Musik

Spirit Club

spiritNär vi började skriva den här bloggen, Lisa och jag, för över fyra år sen hade vi under ett år lyssnat jättemycket på Wavves och en sång som hette ”So Bored”. Den kom på sommaren innan och tillsammans med Best Coasts ”Sun was high (so was I)” satte den kanske mer än några andra låtar riktningen vi ville att den här bloggen skulle ta. De förklarade så perfekt humöret.

Lugn och ro, filt på marken, evigt soldis, mjuka vågor, kravlöshet och kärlek. Sommarlov alltid. Och andra saker.

Nu är det tidigt på morgonen och länge sen jag tänkte på Wavves. Men Nathan Williams, som gruppens frontperson heter, är tillbaka med en ny konstellation, Spirit Club. Han släppte precis två sånger via twitter (how 2009!) och de tog mig tillbaka till maj, 2010. En fin start på en morgon när regnet öser ner utanför fönstret och det är oktober. Och man längtar efter kravlöshet och filt på marken.

Lyssna och ladda ner här.

Jon Lax
Promotion

It’s always 11:30

Nya Best Coast-sången ”When you wake up” påminner mig om varför jag en gång tyckte så mycket om det här bandet. (Och den andra sången på den här splitsingeln tillsammans med Wavves påminner mig om varför jag en gång började tycka mindre om det bandet.)

Best Coast – When You Wake Up by weallwantsome1

Jon Lax

Best Coast + Wavves

(bild)

Tillsammans med Best Coasts katt ”Snacks the Cat” bildar Bethany och Nathan en helig trio på Twitter. De pratar mest med varandra, oftast om att röka (nästan lagligt) gräs. Nu har de också gjort en duett ihop. Det låter juligt och gulligt.

Best Coast & Wavves – ”Got Something For You”.

Lisa Ehlin

Chillpill

Bild: Washed Out

En pojke, hans laptop, hans veka röst och hans drömmar om ett 1980-tal han var för liten för att uppleva annat än via gamla korniga videofilmer och brusiga vinylsinglar. Pojken gör musik under ett filter av evig sommar och melankoliskt solsken. Pojken delar med sig till andra pojkar som gör samma musik. De håller varandra i handen och om ryggen och e-mailar andra pojkar som även de gör samma grej. Deras mp3:or har städat, digitalt gruppsex med varandra på precis varenda blogg som finns listad på bloggportalen Hype Machine.

Och vi tittar på. Eller, vi laddar ner och lyssnar, snarare.

Toro Y Moi, Washed Out, Blackbird Blackbird, Neon Indian, Nite Jewel, Memory Tapes. Jag älskar dem allihop och de har alla minst en sång var som för evigt kommer att definiera den här – och framför allt den förra – sommaren.

Det kallas chillwave. Eller glo-fi. Lo-tide, var det något annat? Bruset du hör är inte damm under en vinylnål utan det ständigt närvarande havets vågor. Sandkorn i hörlurarna. Surfdrömmar för pojkar som aldrig surfat.

Termen ”chillwave” myntades i juli förra året av bloggaren Carles på sajten Hipster Runoff. Han skriver att chillwave ”…sounds like something playing in the background of an old VHS cassette that you found in your attic from the late ’80s/’90s.”

Inte konstigt att vi barn av 80- och 90-talen får något glasartat, längtansfullt i blicken.

Om det nu är nostalgi det handlar om. Romantik är det givetvis. Många av banden verkar på en amerikansk östkust där det, precis som här, råder sträng vinter ganska många dagar om året. Att då alltid och var du än är kunna stoppa in en solnedgång i öronen är givetvis fantastiskt.

Men, är det inte dags att passa sig? Give the chill a pill. Sätta pojkens laptop i viloläge och be honom göra något annat? I mp3-bloggvärlden – den må vara intern, ganska liten och det mest bokstavstroget indie vi fortfarande har – är den här romantiska lilla motreaktionen på allt överproducerat nu snarast norm. Det låter ju faktiskt likadant alltihop, om vi ska hårddra det. Och alltid är det en pojke som står i centrum. Att inte se det oroväckande i detta är djupt ignorant.

Risken finns att vi står här med ett överskott av band som låter precis likadant, som sjunger om samma saker, med en och samma röst. Risken finns att vi står här, ensamma tillsammans med en, Gud bevare oss, ny electroclash på vårt samvete.

Motreaktionen på chillwave har kanske redan kommit. Best Coast och Wavves – två av banden i en annan typ av strandromantiserande musikscen som slog igenom stort ungefär samtidigt som chillwave/glo-fi-banden – har båda sprillans nya album ute. Välproducerade, välskrivna – och tyvärr väldigt tråkiga sådana. Eller har jag missförstått dem helt? Är det välskriven vers-refräng-vers-rockpop vi i själva verket behöver? Om så bara för en liten stund.

Just precis idag känns det som att det är Marnie Stern vi behöver. Bloggen Tiny Mix Tapes skriver, om hennes nya singel ”For Ash”: ”Marnie Stern to blow chillwave bands off their surfboards with new album in October”. Ladda ner den här så ses vi på stranden om några minuter.

Chillwavehits:

Läs mer: Is chillwave the next big music trend

Jon Lax
LISA / JON
LISA / JON