Minnes I Anni? Hon skrev till mig att jag skall sluta blogga om gulliga djur, att hon minsann fattar att jag bara gör det för att jag tror att jag som kvinna måste vara lättsam och fnissig.
”Skulle du ha sagt såhär även om jag vore man?”, frågade jag henne då. ”Eller har du det här kravet på mig – att jag inte skall få blogga om gulliga djur – enkom för att jag är kvinna?”
Nu har hon skrivit igen: ”NEJ precis det skulle jag aldrig! Det är just det jag menar – det är en typisk ‘kvinnofälla’. En MAN som t ex Johan Wirfält, som bloggar på samma tänkvärda vis som du – han skulle aldrig behöva känna att han ska ‘lätta upp’ sin blogg med massa små söta djur. Därför att han e man. För mig blir det som att bara pga du är kvinna och skriver om ‘tunga’ ämnen, måste du slänga in lite gulliga små djur också, där i mixen, för att det hela inte ska bli för allvarligt. Kan du inte bara vara en hård, matter-of-factly, tänkarmaskin? Typ som alla män är/FÅR VARA.”
Svar: Du gör dig föreställningar om mig utifrån dina idéer om vad en man respektive kvinna är. Du menar visserligen att de här föreställningarna egentligen inte är dina egna utan omgivningens, men det är ju du och ingen annan som påminner mig om dem och tycker att de skall styra mitt beteende. Jag undrar med vilken rätt du talar om för mig vad jag skall göra baserat på mitt kön? Ser du inte själv vad du håller på med?
I mina ögon är det här ett av feminismens största problem. Jag tror att de flesta, även de som inte kallar sig feminister, på pappret är överens om att män och kvinnor är lika mycket värda. Men vad betyder det i praktiken?
Icke-feministerna: Jo, det är klart att det är dumt om kvinnor till exempel har sämre betalt. Fast jag vill inte lägga mig i… Vi har väl trots allt kommit ganska långt?
Maskulinisterna: Feministerna måste acceptera att kvinnor faktiskt är gjorda för att ta hand om barn. Men det är djupt orättvist att kvinnor så gott som automatiskt får vårdnaden om barnen vid skilsmässa. Det är feministernas fel.
Särartsfeministerna: Kvinnor är raktigenom känslomässiga och svaga och irrationella, men det är också en sorts intelligens!
Likhetsfeministerna 1.0: Kvinnor kan minsann också göra karriär! PS. Det här med dockor… är inte det lite gay?
Jag skulle vilja säga att du, Anni, tillhör den sistnämnda kategorin: Likhetsfeministerna 1.0. Det här är en sorts feminism som jag menar kämpar med ganska många barnsjukdomar. Man föreställer sig att män och kvinnor tvingas in i könsroller, och eftersom kvinnor är de som har den minst fördelaktiga rollen så fokuserar man på att försöka få dem att slå sig fria. Man uppmuntrar dem att ta för sig av den kaka som är den manliga könsrollen. Så långt är jag med.
Problem blir det när man, utan att tänka på det, faller in i samma gamla hat mot kvinnor och det kvinnligt kodade som vår kultur har ägnat sig åt i alla tider. Problem blir det när man gör sig till smakdomare över kvinnor och försöker bestämma över dem och tala om för dem hur de skall vara för att bli godkända. Problem blir det när feminismen blir till ett styvmoderligt uppfostringsprojekt som vill styra över hur vi skall se ut och tala och röra oss och bete oss och knulla och göra karriär.
Och medan jag skriver ovanstående mening ringer min mobil, det är SVT Debatt som undrar om jag kan tänka mig att vara med och diskutera ifall det stämmer att kvinnor som klär sig kvinnligt får mycket skit för det av andra kvinnor. Och jag tänker att likhetsfeminismen 1.0 är så djävla trött, det har liksom inte hänt så mycket med den sedan boken Fittstim kom ut år 1999. Fortfarande handlar det om kläderna, inte om människan inuti. Jag tänker att likhetsfeminismen 1.0, om någon, objektifierar kvinnan.
Jag skulle önska mig en ny feminism, en som fokuserar mindre på att balansera könsrollerna genom att avsvära sig det klassiskt kvinnliga, och mer på de faktiska personer som utgör män och kvinnor, och på vad de vill med sina liv.
Visst är sammanhangen viktiga, det förnekar jag inte. Jag skall illustrera vad jag menar med hjälp av ett gulligt djur:
Den bedårande hunden ligger där i sin korg och kämpar för att hålla ögonen öppna, men till slut går det inte längre. Jag skrattar förtjust och tänker att den är rar. Om någon däremot hade sagt till mig att den lilla voven var döende, att den just fått en spruta och höll på att somna in, då hade jag givetvis sett filmklippet i ett annat ljus. Då hade det inte varit gulligt, bara sorgligt.
Förväntningarna gör mycket, det är likhetsfeminismen 1.0 helt med på. Men den förstår inte att det dumma är att vi alls har förväntningar utifrån kön, den tror att grundfelet är att vi har dåliga förväntningar på kvinnor. Istället för att söka kasta alla förväntningar utifrån kön överbord arbetar den således på att skapa en ny, bättre förväntan. Likhetsfeminismen 1.0 vill med andra ord också tvinga in mig i ett fack på grund av mitt kön, bara att deras fack ser annorlunda ut.
Men jag vill ha hela kakan.
Jag vill ha en feminism som erkänner mig som en komplex varelse, en feminism som tycker att det är okej att jag till exempel åtrår och tar för mig sexuellt, men att jag också vill bli åtrådd, att jag understundom faktiskt verkligen vill utsättas för mäns glupska lustar – och att det inte gör mig till ett offer.
Jag önskar mig en feminism som inte föraktar mig om jag vill sitta och gråta åt romantiska komedier, och som inte ömkar mig utan respekterar mitt val ifall jag tycker att karriär är oviktigt och förvärvsarbete en människofälla som man skall se till att utsätta sig för så lite som möjligt. En feminism som låter mig vara den jag är, förkärlek för gulliga djur and all. En feminism 2.0.
_Lisa Magnusson
2011.02.02 15:16
Jag har ingen aning om varför kommentarsfunktionen var avstängd, men WordPress skevade sig hela tiden medan jag skrev, så något hände väl. Sorry. Nu funkar det.
Fantastiskt bra inlägg! Får nog erkänna att även om jag inte är anti,så hör jag nog till den första gruppen ”icke-feministerna” om jag nu måste välja mellan de du radat upp. Men det är främst för att jag inte är påläst, insatt och en aning slö/trött kanske. Feminism blir därför blurrig och svår för mig. Detta inlägg ringar in så mycket som sånna som jag känner. Du grym!
Du syftar på postfemenism?
Det ägnar bland annat konstnären Sara-Vide Ericson sig mycket åt.
Hon fick ganska mycket skit när hon sa nånting om det där i nåt reportage, jag minns inte vilket . http://saravide.se/news/?p=145
just det där i rubriken var lite förhastat sagt av henne och hon fick mkt skit för det.
men det står även i nåt annat reportage att feminismen börjar bli begränsande, osv.
Eller ägnar sig mycket åt gör hon väl inte men hon har iaf berört ämnet
Hej
Du tar upp en mycket intressant företeelse.
Feminismens grundtanke ligger ju i att man föds som människa och uppfostras in i roller. Feminister uppmärksammar och synliggör ojämlikheter och strukturella maktförhållanden för att sedan komma med förslag på hur man kan rätta till denna skevhet.
Precis som du säger så är individer komplexa och det går således över huvud taget inte att säga att anledningen till att en viss individ gillar söta djur/orsakade en bilolycka/undandrar sig att diska, just beror på att denne är man eller kvinna. En dylik kommentar (som du fick) är således inte bara okonstruktiv utan ofta rent kränkande.
Därmed är det ju inte sagt att alla könsstereotypa beteenden skulle vara icke önskvärda. En empatisk handling blir ju inte mindre värdefull bara för att den som står bakom den är en kvinna. Feminism handlar ju inte alls om att man som individ regelmässigt ska bryta mot allt som ens tilldelade könsroll står för; feminism handlar ju om att röja undan normer som hindrar individer att odla sina särdrag ifred.
Jag brukade läsa din Aftonbladet-blogg tidigare. Varje gång jag läste ett inläggdrog jag mig för att klicka upp kommentarerna eftersom de ofta var urbota dumma. Skillnaden är slående nu när du har flyttat till Rodeo – nästan bara smarta, kul och avslappnade kommentarer från människor med både självdistans och livsvisdom och förmågan att tänka nytt. Inte minst i inlägget om gulliga djur. Modereras de för att bli så bra eller kommer det naturligt? Oavsett vilket, jag gillar.
älskar dig Lisa. önskar du vore min vän! cybervän att luta sig mot och inspireras av är du alla gånger.
Lina, tack!
Sonja Abrahamsson, nej, jag är inte ute efter postfeminism, utan efter en ny sorts feminism bara.
Anette, hahaha, det är jag som raderar! Jag tar numera bort allt som är dummare än jag kan stå ut med, samt osakliga personangrepp på mig och andra. Sedan jag började med det tycks idiotkommentarerna faktiskt ha minskat.
Elin, nämen åååh, så gulligt sagt av dig! <3
Feminism 2.0 tolkad av lolcat:
http://icanhascheezburger.files.wordpress.com/2007/01/2000035887522228730_rs.jpg
Som jag uppfattar feminismen (vilket naturligtvis är den rätta uppfattningen), handlar det om att kvinnor inte ska behöva tycka gulliga djur är … gulliga, och att män ska kunna tycka gulliga djur är gulliga utan att bli hånade. Huruvida man tycker gulliga djur är gulliga ska inte ha något med kön att göra, vilket då betyder att det borde finnas ungefär lika många gulliga djur-älskare bland kvinnorna som bland männen.
Sedan måste man förstås erkänna att andelen kvinnliga älskare av gulliga djur i vårt samhälle i dag troligen är större än andelen manliga, eftersom det är mer socialt okej för tjejer att att gilla gulliga djur. Men det kan aldrig den enskilda gulliga djur-älskaren lastas för.
Vi lär tjejerna vara rosa. Vi har skapat en värld där rosa har en lägre status. Jag vill lära mina döttrar att vara mindre rosa. Jag vill förändra världen så att rosa bara blir en färg bland andra.
Vissa beteenden kommer alltid att leda till ett sämre utgångsläge i livet, oavsett världen. Jag vill uppfostra alla mina barn (döttrar som söner) att ta för sig, att ta initiativ, att våga och att försöka igen. Vissa beteenden borde belönas bättre i (och av) världen. Jag vill att det skall vara hög status att inte tränga sig i köer, att lyssna, att vara försiktig, att vårda, att känna och att då och då inte ha en åsikt.
Jag tror att vi skall titta på hur vi uppfostrar våra barn så att tjejerna inte lär sig bli hjälplösa och ”rosa”. Samtidigt skall vi (hur man nu gör det) förändra världen så att det är OK att tycka om gulliga djur.
Fram för feminismen 2.0, fortsätt skriv Lisa, du gör ett bra jobb!!
Har du läst detta? Kanske lite det som du syftar på: http://www.tidskriftenarena.se/text/2006/08/femme-inism
Jag håller verkligen med dig i det du skriver. Kan inte Anni gnälla på lite jävla män som upprätthåller en maktstruktur istället .
Inte så många krig som har startats pga gulliga djur eller nagellack, töntiga machofasoner dock……
Men en sak slår mig, Lisa. Ingen har någonsin uppskattat en riktigt manlig tjej heller. Då när man faktiskt har tagit till sig varenda manligt beteende och är en råbarkad öldrickande sexuellt fri gymfantast som ibland svär riktigt grovt så att väggarna hoppar till samt har en avsevärd vapensamling – då är man plötsligt oattraktiv och ”en dålig förebild” för barn och tonåringar.
Jag tror nästan ibland att feminism egentligen vill göra alla till normala trevliga medborgare som skrattar väldigt lätt åt saker men beter sig på ett allvarligt och uppfostrat sätt när de sliter hjärtat ur kroppen på sina jobb. (1984 är väl jämlikt om något?) För att vara en gemensam norm krävs avinstallation av alla sorters avvikande beteenden, något som är fysiskt omöjligt för vissa.
Jag kräver en mänsklighet 1.0, önsketänkande eller ej!
På samma sätt önskar jag mig en feminism som inte föraktar koppkakor.
Fasiken så bra du skriver. Jag kom att tänka på en kolumn i Göteborgs-Posten som känns lite relaterad, den utgår från Manga-domen och slutar i hur lagen och dess tillämpningar riskerar att cementera kvinnor och barn i offerrollen.
http://www.gp.se/kulturnoje/1.541783-edda-manga-sa-snavas-ramarna-for-det-normala-in
Mhm. Det här var faktiskt toppen! Den typen av feminist ställer jag mig bakom direkt. Egentligen ingen viktig fråga för mig personligen … men man ska inte tänka på att ändra namn på det hela när man ändå är i farten? Vet att många feminister blir arga över den tanken, och tycker att det återigen är ett försök att ta ifrån dem något som är ”deras” och något som kvinnor skapat. Men ibland känns det faktiskt som det är just namnet feminism som sticker i ögonen på många … egentligen bara en estetisk fråga, men ändå. Om man kan få fler att lyssna? Bara mina fem cent.
Att radera en kommentar är ok,.men att radera en kommentar som ställer sig positivt till inlägget är rätt så ovanligt,.var det läge för ett missförstånd?
Anders, jag tycker att det blir konstigt och fel när man gör kopplingen mellan färgen rosa och ”hjälplös”. Tack för beröm!
Agnes V, klickade upp och ögnade igenom, men tyckte att det var lite rörigt skrivet. Tror dock att artikelns poäng ligger ganska långt från det jag försöker säga.
Annika, om du bemödar dig med att läsa vad jag har skrivit om koppkakor så ser du nog att jag inte föraktar dem.
Annika, om du bemödar dig med att läsa vad jag har skrivit om koppkakor så ser du nog att jag inte föraktar dem. Det jag vänder mig mot är vad de symboliserar: förespråkandet av ett hemmafruideal, inte för alla människor utan för just kvinnor.
Jesper, tack! Har läst Edda Mangas text tidigare och minns att jag tyckte mycket om den.
Martin, jag ser inte riktigt meningen med att byta namn. Om blotta ordet ”feminism” sticker så mycket i ögonen på somliga så lär de inte bli särskilt tilltalade av vad begreppet står för heller.
Brandon Lee, jag raderar inte kommentarer för att de är kritiska mot mig eller det jag vill säga, utan för att jag tycker att de sänker nivån för mycket. Och det var vad jag tyckte att det du skrev om ”könsnazism” gjorde. Inget personligt, bara orkar inte med sådant.
Sänker nivån för mycket? Med all respekt, tror du inte ,att din strävan efter att vara politisk korrekt i alla lägen för att behaga feministmaffian är begränsande ang viljan hos den gråa massan att ta till sig ditt budskap?
Det finns vissa falanger inom feministrörelsen, som står för ”vi och dem” linjen, dvs, ”ni får tycka precis som ni vill så länge ni tycker som vi”. Dem skapar motsättningar istället för konstruktiv meningsutbyte, och raserar alla chanser för ömsesidigt förståelse, det är dem jag kallar för könsnazister, och det står jag för.
Att leverera hatiska, enfaldiga pekpinnar i självgod ”vi vet bäst” anda är fördummande, inte minst för en själv, sådant har aldrig lett till förändringar av vikt, och kommer aldrig att göra det heller.
Givetvis bestämmer du själv nivån, men censur är en lindrig form av självförnekelse, tillfredsställande för stunden, men begränsande i det långa perspektivet, dock, inget personligt, jag har bara lite svårt rent allmänt för åsiktsbegränsande koketteri.
Sedan när måste man vara feminism för att vara för lika lön för lika arbete? Jag vill inte ha någon feminism alls, jag vill ha jämställdhet mellan könen och då kan man inte bara fokusera på det ena könets orättivsor och rättigheter, vilket feminism handlar om och alltid har handlat om. Feminismen skapar bara nya könsroller, nya förtryck och nya spänningar mellan könsgrupperna. Bort med den. Bort med könsfixeringen.
Det skulle vara nyttigt för jämställdhetsprocessen om genuspiraterna blev mindre till antal. De förstör.
Men herregud vad irriterande. Du har så rätt i det du skriver
Jag måste få höra din åsikt om en incident som inträffade på mitt jobb idag. En kvinna vid namn Dominica DeGrandis ska föreläsa på vår arbetsplats nästa vecka. När jag fick höra det kunde jag inte hålla mig, så jag sa till mina bordsgrannar:
Jag: ”Dominica DeGrandis, henne måste man ju gå och lyssna på. Om inte för annat så för att se hur hon ser ut.” Med anspelning på hennes exotiska namn.
Min kvinnliga bordsgranne: ”Men Stefan, du är ju sorglig.”
Jag tänkte efter några sekunder och insåg att jag var ute på djupt vatten.
Jag: ”Sorry.”
Min kvinnliga bordsgranne: ”Du behöver inte be mig om ursäkt. Det är dig det är synd om.”
Jag har tänkt mycket på det sen dess. Är det mig det är synd om? Jag kan inte bestämma mig.
Jag hoppas att jag inte är för sen med min kommentar.
Lisa, vill du gifta dig med mig?
Brandon Lee, jag försökte säga det på ett fint sätt, men okej, here comes klarspråk: Som du själv påpekar så var ju kommentaren positivt inställd till min text, och jag publicerar ju kommentarer som förespråkar en annan åsikt än min – alltså ägnar jag mig inte åt ”åsiktsbegränsande koketteri”. Inte heller är problemet att jag försöker ”behaga feministmaffian”. Jag raderade det du hade skrivit eftersom det var för djävla korkat och svamligt, helt enkelt.
Kommentarsfältet på min förra blogg var till en början intressant och givande, men så började det gå troll i det och till slut hade de helt tagit över, på det att ingen orkade försöka föra en intelligent diskussion, inte ens jag själv. Det vill inte jag skall hända med min nya blogg, och därför tar jag bort alla idiotkommentarer. Detta inkluderade din imbecilla och förvirrade rant om könsnazism.
Natalie, tack!
Stefan, hm? Varför vill du höra min åsikt om detta?
Bra rytet,.men har du problem med textförståelse? Meningen med skrivandet är ju att väcka känslor, jag föredrar det lite mer skämtsamma alternativet, du det mer allvarsamma, sakliga, debattrelaterade som du förknippar tydligen med intelligens,.dvs, enligt dig är själva sättet hur man för en diskussion det avgörande beviset om intelligensens existens, inte det faktiska innehållet?
Det finns redan tillräckligt många åsiktsmaskiner med självpålagt intellektuell karisma, tyckare som söker bekräftelse genom inbördes beundran, all ryggdunkande ger rätt till
att utesluta de imbecilla, de inskränkta, svamliga idiotkommentarerna ur folkets djupa led.
Tyckare har blivit en självutnämnt skara av moderna revolutionister, repsentanter för det nyvakna, språkliga varianten av det rasbiologiska institutet,. de som inte behärskar fikusspråket ska bort, de ska förpassas till lobotomifabriker av Lets Dance dignitet.
Nazister brände böcker,dvs åsikter, feminister bränner kommentarer, dvs åsikter som avviker från de feministiska värderingar,. var i ligger skillnaden mellan tex SD och feministrörelsen ang åsiktsfrihet,.högmod går allt som oftast före fall när man har för höga tankar om den egna förträffligheten.
@Brandon Lee: varför tycker du att LM representerar hela feministrörelsen? Det här är ju hennes blogg, av privat karaktär.
Tack!
[...] en redig uppställning från Lisa Magnusson: [...]
Varför inte? Du menar att det inte har med inlägget att göra? Ok, du jobbar på det sättet alltså. Skitsamma. Jag har bestämt mig för att jag inte är sorglig. Utan din hjälp.
[...] de per definition dåliga. För män alltså, inte för kvinnor. Liksom kvinnor absolut inte ska erkänna att de gillar traditionellt kvinnliga [...]