Promotion

Musik

Brandy x Coldplay

Brandy_GL_5_310

För 10 år sedan sjöng hon om Coldplay i sin kanske bästa låt, ”I Tried”:

”I’m sittin’ home on a cold day
Underneath the covers like a little baby
Think I wanna hear some Coldplay
Especially that song when the man says

‘Did I drive you away?’
I know what you’ll say
Oh I know
I know all about your ways”

Och nu sluts cirkeln något när Brandy gör en cover av Coldplays senaste hit ”Magic”. Och Coldplays top 40-vemod passar perfekt till Brandys röst som bara blir bättre och bättre för varje år.

Jon Lax

Musik

2 x Brandy

Brandy

Det finns ingen ände på hur mycket producenter och djs älskar Brandy. Vilken tur för oss att de gör. Just idag är hon musa till australiensiska Winters och New Yorks Sweater Beats.

Winters – Let You Know”

Brandy – ”Baby” (Sweater Beats Bootyleg)

Lisa Ehlin

Musik

Mitt 2012. Hälsningar Jon

Kapstaden, januari 2012

 

Nu är det bara några veckor kvar av det här året. Ett år som jag hela hösten önskat ska ta slut. Någon gång hoppas jag att jag orkar  minnas mer av det fina och mindre av det jag tänker på mest hela tiden nu – för precis som i en av sångerna här nedanför så innehöll 2012 ju inte bara det värsta av allt, utan även det bästa.

Här är 29 av alla de sånger som kom i år, de jag lyssnat allra mest på eller som på olika sätt förklarar hur året har varit. Klicka på länken så kommer du till spellistan. Allt fanns inte på Spotify, kanske är en del något av en efterkonstruktion. Men just nu minns jag 2012 ungefär så här, utan inbördes ordning men inte alls utan fanfarer:

 

1. Min Stora Sorg – Blomstertid

2. Major Lazer & Amber Coffman – Get Free

3. Brandy – Wildest Dreams

4. Solange – Losing You

5. How To Dress Well – & It Was U

6. Frank Ocean – Forrest Gump

7. Taken By Trees – Dreams

8. Lana Del Rey – Ride

9. Mikky Ekko – Pull Me Down

10. Lykke Li – Silver Springs

11. Anna Von Hausswolff – Ocean

12. Rihanna – Diamonds

13. Earl Sweatshirt – Chum

14. LOL Boys – Changes (Shlohmo Remix)

15. The xx – Angels

16. Peaking Lights – Beautiful Son

17. Ciara – Sorry

18. First Aid Kit – Emmylou

19. ASAP Rocky – Goldie

20. Grimes – Oblivion

21. Beach House – Other People

22. Jessie Ware – Wildest Moments

23. Usher – Climax

24. Lulu James – Be Safe

25. Cassie – King of Hearts

26. Bobby Womack – Please Forgive My Heart

27. Damien Jurado – Working Titles

28. Miguel – Adorn

29. Frank Ocean – Bad Religion

 

 

Jon Lax

Om Brandy och allt

 

Chockfasen.
Chockfasen kan vara från några korta ögonblick till flera dygn. Man håller då ifrån sig verkligheten och de besked man får. Människor reagerar på olika sätt i denna fas – en del kan skrika ut sin sorg, andra blir som förlamade. I de fall krisen börjat stegvis, kanske då en sjukdom utvecklats till ett gradvis värre tillstånd, märks inte chockfasen, utan många går vidare till nästa fas.

Någonting har gått sönder och andra saker fattas. Det är att vara sjuk när tryggheten slagits i spillror och det inte ens går att lita på magkänslan som aldrig tidigare ljugit. Nu säger magkänslan olika saker hela tiden, nu är den så lätt att lura och att manipulera.

Kroppsminnet gör att hjärnan ljuger. Hjärnan ljuger om allt hela tiden. Kroppsminnet hittar så lätt tillbaka till det som saknas, vaggar så lätt in en i lugnet som ryckts bort.

Just nu är det trasigt i kroppen. I håligheten som har uppstått sitter det sjuka, där saknas tryggheten och drömmarna och hjärtat kämpar mot det som hjärnan ibland vill säga: det var skitdrömmar. Du ljög för dig själv.

Men hjärnan vet samtidigt att det inte var några skitdrömmar, drömmar om kärlek kan aldrig vara skitdrömmar.

”Never”.

Det första som hörs av Brandy på hennes sjätte album är ordet ”never”. Upprepat som ett mantra, hennes röst har aldrig haft mer kraft, hon menar verkligen ”aldrig”.

”NEVER. NEVER. NEVER. NEVER.”

Hon har aldrig älskat eller älskats såhär förut. Många har försökt och många har hon hoppats på men ingen har lyckats som hen som älskar henne nu. Men det är också ett ”aldrig” som säger att hon heller aldrig skulle nöja sig med mindre, det vet hon nu efter alla besvikelser och brustna förhoppningar.

Aldrig.

”Wildest Dreams” är inte årets bästa singel för att Brandy sjunger om den sanna kärleken som hon äntligen hittat hem till. Det har många gjort förut och aldrig riktigt övertygat.

Den är årets bästa singel för att lyssnaren litar på att hon litar på sig själv i den här kärleken. Att hon inte försvinner i den och att hon inte heller kommer att se på den enbart i romantikens skimmer. Hon vet att hon kommer att behöva jobba för den och hon är beredd att göra det.

Den här säkerheten har inte kommit smärtfritt, det hörs också. Men Brandy vet att om kärleken inte är beredd att jobba för henne och för ett liv tillsammans så kommer hon inte att vilja ha den. Hon har gett allting förut, hon gör det igen, men hon kommer aldrig att kompromissa kring det ömsesidiga arbete som måste ligga bakom en relation.

Hela ”Two Eleven” präglas av den här säkerheten. Brandy låter sig aldrig falla ner i den ilska och bitterhet som präglade – det förvisso ännu bättre men så mycket mörkare – skilsmässoalbumet ”Afrodisiac” från 2004. Trots att hon här varken jobbar med Darkchild eller Timbaland längre är dock ljudbilden ungefär densamma; ett återhållsamt mörker, med refränger som mullrar fram som obeveklig åska.  

Om man ställer Brandys ”No such thing as too late” jämte Carole Kings ”It’s too late” är det som att ställa hjärtat och hjärnan bredvid varandra och i Brandys sång får den typ av perverterad logik som hjärtat ibland ägnar sig åt fritt utrymme: man kan alltid vänta på kärleken och väntar man tillräckligt länge så kommer den att komma. Den kanske till och med kommer tillbaka?

Carole Kings sång berättar det hjärnan efter några varv mitt i natten till slut lyckas övertyga om: det gjorde ont. Också. Drömmarna och den goda viljan räcker inte alltid till. För att något levande alls ska finnas kvar måste man släppa taget, låta just det här dö.

Men “No such thing as too late” ljuger alldeles mästerligt och hur riskabelt det än är att luta sig emot just den här typen av lögn är det mitt i allt precis lika nödvändigt. Just den här typen av lögn är själva fundamentet till varför man alls orkar.

Reaktionsfasen.
Nu börjar man inse vad som skett. Den nya situationen ska nu bli ett med ens liv, och reaktionen kan bli svår. Ofta försöker man intensivt att hitta någon mening med vad som skett. Frågan ”Varför?” upprepas ofta gång på gång. Förklaringarna blir ibland av magisk natur.

”Sick.
When it makes you go and compromise everything you said the night before you wouldnt do.

Sick.
When you love him more than you love yourself.
You can’t let go ’cause you just can’t help it.
Sick.
’Cause the only thing left to do is cry, ’cause deep inside it makes you so sick”.

”So Sick” – om den släpps som singel kommer den att vara årets näst bästa –  berättar precis hur det ligger till. Ett ”aldrig” ersätts så lätt av ett ”varför”, av ett ”kanske”, verkligen av ett ”om ändå…”. Man börjar lätta lite på de regler man under chockfasens mindre tunga dagar sätter upp för sig själv för att alls kunna fungera. Vågar sig ut bland folk, dricker lite alkohol, inser att det tomma har slukat all förmåga att föra sig i sociala sammanhang.

Man kanske träffas lite grann igen, det kanske är ungefär som vanligt. Det går bra. Tills man måste gå igen, måste skiljas igen, var och en åt sitt håll.

I ”Wish your love away” är Brandy där man hamnar ibland. Minns du allting som du sa, allt du lovade, allt jag litade på? Jag önskar att det aldrig hade hänt, att alla sakerna du sa aldrig hade sagts. Minns du att du sa att jag var fin, den finaste?

Om jag kunde önska en sak så är det att jag inte brydde mig, inte tänkte på dig, ”if I had one wish left I would wish your love away”.

Men sista ordet får alltid hjärtat, som påminner om att förmågan och viljan att älska aldrig får ses som ett nederlag eller ett misslyckande.

Även om man är trasig ett tag, även om tomheten där det sjuka sitter under en lång tid kommer att kännas permanent.

De olika faserna i sorg och kris är kopierade härifrån. Den sista fasen heter Bearbetning och nyorientering. När jag nått dit ska jag börja läsa böcker igen, se en film och hänga med i handlingen, gå på en utställning och se verken och inte bara golvet. Sen ska jag berätta om det.

Jon Lax
LISA / JON
LISA / JON