Tisdagsgodis:

1: Gå in på Transparent och lyssna/ladda ned den fina remixen av Museum Of Bellas Artes “Watch The Glow”.

2. Gå in på kompisbloggen Schmooze och se videon/lyssna på en av mina favoriter alla kategorier i år; James Blakes cover på Feists “Limit To Your Love”. Hade med den i en kackig version på en mix i våras, men nu höjde den sig om möjligt ett snäpp till.

3. Den fina bilden nedan som jag hittade igår. Fick mig att tänka på “Trion Från Belleville“, gjord av Sylvain Chomet. Chomet, som för övrigt kommit ut med en ny film, “L’illusionniste” med originalmanus av Jacques Tati. Ser hemskt mycket fram emot den.

(via)

4. Ni har säkert redan sett den, men försök annars att hitta graffitikonstnären Banksys Simpsons-intro i sin helhet. (Fox tog bort klippet på Youtube efter att det släppts igår). Man kan väl i alla fall säga att satir är ett understatement.

5. Och apropå förra punkten är det väldigt mycket meta i popkulturen just nu! Southpark gör ett avsnitt kallat “It’s A Jersey Thing”, Saturday Night Live skojar till det om mammor på Facebook och filmen “The Social Network“, det här (iofs gamla) klippet och fotografiet jag postade häromdagen. Dessutom, och jag ska inte säga för mycket om detta då många inte sett/följer, men Al Jean, en av producenterna till Simpsons refererade igår till det senaste Mad Men-avsnittet just i valet att låta Banksy göra den satiriska vinjetten. Det är med stor sannorlikhet så att många instinktivt antar en blasé-attityd gentemot sådant här. Men jag gillar när man på olika sätt försöka begreppsliggöra sin (sam)tid. Ett sätt att reflektera över saker som kan syfta till mer än underhållning och igenkänningskomik.

6. Matbloggen CuiZine: “Food and not much else”.

7. Nya musikprojektet Seeing Suge, med Star Slinger, rapparen Emay och Blackbird Blackbird (och en sampling av Memoryhouse på första singeln). En supergrupp för DIY-scenen?

8. Update: En vinyl-rip av Panda Bears nya singel “You Can Count On Me” (från kommande albumet Tomboy) har börjat spridas. Det låter otroligt. Mjukt, inbjudande, melankoliskt och ovanligt poppigt för att vara Noah Lennox. Och jag är om möjligt ännu mer förälskad.

(bild)