Igår visades dokumentären “The Secret life of Waves” på BBC Four. Trots att det, ursäkta humorn, känns ganska torrt att se en dokumentär om vågor, är det ju samtidigt, ur ett popkulturellt perspektiv, det mest logiska ämne att göra en dokumentär på som jag kan tänka mig. Ljudvågor, chillwave, sommar, nostalgi, Tsunamis, vågornas cykler, symboliken, ljudet, kraften, mysticismen, ska jag fortsätta? Och vem visste till exempel att ljudet vi hör när vågorna kraschar in mot land inte är från vattnet, utan från miljoner små bubblor? Eller att det finns vågor under vågorna, som rör sig sidledes, eller i motsatt riktning. Eller att vågorna egentligen inte består av vatten, utan av energi? För att inte tala om hur sjukt populärt det är att göra musik på temat. Många av mina egna favoritlåtar handlar om vågor. Det är som om denna BBC-dokumentär, i all sin enkelhet och entusiasm, äntligen befäster vågornas enorma betydelse. Vår, eller i alla fall min, enorma fascination för havet. De ändlösa filmscenerna vid hav, vid strand, med dessa ständiga vågor som ackompanjemang. Jag tänker på vågorna som blir till vita hästar i Sagan Om Ringen-filmen. Jag tänker på vågor som renande och som rasande. Rastlösa och lugnande. Jag tänker på surfare. Jag tänker på när vi fortfarande bodde i ett hus vid vattnet, att jag älskade att stå i fönstret på blåsiga, gråa dagar och tankfullt säga: “se, det går vita gäss på sjön”. Jag tänker på Tove Janssons “Pappan och Havet”. Och så jag längtar till vågorna så mycket nu att det gör ont i bröstet.

“Pappan gick och satte sig på fyrvaktarens enslighetshylla, han seglade som en galjonsbild längst framme i fören på sin ö. Det här var den stora riktiga stormen som han hade väntat på. Men den såg inte ut som pappan hade tänkt sig. Inga vita vackra skumpärlor, inte med åttans vind. Vågskummet blåste av och strök över havet i en rasande grå rök och vattnet var fårat och upprivet som ett vredgat ansikte.

Pappan kopplade om sig i huvudet, det gick mycket lätt idag. Och inne i sitt huvud samtalde han med havet på samma lediga sätt som hans förfäder hade gjort. Du är alldeles för stor för att behöva bry dig om att göra intryck, sa pappan åt havet. Det är ovärdigt. Är det nu verkligen så viktigt för dig att försöka skrämma en liten ynklig ö som har fullt upp med att klara sig i alla fall? Du skulle vara glad åt att den har vågat lägga sig såhär så långt ut, vad skulle du annars ha att jämföra dig med? Vad skulle du ha för roligt utan bränningar?”

Klipp från BBC Four:

Papercuts – “White are the Waves”

Taken By Trees – “Watch the Waves”

Pseudosix – “Under the Waves”

Bibio – “Palm of Your Wave”

Crystal Stilts – “Love Is a Wave”

The Shins – “Black Wave”