone sakta ned tiden. Jag hinner inte mer än komma hem, lägga datorn på skrivbordet och trycka på on förrän allt börjar svalla över mig igen, nytt och gammalt, i underbara, öronbedövande vågor.
Dawn Golden and Rosy Cross
Wild Nothing – “Bored Games” (inspelat i den svettiga Monster Island Basement i Brooklyn den 18:e juni, där även Ducktails, Woodsman och Velvet Davenport spelade, och jag stod i publiken).
Robyn – “Hang With Me”
Baths – “Plea”
Hobo Cubes – “Hazy House Flow” (Rub Your Body Up To Mine)”
Hard Mix – “Memories” (Videon bygger på bilder från de senaste 8 åren av Noahs liv)
Richard Hawley – “The Ocean”
These New Puritans – “We Want War” (Inte purfärsk, men jag får inte nog av den, varken visuellt eller ljudmässigt)
Update: Klicka vidare till Schmooze och se nya Caribou-videon!
2010.07.27 08:54
Bild: Washed Out
En pojke, hans laptop, hans veka röst och hans drömmar om ett 1980-tal han var för liten för att uppleva annat än via gamla korniga videofilmer och brusiga vinylsinglar. Pojken gör musik under ett filter av evig sommar och melankoliskt solsken. Pojken delar med sig till andra pojkar som gör samma musik. De håller varandra i handen och om ryggen och e-mailar andra pojkar som även de gör samma grej. Deras mp3:or har städat, digitalt gruppsex med varandra på precis varenda blogg som finns listad på bloggportalen Hype Machine.
Och vi tittar på. Eller, vi laddar ner och lyssnar, snarare.
Toro Y Moi, Washed Out, Blackbird Blackbird, Neon Indian, Nite Jewel, Memory Tapes. Jag älskar dem allihop och de har alla minst en sång var som för evigt kommer att definiera den här – och framför allt den förra – sommaren.
Det kallas chillwave. Eller glo-fi. Lo-tide, var det något annat? Bruset du hör är inte damm under en vinylnål utan det ständigt närvarande havets vågor. Sandkorn i hörlurarna. Surfdrömmar för pojkar som aldrig surfat.
Termen ”chillwave” myntades i juli förra året av bloggaren Carles på sajten Hipster Runoff. Han skriver att chillwave ”…sounds like something playing in the background of an old VHS cassette that you found in your attic from the late ’80s/’90s.”
Inte konstigt att vi barn av 80- och 90-talen får något glasartat, längtansfullt i blicken.
Om det nu är nostalgi det handlar om. Romantik är det givetvis. Många av banden verkar på en amerikansk östkust där det, precis som här, råder sträng vinter ganska många dagar om året. Att då alltid och var du än är kunna stoppa in en solnedgång i öronen är givetvis fantastiskt.
Men, är det inte dags att passa sig? Give the chill a pill. Sätta pojkens laptop i viloläge och be honom göra något annat? I mp3-bloggvärlden – den må vara intern, ganska liten och det mest bokstavstroget indie vi fortfarande har – är den här romantiska lilla motreaktionen på allt överproducerat nu snarast norm. Det låter ju faktiskt likadant alltihop, om vi ska hårddra det. Och alltid är det en pojke som står i centrum. Att inte se det oroväckande i detta är djupt ignorant.
Risken finns att vi står här med ett överskott av band som låter precis likadant, som sjunger om samma saker, med en och samma röst. Risken finns att vi står här, ensamma tillsammans med en, Gud bevare oss, ny electroclash på vårt samvete.
Motreaktionen på chillwave har kanske redan kommit. Best Coast och Wavves – två av banden i en annan typ av strandromantiserande musikscen som slog igenom stort ungefär samtidigt som chillwave/glo-fi-banden – har båda sprillans nya album ute. Välproducerade, välskrivna – och tyvärr väldigt tråkiga sådana. Eller har jag missförstått dem helt? Är det välskriven vers-refräng-vers-rockpop vi i själva verket behöver? Om så bara för en liten stund.
Just precis idag känns det som att det är Marnie Stern vi behöver. Bloggen Tiny Mix Tapes skriver, om hennes nya singel ”For Ash”: ”Marnie Stern to blow chillwave bands off their surfboards with new album in October”. Ladda ner den här så ses vi på stranden om några minuter.
2010.07.23 10:24
Twin Shadow lånar i sin video “Slow” estetik och formspråk från Calvin Kleins omdiskuterade reklamkampanj från 1995. I CK-reklamen intervjuas (oftast unga) människor av en okänd (äldre) man bakom en kamera. Han frågar vad de gör på fritiden, berömmer deras kroppar, det är skev-maktbalans-flirtigt. Allt uppenbarligen i syfte att det hela ska likna ett auditionband för porrfilm.
Calvin Klein drog efter protester in hela kampanjen, dock utan att lyckas undvika en FBI-utredning om misstänkt barnpornografi.
(Läs mer här)
2010.07.22 19:51
1961, när Marilyn Monroes senaste film hade kommit ut och fått ett dåligt mottagande, skrev en deprimerad och sjuk Marilyn in sig själv på en psykiatrisk mottagning. Under tiden hon var där fick hon ett brev från Marlon Brando. Sådana brev vi alla behöver få någon gång. Helst från Marlon då.

(bild)
Och 1984 skickar Marlon Brando ett telegram till Michael Jackson när han ska uppträda med The Jacksons på en återföreningsturné. Igen, words of wisdom.

(bild)
Förtydligande: Dear Michael,
Thinking about you this evening please try not to make an ass of yourself and please for God’s sake don’t fall in the orchestra pit.
Marlon.
Från underbara Letters Of Note.
2010.07.21 17:09