Musik

L.A. Burnout

 

Seems it never rains in southern California 
Seems I’ve often heard that kind of talk before 
It never rains in California, but girl, don’t they warn ya? 
It pours, man, it pours

 

Jag gjorde en snabb sökning nu och jag tror att varken jag eller Lisa har tipsat om de här två helt fantastiska samlingarna av sånger om och inspirerade av Kalifornien i allmänhet och Los Angeles i synnerhet: bloggen Aquarium Drunkards ”L.A. Burnout” volym 1 och 2.

Och om vi har det så är det säkert på tiden att tipsa om dem igen, nu när vintern återigen visat att det inte på långa vägar tycks vara över den här gången heller.

Kvinnor, män, öken, hav, vin, knark, sex, romantik, kärlek, hat, berg, dalar, palmer, kaktusar, bilar, motorvägar och en ständigt närvarande disig sol. Egentligen skulle jag nog klara mig med enbart de här samlingarna resten av livet, de säger ju allt om det.

 

L.A. Burnout: A Compilation

L.A. Burnout 2: Still Burnt

 

Uppdatering: oops, och förlåt. Borde naturligtvis kollat länkarna innan jag publicerade. Filerna är tyvärr borttagna och det verkar vara på grund av copyrightskäl så de dyker nog inte upp igen.

Uppdatering 2: Här är mina favoriter, de jag kunde hitta på YouTube.

 

Albert Hammond, ”It never rains in California”

 

Micky Dolenz, ”Beverly Hills”

 

Joni Mitchell, ”For the roses”

 

Jackie DeShannon, ”L.A.”

 

The Mamas & The Papas, ”Twelve thirty (Young girls are coming to the canyon)”

 

Jackson Browne, ”Before the deluge”

 

Phil Ochs, ”The world began in Eden and ended in Los Angeles”

 

John Mayall, ”Laurel Canyon home”

 

Ned Doheny, ”Postcards from Hollywood”

 

Mama Cass Elliot, ”California earthquake”

 

Och två som borde ha varit med: John Phillips ”Malibu people” och ”Topanga Canyon”:

Jon Lax
Promotion

True blue baby I love you

Paper Bag Records har sammanställt en hyllningsskiva till Madonna. Blotta misstanken på att indieband tolkar klassiska popsånger med mer eller mindre stora doser ironi får mig att vilja skära ut hjärtat och slänga det i ansiktet på dem – därför har jag fördomsfullt nog inte kunnat lyssna. Mer än på Winter Gloves tolkning av ”True blue” – en av världens allra bästa sånger – och den är ju fin!

(Även om jag misstänker att man skulle kunna göra nästan vad som helst med den texten och melodin – det tjusiga lånet från ”It may be winter outside (but in my heart it’s spring)” liksom! – och jag skulle svälja det utan att först tugga rekommenderade 60 gånger.)

Imorgon kanske jag vågar mig på resten, med en kniv i handen.

 

Jon Lax
LISA / JON
LISA / JON