I hjärtat, i drömmarna, i själen

[vimeo]http://vimeo.com/31327943[/vimeo]

Jag måste sluta ställa sångerna till svars, ställa krav som är helt orimliga att leva upp till när den enda som förlorar på det är jag. Å andra sidan är väl krav precis vad sångerna behöver och ibland just vad de förtjänar. I tio månader har jag konfronterats med känslor jag inte visste fanns eller tidigare högst bara nosat på och handlar inte sångerna om precis det här, rinner de av mig som vatten.

Jag tror inte att någon sång vill rinna av någon som vatten.

Dirty Beaches ”Lord knows best”, Beyoncés ”1+1″, George Harrisons ”I live for you”, Duvchis ”Turtleduvs” och Jamie xxs ”Far nearer”, de handlar allihop om precis det här. De stannar kvar, antagligen för evigt. Prince ”I love U in me”, Ciaras ”Heavy rotation” och Paul McCartneys ”Waterfalls” likaså.

Echo Lakes Ariel Pink-cover ”Alisa” här ovan kanske också handlar om det här. Jag vet inte riktigt för jag hör inte vad de sjunger, förutom:

”I hjärtat, i drömmarna, i själen”.

Och det är väl egentligen det enda som räknas. Att den sedan antagligen inte kommer att stanna kvar för evigt får väl gå för den här gången. Det kravet ska jag försöka lätta på och vara glad för en trevlig sång en solig måndag som blev mörk lite för snabbt.

 

Jon Lax
Promotion

Inget

Evan har gjort en cover jag verkligen behövde idag.

Evan Voytas – ”Nothing Compares 2 U” (Prince Cover)

[soundcloud params="auto_play=false&show_comments=true"]http://soundcloud.com/creepingwave/evan-voytas-nothing-compares-2[/soundcloud]

Lisa Ehlin

Days and days of love. En fredagsmix

Because I’ve got days and days of love for you boy. I don’t wanna have to rush, 24/7 ain’t enough. I’ve got so much love for you boy, I need another hour and a day so I can love you 25/8.

Joe Egan. Girls. Youth Lagoon. George Michael. Unknown Mortal Orchestra. Smith Westerns x Peaking Lights. Prince. Linda Ronstadt. Matt Duncan. Atlas Sound. Scott Kid. Colin Blunstone. Och Mary Js nya supersingel. Här!

Och hoppas vi ses på releasekalaset för Duvchi ikväll, på min och Lisas klubb på El Mundo!

Jon Lax

Prince & Nicks

”Back in the early 1980s, Nicks and Prince were friends and musical collaborators. One day when she was driving in Los Angeles, she started humming along to his ”Little Red Corvette” on the radio and pulled over to write down words she was composing. When she went to record the song a few hours later, she called Prince.

”Don’t even ask me how I found his number but I did. I told him: ‘I’m recording this song and I wrote it to ”Little Red Corvette” and I’m giving you 50 percent of it and I want to know if you’d like to come play on it on one of the next three nights.’ He was there in an hour, and he was there for about an hour and a half. And we became friends.”

That song, ”Stand Back,” became a big hit in 1983. She asked Prince if they could someday write a song together. So he sent her a cassette of a long instrumental track and invited her to pen lyrics.

”It was so overwhelming, that 10-minute track, that I listened to it and I just got scared,” Nicks remembered. ”I called him back and said, ‘I can’t do it. I wish I could. It’s too much for me.’ I’m so glad that I didn’t, because he wrote it, and it became ‘Purple Rain.’”

[dailymotion]http://www.dailymotion.com/video/x1upjf_stevie-nicks-stand-back_music[/dailymotion]

 

Läs mer här.

Lisa Ehlin

Way Out West Dag 2

(Prince. Bild: jag)

Igår, fredag, stavas Prince. Tiden står still och i en ”Purple Rain” som aldrig tar slut faller konfetti från himlen och allsång till Princes uppmanande ”Sing together! Love together! Pray together!” utbryter. Det här är ett av två hittills bästa ögonblick på festivalen. Här för att jag är helt riktad utåt, och för att jag inte tror någon annan inte lät sig ryckas med och släppa taget litegrann. När Prince säger ”Sing it to me child!”, ja, då sjunger man. När Prince skrattar precis där han ska och som det är tänkt, ja då skrattar man också. När Prince öppnar med ”1999″, ja då festar man som att det är… 1999. Typ.

Så mycket mer har jag inte att säga. Jag såg inte hela spelningen då jag pilade iväg till en klubbspelning. Jag missade ”Nothing Compares To You”. Jag missade att Kanye tydligen hoppade upp på scen. (Inte för att han verkade göra så mycket annat än att bara vara på scenen). Men hade jag inte gått iväg hade jag inte fått stå i Nefertitis svettiga källare och ha mitt andra festivalmoment till SBTRKT. Fast nu helt riktat inåt, i dansen. Min dans. Efter allt det där stora, efter all konfetti och alla svepande, episka rörelser var kontrasten till hård bas precis det en festival gör allra bäst och det fungerar. Det lilla och det stora får lika mycket plats, och erbjuder lika mycket känsla. Jag är väldigt nöjd med min avvägda planering.

Lisa Ehlin
LISA / JON
LISA / JON