Jag packar ihop mitt liv, eller sakerna i mitt liv, för att börja om någon annanstans. Just idag känns det bra, just nu känns det som att allt är under kontroll, det är okej, det fungerar et cetera .
Men jag kommer vara lite tyst här för just nu känns det även som att ett hem består av alldeles för många saker och alldeles för få kartonger att lägga dem i. Så jag lyssnar på musik och trampar runt i väntan på att fler lådor ska komma.
Lisa skickade över den här på twitter:
Tully, “Thank you”
[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]https://soundcloud.com/chaptermusic/tully-thank-you[/soundcloud]
Och den passar jättefint till de här:
And in the end they traded their tired wings
For the resignation that living brings
And exchanged love’s bright and fragile glow
For the glitter and the rouge
And in the moment they were swept before the deluge
Jackson Browne, “Before the deluge”
Frank Ocean, “Wise man”
Jojo, “Can’t handle the truth”
Take on the situation but not the torment
Now you know its not as bad as it seems
Well I know you’d like to come away
But baby you can’t come
Your fortune is your life’s love
Oh and anytime you think about leaving
Think about what you know
Well think about it…
Think about it before you go
Even when you feel like your life is fading
I know that you’ll go on forever
You’re that good
Heartbreak of the moment is not endless
Now your fortune is your life’s love
Well honey…
I know you’d like to come away
But baby you can’t come
Your fortune is your life’s love
Stevie Nicks, “Think about it (Piano demo)”
2013.01.07 17:17
Kapstaden, januari 2012
Nu är det bara några veckor kvar av det här året. Ett år som jag hela hösten önskat ska ta slut. Någon gång hoppas jag att jag orkar minnas mer av det fina och mindre av det jag tänker på mest hela tiden nu – för precis som i en av sångerna här nedanför så innehöll 2012 ju inte bara det värsta av allt, utan även det bästa.
Här är 29 av alla de sånger som kom i år, de jag lyssnat allra mest på eller som på olika sätt förklarar hur året har varit. Klicka på länken så kommer du till spellistan. Allt fanns inte på Spotify, kanske är en del något av en efterkonstruktion. Men just nu minns jag 2012 ungefär så här, utan inbördes ordning men inte alls utan fanfarer:
1. Min Stora Sorg – Blomstertid
2. Major Lazer & Amber Coffman – Get Free
5. How To Dress Well – & It Was U
11. Anna Von Hausswolff – Ocean
14. LOL Boys – Changes (Shlohmo Remix)
16. Peaking Lights – Beautiful Son
21. Beach House – Other People
22. Jessie Ware – Wildest Moments
26. Bobby Womack – Please Forgive My Heart
27. Damien Jurado – Working Titles
29. Frank Ocean – Bad Religion
2012.12.15 18:01
Det har varit Frank ett tag nu (det är det alltid). Tyler the Creator. The Internet. Men nu släpper MellowHype (Hodgy Beats och Left Brain) från Odd Future sitt album Numbers nästa vecka. Och det låter inte dumt alls. Finns paralleller till exempelvis Shabazz Palaces, men med ett driv i framförandet som bara ett tokigt skatekollektiv från Los Angeles kan frammana.
“Grill”
“Astro” (feat. Frank Ocean)
“Loco”
2012.10.08 14:50
(Bild)
Handen på hjärtat: egentligen ville jag bara posta den här fina bilden, så jag googlade efter något att använda som en inte alltför genomskinlig ursäkt och ramlade över det här utdraget från en intervju med Brandy. Längtar nu mer än någonsin efter hennes “Two Eleven”.
How did the record with Frank Ocean, “Scared of Beautiful,” come together?
Well, he had the song for a while and when I heard it, it really just spoke to me. Sometimes you get to a point in your life where you’re scared to be great, you’re scared to be beautiful, you’re scared to be the best version of you and you talk to yourself and you try to get yourself back on track. I just remember feeling like that at a point in my life. I know there are so many people out there that go through that dark time and I felt like it could speak to a lot of people. He’s such a brilliant writer. He’s a poet and I love that about Frank Ocean. For him to write such a beautiful song and me get a chance to sing on it was a plus for me, such a blessing. So glad the world knows about him.
Brandys sjätte album “Two Eleven” släpps om ungefär en vecka. Singeln “Wildest Dreams” är en av mina fem bästa sånger i år, med min bästa typ av rnb-refräng; den som liksom rullar fram och mullrar som åska.
2012.10.07 21:11
Jag och Lisa kom, som sagt, igår kväll hem från en vecka i San Francisco. En alldeles ljuvlig stad och ett väldigt välkommet avbrott i det som just nu är vardag.
I väntan på att dygnet ska vridas tillbaka (tack och lov för receptfritt amerikanskt melatonin) och kroppen ska landa lite tänker jag på de här sångerna nedan (samt väntar på den där nya Rihanna-singeln), saknar mina favoritgator i SF och letar efter nya favoritgator här.
Men vi ses på fredag, då Rodeo har kalas för det nya numret. Jag och Lisa spelar skivor först under kvällen, klockan 21 när kalaset börjar. OSA här!
2012.09.26 11:14

(bild av mig)
Vi har varit i San Francisco en vecka. Lite svårt att beskriva ljuvligheten i denna stad. Jag postar 3 fina spår istället.
1. Leland Yoshitsu – “I’ve Got Some Happiness”
2. Frank Ocean – “Blue Whale”
[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/frankoceannews/frank-ocean-life-goes-on[/soundcloud]
3. A.C. Newman – “I’m Not Talking”
Bubblare: Denna här dokumentären vill man ju se. Verkar som en fantastisk hybrid mellan Searching For The Wrong-Eyed Jesus och Old Joy.
2012.09.26 07:42
Frank Ocean, “Pink matter (MANIK Skeleton Rework)”
[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/manik_nyc/frank-ocean-pink-matter-manik[/soundcloud]
2012.08.30 14:17
Det är svårt att komma förbi att någon saknades under helgens Way out west. Frank Oceans halsproblem var närvarande redan från sent torsdag kväll när de första rapporterna om en avbruten konsert i Oslo kom. Och sedan fortsatte det: inställt i Finland på fredagen och fåfänga förhoppningar om att Way out west antagligen var den största och viktigaste festivalen av de tre, att han säkert bara vilade upp sig för att komma till oss. Så blev det ju nu inte och nu har Frank Ocean ställt in resten av sina inbokade datum i höst.
När han som den sista i en alltför lång rad av relevanta namn – Azealia Banks, Bobby Womack, Ornette Coleman, King Krule, Nicolas Jaar – i lördags eftermiddag ställde in lämnades ett kraftigt bleknat program kvar – och framförallt lämnade jag Way out west med ganska bleka intryck. Det mest intressanta hände på de halvt om halvt otillgängliga klubbarna och konceptet Stay out west är fortfarande festivalens stora problem, bra i teorin men fungerar knappt för någon i praktiken.
I övrigt mindes man kanske dåtiden någon gång för mycket på de större scenerna: Refused och Blur tryckte på samma knappar som de gjorde när jag såg dem på 1990-talet. Just Blur-spelningen försökte ju många att låtsas som att den var någon slags väg framåt, snarare än ett rent nostalgiskt publikfrieri. Så var det naturligtvis inte, trots två nya sånger (en sådär, en toppen) var Blurs konsert helt och enbart en mysig blick mot svunna tider.
Men Frank skulle ju stå för det nya, representera samtiden och framtiden. På allvar kändes det precis som att det var funktionen han skulle ha. I veckor har jag tänkt på exakt hur “Bad religion” skulle eka över Slottsskogen, i en begynnande skymning skulle han upprepa “love me” ur raden “I can never make him love me” och där och då skriva upp relevansen för rock på jättestora scener på ett sätt som, för att ta ett väldigt uppenbart men helt rättvist exempel, en Billy Bragg inte kan göra.
Nu blev det inte så och det är bara att beklaga och komma över. Men för en festival som kallas avantgarde lämnade årets upplaga tyvärr få nya intryck. Jo, det jag hann höra av Duvchis nya sånger klockan halv tre i lördags natt lät alldeles ljuvligt.
Och som ett hopp om en god ny framtid.
2012.08.13 09:50
Jag har egentligen bloggsemester men jag sa ju att jag antagligen skulle titta in för att prata om Frank Ocean. Jag skrev om hans otroligt vackra, rörande och upplyftande tackbrev från kommande skivan “Channel orange” hos våra vänner på PSL i förrgår. Här finns den texten.
Och alldeles precis nyss släppte han en ny sång, med titeln “Sweet life”. Jag älskar honom.
[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/frank-ocean/sweet-life[/soundcloud]
2012.07.07 00:29
Nu tar jag semester. Vi ses igen här i augusti. Innan dess hoppas jag att vi ses i riktiga livet nästa lördag (7 juli) på El Mundo, men det får Lisa berätta mer om under veckan som kommer. Och kanske tittar jag in runt den 17 juli för att prata av mig lite om den här.
Hoppas ni får en jättefin sommar. Jag ska tillbringa den med till exempel Angel Haze. Och Crosby & Nashs gamla Joni Mitchell-cover som alltid dyker upp i mitt huvud som något slags ledmotiv när det börjar tryta och bli segt, det vill säga veckaninnansemestern-veckan (som precis tog slut!).
Och den här gamla Fanny-dängan:
2012.06.29 16:14