Lisa Magnusson

Allt om abort!

Jag har skrivit en del om abort, senast i somras. Abortmotståndarorganisationen Människorätt för ofödda hade då investerat i en lastbil som på bägge sidor tapetserats med en närbild på ett aborterat foster, och denna lastbil kröp långsamt omkring längs kullerstensgatorna i Visby under hela den årliga politikveckan i Almedalen.
De där bilderna övertygar inte någon, skrev jag då.

Strax därefter blev jag tillfrågad om att ge min syn på abortfrågan i ett tidningsreportage. Jag fick en handfull frågor och svarade mycket utförligt via mejl. Artikeln blev aldrig publicerad. Eftersom jag lade ned ganska mycket tid och energi på mina svar så tänkte jag emellertid att jag kunde ta och lägga upp dem på min blogg. Utifall att någon kan tänkas vara intresserad.

Hur ser du på abort?

Abortens vara eller icke vara är en väldigt intressant fråga. Den spänner över grundläggande filosofiska frågeställningar som när livet börjar, om allt liv har samma värde och i vilken utsträckning man egentligen äger sin egen kropp. Det är inte så stor skillnad mellan de flesta av dem som förespråkar dagens abortlagstiftning och dem som är helt emot abort, det handlar ju i grunden egentligen bara om var man drar gränsen för vad som är en människa.
Abortmotståndet utgår från en princip om livets absoluta okränkbarhet: barnet uppstår i befruktningsögonblicket och skall därefter ha samma juridiska värde och skydd som vilken annan person som helst. Jag vet att tongivande personer inom antiabortrörelsen, till exempel Mats Selander som är ordförande för Människorätt för ofödda, till och med är emot dagen efter-piller och p-piller eftersom de inte bara verkar som preventivmedel utan också kan tänkas stöta bort befruktade ägg.

De som är för fri aborträtt, som jag, tycker väl att man inte kan jämställa ett embryo som saknar medvetande med en fullvuxen människa, och att det vore ett grymt övergrepp på kvinnor och deras kroppar att tvinga dem att fullfölja alla graviditeter. Om man värnar människoliv så kan det också vara bra att ha i åtanke att abort alltid har förekommit, och att det i de tider och kulturer där abort varit förbjudet inte har hindrat kvinnor från att ändå försöka framkalla missfall, ibland genom så farliga metoder att de själva har strukit med på kuppen.

Det finns mycket intressant att diskutera kring abort. Till exempel kan man ju fråga sig hur det kommer sig att just människan har en sådan särställning i abortmotståndarnas värld? Om allt liv är lika mycket värt också på en mycket outvecklad nivå, borde inte det då även gälla djur och växter? Och de som anser att nuvarande abortlagstiftning är bra och att man bör tillåta abort helt fritt under en viss period av graviditeten, hur kan de beklaga antalet aborter som genomförs och tycka att de är för många? Tycker de som vill ha fri abort vidare att man skall sänka abortgränsen i och med att medicinen gör nya landvinningar och därmed kan hålla foster vid liv utanför livmodern på ett mycket tidigare stadium, eller skall inte lagstiftningen ta sådana hänsyn? En sak som jag funderar på för egen del är också hur det kommer sig att jag, som förespråkar fri abort, personligen nog inte skulle klara av att genomgå en.

Du är ju en ganska kontroversiell skribent. Vad brukar du få för respons på det du skriver om abort?

Abort är är en väldigt angelägen fråga som jag gärna skulle vilja kunna diskutera, men tyvärr är abortmotståndarna inte särskilt bra på att prata om abort. Jag tror att problemet är att de angriper ämnet utifrån ett väldigt känslomässigt perspektiv, de anför liksom inga argument bortom att livet börjar vid befruktningen och hör sedan, och därför förmår de bara nå fram till de redan frälsta. Det finns även en hel del personer med dålig attityd bland dem som är för fri abort, men i abortmotståndarnas läger tycks det uppskruvade tonläget, oresonligheten och de hätska personangreppen snarare vara regel än undantag, och det gäller även på hög nivå, bland företrädare för de etablerade antiabortorganisationerna. Jag har ju debatterat abort offentligt till och från sedan jag var 14, så jag har ganska stor erfarenhet av abortmotståndet och hur det tar sig uttryck, och det är min övertygelse att man skulle kunna diskutera den här frågan på ett bättre sätt om abortmotståndarna bara ansträngde sig för att samtala istället för att spy galla. Det är ju inte alls någon självklarhet att abortlagstiftningen skall se ut som den gör idag, men abortmotståndarna skrämmer bort människor med sin vrede och sitt hat. Jag har påpekat det för dem många gånger, och har då ofta fått till svar att det struntar man blankt i. Det tycker jag är en väldigt konstig inställning.

Hur ser du på Människorätt för ofödda och liknande organisationer?

Jag tycker att MRO, Människorätt för ofödda, är en väldigt obehaglig organisation. Deras ordförande jämförde nyligen mig med nazisterna i Hitlers Tyskland, på grund av att jag i en bloggpost ifrågasatt det uppbyggliga i att köra omkring i en lastbil vars sidor täcks av bilder på ett blodigt foster. Jag menade att bilderna snarare avhumaniserar det MRO försöker besjäla, och att man inte förstår mycket om hur människan är funtad om man tror att äckliga bilder är ett bra sätt att få folk att lyssna. I samband med den här bloggposten anmärkte en annan tongivande person på mitt tydligen icke fördelaktiga utseende. Deras talesperson påstod vidare i ett radioprogram som vi båda medverkade i att jag förespråkat våld mot MRO, när det jag i själva verket hade sagt var att jag tycker att våld är lika illa oavsett varifrån det kommer. De två sistnämnda bad om ursäkt efteråt, men jag upplever det inte som tillfälligheter utan tror att MRO mycket medvetet saboterar samtalet. Den där människokärleken som skall ligga till grund för organisationen är inte något som genomsyrar deras arbete, det är då ett som är säkert.

Vad är egentligen skillnaden på att visa bilder på aborterade foster och på att bilder på svältande barn?

Jag tror att det kan vara svårt att nå fram även med bilder på svältande barn och så vidare. Risken är nog stor att människor reagerar med vämjelse och slår ifrån sig. Skillnaden mellan bilder på ett svältande barn och ett aborterat foster är också att det väl inte är någon i Sverige som har svält ihjäl ett barn, men många har antingen själva genomgått en abort eller har någon närstående som har gjort det, och det kan vara ett plågsamt minne. Att fläka upp stora bilder på aborterade foster får nog många av dem som har gjort abort att må dåligt. Jag misstänker att det delvis är avsikten också.

Om jag vore helt emot abort, och om jag inte bara ville spy ut min avsky över sakernas tillstånd utan faktiskt också minska aborterna, så skulle jag nog lägga mitt krut på att arbeta förebyggande genom att lägga upp en informationssajt för ungdomar, ha torgmöten och dela ut flygblad och kondomer. Jag skulle också fråga mig varför så många tvekar inför att skaffa barn och på tidningarnas debattsidor lobba för en politik som långsiktigt underlättar familjebildning, vilket förstås kräver mer genomgripande förändringar både i både arbetsmarknadspolitiken, bostadspolitiken och inte minst familjepolitiken. Kanske kunde organisationerna starta lokala stödgrupper, där man anordnade aktiviteter och satte föräldrar i kontakt med varandra, och också erbjöd rådgivning och tips och avlastning? Det finns mycket gott och konstruktivt man kan göra, också med små medel, om man bara hade velat.

In new window
Print all
Collapse all

Abortfrågor och -svar! 

Inbox
X

 

 

 

 

Reply
More
Lisa Magnusson to bitte.assarmo
show details Sep 4
Här kommer mina svar! Observera att jag inte längre är krönikör utan numera bara skribent och debattör =) Säg till om du behöver ha något förtydligat! 

Hoppas att bilden funkar också, hojta annars.

Med vänlig hälsning,

Lisa.

Har du lust att berätta hur du ser på abort, och även varför – alltså hur du kommit till just den ena eller andra slutsatsen? Och är den här frågan viktig för dig?

Abortens vara eller icke vara är en väldigt intressant fråga. Den spänner över grundläggande filosofiska frågeställningar som när livet egentligen börjar, om allt liv har samma värde och i vilken utsträckning man egentligen äger sin egen kropp. Egentligen är det inte så stor skillnad mellan de flesta av dem som förespråkar dagens abortlagstiftning och dem som är helt emot abort, det handlar ju i grunden egentligen bara om var man drar gränsen för vad som är en människa.
Abortmotståndet utgår från en princip om livets absoluta okränkbarhet: barnet uppstår i befruktningsögonblicket och skall därefter ha samma juridiska värde och skydd som vilken annan person som helst. Jag vet att tongivande personer inom antiabortrörelsen, till exempel Mats Selander som är ordförande för Människorätt för ofödda, till och med är emot dagen efter-piller och p-piller eftersom de inte bara verkar som preventivmedel utan också kan tänkas stöta bort befruktade ägg.
De som är för fri aborträtt, som jag, tycker väl att man inte kan jämställa ett embryo som saknar medvetande med en fullvuxen människa, och att det vore ett grymt övergrepp på kvinnor och deras kroppar att tvinga dem att fullfölja alla graviditeter. Om man värnar människoliv så kan det också vara bra att ha i åtanke att abort alltid har förekommit, och att det i de tider och kulturer där abort varit förbjudet inte har hindrat kvinnor från att ändå försöka framkalla missfall, ibland genom så farliga metoder att de själva har strukit med på kuppen.
Det finns mycket intressant att diskutera kring abort. Till exempel kan man ju fråga sig hur det kommer sig att just människan har en sådan särställning i abortmotståndarnas värld? Om allt liv är lika mycket värt också på en mycket outvecklad nivå, borde inte det då även gälla djur och växter? Och om vi har kommit överens om att tillåta abort helt fritt under en viss period av graviditeten, hur kan man då beklaga antalet aborter som genomförs och tycka att de är för många? Tycker de som vill ha fri abort vidare att man skall sänka abortgränsen i och med att medicinen gör nya landvinningar och därmed kan hålla foster vid liv utanför livmodern på ett mycket tidigare stadium, eller skall inte lagstiftningen ta sådana hänsyn? En sak som jag funderar på för egen del är också hur det kommer sig att jag, som förespråkar fri abort, personligen nog inte skulle klara av att genomgå en.

Du är ju en ganska kontroversiell krönikör, inte minst när det gäller abortdebatten. Vad brukar du få för respons – från ena eller andra hållet?

Abort är är en väldigt angelägen fråga som jag gärna skulle vilja kunna diskutera, men tyvärr är abortmotståndarna inte särskilt bra på att prata om abort. Jag tror att problemet är att de angriper ämnet utifrån ett väldigt känslomässigt perspektiv, de anför liksom inga argument bortom att livet börjar vid befruktningen och hör sedan, och därför förmår de bara nå fram till de redan frälsta. Det finns förstås en hel del praktpuckon även bland dem som är för fri abort, men i abortmotståndarnas läger tycks det uppskruvade tonläget, oresonligheten och de hätska personangreppen snarare vara regel än undantag, och det gäller även på hög nivå, bland företrädare för de etablerade antiabortorganisationerna. Jag har ju debatterat abort offentligt till och från sedan jag var 14, så jag har ganska stor erfarenhet av abortmotståndet och hur det tar sig uttryck, och det är min övertygelse att man skulle kunna diskutera den här frågan på ett bättre sätt om abortmotståndarna bara ansträngde sig för att samtala istället för att spy galla. Det är ju inte alls någon självklarhet att abortlagstiftningen skall se ut som den gör idag, men abortmotståndarna skrämmer bort människor med sin vrede och sitt hat. Jag har påpekat det för dem många gånger, och har då ofta fått till svar att det struntar man blankt i. Det tycker jag är en väldigt konstig inställning.

Hur ser du på MRO, och deras bilder som ofta uppmärksammas i medierna? (Alltså jag vet ju att du är kritisk, men jag behöver lite av dina egna ord :)

Jag förstår mig inte på MRO, Människorätt för ofödda, överhuvudtaget, och tycker att det är en väldigt obehaglig organisation. Deras ordförande jämförde nyligen mig med nazisterna i Hitlers Tyskland, på grund av att jag i en bloggpost ifrågasatt det uppbyggliga i att köra omkring i en lastbil vars sidor täcks av bilder på ett blodigt foster. Jag menade att bilderna snarare avhumaniserar det MRO försöker besjäla, och man inte förstår mycket om hur människan är funtad om man tror att äckliga bilder är ett bra sätt att få folk att lyssna. I samband med den här bloggposten anmärkte en annan tongivande person på mitt tydligen icke fördelaktiga utseende. Deras talesperson påstod vidare i ett radioprogram som vi båda medverkade i att jag förespråkat våld mot MRO, när det jag i själva verket hade sagt var att jag tycker att våld är lika illa oavsett varifrån det kommer. De två sistnämnda bad om ursäkt efteråt, men jag upplever det inte som tillfälligheter utan tror att MRO mycket medvetet saboterar samtalet. Den där människokärleken som skall ligga till grund för organisationen är inte något som genomsyrar deras arbete, det är då ett som är säkert.

Sen tänkte jag om du skulle vilja förklara vad du anser är skillnaden på att visa upp bilder på aborterade foster och t ex på missförhållanden i slakterifabriker, svältande barn etc (förutsatt att du alltså tycker det är skillnad, vilket jag tror att du förmodligen gör)

Jag tror att det kan vara svårt att nå fram även med bilder på slaktade djur och svältande barn och så vidare. Risken är nog stor att människor reagerar med vämjelse och slår ifrån sig. Skillnaden mellan bilder på ett svältande barn och ett aborterat foster är dock att nästan ingen i Sverige som har svält ihjäl ett barn, men många har antingen själva genomgått en abort eller har någon närstående som har gjort det, och det kan vara ett plågsamt minne. Att fläka upp stora bilder på aborterade foster får nog många av dem som har gjort abort att må dåligt, vilket jag misstänker delvis är avsikten också.
Om jag vore helt emot abort, och om jag inte bara ville spy ut min avsky över sakernas tillstånd utan faktiskt också minska aborterna, så skulle jag nog lägga mitt krut på att arbeta förebyggande genom att lägga upp en informationssajt för ungdomar, ha torgmöten och dela ut flygblad och kondomer. Jag skulle också fråga mig varför så många tvekar inför att skaffa barn och på tidningarnas debattsidor lobba för en politik som långsiktigt underlättar familjebildning, vilket förstås kräver mer genomgripande förändringar både i både arbetsmarknadspolitiken, bostadspolitiken och inte minst familjepolitiken. Kanske kunde organisationerna ordna lokala stödgrupper, där man anordnade aktiviteter och satte föräldrar i kontakt med varandra, och också erbjöd rådgivning och tips och avlastning? Det finns mycket gott och konstruktivt man kan göra, också med små medel, om man bara vill.

portugal pro sol.jpg portugal pro sol.jpg
23K   View Download
Reply
Forward
Reply by chat to Bitte
Reply
More
Lisa Magnusson to bitte.assarmo
show details Sep 4
Här kommer en korrad version! Såg några upprepningar av ord och ett olyckligt ordval. 

//Lisa.

Har du lust att berätta hur du ser på abort, och även varför – alltså hur du kommit till just den ena eller andra slutsatsen? Och är den här frågan viktig för dig?

Abortens vara eller icke vara är en väldigt intressant fråga. Den spänner över grundläggande filosofiska frågeställningar som när livet börjar, om allt liv har samma värde och i vilken utsträckning man egentligen äger sin egen kropp. Det är inte så stor skillnad mellan de flesta av dem som förespråkar dagens abortlagstiftning och dem som är helt emot abort, det handlar ju i grunden egentligen bara om var man drar gränsen för vad som är en människa.

Abortmotståndet utgår från en princip om livets absoluta okränkbarhet: barnet uppstår i befruktningsögonblicket och skall därefter ha samma juridiska värde och skydd som vilken annan person som helst. Jag vet att tongivande personer inom antiabortrörelsen, till exempel Mats Selander som är ordförande för Människorätt för ofödda, till och med är emot dagen efter-piller och p-piller eftersom de inte bara verkar som preventivmedel utan också kan tänkas stöta bort befruktade ägg.
De som är för fri aborträtt, som jag, tycker väl att man inte kan jämställa ett embryo som saknar medvetande med en fullvuxen människa, och att det vore ett grymt övergrepp på kvinnor och deras kroppar att tvinga dem att fullfölja alla graviditeter. Om man värnar människoliv så kan det också vara bra att ha i åtanke att abort alltid har förekommit, och att det i de tider och kulturer där abort varit förbjudet inte har hindrat kvinnor från att ändå försöka framkalla missfall, ibland genom så farliga metoder att de själva har strukit med på kuppen.
Det finns mycket intressant att diskutera kring abort. Till exempel kan man ju fråga sig hur det kommer sig att just människan har en sådan särställning i abortmotståndarnas värld? Om allt liv är lika mycket värt också på en mycket outvecklad nivå, borde inte det då även gälla djur och växter? Och om vi har kommit överens om att tillåta abort helt fritt under en viss period av graviditeten, hur kan man då beklaga antalet aborter som genomförs och tycka att de är för många? Tycker de som vill ha fri abort vidare att man skall sänka abortgränsen i och med att medicinen gör nya landvinningar och därmed kan hålla foster vid liv utanför livmodern på ett mycket tidigare stadium, eller skall inte lagstiftningen ta sådana hänsyn? En sak som jag funderar på för egen del är också hur det kommer sig att jag, som förespråkar fri abort, personligen nog inte skulle klara av att genomgå en. 

Du är ju en ganska kontroversiell krönikör, inte minst när det gäller abortdebatten. Vad brukar du få för respons – från ena eller andra hållet?

Abort är är en väldigt angelägen fråga som jag gärna skulle vilja kunna diskutera, men tyvärr är abortmotståndarna inte särskilt bra på att prata om abort. Jag tror att problemet är att de angriper ämnet utifrån ett väldigt känslomässigt perspektiv, de anför liksom inga argument bortom att livet börjar vid befruktningen och hör sedan, och därför förmår de bara nå fram till de redan frälsta. Det finns även en hel del personer med dålig attityd bland dem som är för fri abort, men i abortmotståndarnas läger tycks det uppskruvade tonläget, oresonligheten och de hätska personangreppen snarare vara regel än undantag, och det gäller även på hög nivå, bland företrädare för de etablerade antiabortorganisationerna. Jag har ju debatterat abort offentligt till och från sedan jag var 14, så jag har ganska stor erfarenhet av abortmotståndet och hur det tar sig uttryck, och det är min övertygelse att man skulle kunna diskutera den här frågan på ett bättre sätt om abortmotståndarna bara ansträngde sig för att samtala istället för att spy galla. Det är ju inte alls någon självklarhet att abortlagstiftningen skall se ut som den gör idag, men abortmotståndarna skrämmer bort människor med sin vrede och sitt hat. Jag har påpekat det för dem många gånger, och har då ofta fått till svar att det struntar man blankt i. Det tycker jag är en väldigt konstig inställning.

Hur ser du på MRO, och deras bilder som ofta uppmärksammas i medierna? (Alltså jag vet ju att du är kritisk, men jag behöver lite av dina egna ord :)

Jag tycker att MRO, Människorätt för ofödda, är en väldigt obehaglig organisation. Deras ordförande jämförde nyligen mig med nazisterna i Hitlers Tyskland, på grund av att jag i en bloggpost ifrågasatt det uppbyggliga i att köra omkring i en lastbil vars sidor täcks av bilder på ett blodigt foster. Jag menade att bilderna snarare avhumaniserar det MRO försöker besjäla, och att man inte förstår mycket om hur människan är funtad om man tror att äckliga bilder är ett bra sätt att få folk att lyssna. I samband med den här bloggposten anmärkte en annan tongivande person på mitt tydligen icke fördelaktiga utseende. Deras talesperson påstod vidare i ett radioprogram som vi båda medverkade i att jag förespråkat våld mot MRO, när det jag i själva verket hade sagt var att jag tycker att våld är lika illa oavsett varifrån det kommer. De två sistnämnda bad om ursäkt efteråt, men jag upplever det inte som tillfälligheter utan tror att MRO mycket medvetet saboterar samtalet. Den där människokärleken som skall ligga till grund för organisationen är inte något som genomsyrar deras arbete, det är då ett som är säkert.

Sen tänkte jag om du skulle vilja förklara vad du anser är skillnaden på att visa upp bilder på aborterade foster och t ex på missförhållanden i slakterifabriker, svältande barn etc (förutsatt att du alltså tycker det är skillnad, vilket jag tror att du förmodligen gör)

Jag tror att det kan vara svårt att nå fram även med bilder på slaktade djur och svältande barn och så vidare. Risken är nog stor att människor reagerar med vämjelse och slår ifrån sig. Skillnaden mellan bilder på ett svältande barn och ett aborterat foster är också att det väl inte är någon i Sverige som har svält ihjäl ett barn, men många har antingen själva genomgått en abort eller har någon närstående som har gjort det, och det kan vara ett plågsamt minne. Att fläka upp stora bilder på aborterade foster får nog många av dem som har gjort abort att må dåligt, vilket jag misstänker delvis är avsikten också.

Om jag vore helt emot abort, och om jag inte bara ville spy ut min avsky över sakernas tillstånd utan faktiskt också minska aborterna, så skulle jag nog lägga mitt krut på att arbeta förebyggande genom att lägga upp en informationssajt för ungdomar, ha torgmöten och dela ut flygblad och kondomer. Jag skulle också fråga mig varför så många tvekar inför att skaffa barn och på tidningarnas debattsidor lobba för en politik som långsiktigt underlättar familjebildning, vilket förstås kräver mer genomgripande förändringar både i både arbetsmarknadspolitiken, bostadspolitiken och inte minst familjepolitiken. Kanske kunde organisationerna ordna lokala stödgrupper, där man anordnade aktiviteter och satte föräldrar i kontakt med varandra, och också erbjöd rådgivning och tips och avlastning? Det finns mycket gott och konstruktivt man kan göra, också med små medel, om man bara vill. 

- Show quoted text -
Reply
Forward
Reply by chat to Bitte
Reply
More
Bitte Assarmo to me
show details Sep 4
Hej och massor med tack för hjälpen och för att du tog dig tid! Jag hör av mig om något är oklart, och än en gång tack! 

/Bitte

Den 4 september 2011 17:16 skrev Lisa Magnusson <lisa.magnusson@gmail.com>

- Show quoted text -
Reply
Forward
Reply by chat to Bitte
Reply
More
Lisa Magnusson to Bitte
show details Sep 4
Vet du när texten skall publiceras? Kommer den att läggas upp på nätet? 

Sedan, nu är jag krånglig, men skulle du kunna byta ut det här stycket:

”Till exempel kan man ju fråga sig hur det kommer sig att just människan har en sådan särställning i abortmotståndarnas värld? Om allt liv är lika mycket värt också på en mycket outvecklad nivå, borde inte det då även gälla djur och växter? Och om vi har kommit överens om att tillåta abort helt fritt under en viss period av graviditeten, hur kan man då beklaga antalet aborter som genomförs och tycka att de är för många? Tycker de som vill ha fri abort vidare att man skall sänka abortgränsen i och med att medicinen gör nya landvinningar och därmed kan hålla foster vid liv utanför livmodern på ett mycket tidigare stadium, eller skall inte lagstiftningen ta sådana hänsyn?”

mot:

”Till exempel kan man ju fråga sig hur det kommer sig att just människan har en sådan särställning i abortmotståndarnas värld? Om allt liv är lika mycket värt också på en mycket outvecklad nivå, borde inte det då även gälla djur och växter? Och de som anser att nuvarande abortlagstiftning är bra och att man bör tillåta abort helt fritt under en viss period av graviditeten, hur kan de beklaga antalet aborter som genomförs och tycka att de är för många? Tycker de som vill ha fri abort vidare att man skall sänka abortgränsen i och med att medicinen gör nya landvinningar och därmed kan hålla foster vid liv utanför livmodern på ett mycket tidigare stadium, eller skall inte lagstiftningen ta sådana hänsyn?”

Såg att jag var lite otydlig… Skall försöka avhålla mig från att peta mer.

//Lisa.

- Show quoted text -
Reply
Forward
Reply by chat to Bitte
Reply
More
Bitte Assarmo to me
show details Sep 4
Det är helt okej! Jag tror texten kommer att publiceras i nästa vecka, men är osäker på om den kommer på nätet. I så fall skickar jag en länk. 

/B

Den 4 september 2011 19:27 skrev Lisa Magnusson <lisa.magnusson@gmail.com>

- Show quoted text -
Reply
Forward
Reply by chat to Bitte
Reply
More
Lisa Magnusson to Bitte
show details Sep 5
Okej! Förresten, jag vill gärna läsa den färdiga intervjun och godkänna den innan publicering! 

- Show quoted text -
Reply
Forward
Reply by chat to Bitte
Lisa Magnusson

Lisa Magnusson

Dagens gulliga djur.

Trulighet, och särskilt då hos djur och mycket små personer, är bland det gulligaste som finns på denna jord. Den här ungen kombinerar båda till ett mycket litet, truligt låtsasdjur som man bara vill lyfta ur den uppenbarligen inte särskilt underhållande gungan och innesluta i sin famn föralltid.

Lisa Magnusson

Lisa Magnusson

Dagens gulliga djur.

Det jag undrar är om det är samma djur på alla bilderna? Eller är det kanske vanligt med vänskap mellan rådjur och harar?

Lisa Magnusson

Lisa Magnusson

Mindre än tre.

Kim Gordon och Thurston Moore från Sonic Youth skall skiljas. Det är en nyhet som är svår att ta in, lite som att få veta att en avlägsen ung bekant har dött. Det känns liksom onaturligt och fel. De hör ju ihop, Kim och Thurston, som björnar och honung.

Sonic Youth bildades 1981, samma år som jag föddes. Nu sitter jag och tänker på att skivan de släppte 2009 kanske blev deras sista. Eternal, hette den. Evig. Och så tänker jag på att kärleken är en rar blomma och alls inte någon eternell. Monogama förhållanden, öppna förhållanden, inget funkar. Förr eller senare tar allting slut, oftast förr. Det bästa man kan hoppas på är att få vara tillsammans tills den ena dör, och det är sannerligen inte heller något särskilt upplyftande scenario att föreställa sig: Att den man älskat i alla år rycks ifrån en och lämnar en ensam kvar.

”Är kärleken inte värd något om den inte varar i all evighet?”, frågade mig en person på Twitter när jag som bäst gick på om den där sorgliga skuggan som vilar över alla relationer. Och jo, kärleken har absolut ett värde, snarare gör dess förgängliga väsen den ännu vackrare och dyrbarare. Men det är plågsamt att tänka på att den tvärtemot vad sagorna säger faktiskt aldrig vinner.

YouTube Preview Image
Lisa Magnusson

Lisa Magnusson

Paneljäveln om veckans händelser!

Idag klockan 15 pratade Rasmus Foltmar och jag om veckans händelser med Cissi Wallin i Radio 1.

I programmet: Jag försöker mig på en trestegsraket på temat girighet, föreslår att man skall avskaffa offsideregeln i fotboll samt uttrycker visst politikerförakt. Bland mycket annat.

Lisa Magnusson
Lisa Magnusson