Musik

Lisa/Jon tjabbar TLC med Jenny

I måndags var det äntligen dags för premiären av Crazy Sexy Cool: The TLC Story, VH1-filmen om TLC. Med 4,5 miljoner tittare var den kanalens mest sedda filmpremiär någonsin. Vi snackade om den med Jenny!

Jenny Seth
TLC!
mtb!

Jon Lax
hur mår du Jenny?

Jenny Seth
jo tack!
klämde filmen ganska sent igår, känns som jag drömt om baggy silverbyxor inatt

The 1995 MTV Movie Awards

Lisa Ehlin
TLC-filmen var ganska känslosam?

Jenny Seth
visst var den?! jag grät

Jon Lax
det var den! när en kom förbi att det var tre personer som var utklädda till TLC tyckte jag att den funkade väldigt bra.

TLC

Drew Sidora, Keke Palmer och Lil Mama i rollerna som Tionne ”T-Boz” Watkins, Rozonda ”Chilli” Thomas och Lisa ”Left-Eye” Lopes.

Lisa Ehlin
ja DET tog ett tag!
alltså på slutet när man går från skådisar till de ”riktiga” TLC, plus har hela back storyn, då sätts alla kranar på

Jenny Seth
Plötsligt blev Meant 2 Be-låten (som vi sågat innan) jättebra!

Jon Lax
ja, slutet var ju maxat men ska vi redan hoppa dit?

Lisa Ehlin
nej nej, jag var bara inne på gråtsekvenser

Jenny Seth
för de som inte sett, vad handlar filmen om egentligen?
hur sammanfattar man?

Jon Lax
den är ju storyn om TLC väldigt kronologiskt och pedagogiskt berättad

Lisa Ehlin
tycker det är en kronologi av bandet TLC, men likväl en tidsresa?
MTV, tidigt 90-tal, deras impact som ”tjejband” fast inte ”tjejband”

Jon Lax
det är alltså en tv-film, gjord av VH1. inga konstnärliga krumbukter direkt.
är krumbukter ett ord?

Lisa Ehlin
ett mycket bra ord!

Jenny Seth
en tv-film om tre tjejer som blir kompisar, jättekända och blåsta på massa cash
+ en massa svinbra låtar!

Jon Lax
precis. de var ju världens bäst säljande girl group genom tiderna och på toppen av sin karriär var de även utfattiga
eftersom de lurats att signa slavkontrakt.

Lisa Ehlin
här finns också en fin parallell, nu menar jag berättartekniskt, men en film om några dudes som ska åka och se Stone Roses på Spike Island, ca samma tidpunkt – vad jag vill komma till att det var väldigt mycket hjärta i filmen
sidospår
men kändes som att det i båda de fallen var filmer som gjordes av fans av den eran
att vi nått tidigit 90-tal i musikberättandet
vår egen uppväxt

Jenny Seth
jag blev väldigt snurrig av tidsaspekten…det är ju svindlande hur längesen det är!
googlade olika årtal hela tiden under filmen och ba: va???

Lisa Ehlin
exakt!
cirkeln sluts på många sätt, estetiskt, etc. och deras nytänkande kring att blanda genrer känns också väldigt nu
plus fashion!

Jon Lax
det är det. särskilt när just den här tiden och estetiken känns så extremt närvarande nu

Jenny Seth
på vilket sätt?
var känner du igen estetiken menar jag?

Jon Lax
hur kläder ser ut i dag och har sett ut ett tag, hur rnb låter igen. 90-talet är ju ständigt närvarande.

Jenny Seth
magtröjor!

Lisa Ehlin
flanellskjortor!

Jon Lax
precis
stentvättade jeans, vad heter de här tygskorna med grov sula?
aja, allt det där.

Jenny Seth
inte lika många oversize puffkepsar a la Left Eye som gjort comeback
ännu
tack och lov

tlc original

Lisa Ehlin
och TLC har ju, precis som Brandy och Aaliyah, blivit remixade en del
det där att ta 90-talet in i 10-talet

Jenny Seth
Vad har ni för förhållande till TLC?

Jon Lax
jag saknar TLC som fan. de var verkligen one in a million och jag tycker att den här filmen väldigt fint förklarar varför och hur. och det ledsamma är ju att de hann släppa så himla lite. tre ”riktiga” album bara, som i alla fall jag i stort sett lyssnat sönder redan
safe sex-upplysning är tyvärr inte heller lika hippt som på TLC:s tid

Lisa Ehlin
jag hade ju inte tonåren med TLC, men än via MTV (som så mycket annat), men de hade ju så enormt stort inflytande på en ändå
inte minst deras musikvideor!

Jenny Seth
hur nostalgiska blir ni?

Jon Lax
så nostalgisk man kan bli. jag såg filmen i förrgår och ägnade hela kvällen i går åt att kolla klipp på youtube.
mäktigt att se riktiga grammyintervjun t ex

Lisa Ehlin
men åh, man vet ju allt nu!
de är SÅ trötta och förbannade

Jon Lax
och visste ni att lisa var med i en kändisversion av who wants to be a millionaire??

Jon Lax
så himla fin människa

Jenny Seth
åh Lisa

Lisa Ehlin
jag tänkte också, igen parallellt med Spike Island-filmen, om hur musiken användes effektivt i berättelsen

Jenny Seth
verkligen! nästan övertydligt, men det funkade!
efter varje brytpunkt så ba: smack! en megahit!
som alltid handlade om killar som är as…

Lisa Ehlin
exakt!
eller typ ”ah, där är den, nu är vi där”

Jon Lax
älskade det!

Lisa Ehlin
mycket av den musik man växt upp med (som inte är den ens föräldrars musik) integreras ju så mycket med ens uppväxt. det kändes som det var mycket med tlc-filmen som handlade om visuella och auditiva minnen som man bara kan ha fått om man var unge/tonåring då.
den där första meningen lät ju helt dum i huvudet. men alltså, ja, vad jag menar är att musiken är emotionell, i kroppen, inte aktiva intellektuella val

Jenny Seth
fick också en känsla som jag tänkte att skådisarna kanske hade: att man liksom har flera av deras video-moves och ansiktsuttryck i kroppen (efter att ha sett TLC-videos så mkt)
kroppsminne

Lisa Ehlin
precis
man kände innan man tänkte när varje hit introducerades

Jon Lax
jättemycket så. har inte sett de här videorna på flera år men allt sitter fortfarande

Jenny Seth
gud vad bra de gjorde remakesen på videorna ändå!

Lisa Ehlin
alltså när de remakade ”No Scrubs” tror kändes det som att skådisarna var tonåringar framför spegeln
så peppade att få bli iordninggjorda exakt som TLC
”No Scrubs” kom väl ca när Janets/Missys rymdvideor kom va?
älskade den estetiken. 90-talsfuturismen

Jenny Seth
så kul att det var Left Eye som tjatat sig till den!

Lisa Ehlin
ja! det visste inte jag

Jon Lax
den videon var ju iofs rätt mkt en kopia av Michael och Janets Scream.. men ja, så kul att Left Eye ville göra rymdgrejer och när hon till slut fick det så var hon ändå inte nöjd

Lisa Ehlin
jo det är klart, men videorna såg ju ut så då. Missys också

Jenny Seth
synd att de inte hade råd att fixa den där gungan som Chili står på i riktiga videon

Lisa Ehlin
jaaaa!
och hjärtat på T-boz bröst

Jenny Seth
en tidsmarkör: det där ljudet av en rymdskeppslandbrygga som fälls ut

Jon Lax
kan vi prata om Pebbles?
jag tyckte det var fegt hur filmen målade upp henne som något slags superskurk. så uppenbart hur LA Reid och Clive Davis är för mäktiga för att våga ta sig an.

Lisa Ehlin
jag kan inte den storyn alls tyvärr

Jenny Seth
ja taskigt med wicked witch-figur

Jon Lax
hon hotar ju att stämma TLC nu för förtal men ingen tror att hon vågar pga Clive Davis
stämmer hon dem kommer hans skit komma i ljuset
blä

Jenny Seth
gillar dock på ett sätt hur alla dudes liksom bara fladdrade förbi lite i periferin i filmen
det var fokus på tjejerna
och deras mammor
och ”onda” styvmamman

Jon Lax
jag med! killarna var props

Jenny Seth
Mack 10 ska bli pappa till T-Boz barn, får sitta i bakgrunden hos läkarn o va tyst haha
Dallas Austins fula miniskägg kunde fått vara ännu mer i bakgrunden

Dallas-Austin-Evan-Ross-PF

Evan Ross spelar Dallas Austin, TLC-producent och Chilis otrogna pojkvän.

Jon Lax
det glesa lilla skägget

Lisa Ehlin
ja på dudesen! de kom och gick, typ
kanske gick lite fort där med husbranden
eller upptakten till den

Jon Lax
det var ju en del som gick fort. Lisas död gick också väldigt fort?

Jenny Seth
de har ju ovanligt många dramatiska vändpunkter, känns lätt som man hade kunnat bygga en riktigt spelfilm?

Lisa Ehlin
ja väldigt
verkligen
gillade dock att låtarna lite fick driva storyn

Jenny Seth
vilka scener gillade ni bäst?

Lisa Ehlin
typ upptakten till ”Unpretty”
T-Boz sjukdom
etc
den videon kom jag ihåg var asjobbig i ocensurerad version

Jon Lax
jag gillade allt runt Crazysexycool-perioden bäst, kanske mest för att det är min bästa TLC-period. men jag tycker också att allt det skivbolagspolitiska är spännande
gillade varje gång Left Eye var tjurig

Jenny Seth
ändå sjukt mäktigt när de tågar in på skivbolagskontoret med en massa kompisar och börjar plocka ner platina-skivor och ställer Clive Davis mot väggen

Jon Lax
ja!

Lisa Ehlin
jaa!
hävdades det inte att t-box höll davis at gun point?
eller det kanske hon gjorde

Jenny Seth
ah har också känslan av av det beskrivits som muckigare/våldsammare?

Jon Lax
hon snackar om det här
runt 3:15

Lisa Ehlin
och som sagt, jag gillade själva övergången till bilder av ”riktiga” TLC i slutet
jag minns inte allt i filmen nu heller, det var mycket känsla liksom
och, bestående intryckt också, att hjärta var viktigare än ”snygg” film

Jon Lax
jag gillade också övergången. framförallt hur tydligt det blev att någon saknades. på ett fint sätt

Jenny Seth
det allra finaste med filmen, och alla liknande stories om band, är ju ändå kompis-skapet

Lisa Ehlin
jaaaaaa

Jon Lax
precis

Jenny Seth
det kan gnissla lite, men de gör ändå allt det där tillsammans
önskar att alla fick va med i ett band

Lisa Ehlin
som när t-boz gör lisas röst där i intervju

Jon Lax
och jag tror nog att TLC var speciella för ett band på den nivån, att det inte fanns ngn tydlig ledare. någon kanske krånglade i perioder men de var ändå lika mycket in it allihop

Lisa Ehlin
och, delvis iaf, vänner sedan innan bandet formades

Jenny Seth
ah sant!
måste dock va lite jobbigt att alltid dras med de där rollerna
en är sexig, en är cool och en är crazy…
lite snävt

Lisa Ehlin
ja det blir ju lite ”spice girls” om man ser det så, och det är det ju verkligen inte

Jon Lax
haha ja! jag såg MTV:s past, present & future från 1995 och där pratar de lite om det. typ att de alla är alltihop
tips pga extremt mysig stämning dem emellan

Jenny Seth
ömmar så himla mycket för Crystal Jones!!
alltså tjejen som först drog ihop bandet

Lisa Ehlin
som inte fick vara med?

Jon Lax
ja stackars crystal!!
hon porträtterades ju också jäkligt taskigt där i auditionscenen. men jag vet inte, hon kanske är så dålig

Lisa Ehlin
ja precis. ugh. som Pete Best, första trummisen i The Beatles (sorry för dudig referens)
de där som ”nästan” var med

Jenny Seth
får panik av att tänka på dem!
deppigt hur lätt personer kan suddas ut ur musikhistorien

Lisa Ehlin
verkligen! förutom i många manliga sammanhang, typ Brian Jones, som blir typ helgonförklarad istället
ångesten
har någon skrivit den boken ännu? om alla dem?

Jon Lax
eller de stackars sparkade från DC som inte bara blev sparkade utan också fick hela Survivor-låten slängd i ansiktet. men jag vet inte, de kanske hade varit taskiga
boken om de som inte fick vara med? åh gud

Lisa Ehlin
ingen pallar kanske, varken läsa eller skriva. så jobbigt.
hur ser man på det med Destiny’s Child btw? var alla ”med” där eller var de 2 första också en ”nästan”?

Jon Lax
Destiny’s Child var ju ett ihopplockat band redan från början, förutom att Bey och Kelly redan kände varann

Lisa Ehlin
ja sant
var ju chili också?
alltså plockad?

Jon Lax
jo precis, men jag tror inte att DC funkade lika demokratiskt när ngn väl kommit in

Jenny Seth
TLC känns mer som ett roligt kompisgäng än DC
får Bananarama-känsla

Jon Lax
absolut.

Jenny Seth
härjiga liksom

Jon Lax
åh ja!

Lisa Ehlin
japp! och såklart, inga medlemmar byttes ut när de väl körde på
ja man vill ju hänga med tlc!
när de sparkar och töntar sig i slutet på ”Scrubs”

Jenny Seth
och bränna upp en sportkilles mansion

Lisa Ehlin
haha speciellt det!

Jon Lax
stackars lisa där, hon skulle ju bara bränna upp hans skor men så var badkaret av plast…

Jenny Seth
kan hända den bästa

Jon Lax
man lär sig till slut

Lisa Ehlin
haha var det därför?! vad badkaret av plast?
åh det visste inte jag

Jon Lax
måste bara berätta en annan grej jag såg på youtube, hittar inte klippet nu. Lisa får frågan vad hon tycker om Destiny’s Child, om det finns plats för båda och hon ba ”japp, det finns plats för båda, och säkert tio till”.
apropå vad TLC handlade om

Lisa Ehlin
märklig tid i rnb-svängen också btw, med Aaliyah som gick bort 2001 och Lisa 2002
intensivt

Jenny Seth
så hemskt! där fick jag också tids-vertigo
hur kan det vara så längesen??

Jon Lax
det är jättekonstigt. minns fortfarande var jag var och vem som berättade

Lisa Ehlin
känns dock som att lisa försvunnit lite för de som inte var super-TLC-fans? alltså mer än Aaliyah som också fått sån extrem kultstatus (rightly so såklart)
älskade btw Lisa i duetten med Sporty Spice

Jenny Seth
tidiga 00-talet, trauma

Lisa Ehlin
verkligen!

Jon Lax
sen kom no more drama och efter det har det varit okej
skoja

Jenny Seth
TLC borde vara på alla tidningsomslag hela tiden

Jon Lax
ja, kan vi rösta igenom det

Jenny Seth
boom! spikat!

Lisa Ehlin
LÄTT!

Jon Lax
nej men för att runda av: vi har nog missat jättemycket, men det är lite hela poängen också? finns så mycket att säga om världens bästa band!

Jenny Seth
fler dokus, fler spelfilmer, fler böcker!

Jon Lax
mer allt!

Lisa Ehlin
fler berättelser från vår uppväxt!

Jon Lax
har ni någon favoritlåt?
okej skitjobbig fråga att svara på kom jag själv på nu

Jenny Seth
Diggin on you/Creep/Silly ho delad etta

Lisa Ehlin
åh GUD vad svårt
alltså jag gillar ju No Scrubs pga så starka minnen OCH pga så tidlös låt
och så peppig
detalj med scrubs jag kom att tänka på nu – såg länge bara den censurerade videon, så när lisa rappar trodde jag jättelänge att versen ”could i be a silly” (ho var borttaget). blev så förvånad första gången jag hörde originalversion

Jon Lax
det enda jag har svårt för med No scrubs är att chilli har alla verser…

Jenny Seth
ja! mer av T-Boz röst!!

Lisa Ehlin
ja jag vet, och jag kan inte alla låtar, har mycket selektiv kunskap (lyssnade aldrig på albumen back to back)
men alltså jag gillar ALLA hitsen ju
håller dock med, t-boz har en så sjukt dansant röst
”funken”, var det det de sa?

Jenny Seth
blev lite peppad på tidiga What about your friends när jag såg filmen

Lisa Ehlin
verkligen!

Jon Lax
T-boz röst känns som själva navet musikaliskt i TLC. och Left Eye som något slags politiskt/estetiskt nav. och Chilli… överbryggar de två

Lisa Ehlin
bas, diskant och mellanregister
eller nåt
äh

Jenny Seth
fint!

Jon Lax
den här är fin tycker jag

Lisa Ehlin
jag så töntig som inte drar någon häftigare låt
jag ba ”scrubs”!

Jon Lax
nää
alla är häftiga

Jon Lax
Promotion

Musik

Tack å hej! Hälsningar Cici & Nicki

cicinicki

Ciara och Nicki Minaj deppar inte direkt över några uppbrott i den här videon. Snarare sätter de på sig sina nyaste grills och säger skål!

För övrigt i samma rymdskepp Michael & Janet var på lite sämre humör för 18 år sedan.

Jon Lax

Musik

”Himla svårt att skilja riktiga Justin från Dick in a box-Justin nuförtiden”. Jon chattar med Anna Hellsten om Justin Timberlakes nya skiva

 

Anna Hellsten: Hej, jag älskar nya Justin-plattan.

Jon: Berätta mer! Ingen tycks vilja prata med mig om detta. Jag hör bara väldigt snygg luft, liksom.

Anna: Har bara lyssnat igenom en gång so far, men den har precis det anslag jag gillar. Superlight och soulish, väldigt blue eyed liksom. Luftigt mer än luft tycker jag. Även om snygg luft är en ljuvlig beskrivning. Om vi kan enas om att det inte är något dåligt.

Jon: Nej det är inget dåligt per se men jag saknar innehåll. Melodier, till exempel. Något som berör (en ”Cry me a river”, en ”My love”). Hör svaga låtar som räddas (men knappt) av att de låter så snyggt. Däremot räddas de inte av att de aldrig tar slut.

Anna: Låtarna är väldigt långa. Men jag tycker den hittills är mycket bättre än den förra. DEN om något var snygg luft tyckte jag (undantaget nån av balladerna), officemusik ut i tåspetsarna.

Jon: Det håller jag med om! ”Futuresex/Lovesounds” är rätt olyssningsbar nu. Det här hade kunnat bli jättebra om Justin haft en redaktör. Och jag tycker fortfarande han borde ha skrivit med Stevie Nicks.

Anna: Förstaplattan är däremot fortfarande toppen tycker jag. Varenda gång jag spelar ”Rock your body” tycker jag att det, iallafall just de där 4 minuterna, är typ den bästa låt som gjorts.

Jon: Ja, singlarna från den är perfekta. Varje gång jag hör dem blir jag dock arg och ledsen för att MJ ratade dem. Och om man jämför med första skivan är det snarare något sånt jag hoppats på; rakare, kortare, hooks. Tricket att fluffa ut en låt i fyra extraminuter är så gjort när det kommer till JT och Timbaland.

Jon: Och jag går inte på det!!

Jon: (Men nu ska du få älska den i fred, förlåt)

Anna: Haha, jag hör dig och jag håller med, inte minst vad gäller det här att bygga ut låtarna till långa rangliga ljudskelett. Men han är mycket mer soul här än förra gången, inte minst sångmässigt, bara det får mig att hoppa upp och ner.

En tredje person kommer in i chatten och utbrister ”Mirrors!”

Jon: Jag tycker den är bäst!

Anna: ”Mirrors”? Oj.

Anna: Måste lyssna en gång till. Jag tyckte den lät som riktigt crappig storindustripop, men ska lyssna igen.

Jon: Jag kanske skulle lagt det kortet på bordet redan från början.

Anna: Okej nu lyssnar jag igen. Versen är fin…………..bryggan ok…………..men refrängen är hemsk ju! Låter som nåt restspår av Leona Lewis.

Jon: Jag gillar den som del tre i trilogin ”Cry me a river” (Britney), ”My love” (Cameron), ”Mirrors” (Jessica). Den är också tråkigast av de tre vilket direkt speglar vem den handlar om.

Anna: Den låter som Backstreet Boys på helt fel sätt.

Anna: Stackars Jessica.

Jon: Ska vi prata om ngt annat? Kom på varför jag inte gillar den här skivan så mycket. Om man kokar ner det handlar det om att jag inte kommer överens med spelglädjen som bara kan uppstå i ett storband.

Anna: Ah, du gillar inte ”Let the groove” då, till exempel?

Jon: Ej alls. Särskilt inte efter att jag såg honom göra den live på Fallon. Har du sett? Har även så HIMLA svårt att skilja riktiga Justin live från Dick in a box-Justin överlag nuförtiden.

Anna: Haha! Måste genast kolla. Jag tycker den är rätt kul – väääldigt ”Wanna Be Starting Something” iofs – men live kanske den blir alldeles för storbandshärlig?

Jon: Ja alldeles! Spelglädje! Tror jag gillat den mer om den var ÄNNU mer ”Wanna be…” Hårdare, mer driven. (Tar tillbaka ”ej alls” förresten, jag har nog inte riktigt varit på humör för den än bara.)

Några dagar senare.

Anna: Har nu efter långt lyssnande reviderat mitt inledande ”älskar” till en sansad trea. Det är lite för lite hits, tycker jag.

Anna: Man UNDRAR ju t.ex om han verkligen gillar de här 8-minutersgrejerna på riktigt eller om det fortfarande är det gamla N’Sync-spöket som jagar honom. (Lite som alla gamla popkulturskribenter som ska sadla om till politiskt medvetna grävreportrar, för övrigt.)

Anna: Jag är iofs en total hitsmänniska. Jag graderar låtar efter hur många gånger jag kan köra dom på repeat utan att tröttna eller bli generad. I det avseendet har mitt musiklyssnande inte förändrats en millimeter sen jag var 9.

Jon: Jag är ganska mycket likadan. Det är alltid struktur och hooks som håller längst för mig. Och den här typen av skiva är en sån som spelas ganska många gånger under en kort tid, utan att jag för den skull minns särskilt många sekunder av den. Eller ens aktivt lyssnat.

Anna: Det är nånstans där jag landat också. En lite mer teoretisk beundran inför helheten, för jag tycker den har ett djup och en ambitionsnivå som jag gillar. Men det är liksom, på det stora hela, mer en platta att sitta och lyssna på i hörlurar och anteckna coola produktionsdetaljer än en platta att dricka vin och ha en liten enmansfest till.

Anna: Enhensfest, menar jag förstås.

Anna: Älskar ”Pusher Lover Girl” dock, utan förbehåll. Och ”Suit and Tie”, trots texten. Och ”Blue Ocean Floor” älskar jag utan att den egentligen har någon enda kvalitet jag brukar gå igång på. Inget beat, till exempel.

Jon: Läste du vad Questlove sa om ”Suit & tie” till Timbaland? ”and i told him my assistant zarah (born in 88) was frowning like ‘i don’t like this song’ and is he cool with the fact that only 35 year old people who love their soul in 95 bpm zone will “get” this song.”

Anna: Haha! Det är ju jag!

 

Jon Lax

You ain’t gotta worry ’bout no club


(Bild)

Som en liten klon till Michael Jacksons ”Off the wall” dansar Beyoncés ”Lay up under me” sig fram. Hon sjunger om att vara borta från Jay-Z i alldeles för många veckor och den perfekta hemmakvällen där de tar klubben till vardagsrummet medan B dj:ar alla Jays sånger.

Att den här bara finns som bonusspår till deluxeutgåvan av 4 – som dessutom inte finns tillgänglig utanför Targets väggar – är väldigt märkligt.

Eller, klart den finns. Lyssna på ”Lay up under me” och nästan lika bra ”Schoolin’ life” här.

Jon Lax

Grattis Janet

(bild)

Det blev ganska intressant att gå tillbaka till några av dina spår post dubstep. ”I get so lonely” låter plötsligt marinerad i James Blake. Fast tvärtom då. Precis som med Girl Unit är det återigen ett tecken på vilket fint äktenskap r&b och dubstep är.

Frågade How To Dress Well på Twitter alldeles nyss, han tyckte spontant att de här Janetbitarna är bra:

Och så förstås:

Lisa Ehlin
LISA / JON
LISA / JON