Debattprogrammen solkar ned sina egna namn.

Jag har tänkt på en sak, och det är att det i vår kultur finns en sådan oerhörd övertro till uppmärksamhet.

Det är på ett sätt inte särskilt konstigt. Förut fick alla de som ville kommunicera något i samhällsdebatten samsas om en handfull högtalare av varierande storlek. Numera är de där högtalarna överallt, och det är lättare än någonsin att få komma till tals. Samtidigt betyder det förstås att alla kommer att prata i mun på varandra, och att det således är svårare än någonsin att faktiskt göra sig hörd. För att människor skall kunna urskilja det man säger måste man särskilja sig på något sätt. Att få uppmärksamhet är därför självklart ett självändamål.

Problemet är att vi har blandat ihop korten, så att uppmärksamhet ofta inte bara är ett självändamål utan det enda målet. Och vi understödjer riktigheten i denna strävan genom att använda termer som att vara någon och att vara en föredetting, som om det vore i offentligheten man blir till, som om man dör den förutan. Vi svänger oss med floskler om att all reklam är bra reklam och talar med vördnad om att nå ut. Men nå ut med vad? Det är ju det som egentligen borde vara huvudfrågan.

Vad gäller debattprogrammen så börjar de inte med innehållet utan med utrymmet. De har en viss form som med jämna mellanrum måste fyllas med något. Jag befann mig under tre, fyra år i en liknande situation när jag skrev krönikor för Aftonbladet, och jag vet hur svårt det faktiskt är att komma på något vettigt. Ibland har man helt enkelt inget särskilt på hjärtat, likväl måste man säga något. Men jag har en känsla av att programmen, det vill säga SVT Debatt och TV4 Kvällsöppet, överhuvudtaget inte fokuserar på att skapa ett intressant och meningsfullt innehåll. Jag tror att de bara tänker i termer om uppmärksamhet.

Sajten Familjeliv avslöjade förra veckan att en undersökning bland deras kvinnliga medlemmar visat att hälften ville bli hemmafruar. Problemet var bara att undersökningen var så pass liten, och att så pass få deltog i den, att man överhuvudtaget inte kan dra några större slutsatser om svenska mammor av den. Underlaget är så skralt att man inte ens kan dra några slutsatser om Familjelivs medlemmar. Som om inte det var nog visade samma undersökning året dessförinnan att 70% av dem som svarat velat bli hemmafruar, så siffran har sjunkit drastiskt i år. Det är med andra ord knappast läge att tala om en hemmafrutrend på uppåtgående. Ändå valde Kvällsöppet att hänga upp förra veckans debatt på denna ”nyhet”. ”Borde vi lära oss att acceptera verkligheten som den ser ut eller måste vi tvärtom tvinga fram en förändring?”, var en av frågorna som stod på agendan.

Kvällens avsnitt av Kvällsöppet skall bland annat handla om feministisk porr. ”Är feministisk porr dubbelmoral eller ett sätt för kvinnor att bejaka sin lust?”, är vinkeln, medverkar gör bland annat Pär Ström. Pär Ström är en person som gjort sig ett namn på internet genom sin fullständigt oresonliga övertygelse om att kvinnor är illvilliga varelser som har det bättre än män på precis alla sätt. (Jag har skrivit om honom tidigare.) Genom att låta debatten handla om ifall feministisk porr är ”dubbelmoral” – vaddå dubbelmoral? vad är det för konstig fråga? – och genom att bjuda in Pär Ström borgar Kvällsöppets redaktion för att programmet inte kommer att kunna bli annat än en enda cirkus.

Människors minne är kort, brukar det ju sägas. Men inte så kort att de inte minns att ett program som Kvällsöppet, eller för den delen SVT Debatt, vecka ut och vecka in hojtar i högtalarna utan att ha något endaste att säga. Man får uppmärksamhet, tittare, och man tolkar det som att segern är vunnen. Men vad man gör är ju att vecka ut och vecka in solka ned sitt eget namn och trovärdighet och tyngd, och därmed tevekanalernas namn och trovärdighet och tyngd. Jag känner ingen enda människa som tar debattprogrammen på allvar. Och det är sorgligt, en förlust inte bara för tevekanalerna utan faktiskt för hela det intellektuella och politiska klimatet.

YouTube Preview Image
Det värsta med den här parodin är att den inte ligger särskilt långt från verkligheten.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

_Lisa Magnusson

2011.11.02 17:33

6 Kommentarer på "Debattprogrammen solkar ned sina egna namn."

  1. lg den 2011/11/02 11:05 e m

    2. Finns inget att tillägga annat än ”tummen upp” för hela inlägget! Sluta kolla på de breda kanalernas debattprogram, de är fördummande.

  2. Sofia den 2011/11/03 1:10 f m

    3. Jag haller helt med! Har lange undrat vad som driver dessa program. Ibland aven fragat mig hur snavsynta vissa ar som valjer att svalja allt som debatteras, i dessa ”fin-debatt” program, med hull och har. Tack for bra inlagg!

  3. Anna den 2011/11/03 4:30 e m

    4. Skitbra text. Jag tycker det finns fler forum som solkar ner sig själva på detta sätt. Jag känner personligen inte att jag kan lita på någonting från media längre, förrän jag har klickat runt på kommentarer från de bloggare och journalister som jag ännu litar på och på det sättet får flera vinklar. Den jobbigaste följden är att politiker inte blir granskade i sina budskap och beslut utan nästan uteslutande i sina privata tillkortakommanden. Det tycker jag är helt bedrövligt.

  4. anna bo den 2011/11/03 10:19 e m

    5. Varje gång jag läser något av dig, mitt hjärtas Lisa, tänker jag:
    1. Alltså, fan vad bra hon är. *swoons*
    2. Alltså, fan vad jag vill sitta i hennes kök och diskutera/skrika om detta.
    3. Alltså, fan, Lisa! *loves* *bjuder på vin (vitt) nästa gång vi ses*

    Sorry för brist på åsikter osv men de presenteras live och du vet att jag älskar cirka allt du skriver trots Lars W.

    Vsg för info om love. Puss!

  5. Sara den 2011/11/04 12:27 f m

    6. Så sant, så sant! En annan deppig grej att det inte görs humorprogram av samma typ som i klippet längre heller.

  6. Anders den 2011/11/04 12:49 e m

    7. Jag blev lite glad av upplägget i Kvällsöppet. Två personer på golvet som faktiskt för något om om man är snäll skulle kunna kallas för ett samtal. Men eftersom man tar upp ämnen som egentligen inte finns, men gäster som inte vet vad de pratar om eller varför de är där och utan någon som helst struktur i frågeställningarna… så blir allt skitdålig TV i alla fall. Det verkar som om min egen röst hela tiden är det viktiga, så nu skall man som tittare hänga kvar i förhoppningen att bisittarna skall ta upp just min tweet.

    Nej, jag gav kvällsöppet några minuter av mitt liv, och det kommer nog inte att hända igen.

    Debatt med massor av människor som sitter på fåniga läktare och skriker i mun på varandra har jag inte gett chansen, och det kan nog förbli så.

    Formatets ”pöbelaktighet” kanske hade kunnat utstås om man tog upp riktiga, aktuella och intressanta ämnen. Men att diskutera kvinnors önskan att vara hemmafruar baserat på en icke-undersökning, eller feministporr utan att ha en frågeställning att problematisera utifrån (och dessutom bjuda in tidernas största idiot) det är bara dåligt. Det finns experter i nästan alla frågor, folk som faktiskt vet någonting om någonting. Ge dem lite tid att veckla ut sig, och gör lite research så att programledaren kan ställa intelligenta frågor. Då kan det bli bra TV även av debattprogram.

    Oj, där slant åsikterna iväg i värsta rant-formatet. Som tur är vill jag bara synas och höras utan att egentligen ha något att säga, så jag är väl lika dålig som alla andra… trist att inse, men let´s face it!