Kapstaden, januari 2012
Nu är det bara några veckor kvar av det här året. Ett år som jag hela hösten önskat ska ta slut. Någon gång hoppas jag att jag orkar minnas mer av det fina och mindre av det jag tänker på mest hela tiden nu – för precis som i en av sångerna här nedanför så innehöll 2012 ju inte bara det värsta av allt, utan även det bästa.
Här är 29 av alla de sånger som kom i år, de jag lyssnat allra mest på eller som på olika sätt förklarar hur året har varit. Klicka på länken så kommer du till spellistan. Allt fanns inte på Spotify, kanske är en del något av en efterkonstruktion. Men just nu minns jag 2012 ungefär så här, utan inbördes ordning men inte alls utan fanfarer:
1. Min Stora Sorg – Blomstertid
2. Major Lazer & Amber Coffman – Get Free
5. How To Dress Well – & It Was U
11. Anna Von Hausswolff – Ocean
14. LOL Boys – Changes (Shlohmo Remix)
16. Peaking Lights – Beautiful Son
21. Beach House – Other People
22. Jessie Ware – Wildest Moments
26. Bobby Womack – Please Forgive My Heart
27. Damien Jurado – Working Titles
29. Frank Ocean – Bad Religion
2012.12.15 18:01
1. Kendrick Lamar – “Money Trees” (feat. Jay Rock)
2. The Hood Internet – “Equal Shot” (French Montana vs. Beach House)
3. The Weeknd – “Loft Music”
2012.10.24 10:17
Kwes – “Bashful”
The Streets – “Has It Come To This” (Kry Wolf Remix)
Ambalance – “Lawn Gong”
Woods – “Wind Was The Wine”
Bobby Womack – “Please Forgive My Heart” (prod. Damon Albarn/Richard Russell)
(Och bara för att:) Gorillaz – “Cloud Of Unknowing” (feat. Bobby Womack)
Beach House – “Myth”
K.P. & Envyi – “Shorty Swing My Way” (Balam Acab Remix)
Burial & Four Tet – “Nova”
2012.03.13 12:55

(bild)
Idag blev jag fadder för en tiger. Fram till februari någon gång är det fortfarande tigerns år enligt Kinesisk tideräkning. Dessutom var “The Eye of the Tiger” nummer 1 i England veckan då jag föddes. Kändes rätt.
Vi firar med några låtar från min morgonspellista.
Therapies Son – “Touching Down”
Change Leopardon – “Canvas Shoes”
Beach House – “The Arrangement”
2011.01.11 10:49
2010.12.16 22:09
A single man (film) (Bild)
But your book is wrong, Mrs. Strunk, says George, when it tells you that Jim is the substitute I found for a real son, a real kid brother, a real husband, a real wife. Jim wasn’t a substitute for anything. And there is no substitute for Jim, if you’ll forgive my saying so, anywhere.
Christopher Isherwood, A single man (bok, 1964).
Woods, At Echo Lake (album)
One day I’ll find the cure / One day I’ll learn to leave you and we’ll be no more / Like we haven’t been at all / Like we were before
The Concretes, “I wish we’d never met” (sång)
19 sånger:
Finaste videon av Jamie Harley.
Fler sånger: Real Estate, ”Out of tune”. Miracles Club, ”A new love”, Connan Mockasin, ”It’s choade my dear”. Girl Unit, “Wut”. The Radio Dept. ”The new improved hypocrisy”. Vampire Weekend, ”California English pt. 2”. D’Eon, ”Keep the faith”. I Am the Dot, ”1816”. Perfume Genius, ”Mr Peterson”. Holy Fuck, ”Latin America”. Dr Dog, ”Unbearable why”. Best Coast, ”Our deal”. Male Bonding, ”Franklin”. Stornoway, ”Zorbing”. No Age, ”Life prowler”. Panda Bear, ”Slow motion”. Warpaint, ”Undertow”. Health, ”USA boys”. MillionYoung, ”Love is all around”. Avi Buffalo, ”What’s it in for”. Mary J. Blige, “I am”. Young Galaxy, “Peripheral visionaries”. Gorillaz, ”On melancholy hill”. Caged Animals, “How it feels to be hunted”. Spectrals, “Chip a tooth (spoil a smile)”. Tiyiselani Vomaseve, “Vanghoma”. Tanlines, ”Real life (Memory Tapes remix)”. Lady Gaga, “Alejandro”. Banjo or Freakout, “105″. Deerhunter, ”Don’t cry”. Orup, “Tiden bara gick”. Rihanna, “Man down”. Hot Chip, “I feel Bonnie”. Joe Worricker, ”Bobby Blue (Lissvik remix)”. Gyptian, “Hold yuh”. Håkan Hellström, “Du är snart där”. Justin Bieber, ”Baby”. The-Dream, ”Panties to the side”. Robyn, ”Dancing on my own”. Ducktails, “Hamilton road”. Fiveng, ”Give me a taste”. Ciara, “Ride”. How to Dress Well, ”You won’t need me where I’m going”. Jazmine Sullivan, ”Luv back”. Wild Nothing, “Chinatown”.
(Bild)
The comfort of strangers, be it a smile, a pat on the shoulder or words of praise, is truly a comfort
Yann Martel, Beatrice and Virgil (bok)
(Bild)
Sist av alla såg jag The Wire. Tv blir kanske inte bättre än säsong fyra. Annan tv: Friday Night Lights, True Blood och Rebecca & Fiona.
Robert Lester Folsom, Music and dreams (återutgivet album)
It was late April, but tonight was strangely cool. I had spent a quarter of my weekly paycheck to buy a gardenia plant for Sean. Its buds would obviously never open; one blossom was already brown, but the remaining three cast off their intoxicating perfume, so heavy as to be distracting.
Edmund White, The beautiful room is empty (bok, 1988)
(Bild)
Catfish (film)
(Bild)
Robert was unbashedly proud of my success. What he wanted for himself, he wanted for us both. He exhaled a perfect stream of smoke, and spoke in a tone he only used with me – a bemused scolding – admiration without envy, our brother-sister language.
“Patti,” he drawled, “you got famous before me.”
Patti Smith, Just kids (bok).
2010.12.03 09:52
Den vanligast förekommande frågan, både under och efter en festival måste ju vara “vad var bäst?”. Och det är ju egentligen en lite udda fråga att ställa, och än mer omöjlig att helt svara på. För hur ska jag jämföra exempelvis en ensam Noah Lennox, med gitarr och fantastisk tonsäkerhet skapa egna ljuduniversum en tidig eftermiddag på lilla Linnéscenen, med LCD Soundsystems pumpande klubbstämning på Azalea klockan 22 på kvällen? Girls kaliforniska rock (Christopher Owens frisyr!) med M.I.A.s inferno? Wu-Tang med The Local Natives? Inte ens Matt Berningers (The National) vrål hade någon likhet med en Iggy Pop dansandes mitt i en hög av upphalade och euforiska kids på scen.
Musiken förändras också på plats. Beroende på spelning, på stämning, på uttryck, är det jag ringat in som prio ett innan festivalen nu som bortblåst, eller så blir jag glatt överraskad, helt utan förväntningar. Så vaknade exempelvis mina ovana Hip Hop-öron av Wu-Tangs bas, Radio Dept. och Beach House blev till sköna andrum i allt annat ljud, Pavement skapade en loj men påtaglig festivalstämning, och Konono No 1 blev ett behövligt lyft i humöret. Och så åkte The XX all världens väg i samma ögonblick M.I.A. steg ut på scen i sina reflekterande solglasögon och glittriga skjorta.
Och så var det ju det där med klubbspelningarna, som det bara blev en av. Det är en klurig aspekt av festivalen, ständigt under diskussion. Att, efter mörkrets inbrott ta sig till ett eller flera andra spelställen och fortsätta kvällen. Jag kom aldrig in i den rytmen. Jag tappade istället flytet. Så missade jag exempelvis Surfer Blood och Fool’s Gold. Men missandet är ju å andra sidan del av upplevandet. Och vissa spelningar missade jag helt medvetet, och eliminerade då även de, i min hjärna, sämsta spelningarna.
Det där med hur klubbspelningarna ska utformas, hur de ska fungera, är förstås en separat debatt, som vilar lika mycket på idén om staden som delaktig i festivalen, som att vara intresserad av musiken eller bara vilja klubba. Det visade det sig dock ganska snart att jag inte var så inne på köande och rigid planering i en atmosfär som snarare uppmuntrar att flyta omkring.
En av de finaste sakerna måste ju ändå varit vädret. Den enda gång något faktiskt hände var, ironiskt nog, efter att Håkan precis deklarerat hur glad han var att vi fått uppehåll, att inte en droppe fallit över festivalen, och hur vi sekunden efter han gått av scen kände försynta stänk i någon timme. Till och med det blev ju mest symboliskt och fint såhär i efterhand.
2010.08.17 08:25