Hon gör allt fel.

Jag nämnde ju Jobbjägaren i min förra bloggpost, jag vet inte om ni har sett det programmet? Det handlar i alla fall om hur en hårdför coach hjälper arbetslösa att få jobb.

I det första avsnittet såg jag en person som fastnat i tillvaron. Hon var excentrisk, barnslig. 28 år och hade aldrig haft ett jobb. Led av klinisk depression och av olika sociala fobier, var så oerhört rädd för att inte duga att hon liksom gett upp helt och retirerat in i sitt alldeles egna limbo hemmavid. (Det här är bara mitt intryck, men jag fick en stark känsla av att hon mer eller mindre alltid varit mobbad, att det var därför hon var så stukad och isolerad och vilse.) Jag såg henne och tänkte att ja, hon skulle verkligen vara hjälpt av att ha ett jobb, en yrkesidentitet, rutiner, ett socialt liv med arbetskamrater som kunde slipa ned hennes udda kanter och ängslan.

Vad coachen såg var något helt annat. Hon såg en sillmjölke som måste skärpa sig.
”Jag har jobbat med arbetslösa människor i över fjorton år”, sade hon i programintroduktionen. ”Det jag har lärt mig utav det är: alla människor kan få ett jobb, det är inget snack om saken. En vanlig föreställning bland arbetslösa i Sverige är: ‘det finns inte arbete’, och det är mitt uppdrag: att förändra den inställningen och attityden.”

Som om arbetslöshet enbart vore en fråga om attityd, och inte om det faktum att det faktiskt inte alls finns arbete för alla, att samhällsekonomin till och med räknar med en viss arbetslöshet. Inte bara räknar med, förresten: den bygger på att vissa går utan jobb. Med tanke på detta kan man ju verkligen diskutera hur lyckat det egentligen är att vi odlar en kultur som lär människor att deras identitet och självkänsla ankommer just på deras förmåga att göra karriär, att de mer eller mindre ÄR sina arbeten.

Den arbetslösa kvinnan i premiäravsnittet försökte lite halvhjärtat att lansera en alternativ idé om sig själv som något slags hemmafru, hemmet var välstädat och hon vankade av och an där hela dagarna och dammade, arrangerade om, rättade till. Kanal 5:s coach, Julia Rosqvist, tog dock genast detta ur henne. Sade till henne att hon måste börja se sig själv som en arbetande kvinna. Och att hon visst kunde få jobb – bara hon lärde sig att framhäva sina goda sidor, sluta svära, inte prata om sitt privatliv.
”Hon gör allt fel”, suckade Julia Rosqvist över den arbetslösa, begravde ansiktet i händerna.

”Hälsa, karriär samt motarbeta härskartekniker” är vad Julia Rosqvist, enligt sin egen hemsida, brinner för, och hennes främsta motto är att ”en lydig man är en lycklig man” (?!). Hon berättar vidare att hon erbjuder ”proffisionellt arrangemang” för ”människor i ledande befattning, styrelser samt individer med behov av insikter, utveckling och målstyrning”, betraktar ”ordet ‘Relationer’” som ”ett starkt och viktigt värdeord” samt kör en ”anti-jantebil” som pryds av ett stort foto av henne själv:

Det är idel snömos, alltså.

Till skillnad från Kanal 5 så tycker jag inte att det är någon god idé att låta en enskild individ symbolisera ett övergripande strukturellt misslyckande, jag vill bara illustrera vilken typ av person kanalen skickar fram för att himla med ögonen åt arbetslösas nederlag; hur pajasartat det här programmet faktiskt är. Det värsta är emellertid inte hur oerhört förenklande och fördummande Jobbjägaren är, det värsta är att det maskerar en oerhört kärlekslös människosyn som underhållning.

Jag skulle vilja säga att alla som tittar på Jobbjägaren, som sitter där hemma i tevesoffan och jäser belåtet över att vara bättre och smartare än deltagarna, alla de bidrar allesammans till ett lite kallare samhällsklimat. Så politiskt är programmet, och så vidrigt.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

_Lisa Magnusson

2011.03.28 17:06

19 Kommentarer på "Hon gör allt fel."

  1. Ann den 2011/03/28 5:22 e m

    2. Det här var riktigt bra skrivet Lisa! tack för att du sätter ord på mina känslor. Kram!

  2. Martin den 2011/03/28 5:28 e m

    3. Du är så fruktansvärt bra Lisa!

  3. Magnussons prick över i:et. at Livskick – Malin Stenman den 2011/03/28 5:33 e m

    4. [...] bästa Alexandras härliga länkningsknep idag, för jag måste bara länka till Lisa Magnussons underbara text om hur fuckad kanal5′s nya serie Jobbjägarna är och hur fullständigt förskräcklig [...]

  4. Linda den 2011/03/28 6:31 e m

    5. Tack för en briljant analys Lisa! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Programmet är bara ännu en bricka i det just nu så populära spel som verkar gå ut på att sprida taskig propaganda om arbetslösa människor. Svt:s läskiga programserie ”Ung och bortskämd” är ett annat exempel där man försöker spä på myten om att unga människor är lata och att det är deras eget fel att de är arbetslösa.
    Som sagt, tack för en bra text Lisa!

  5. Mini den 2011/03/28 10:54 e m

    6. Briljant, superbt, magnifikt. Du skriver så träffsäkert Lisa. <3

  6. Christina den 2011/03/29 9:26 f m

    7. <3 <3 <3

  7. pontus den 2011/03/29 12:31 e m

    8. Det finns inget som sager att en liten av befolkning bor vara permanent arbetslosa. Snarare ar det mer sa att vi alla under en kort tid kommer vara arbetslosa. Bada fallen resulterar forstas i ett visst matt av arbetsloshet. Sa visst finns det arbete at alla. Men inte arbete at alla exakt samtidigt.

    En viss skillnad.

  8. stefan hallgren den 2011/03/29 12:39 e m

    9. Visst finns det stolar åt alla, men inte åt alla samtidigt. Det kallas ”hela havet stormar”, och det är så konservativa vill ha arbetsmarknaden, eftersom det gynnar arbetsgivare.

  9. Åsa den 2011/03/29 3:44 e m

    10. Sweet Jesus.

  10. S den 2011/03/29 4:10 e m

    11. Häromveckan satt jag på en familjemiddag och lyssnade på hur min pojkväns morföräldrar svalt hela myten om den korkade och lata ungdomen och dagens arbetslösa. De hyllade även skitprogrammet klass 9a som ämnar ge sig på lärare och bryta ner dem helt och bygga upp dem till sina totala motsatser. Givetvis kommer lektionerna bli bättre till stor del pga att eleverna förväntar sig förändring och att den stora förändringen främst kommer att ligga i hur eleverna uppfattar situationen. Som blivande lärare var det en lätt deprimerande diskussion. Lite off topic, ville mest hålla med om att detta är ett synsätt som fortplantat sig skrämmande snabbt i media.

  11. Mini den 2011/03/29 6:48 e m

    12. @stefan: BÄST kommentar! hahaha. :D

  12. stefan hallgren den 2011/03/29 7:33 e m

    13. Tack för det, Mini. :)

  13. katrin den 2011/03/30 12:04 f m

    14. tack lisa!

  14. Albert den 2011/03/30 10:32 f m

    15. Jag har inte sett programmet, så jag kan inte uttala mig, men jag håller med.

  15. Johan den 2011/04/03 7:13 e m

    16. Pontus: och den ganska stora massan som aldrig varit arbetslösa, var passar vi in i den ekvationen? Alla bör vara arbetslösa ett litet tag, men många är det aldrig?

  16. Magnussons prick över i:et. « Tuggmotstånd den 2011/04/05 11:35 f m

    17. [...] måste jag tipsa om Lisa Magnussons underbara text om hur fuckad Kanal5′s nya serie “Jobbjägarna” är och hur fullständigt [...]

  17. Humanistisk solidaritet, tack. « Tuggmotstånd den 2011/04/05 6:15 e m

    18. [...] och debattören Lisa Magnusson skrev ett bra inlägg om ”Jobbjägaren” på kanal 5 – för när kvinnan med noll förståelse för arbetslösas situation hutlöst [...]

  18. pontus den 2011/04/06 12:00 e m

    19. Stefan Hallgren – Nej, det kallas kreativ forstorelse. I en ekonomi som utvecklas sa gar obsoleta foretag under, och nya kommer till. Da det alltid tar lite tid for en arbetstagare att hitta ett nytt jobb pa ett nytt foretag, sa kommer det alltid finnas en viss arbetsloshet. Det ar ingenting negativt.

    Johan – Visst ar det sa. Pa samma satt som att du ganska enkelt kan fa krona upp om du singlar slant tre ganger. Men i genomsnitt kommer krona bara upp 1.5 ganger av tre.

  19. stefan hallgren den 2011/04/06 7:47 e m

    20. Pontus: vad är då skillnaden mellan kreativ och destruktiv förstörelse? Världskrigen var säkert bra för vissa tillverkningssektorer, och för att få ner arbetslösheten; skall man således eftersträva världskrig, samt kanske upptäcka några nya kontinenter att skicka de övertaliga till?

    Eller finns det inga övertaliga, egentligen? Det finns alltid stolar åt alla som vill sitta, och de som inte sitter har helt enkelt själva valt att inte sitta, eller också är de bara på väg till en annan stol. Arbetslösheten är bara inbillning, alltså.