Way Out West Dag 1

(Koreless på Världskulturmuséet. Bild: jag).

Första dagen på festivalen är egentligen första kvällen på festivalen. Den består av endast klubbspelningar, på pappret en slags sammanfattning av de akter man lyssnat på under året, och uppskattat oerhört. På mitt festivalschema hade jag kryssat i Chad Valley, James Blake, Radio Dept, D/R/U/G/S, Destroyer, Chad VanGaalen, Koreless… I det där stora musikhavet som ska navigeras får ofta ens vänner och bekanta agera ankar och styra riktningen. Nyhet går före välkänt. Så, mina nästan tre akter i torsdagskväll blev slutligen Chad Valley, About Group och Koreless.

I ordning var Chad Valley ett utmärkt första val. Somrigt, blommigt, upplyftande. Hugo Manuel verkade märkbart tagen av ett fyllt och oerhört entusiastiskt Park Lane. Livemässigt var han säker och imponerande, med en kristallklar röst som inte vek av en endaste ton. Märkligt nog efterträddes han av supergruppen About Group, med bandmedlemmar som Alexis Taylor, annars sångare i Hot Chip, och John Coxon från Spiritualized, en krock som hade kunnat fungera väl i teorin (det är vad festivaler handlar om), men där About Groups tunga orgeldoftande 70-talsrock hade svårt att leta sig fram till mig.

Istället skiftade jag till Koreless på Världskulturmuséet, en midnattsspelning fint lagd livemässigt efter D/R/U/G/S, men omvänt också märkligt inklämd mellan betydligt hårdare dans-DJs. Koreless är en spännande bokning på många sätt, inte minst musikmässigt. Vilket låter banalt, allt är musik här. Men jag menar det litegrann precis så. Det är en sak att ta till sig mer eller mindre nya genrer, eller hybrider av dito, som lyssnare. I en klubbmiljö märks dock många svenskars ovana vid dubstep, inte minst i sin mera r&b-influerade och nedtonade variant. Personligen tänker jag ofta att vi borde ha så mycket gemensamt med brittisk musik. Popmusikmässigt finns det ju en lång tradition av ömsesidig förståelse och uppskattning. Men dansmusiken har en annan historia inte lika lätt översatt till svensk kontext. Varken James Blake eller Koreless är kanske helt representativa, men de bidrar också med fler verktyg att närma sig genren på.

Koreless fick för mig representera hur jag hoppas klubbklimatet kommer fortsätta utvecklas, och hur hjärta och fötter sakta, mycket mycket sakta, kanske kan lära sig dansa till basen, inte till beatet.

Lisa Ehlin
  1. Vinn biljetter till Chad Valley! - LISA / JON | Rodeo Magazine skriver

    [...] onsdag 4:e december, spelar Chad Valley på Debaser Slussen! Första gången jag såg honom var som inledande spelning på Way Out West förra året, och det var en ypperlig första spelning på en väldigt lyckad festival. Att han spelar i isande [...]

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion
LISA / JON
LISA / JON