Årets homo gör mig bekymrad

I går kväll blev Anton Hysén utnämnd till ”årets homo” på tidningen QX:s årliga gaygala. Detta efter att han som fotbollsspelare gjorde det väldigt modiga i att komma ut som bög förra året.

Signifikansen – och modet – i den handlingen kan ingen ta ifrån honom. Med all rätt har han hyllats för detta, inte bara under en kväll som den i går.

På förmiddagen i går satt han i Malou von Sivers soffa i TV4:s ”Efter tio” där han berättade om året efter, hur han bemötts och hur nyheten togs emot. Och det verkar mest ha varit en positiv tid, till största del präglad av uppmuntran och ryggdunkar. En del glåpord, som förväntat, men egentligen ingenting som bekymrat Anton nämnvärt. Homofobi ”förekommer”, men det är något Anton själv kan skämta om för att visa att det inte är något farligt.

Och att Anton Hysén kan ta homofoba gliringar med en klackspark är väl skönt för honom. Men jag köper inte riktigt att vi lever i den världen, inte ännu.

Samma program gästas av Robert Jacobsson – sexualrådgivare på ”Ligga med P3” – som startade den uppmärksammade Twitter-hashtagen #homoriot härom veckan. En snabb läsning av den (för er som inte redan vet) vittnar om en annan verklighet för den som inte lever som öppet heterosexuell. En värld och en vardag där blicken ständigt flackar över axeln, som präglas av att alltid vara beredd, att ytterst sällan våga hålla den man älskar i handen, att inte våga kyssa den man är kåt på öppet, att varje dag behöva förklara vem man är och hur man lever. På jobbet, på banken, hos läkaren.

Antons analys är att han inte är ”känslig” inför detta och han menar säkert väl, men den här hållningen gör mig ändå väldigt bekymrad. När  att inte ta åt sig förs fram som ett alternativ och just ett medvetet val är det att implicera skuld på den som faktiskt ”känner sig” utsatt.

Och att ”känna sig utsatt” blir ett val i ögonen på den som utsätter.

 

Jon Lax

Brandy och Monica!

Sjunger tillsammans igen! Kommer jobba till 75!

Har saknat dem båda. En av mina bästa låtar någonsin är Monicas ”The first night” och Brandys ”Afrodisiac” är fortfarande ett strålande skilsmässoalbum.

Jag har för mycket feber i kroppen för att kunna avgöra hur bra det här är, dock.

Är det bra alls? Vad handlar det om? Någon ska logga ut från Facebook för att profilen, hela profilen, tillhör någon annan?

(Handen på hjärtat tyckte jag nog heller aldrig att ”The boy is mine” var så himla, himla bra som folk sedan den kom hävdat att den är. Toppen men inte i närheten av deras bästa på egen hand. Men det här kan vara ovan nämnda feber som talar, blir lite lätt illamående av tanken på precis allt just nu.)

Gillar dock när folk blir kompisar igen. Därför är det här dagens sång.

[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/rca-music-group/it-all-belongs-to-me[/soundcloud]

Jon Lax

Lördag 4 februari

Snubblade över gamla Wild N Out-avsnitt. Hade glömt hur mycket jag tyckte om det. Hade också glömt att Taram Killam, en av mina favoriter från nuvarande SNL-casten, var med. Och Katt Williams. Det är plumpt, grabbigt och jättetramsigt. Men också så oerhört lekfullt. (Plus på nostalgiska Myspace-skämt).

Wild N Out feat. Big Boi, del 1

del 2

del 3

Robyn/SNL – ”Call Your Girlfriend”

Katt Williams – ”Every day I’m hustlin”

Lisa Ehlin

Viktig läsning

Jon Lax

Fleet Foxes-man + Parks and rec-April!

De senaste två veckorna har ägnats åt att se om alla Parks and recreation-avsnitt och jag blir för varje gång mer och mer övertygad om att Aubrey Plazas karaktär April är min tvillingsjäl, i alla fall en tvillingsjäl till den lilla rösten i huvudet som ibland ocensurerat livekommenterar livet.

Så därför blev jag jätteglad när jag nu precis såg att Aubrey är stjärnan i avhoppade Fleet Foxes-personen J. Tillmans nya video. Han kallar sig numer Father John Misty och hans nya sång heter ”Hollywood forever cemetary sings”.

Ladda ner den hos Stereogum och hos EW kan du se videon.

 

 

Jon Lax
LISA / JON
LISA / JON