Upp och ner och upp igen med Nicki Minaj

Musikaliskt har Nicki Minaj länge varit en artist som det är väldigt svårt att helhjärtat älska. När hon är bra är hon väldigt bra och när hon är mindre bra är hon… Well, oändligt mycket mindre bra.

De senaste veckorna har hon satt alla sina musikaliska kvalitetslägen på full display och tagit med oss på en bergochdalbanetur genom hela sitt spektra. Så här gick det till:

1. Resan börjar tillsammans med Cassie. Första gången fattade jag ingenting, fick mest lite ont i huvudet. Vid en andra och tredje lyssning växte Cassies fina refräng (”You get high, fuck a bunch of girls and then cry on top of the world”, hej alla Drake-killar) och låten började sätta sig. ”The Boys” är en bra popsingel, Nickis olika sidor är väl avvägda, men det är egentligen också allt. B-.

 

2. Sen kom detta. Nickis allra fulaste sidor radas upp i en jättelång och jätteful rad och resulterar i denna superkatastrof. Jag lovar, det här är en av de femton sämsta låtar jag någonsin hört. Någonsin. F.

 

3. Och som ett förlåt – ett förlåt som verkligen betyder något – kom härom dagen denna. Hennes bästa sen ”I’m the best” va? Har lyssnat på den hundra gånger idag, ska lyssna på den hundra gånger till i morgon. Det fina med den här typen av låtar är ju att man inte riktigt, riktigt köper självsäkerheten. Frihet är ett stort ord bland många, och det är när de stora orden uttalas och låter som drömmar snarare än en sann verklighet som de bränner till. A.

Jon Lax

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

LISA / JON
LISA / JON