Lisa Magnusson

Är Monty Python verkligen roliga?

En sak: Monty Python. Tycker folk verkligen att de är så djävla roliga, jag menar på riktigt?

När jag var tonåring var jag i London, och där träffade jag en snygg och rolig engelsman som jag aningslöst följde med hem. Jag säger aningslöst därför att han lika gärna hade kunnat vara en psykmördare, det vet man ju aldrig, med folk i sådana där stora anonyma städer. Jag följde med den snygga och roliga engelsmannen hem, och väl där blev stämningen liksom tafatt. Han satte på te. Jag gick igenom hans cd-samling, såsom man gjorde när man kom hem till någon på den tiden. Han frågade om jag ville kolla lite på Monty Python, och jag sade ja, och vi satte oss i hans soffa och så började det. Han skrattade, och skrattade, högt och lyckligt, och jag skrattade artigt och trevande med honom och tänkte att herregud kan den här tråkiga skiten vara slut någon gång så att vi kan ligga?. Jag tyckte helt enkelt inte att det var så värst roligt.

Jag har sett Life of Brian hur många gånger som helst, jag kan de flesta repliker i den filmen utantill. Den gick på teve någon gång under det tidiga nittiotalet när min familj precis hade fått video, och därför blev den en av det dryga tiotal filmer som utgjorde vårt blygsamma vhs-bibliotek. Det händer fortfarande att jag kollar på Life of Brian när jag är hemma hos mamma, och visst är den smart satir bla bla bla på sina ställen, men annars tycker jag ärligt talat inte att den har åldrats särskilt väl. Vore det inte för att den har ett nostalgiskt värde för mig så skulle jag nog inte ha brytt mig om den alls. Humor nuförtiden är ju så oändligt mycker mer sofistikerad, åtminstone den sorts humor som jag gillar: den synbarligen seriösa, subtila, svarta.

Det är för mig ett mysterium att folk som har bra humor, och som vinnlägger sig om god smak, älskar Monty Python så mycket. Det är övertydlig humor, tycker jag, idel stora bokstäver. Snubbel och trams och peruker och tillgjorda röster och – om man skall vara sådan – knappt en kvinna så långt ögat når. Det kanske finns en smart tanke som ruvar därbakom någonstans, men i utförandet är ju sketcherna som vilken dråplig (läs: tråkig) fars som helst. Så vad är egentligen grejen? Handlar det här om nostalgi bara? Eller handlar det om att man SKALL tycka att just Monty Python är bra, ungefär som att man SKALL tycka att den och den författaren är asbra, och det och det bandet? Är Monty Python en del av en kreddkanon som helt enkelt inte går att ifrågasätta?

När jag frågar så kan folk inte riktigt svara på vad som är så fantastiskt med just Monty Python. Enligt en bekanting på Twitter så handlar det om ”absurditeter som rör sig mellan väldigt smart och makalöst fånigt utan att bli varken ironi eller buskis”, och det är väl en rätt god beskrivning av själva humorn, men det förklarar inte dess storhet NU. Att detta grabbgäng en gång var nydanande är en sak, men varför håller folk dem högst av allt år 2011?

Och nej, jag utesluter inte att det är mig det är fel på, jag som alltid skall ifrågasätta allting, och som är allergisk mot samförståndsmys i alla dess former och allra särskilt då det slags samförståndsmys som är vitt och manligt och medelklassigt.

Mm, skjut mig nu, gör det bara! Men först kan ni väl svara på vilket av följande klipp som egentligen är snyggast, om man ser till själva humorn?

Monty Python – Mattress Skit.

The Office – Women are Equal.

Spexiga herrklubben.

Lisa Magnusson
  1. Mattias Pettersson skriver

    The Office-länken var bruten, ett ”http://” för mycket.

    Håller inte riktigt med om din tes, självklart är Brent bra, men både Python och Office var/är stilbildande, bara två olika stilar av humor. Sketchen du länkat tillhör inte de saker jag gillar med Python, det finns skräp i Office också.

  2. Nyson skriver

    Monty Python är fortfarande awesome på absurdistfronten. Att du inte gillar den sortens humor gör den inte dålig.

  3. T-Anna skriver

    Python är roliga (däremot gillar jag inte Life of Brian lika mycket som en del av deras andra grejer.) . Själv mår jag skämskuddeallergiskt av The Office, men det innebär inte nödvändigtvis att det är dåligt.

  4. Bengt skriver

    Kommer spontant att tänka på öppningsscenen i Dead Poet’s Society… om man inte försöka mäta storheten på lyrik så kanske samma gäller för humor? :) Det finns nog inte bra eller dålig utan bara olika smaker.

    Samtidigt så håller jag med, antagligen för att jag heller aldrig gillat Monty Python. Jag tycker den är rätt ointellektuell… inte för att den humor jag gillar nödvändigtvis är mer intellektuell heller. Men det är mitt tyckande, inget jag vill upphöja till universell sanning. Äsch, jag bara spånar såhär på morgonkvisten…

    ”I want to hear nothing but ripping of mr J. Evans Pritchard…!” :)

  5. Mini skriver

    Håller med föregående talare om att humorn är så otroligt olika i Monty Python och Office, vilket gör det svårt att säga att den ena är bättre än den andra. Lite som att jämföra äpplen och päron. De flesta jag känner brukar gilla antingen den ena eller den andra. Själv tycker jag båda har både plus och minus, men Ricky Gervais är en sant geni! Där är inte John Cleese och Michael Palin på samma genialitetsnivå, enligt min mening. Det är fortfarande lite för flamsigt och slapstick för att jag ska tycka det är smart rakt igenom, även om det väldigt ofta är oerhört smart ändå.

    Well well! Jävligt stilig bild på manliga spexklubben du hade hittat iallafall! Minsan! Undrar om de fick ligga mkt på ”sin” tid?

  6. Elizabeth skriver

    Monty Phyton är så underbara i ”The Search for The Holy Grale” (tror att den heter ungefär så). I de flesta andra av deras filmer är de väl lite sådär, men jag får aldrig nog av just den!

    ///Elizabeth

  7. David Eriksson skriver

    Kul att läsa en bloggpost om ett intressant ämne. Författat av en betraktare snarare än ett branschfolk??
    Håller med om vissa saker, om vissa ej. Det jag håller med om är kapitlet som handlar om att man gillar något bara för att det förväntas av en. På grund av trender och förtjänad eller ej förtjänad credstatus. Det är ju något man själv går och funderar på i olika sammanhang. ”Hur är det möjligt att den/det når en sådan otrolig popularitet?”
    Min kompis blev bränd på bål då han öppet ifrågasatte The Beatles på Facebook. Folk trodde inte det var sant. Men han staplade upp lite olika argument och det var ett otroligt roligt slag att följa.
    När jag läste din spaning fick jag en härlig känsla av att jag ville gotta mig i fler sådan exempel. Vilka fler anser du man borde lyfta ut ur credmarinaden och slänga på grillen?
    Ha en superdag
    //David
    @baldwithballs

  8. stefan hallgren skriver

    Enligt min åsikt var de tidiga korta MP-sketcherna de verkligt roliga, inte minst för att man drev så mycket med manliga auktoritetsfigurer, medel- och överklassklassmän, militärer, filosofer osv. Det var den linjen som fortsattes i Fawlty Towers, som också var bra. Men filmerna passade aldrig för den typen av humor.

    Således anser jag att MP-sketchen ovan var, är och förblir roligare än Office-sketchen, som jag knappast finner rolig alls.

  9. jonas skriver

    kan du inte kritisera klungan lite också. De är så djävla hajpade, men är det verkligen bra. nej. Lika plakat-detta-är-roligt-på-ett-smart-sätt-sätt som monty python. klungan säger man ju att man gillar för att man vill verka just det, smart. precis som monty python. just för att det är därför de skapat de serierna, för att själva verka smarta. men det är ju inte kul. där är ju the office tusen gånger roligare. Och ni som kommenterar och tror att Lisa ska skriva ett inlägg som nån sorts objektiv sanning om vad som är bra och dåligt. ni har ju inte fattat nånting.

  10. Rikard skriver

    Gud vad tråkigt att komma in och bara ha vardagsåsikten men jag måste svara på din fråga med; ja, ja det tycker jag på riktigt.

    Jag har inte heller så värst mycket nostalgiskt skimmer kring dem heller, förutom filmerna som jag såg med min kompis när jag var liten. Serien ar jag bara sett i vuxendom och jag tycker fortfarande att den är fantastisk. Varför? Tja, den får mig att skratta – mycket och ofta, i princip varenda gång jag tittar. Precis som Peep Show, Varan-TV och Black Books så lyckas MP alltid få mig att garva även när jag sett samma avsnitt över två dussin gånger. Det är de små nyanserna, det bisarra i någons uttal eller någon bakgrundsevent som jag glömt bort och som får mig på fall. De håller än, på ett sätt som t.ex. Nilecity verkligen inte gör för mig längre, även om jag älskade det när jag var liten så har det verkligen inte åldrats något vidare.

    Samtidigt kan jag förstå dig, fast åt andra hållet; jag har aldrig fattat vad som är så kul med The Office. Eller jo, jag ”fattar” men jag tycker inte att det är speciellt kul. Precis som du säger så kan jag se att det är smart satir och jag kan känna igen mig i att ”åh precis en sån där idiot har jag också jobbat med” men det får mig inte att fnissa och då kvittar det hur smart, välskriven och stilbildande det är.

  11. majse skriver

    JA tack, äntligen någon som håller med mig. tycker monty python är grymt överskattat. tack för lite medhåll :)

  12. Claes Gustavsson skriver

    Allt de gjorde var inte lysande, en liten del, egentligen. Hasse & Tage hade väl också en dålig procentandel om man skall räkna skratt. Men förklara vad som är roligt och bra, eller betyder något. Som liksom formar en och hur man ser på saker och ting. De var en del av min uppväxt, iiksom Benny Hill. Inte svårt att välja där.

  13. Magnus skriver

    Monty Python var otroligt inflytelserika på kommande generationer av komiker. Det blir helt enkelt väldigt märkligt att jämföra MP, som ju var som mest aktiva i början av 1970-talet, med Ricky Gervais, som ju är 2000-talig. Det är som att säga att The Beatles inte är bra i en jämförelse med dagens band, band som ju har blivit oerhört inspirerade av just The Beatles och som knappast kan mäta sig med dem vad gäller originalitet. Varken ny musik eller humor uppkommer i ett vakuum; man står alltid på tidigare generationers axlar. Riktigt nyskapande är mycket ovanligt,

    Själva gillar jag både MP och The Office och jag kan fortfarande skratta åt en del gamla MP-klipp trots att jag sett dem många gånger. Dock tycker jag inte att det klipp du valde ut (The Mattress) var särskilt kul; The Office-klippet var ett av de bästa från hela serien, helt klart.

    Några av mina MP-favoriter är dessa:

    - French Taunting: http://www.youtube.com/watch?v=9V7zbWNznbs
    - The Black Knight: http://www.youtube.com/watch?v=zKhEw7nD9C4

    Som flera redan har skrivit rör det sig dock om olika typer av humor. På samma sätt som många människor bara gillar en specifik musikgenre har många svårt att uppskatta annat än en humorgenre.

    Vad gäller övertydlig humor måste jag säga att även The Office enligt mitt tycke är övertydlig. Det gör den dock inte dålig eller tråkig.

    P.S. Märkligt att börja kolla på MP hos nån man gått hem med, om det liksom varit underförstått att det hela hade en rätt god sannolikhet att sluta i sex. MP är nog inte det bästa sättet att hamna ”in the mood”… Kanske var han bara nervös och att det var därför han skrattade mer än normalt, att det liksom var ett sätt för honom att hantera vad han uppfattade som en stressig situation?

    Om snubben hade humor borde han ju ha satt på lite cheesy Barry White ( http://www.youtube.com/watch?v=3cAhlp3t0tE ). :-D

  14. stefan hallgren skriver

    Nej nej, det där är inte bra MP, DET HÄR är bra MP:

    http://www.youtube.com/watch?v=8gpjk_MaCGM

  15. B skriver

    Nej, jag tycker inte att de är roliga.

  16. Ulla-MArie skriver

    Att klappra med kokosnötter eftersom hästen inte är uppfunnen är riktigt roligt.

  17. Molko skriver

    ”och allra särskilt då det slags samförståndsmys som är vitt och manligt och medelklassigtt”

    Nähä, varför inte tala om samförståndsmys som är vitt och kvinnligt och underklassigt… istället? är de för att de är så din sexism ser ut, och den får andra finna sig i?

    Btw. dessa herrar är kul:

    http://www.youtube.com/watch?v=6NpncnWqsUM&feature=related

  18. Tore skriver

    Humor är ju en färskvara, speciellt stand up men även sketch baserad tv. Därför är det lite orättvist att jämföra Python med Office som är mer av en sitcom. Ta det svensk Helt Apropå t.ex. bra på 80-talet i den tidsandan som var då, men nu undrar jag vad som var roligt. Ingvar Carlsson är lik en sko – haha liksom.

  19. tobbe skriver

    Vad tråkigt för dig att du skulle utveckla en sådan aversion mot Monty Python bara för att du hellre ville ligga. Är det inte dags att lägga det där bakom dig nu? Har aldrig sett the office och tyckte inte det var ett skit kul. Däremot så garvade jag som en häst åt Monty Python-sketchen. Det kan ju ha att göra med att man har sett dem förr. Men det kan ju också bero på att de är roliga.

  20. Semprini skriver

    Monty Python har inte åldrats med värdighet. Ser man avsnitten nu är de mer nostalgi än humor. Sunk-England har en viss dragningskraft på svenskar.

    Vissa sketcher och ideer från Monty Python är lysande, men de är begravda i en massa peruker, larviga röster, unken sexism och saggigt tempo. Att Monty Python dyrkas av den mest irriterande typen av studentikosa män gör inte saken bättre.

    Ungefär som att det med Beatles är svårt att höra musiken bakom Monumentet, är det svårt att se Monty Pythons humor för vad den är: Ibland kul, ruskigt ojämnt och väldigt väldigt gammeldags.

  21. Johannes skriver

    Monty python har ju fantasi och bjuder på sig själva. Office suger ju, vad är det som e så kul med nervösa människor och mobbing. Det värsta av allt är ju Sol sidan gillar man det då är det ju synd om en.

  22. Johannes skriver

    En klipp för er som inte häller gillar snål humor utan föredrar den generösa sorten

    http://youtu.be/zSG2pD-2O2g

  23. Sofie skriver

    Bra skrivet! Jag har aldrig någonsin förstått det roliga med Monty Python, visserligen är jag inget fan av Office heller, men om jag fik välja mellan de två skulle svaret ALLTID bli Office. Utan tvekan.

  24. Anders skriver

    Jag tycker att MP är riktigt roliga på sina ställen. Visst har Flying Circus åldrats med varierande framgång, men mycket är fortfarande gångbart.

    Holy Grail är fantastiskt rolig.

    The Office är också mycket rolig.

    Kanske lite svårt att jämföra, men båda är i mitt ödmjuka tycke mycket roliga.

  25. HeMo/Messerschmitt skriver

    Håller väl i princip med dig. Gillar dock Life of Brian och Fawlty towers. Men frågan som väcks hos mig är; finns det egentligen någon humor som åldras med värdighet? Bygger inte humor till en väldigt stor del på at man utmanar auktoriteter/tabun/samtiden/whatever, och därmed blir den alltid inaktuell efter några år.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.