Musik

En mix från How To Dress Well

htdw

Favoriten Tom Krell skruvar om några av sina favoritlåtar från den senaste tiden och slänger in några andra klassiker – Mariah! Craig David! – i den här mixen för Safe House USA:

Jeremih: Fuck U All The Time [HTDW Edit]
Drake: Own It [HTDW edit]
Craig David: Fill Me In
Grimes: Skin [HTDW edit]
Jhene Aiko: From Time [HTDW edit]
Sampha: Can’t Get Close [HTDW Emo Rock Drums Edit]
Mariah Carey: Open Arms
Ian Isiah/ Deafheaven: Freak U Down/ Irresistible [HTDW Total Genius Total Mashup]
Jimmy Eat World – Just Watch The Fireworks
Rihanna ft. Future: Looooooove Song

Jon Lax
Promotion

Musik

Burial x Britney

2013 är året som vägrar ge upp. I allra djupaste och mörkaste december (eller kanske just därför) släpper Hyperdub snippets från Burials kommande Ep. Mörkt, urbant, skrapigt, warpat, filtrerat, nattbussen hem tänker man. Om han (hon?) är i form, en dunkande hjärtpuls, ett strömmande blodomlopp, ett taktfast tåg, tänker jag. I en fantastisk intervju Burial gjorde för The Wire förra året, förklarar han hur han tänker sin musik, om hur han vill försöka reflektera känslor av människors hopplöshet. Deras bekymmer och ensamhet. De dovare, och därmed mer hotfulla, sinnestillstånden i tillvaron. Han berättar att han till exempel gjorde ”Archangel” för sin vän vars hund just hade dött. Hur han gillar melankolin i ”Blade Runner”. Hur det är att vara ung när allt känns så livsavgörande, men också hur det är att vara ung just nu, på 2000-talet.

They seem to have people all around them, but that’s actually not true. Sometimes you’re surrounded by mates but you’re not surrounded by friends. You feel protective of people, because no matter who we are, we all return to quite a vulnerable place, a flat, mates, a family, a room or whatever. You can see through all that stuff, a lot of young people artificially take on adult issues, that have maybe been pushed at them, or maybe they’re living out an adult relationship, proper life issues, maybe their family isn’t looking out for them anymore, other serious stuff that you can’t take lightly. I’ve seen that if you take on that stuff early on, it fucks you up. My new tunes are about that, wanting an angel watching over you, when there’s nowhere to go and all you can do is sit in McDonalds late at night, not answering your phone.

”In McDonalds”

Men vad Burials nya ep ”Rival Dealer” visar sig vara är inte en nattens och asfaltens spegel, inte ensamheten på gatan, utan ett faktiskt ljus i mörkret. ”Hiders” och ”Come Down To Us” är som de små tända svavelstickorna för flickan i sagan att värma sig vid i kylan, inte själva kylan. Som att Burial har lyssnat jättemycket på Britney Spears.

Såhär trösterik och hoppfull har han aldrig låtit. Såhär åtkomlig och varm. Kanske aldrig heller bättre. Det lämnar jag öppet tills jag hört hela ep:n.

Update: Det kan snöa nu for all I care.

Streama hela ep:n här.

Lisa Ehlin

Musik

Dagens skiva: Tinashe

tinashe

Tinashe Jorgenson Kachingwe tittar en hel del på rnb-scenen runt hennes födelseår, 1993, på sitt mixtape ”Black water” men gör samtidigt något helt modernt av det arvet. Lite skevare, lite mörkare än nittiotalets förlaga.

Under 2013:s sista klämtande veckor levererar hon en av årets bästa samlingar sånger:

Jon Lax

Musik

The War On Drugs!

The War On Drugs

The War On Drugs (som ju Kurt Vile var en del i way back when) har släppt första spåret från albumet Lost In The Dream som släpps i Mars 2014. Det låter mycket, mycket, mycket lovande.

Lisa Ehlin

Kultur, Musik

Spontant filmtips från tomteverkstan

Whip It!

Jag fick alldeles nyligen en liten systerdotter. Som den hängivna och coola moster jag ämnar att bli har jag funderat en del på hur hon, och andra unga kvinnor växer och kommer växa upp. Jag sitter redan och funderar på hennes kritiska tonår, de som formar och (förhoppningsvis) stärker henne, ger henne ryggrad och röst, breddar och synliggör det som känns. Jag tänker på det jag lyssnade och såg på, vad min syster tipsade mig om, vad jag läste då som gjorde mig stark och frågvis (visst var det exempelvis Jonna Berg som skrev om ”Girls Just Wanna Have Fun” som förebildsfilm i Fittstim-boken? Typ sådana saker).

En film jag önskar hade kommit under mina tonår är Drew Barrymores regidebut Whip It från 2009, med Ellen Page i huvudrollen och vilken jag inte tror kom upp på bio i Sverige (det är en hel del som inte verkar ha sett den när jag nämnt den iaf, jag kan ha fel). Mycket kort handlar filmen om en ung kvinna som upptäcker Roller derby, samtidigt som hon upptäcker sig själv och kämpar med alla de spörsmål av missförståddhet och förvirrad kärlek som de flesta tonåringar gör.

Whip It är på många sätt en ganska vanlig amerikansk, romantisk coming of age-indiekomedi. Den tar inga jätteomvägar från ett traditionellt filmiskt historieberättande och den är prydligt och sött förpackad. Den är (till största delen) fokuserad på heterosexuella och vita karaktärer. Men, den har ändå några fundamentala plus som gör att jag tycker så hemskt mycket om den.

1. Den har en nästan uteslutande kvinnlig rollbesättning, bestående av exempelvis Drew Barrymore, Kristen Wiig, Alia Shawkat, Marcia Gay Harden, Eve och Juliette Lewis. Deras karaktärer är också extremt hårda och roliga, och filmen ger en bra och alltid behövd inblick i kvinnlig homosocialitet.

2. Filmens centrala tema handlar om en ung kvinna, Bliss, som försöker hitta sig själv och vad hon tycker om. Detta gör hon genom att hitta sig egen grej, vilket betyder att sluta delta i skönhetstävlingar som hennes mamma vill, och istället slå sig själv gul och blå i en rullskridskosport (också två olika bilder av kvinnlighet i clash här).

3. Bliss blir förvisso kär i en kille under filmens gång. Men (spoiler alert!) historien slutar inte där, och förälskelsen hamnar heller inte före hennes första kärlek, sporten. Målet i filmen/historien är inte killen, utan Bliss egen resa.

4. Filmen, och även sporten, som jag förstått från exempelvis den svenska dokumentären Crime City Love, handlar inte nödvändigtvis, eller i alla fall inte i första hand, om uppror eller flykt, utan om att hitta något man älskar. (Nu menar jag inte att det är sämre/bättre, men för en tonåring kan det vara nog så värdefullt).

5. Vänskapen, inte minst mellan Page och Shawkat, är fantastiskt fint skildrad.

6. Så är även mor och dotter-relationen.

7. Klasstillhörigheten hos många av karaktärerna verkar, så vitt jag vågar analysera, vara lägre medelklass, en inte helt given grupp att utgå ifrån. Bliss mamma jobbar som brevbärare och Bliss själv jobbar extra på ett litet diner i utkanten av småstaden hon bor i. Kristen Wiigs karaktär är ensamstående mamma och en av de andra lagmedlemmarna dyker upp vid något tillfälle upp i sjukhuskläder, jag tänker att hon ska föreställa undersköterska eller något liknande?

8. Sporten i sig själv går till stor del ut på att trilla omkull, och sedan resa sig. Ibland får man hjälp, oftast inte. Men man reser sig alltid upp.

9. Soundtracket (förutom sönderspelade ”Kids” av MGMT då) är ljuvligt retro på ett kärleksfullt sätt.

Plus, vem vill inte heta typ Racer McChaseHer?! Jag kommer härmed kalla min systerdotter det tills hon fått sitt riktiga namn.

Trailer:

Dolly Parton – ”Jolene”

.38 Special – ”Caught Up In You”

Clap Your Hands Say Yeah! – ”Blue Turning Grey”

EPMD – ”I’m Housin” (remix)

Peaches – ”Boys Wanna Be Her”

Wilson Philips – ”Hold On” (obs Bridesmaids!)

Läs mer här.

Lisa Ehlin
LISA / JON
LISA / JON