Musik

Hej igen SZA!

sza

SZAs strålande ”Ice Moon” från tidigare i år har fått både en video och en liten uppdatering med hjälp av Ab-Soul. Bra det för jag tror vi glömt att prata om den? Absolut en av mina bästa i år.

 

Och här är hela hennes ep ”S” från i våras, där ”Ice Moon” först var med. Inget nytt så vitt jag vet om den nya ep:n ”Z” som skulle ha kommit under hösten.

Jon Lax
Promotion

Musik

Neneh!

Neneh

Ända sen min storasyrra kom hem från språkresan på Jersey med ”Raw like sushi” i packningen har Neneh Cherry för mig varit definitionen av cool. Och cykelbyxor, stora guldhalsband och basketskor det snyggaste en människa kan ha på sig. Cykelbyxorna har jag i och för sig inte provat sen jag var åtta-nio år men jag kan fortfarande inte gå förbi stora guldhalsband utan att vilja ha dem.

Helt fantastiskt roligt att Neneh är tillbaka! Den 25 februari kommer albumet ”Blank project” men redan nu är titelspåret här:

 

Jon Lax

Intervju, Musik

PREMIÄR: China

Foto: Carolina Johansson Oviedo

Foto: Carolina Johansson Oviedo

När jag först började göra egna produktioner för många år sedan hade jag inte någon aning om vad som skulle komma ut på andra sidan, jag jobbade intuitivt. Resultatet blev som att ha skrivit en dagbok i sömnen och få läsa den sen. Nu är jag mer medveten om vad jag vill testa med olika låtar, men jag lämnar ändå ett ganska stort fönster öppet för spontana inslag. Min barndoms 80-talsidoler, Madonna, Whitney, sitter i ryggraden såklart, liksom mina tonårs ambienta klubbpop och självklart samtida influenser, r’n’b, bas, brus och gamla jazz- och soulsångare. Precis just nu graviterar jag mest mot hyperglad musik, sånt som låter prilligt och superpeppat.

Så säger China som vi välkomnar tillbaka till bloggen. Tidigare har hon bland annat dykt upp som Mother of Pearl, men nu är det China och inget annat som gäller. Och idag har vi äran att ge er premiären av hennes nya låt ”Hide”.

Hej China! Vad har hänt sen sist?

Efter Mother of Pearl-rycket, jag kände att jag ville förnya mig. Jag såg en massa saker som jag ville utveckla och jag behövde röja undan tid för att kunna göra det, vilket jag till slut lyckades med. Dels ville jag skapa ett annat utrymme för min röst. Jag har en bakgrund inom jazz och soul men gled in i sammanhang där det inte alltid kom till sin rätt. Dels ville jag bara göra allt bättre, med mer energi, och skapa grunder för roliga samarbeten med personer jag beundrar och vill lära av. Så under ett drygt år komponerade jag bara nytt material medan jag försökte utmana mig själv, och så arbetade jag ihop med Daniel Tjäder med bland annat ”Hide”. Jag har ytterligare samarbeten på gång just nu som känns jättespännande.

Hur kom ”Hide” till?

Jag tänker mycket i atmosfärer, ofta ganska tjockt. Därför var det så kul att få jobba med Daniel, hans produktioner är så rika i lager och stämningar. Jag tycker han utför en fantastisk balanskonst med att orkestrera det så att allt känns och blir krispigt. Han är ambitiös och omsorgsfull, som jag, det är väl därför vi tog lite extra tid på oss…! Förutom att Daniel såklart pysslar med en massa annat. Produktionen med ”Hide” var en process av upptäckande.

Vad inspirerar dig, vilka är dina influenser?

Influenser… Jag blir influerad av mycket, musik, muzak, dans, film, poesi. Nån som Lorca och hans surrealistiska och jättekänslosamma dikter, Hassan Khans konstdansfilm ”Jewel” med sin kroppslighet och suggestivitet eller Jane Campions grejer, skildringar av platser som blir sina egna karaktärer. Jag ville att ”Hide” skulle låta som motorvägar i någon förort man inte kan namnet på. Som att stå på ett dansgolv och skicka ett sms man inte borde skicka, som vin som brusar i öronen.

Jag hade en ganska bisarr erfarenhet när jag var och lyssnade på ett återuppförande av en John Cage-komposition med gitarrer, som jag inte minns namnet på. Jag zonade ut lite och började vakendrömma en väldigt psykedelisk historia som var ganska terapeutisk. Jag vet inte hur mycket jag borde berätta, hehe. Men där förekom i alla fall en ganska aggressiv katt som jag senare tog som ett sorts totemdjur för det jag just då arbetade med. Jag konstaterade att mina texter pendlade mellan en ganska mörk slags exorcism av gamla spöken och oförrätter till mera euforiska drömtillstånd. Jag ville hitta en väg att överbrygga dom här två tillstånden, inte bara för att skapa en kontinuitet i texterna men också på ett privat plan. Att få en starkare känsla av agens, av att inte vara förlorad till omständigheter, gamla som nya. Så jag tänkte att jag klev in i ett annat skinn och på så vis fick dubbel kraft. Det var också något jag ville förmedla, inte bara önskedrömmar och mardrömmar, utan också rörelse.

Och vad väntar framöver?

Jag jobbar på inför ett ep-släpp till att börja med, och så ser jag fram emot att spela ute!

Jon Lax

Musik

Weed och hjärteknip. Jhené, låt för låt

jhene

I måndags släppte Jhené Aiko sin första EP för DefJam, ”Sail out”. Efter de underbara singlarna ”3:16am” och ”Bed peace” tidigare i år var mina förväntningar skyhöga (no pun, se nedan).

Så hur är den då? Här är en genomgång, låt för låt (länkarna går till Spotify).

Jhene Aiko – The Vapors

Jhené öppnar tungt över ett monotont beat. Hon har ont i hjärtat, saknar någon och vänder sig till sin vaporizer för tröst. ”Can I hit it again?” sjunger hon och menar säkert både rökdonet och hen hon saknar. Om du aldrig hört Jhené Aiko förut så kommer du snart att märka att hon sjunger rätt mycket om att röka weed och att hon gillar att ha det rätt lugnt och gött ändå mitt i hjärtesorgen.

Jhene Aiko – Bed Peace

I ”Bed peace” är hon lite gladare. Hon sjunger om vardagens bekymmer och att hennes idealdag skulle se ut som följande: vakna 14:30, ringa hen hon är kär i, röka lite, älska, knulla, skicka iväg hen. Vår tid är nu sjunger hon samtidigt som en screwad röst mässar ”let’s get high as fuck” i bakgrunden. Mysig, extremt välskriven låt.

Jhene Aiko – Stay Ready (What A Life)

Jhené Aikos hela agenda handlar väldigt mycket om ett HÄR och ett NU. Att hitta lugnet i det och i den man råkar befinna sig i detta här och nu med. ”There’s no place quite like here, there’s no better time than now” sjunger hon innan Kendrick Lamar kommer in och är… Kendrick Lamar. Lite trött på honom vid det här laget. Runt fyraminutersstrecket tar den här låten en vändning och blir mörkare, baksidan av carpe diem-tänket visar sig. Beatet blir hotfullt och Jhené sjunger om den fula sanningen som så ofta visar sig. Stor stund.

Jhene Aiko – WTH

Efter förra låtens mörkare insikter fantiserar Jhené här i stället om att vara Alice i underlandet och slänger upp händerna i ett lojt what the hell! innan hon inser att hon kanske är lite för hög och att allt snurrar.

Jhene Aiko – The Worst

Dags att göra upp med den där killen som är the worst på alla sätt och vis. Den man både inte kan släppa taget om men som man också vet är den som gör mest skada av alla. ”I don’t need you, I don’t need you” säger man till sig själv och avslutar den tanken med ett ”…but I want you”. Precis som det mesta Jhené gjort är den här låten lös i kanterna samtidigt som man hör en hit där under.

Jhene Aiko – 3:16am

Jhené har slut på rullpapper och mår inte alls bra. Hon är frustrerad och känner att hon ständigt befinner sig på ruta ett men hon har i alla fall någon att hålla i handen. Musikaliskt en av hennes hårdaste (använder det ordet väldigt generöst här) och mest fokuserade låtar.

Jhene Aiko – Comfort Inn Ending (Freestyle)

Och så till sist: Jhenés allra största stund hittills. Den rasande uppgörelsen med idioten som fick Jhené att känna sig helt ensam i ett förhållande. Här är det den längre versionen som är med, men jag gillar den kortare som kom först bäst.

Där får texten tydliga akter där framförallt den andra är extra stark. Hon går från att göra upp med en specifik skitperson till att se sitt egna mönster, hur hon gång på gång lyckats hitta just den här typen (duet i texten här nere är alltså Jhené som sjunger till sig själv, så där som en gör ibland):

Okay, fuck it
It was Dominik, David, Braden
All of them did the same to you
Marquis and Sean and Brian
All of them had they way with you

”Comfort inn ending” samplades för övrigt i en annan av årets bästa låtar, Ta-Kus ”We were in love”:

Till sist: betyget. Det blir:

2586-bigthumbnail

 

Bonus, gammal Jhené från hennes första mixtape, ”Saling soul(s), leta upp det också!

 

Jon Lax

Musik

Blade Runner, Bones och Chicago

Blade Runner

Efter vad som känts som en evighet av Mordorväder ser jag plötsligt lite solljus. Tar det som ett ypperligt tillfälle att blogga ett urval av en för övrigt redan mycket generös musikvecka.

Cassie – ”Indo”

Sasha Go Hard ft. Tink – ”Problem”

Gorgeous Children – ”Sour” (fin sampling av Vangelis soundtrack till Blade Runner)

Autre Ne Veut x Fennesz – ”Alive”

BC King – ”Lock Up”

Bones – ”Cut” (bloggat tidigare om Bones här)

Lisa Ehlin
LISA / JON
LISA / JON