Bots rule everyting around me

Jag har under den senaste tiden intresserat mig lite extra för bots och algoritmer, inte minst på grund av att det också på senare tid hänt ganska mycket på den fronten. Det slog mig, sent omsider för folk som är inne på sånthär, att Basshunters gamla hit ”Boten Anna” var väldigt mycket före sin tid. Dels såklart i sitt val av ämne, men också hur subjektet relaterar till bots. Egentligen har den här mycket fina analysen av Christopher Kullenberg täckt själva grundtanken jag hade, men den kan dock utvecklas i ljuset av robotarnas framfart sedan dess.

I senaste numret av Wired Magazine läser jag till exempel Steven Levys mycket intressanta artikel ”The Rise of the Robot Reporter”, om hur bots i allt högre grad sköter nyhetsrapporteringen. Levy skriver:

Narrative Science’s CTO and cofounder, Kristian Hammond, works in a small office just a few feet away from the buzz of coders and engineers. To Hammond, these stories are only the first step toward what will eventually become a news universe dominated by computer-generated stories. How dominant? Last year at a small conference of journalists and technologists, I asked Hammond to predict what percentage of news would be written by computers in 15 years. At first he tried to duck the question, but with some prodding he sighed and gave in: “More than 90 percent.”

That’s not to say that computer-generated stories will remain in the margins, limited to producing more and more Little League write-ups and formulaic earnings previews. Hammond was recently asked for his reaction to a prediction that a computer would win a Pulitzer Prize within 20 years. He disagreed. It would happen, he said, in five.

På ett liknande sätt har konstnären och författaren James Bridle, initiativtagaren till The New Aesthetic (vars Tumblr tyvärr slutade uppdateras nyligen) beskrivit hur vi alltmer interagerar med maskinerna. Han kallar det ”waving at the machines”. Bridles ingång är främst just estetisk. Det fokuserar mycket på hur det digitala ”läcker över” till vår fysiska verklighet i form av mönster, pixlar eller memes. Men grundtanken är likvärdig Basshunters. ”Jag känner en bot, hon är min kompis”. Det är kanske inte så mycket ett begär längre som Kullenberg beskriver, utan en faktisk realitet. Eller i alla fall både och. Jag har de senaste veckorna sett en del tweets som länkar till ett slags samtida Turing-test, där någon har lagt upp en text och frågar om du kan avgöra om det är en bot eller en person som skrivit den. Och det har inte heller varit helt lätt.

Bridles inverkan på min mitt plötsliga Basshunter-fnatt är egentligen ganska stort. Flera av hans projekt rör sig mycket kring gråzonen mellan bots och mänsklighet. Hans ”Ship Adrift” till exempel; en del bot, en del båt skulle man kanske kunna säga, rör sig planlöst över världen, styrd efter data om hur vinden blåser. Ett digitalt skepp för en digital vind, som sedan rapporterar allt den lär sig om varje plats den stannar upp på.

Bridle påpekar i en presentation just fascinationen för de bots vi möter i vardagslivet, kanske inte minst på Twitter. De som liksom pratar med oss, mer eller mindre sammanhängande. Horse ebooks är ju ett ljuvligt exempel, där många undrat om det inte måste vara en person som ligger bakom, eller som tog över efter ett tag, eller i alla fall på något sätt måste vara inblandad. Kan en bot vara poetisk? rolig? Ett annat exempel är det nedan, vilket jag håller med om verkar märkligt mänsklig i sin hjärtskärande längtan:

Huruvida detta är en positiv utveckling, i vilken utsträckning bots kan, eller bör, ersätta exempelvis journalistik (som i mångt och mycket kanske alltid bör vara personlig på något plan) är en annan diskussion. Jag kan heller inte låta bli att dessutom utöka tankarna och låta de innefatta även andra typer av robotar, som inte är program. För en parallell utveckling sker även där. Robotar känner och tar emot beröring. De integreras så snabbt och smidigt i våra liv att det känns som att sci-fi snart får hitta en ny begreppsvärld. (Sci-fi-författaren William Gibson skriver exempelvis om silverfärgade pingviner i sin Zero History från 2010. Men de fanns redan på Youtube). ”Boten Anna” verkar bli mer aktuell för varje år, för att den handlar mindre och mindre om hackingkultur och mer och mer om något vi alla måste relatera till. Jag känner också massor av bots nu. Och de känner mig.

Lisa Ehlin
LISA / JON
LISA / JON