Saker händer aldrig i ett vacuum. Igår visade SVTs “Dokument Inifrån” ett inslag om företaget The Phonehouse sektliknande  arbetsmetoder. Parallellen till min tidigare text om ströjobb som status är kanske inte så tydlig vad gäller det specifika företag som granskas. Men omständigheterna är. Beskrivningen av ungas arbetssituation. Fjolårets debatt kring exempelvis programmet “Ung & Bortskämd”, eller SVTs dokumentärfilm “Jobbcoacherna” (läs Isabelle Ståhls text) riktas nu högre, längre.

Inte minst introduktionen till nästa veckas program gjorde både snedvridningen i Elles artikel och min frustration desto tydligare: “Arbetsförhållanden med hög stress och rena trakasserier av de anställda verkar på kort tid ha blivit etablerat på svenska arbetsplatser [...] På sina håll är anställningsskyddet mer eller mindre avskaffat. Det handlar om de nya jobben. Om servicesektorn som växt fram i takt med att industrijobben försvunnit. [...] De unga kan känna sig blåsta på de villkor som den äldre generationen skaffat sig. Det är nya tider nu. Och nya regler”. Och så säger vad jag gissar är en professor, alldeles i slutet: “Generationsojämlikheten är den nya ojämlikheten”.

Jag kommer titta. Det vet jag fler som borde.